Sv: Tänk om all utrustning förbjöds, vad skulle du göra då?
Tack för en bra förklaring!
Men, jag måste säga att jag inte riktigt är med på dina noter.
För det första, borde det inte vara lättare att uppnå avslappning i tungan om man inte har ett bett som trycker ner tungan? Vi vet ju båda att det igentligen inte finns någon plats för ett bett i hästens mun, man trycker ihop tungan för att få plats med det.
Jag tror att vi är rörande överens om att det är rätt många hästar som har nosgrimma för att de inte ska gapa, och inte tusan kan de någonsin ses som avslappnade i käken då?
Vad är det som säger att man inte skulle kunna nå bakbenen med nosryggen? Det är inte som att det går några "magiska" nerver från tungan till bakbenen.
Kontakten via nosryggen är allt annat än stumt, det är mjukt och fjädrande, om man har en häst som är känslig. Visst kräver det lite träning, men det är inte som att en häst är mjuk i och följsam i munnen heller i samma sekund som man stoppar in bett.
Jag har ju lite annorlunda ridning än de flesta är troligtvis. Eftersom jag rider distans så rider jag ofta långa sträckor, att sitta men kontakt då är iaf för mig uteslutet pga min reumatiska sjukdom, det är fullt tillräckligt att bära upp mina egna armar (vissa dagar går ju inte det heller, men...). Därav måste jag träna mkt på långa tyglar, och det är superviktigt att hästen klarar av att bära sig själv. Tänk här att det är skillnad på balansering av hästen och samling. På en distansbana har man inte mkt nytta av samling förutom om man blir plötsligt överaskad av en rejäl nedförsbacke, men annars är det främst själva balanseringen som hästen helst ska klara helt själv.
Resultatet av detta är iaf på mina hästar för mig (sen om det beror på att jag är oskicklig eller verkligen är ett resultat av träningen låter jag vara osagt) att de går undan för minsta tryck. Eftersom de ska göra det när jag rider på långa tyglar.
Ett ex är när jag galopperar på helt långa tyglar (ja jag håller läängst ut!) och sedan höjer handen 3-5 cm (beroende på vilket humör hästen är på
) så saktar hon av. Jag har ju då fortfarande rätt mkt kvar tills det är någon kontakt.
Så när jag kortar tyglarna så blir det lätt så att hon kortar halsen och följer med, med andra ord långt ifrån korrekt form. Jag jobbar nu på att hästen ska förstå skillnaden mellan dressyrarbete (som rids väldigt sällan) och distansarbete.
Hon kan ta stöd nu, men det handlar tyvärr om ett extremt lätt stöd, och tyvärr har koordinationen i mina händer försämrats, så det funkar korta stunder bara.
Om hästen är avslappnad eller inte i käken tycker jag synns ganska tydligt, man ser ju rätt lätt om musklerna är spända eller inte, och framförallt så känner man ju när bakdel och rygg hamnar där de ska
Tack för en bra förklaring!
Men, jag måste säga att jag inte riktigt är med på dina noter.
För det första, borde det inte vara lättare att uppnå avslappning i tungan om man inte har ett bett som trycker ner tungan? Vi vet ju båda att det igentligen inte finns någon plats för ett bett i hästens mun, man trycker ihop tungan för att få plats med det.
Jag tror att vi är rörande överens om att det är rätt många hästar som har nosgrimma för att de inte ska gapa, och inte tusan kan de någonsin ses som avslappnade i käken då?
Vad är det som säger att man inte skulle kunna nå bakbenen med nosryggen? Det är inte som att det går några "magiska" nerver från tungan till bakbenen.
Kontakten via nosryggen är allt annat än stumt, det är mjukt och fjädrande, om man har en häst som är känslig. Visst kräver det lite träning, men det är inte som att en häst är mjuk i och följsam i munnen heller i samma sekund som man stoppar in bett.
Jag har ju lite annorlunda ridning än de flesta är troligtvis. Eftersom jag rider distans så rider jag ofta långa sträckor, att sitta men kontakt då är iaf för mig uteslutet pga min reumatiska sjukdom, det är fullt tillräckligt att bära upp mina egna armar (vissa dagar går ju inte det heller, men...). Därav måste jag träna mkt på långa tyglar, och det är superviktigt att hästen klarar av att bära sig själv. Tänk här att det är skillnad på balansering av hästen och samling. På en distansbana har man inte mkt nytta av samling förutom om man blir plötsligt överaskad av en rejäl nedförsbacke, men annars är det främst själva balanseringen som hästen helst ska klara helt själv.
Resultatet av detta är iaf på mina hästar för mig (sen om det beror på att jag är oskicklig eller verkligen är ett resultat av träningen låter jag vara osagt) att de går undan för minsta tryck. Eftersom de ska göra det när jag rider på långa tyglar.
Ett ex är när jag galopperar på helt långa tyglar (ja jag håller läängst ut!) och sedan höjer handen 3-5 cm (beroende på vilket humör hästen är på
) så saktar hon av. Jag har ju då fortfarande rätt mkt kvar tills det är någon kontakt.Så när jag kortar tyglarna så blir det lätt så att hon kortar halsen och följer med, med andra ord långt ifrån korrekt form. Jag jobbar nu på att hästen ska förstå skillnaden mellan dressyrarbete (som rids väldigt sällan) och distansarbete.
Hon kan ta stöd nu, men det handlar tyvärr om ett extremt lätt stöd, och tyvärr har koordinationen i mina händer försämrats, så det funkar korta stunder bara.
Om hästen är avslappnad eller inte i käken tycker jag synns ganska tydligt, man ser ju rätt lätt om musklerna är spända eller inte, och framförallt så känner man ju när bakdel och rygg hamnar där de ska
