Syskonbråk - hur får man dem att sluta?

[athena]

Jag tror jag blir galen emellanåt. Mina barn (pojke snart 9, flicka 4,5) bråkar med varann ständigt och jämt. Nu har de fått gå och lägga sig klockan 19 (!!) ikväll efter att nästan ha slagit varandra blågula framför tv:n.

Pojken har lite "problem" med sina sociala relationer. Han har svårt att se sin del i konflikter och lär inte av sina misstag. Vi har nu (jag och hans pappa) varit på några besök hos BUP, och troligen kommer han att remitteras för utredning av ev diagnos. Ingenting hindrar honom egentligen i skolarbetet, utan problemet ligger framförallt i relation med kompisar och i hans oförmåga att ta in oskrivna regler.

Flickan är en jättestark tjej, både mentalt och fysiskt. Hon låter sig inte sättas på och börjar på att förstå sitt övertag ibland mot sin bror vad gäller t ex att kunna läsa av situationer.

Jag är medveten om att syskon bråkar, jag levde 9 år med mitt ex:s båda större barn och de höll minsann inte sams särskilt ofta. Men detta är så extremt ibland, och jag blir helt matt av att inte kunna göra nåt åt det! Själv är jag riktigt sliten pga hård belastning på jobbet, så stubinen är inte lång. Men nu ikväll blev jag inte ens arg (det blir jag ofta - för ofta), utan bara helt sonika gick och la dem.

Har ni några bra tips för hur man ska tackla detta? Jag önskar att de nån gång kunde dra nytta av varandra istället, och göra saker tillsammans! Det gör de aldrig (och det är ingen överdrift utan en sanning).

Själv är jag sladdbarn och på sätt och vis uppväxt utan syskon, därför har jag kanske också lite svårt att sätta mig in i situationen.

 

[Piffelina]

Sv: Syskonbråk - hur får man dem att sluta?

Min första reaktion var
Jag är uppväxt med min lillebror som är 6 år yngre än mig. Vi har bråkat MYCKET!!! Fler än en gång har vi slagits, kastat saker på varandra, ja listan kan göras låååång. Syskonkärleken är underbar
Vi fick till slut inte åka till farmor tillsammans för hon orkade inte med våra bråk

 

[Petruska]

Sv: Syskonbråk - hur får man dem att sluta?

Jag har tyvärr inget konstruktivt att komma med. Min syster och jag bråkade oavbrutet tills jag flyttade hemifrån och de bråken är det starkaste skälet till att jag inte ville ha mer än ett barn.

Min syster är yngst, vi började bråka när hon var som din dotter ungefär, och slutade väl när vi var i princip vuxna. Men vi har just inget gemensamt nu heller.

Jag tycker att det verkar som att en del familjer har tur och en del har otur, på den punkten.

 

[Fibusen]

Sv: Syskonbråk - hur får man dem att sluta?

Gör som min pappa gjorde,slet ut oss i vedbon,gav oss en varsin yxa,och sa: Slåss nu då,jag sitter här och kollar på!

Vi bråkade inte mycket efter det eller...

 

[biffen]

Sv: Syskonbråk - hur får man dem att sluta?

Jag vill gärna ha förslag på lösningar av samma problem.
Mina tjejer är 6 och 10 och visst kan de vara vänner, men av dygnets 24 timmar är de osams i princip alla vakna timmar de tillbringar tillsammans.

Jag vet att syskonrivalitet och så hör till att det är "normalt", men har vi har också extrema problem som jag anser är mer än normalt.

Min mor och far hade barnen två nätter nu på lovveckan och hon undrade matt om de alltid är såhär i luven på varandra. Och svaret är JA det är dom.
Miljön omkring spelar ingen roll, de bråkar om de är i varandras närhet oavsett om det är hemma, hos mormor, hos kusinerna etc. Det är kemin dem emellan som gör att det inte fungerar.

Det räcker oftast med under en minut av samvaro så har de satt igång..

Och ja det är jobbigt och sliter något fruktansvärt.


Den stora är supersocial och får mycket beröm på skolan för att hon är snäll, hjälpsam och umgås med "alla" och har många vänner. Den lilla är mer reserverad och har några få utvalda som hon helst vill vara med. Ingen av dem har problem med sina sociala relationer med andra människor. Bara just de två tillsammans.

 

[athena]

Sv: Syskonbråk - hur får man dem att sluta?

Min mor och far hade barnen två nätter nu på lovveckan och hon undrade matt om de alltid är såhär i luven på varandra.

Min mor och far skulle aldrig ta dessa två samtidigt. Å andra sidan är de inte överlyckliga över att ta en i taget heller...

Men det ÄR jobbigt, och det är "lätt" att säga att alla barn bråkar. För det är skillnad på bråk och bråk! Skulle jag sätta dem i vedbon med varsin yxa så skulle de troligen dräpa varandra.

 

[dirtydessi]

Sv: Syskonbråk - hur får man dem att sluta?

det låter precis som mig och min bror, han är 14 och jag 16 och vi har bråkat ända sen vi var små.
dock är han en sån som inte vet när han gör fel, han inser inte precis som din så lär han inte heller av sina misstag och därför måste han ALLTID irritera mig, så det är en stor anledning till våra bråk. Det finns nästan ingenting som hjälper, mamma kan skrika och gapa skit i oss eller göra vad hon vill för vi bråkar lika mkt ändå. Det enda som har hjälpt är att sätta oss i olika rum så vi slipper se varandra.
Det är riktiga bråk asså, slåss och kastar saker osv. Det tär fruktansvärt, det gör det antagligen för min mamma också men jag vet inte riktigt om det finns så mkt att göra åt det..

 

[Luff]

Sv: Syskonbråk - hur får man dem att sluta?

Hur irriterar han dig?
Kan du ignonera honom eller blir det värre då?
Luff, som gärna vill ha tips
//mamma till 2 brorsor som med jämna mellanrum ryker ihop så det blixtrar.
Och är dom sams så leker dom så det låter som dom har ihjäl varandra.

 

[Petruska]

Sv: Syskonbråk - hur får man dem att sluta?

Men det ÄR jobbigt, och det är "lätt" att säga att alla barn bråkar. För det är skillnad på bråk och bråk! Skulle jag sätta dem i vedbon med varsin yxa så skulle de troligen dräpa varandra.

Det är i princip vad jag tror hade skett om min syster och jag behandlats så. Plus att vi hade tappat förtroendet för vår pappa, som inte fattade att konflikten verkligen fanns, inte bara var en fråga om bristande uppfostran eller så kallad "syskonkärlek".

Snarare undrar jag vad de som talar om syskongräl menar, när de förringar det så som många för. Men jag vet inte om det är skillnad på bråk och bråk, kanske är det uppfattningen om bråken som skiljer sig åt?

Du och barnens far lever väl inte ihop? Skulle ni inte kunna alternera lite mellan att ha det ena barnet ibland och båda ibland, så slipper de skava på varandra och på dig (och pappan) hela tiden?

 

[*Gotlandsrusset*]

Sv: Syskonbråk - hur får man dem att sluta?

Jag och min bror bråkade i perioder. Sams och hade askul, bråkade, sams och hade askul, bråkade. Blev värre när jag kom in i tonåren och bättre när jag började gymnasiet. Skitbra när jag träffade sambon. Vi har superbra kontakt och kan prata om allt. Vi har verkligen askul ihop och bråkar aldrig längre.

Han är den som öppnar dörren när jag kommer hem och sen lämnar han knappt min sida
Han 18 och jag är 20.
Bästa brorsan i världen

 

[TinyWiny]

Sv: Syskonbråk - hur får man dem att sluta?

Klara tydliga regler är nummer ett.
Bråkar man med syskonet får man gå därifrån, bråkar båda får de gå in i sina rum, fortsätter bråket tar man det som betyder mest för barnet i förut bestämt antal timmar.
Givetvis ska de veta vad som gäller innan, man kan inte bara hitta på nya regler hur man vill utan konsekvens, alltid
Kräv inga ursäkter som inte är uppriktiga, en "ursäkta" eller "förlåt" som inte är äkta gör bara det andra syskonet illa.
Sedan, min son hade ibland svårt för att få ur sig det han kände, då hjälpte det med en boxboll att slå ur sin ilska och frustration på, även min dotter behövde få ur sig sin ilska på boxbollen ibland.

Sedan att man verkligen lyssnar, vad handlade bråket om?
Är det något som du/ni som föräldrar kan ändra på för att minimera bråken?

Strunta inte i att reda upp bråken bara för att de är många och tar tid och energi, red upp allt i minsta detalj.
Ta ett barn i taget, se till att den andre inte hör vad ni säger för då kommer snart ett illvrål "så var det inte alls"

Lär barnen att deras åsikter är lika viktiga som alla andras och att man får tycka och tänka vad man vill men man behöver inte säga allt.

Jag ska inte säga att det tagit bort alla bråk här hemma, men de har minskat betydligt, det är viktigt att barnen lär sig att respektera även varandra.

Ang. yxor, mina barns pappa och hans bror jagade varandra på fullt allvar med yxor.

 

[athena]

Sv: Syskonbråk - hur får man dem att sluta?

Du och barnens far lever väl inte ihop? Skulle ni inte kunna alternera lite mellan att ha det ena barnet ibland och båda ibland, så slipper de skava på varandra och på dig (och pappan) hela tiden?

Ja, så gör vi ibland - och hjälp, vad lugnt det blir .

TinyWiny; Tack för konkreta förslag. Ska läsa och begrunda.

 

[dirtydessi]

Sv: Syskonbråk - hur får man dem att sluta?

han springer och drar i dörren till mitt rum och är uppe i ansiktet och gör jobbiga ljud och gör allt som han vet att jag hatar. Om jag ignorerar så försöker han med engång med något annat. Dock så brukar han ge upp om jag verkligen inte bryr mig.. Men sen så har jag lite svårt att behärska mig också så det blir ju aldrig något stopp på det. Men vi bråkar på riktigt ryker verkligen också ihop så det blixtrar men jag vet faktist inte vad man kan göra åt det. Här beror det nog mest på att min bror är lite egen just det att han inte inser när han gör fel och inte förstår att han har gjort fel hur mycket man än förklarar det för honom. Detta håller dom iof på att utreda nu, men det e ju nästan lite sent efter 14 år haha,

 

[Inte_Ung]

Sv: Syskonbråk - hur får man dem att sluta?

Vi delade på dem.
Pappan tog en och jag tog en.
Jag har samma ålders-skillnad på mina första 2.
Och det var kriget dem emellan under några år.
Det var bara att hålla isär dem.
In på varsitt rum med dem.

Nu så uppskattar de varandra sedan några år tillbaka.
Men det hade de inte kunnat göra om de fått fortsätta att kriga.

 

[Kimz0r]

Sv: Syskonbråk - hur får man dem att sluta?

Som många övriga vittnat om: Jag har en syster och vi har precis samma åldersskillnad som dina två. Så länge jag kan minnas så bråkade vi om vi befann oss under samma tak. Antalet gånger som vi var kompisar från det att jag föddes till det att hon flyttade hemifrån (jag 14, hon 19) kan nog räknas på en hand. Ofta var det när vi hade en gemensam motståndare; mamma och pappa, någon släkting vi tyckte var otrevlig o.s.v. För det mesta tyckte jag att hon favoriserades av våra föräldrar, och hon tyckte att jag favoriserades av våra föräldrar, vilket naturligtvis ledde till bråk. Hon tyckte att hon hade en massa saker att säga till om och att jag inte hade någon talan, vilket drev mig till vansinne. Jag var envis som synden, kaxig och visste allt, vilket drev henne till vansinne. O.s.v.

Vi var/är så väldigt olika som personer och det underlättade bråk. Idag är vi vuxna och utflugna båda två och pratar knappt alls. Vi är inte ovänner, men vi har bara inget att säga varandra.

 

[Morsan]

Sv: Syskonbråk - hur får man dem att sluta?

Jag har inga förslag eller råd men följer tråden för egen vinning

Mina tjejer.. 9, 11 och 12 år:
Barnen själv hemma när jag jobbar och 9-åringen ringer mig för att skvallra som vanligt :
"Mamma!!! Anna är dum! Vet du!.. hon har brutit benet på mig.. "Mamma svarar: "Asch då.. vad gjorde du då? Var nu snälla tills jag kommer hem"
Svar: "Ok.. Hej då.. "

Blir man blasé på skvaller? Tänk om det händer nåt "på riktigt"!

 

[athena]

Sv: Syskonbråk - hur får man dem att sluta?

Blir man blasé på skvaller? Tänk om det händer nåt "på riktigt"!

Det tror inte jag. Jag tror man märker om det är på riktigt.

Igår kväll när mina skulle sova var det inte särskilt lugnt. Som vanligt på söndagar är det svårt att få dem i säng... de har rum med bara en dörr emellan och det är inte helt bra, men går ej att göra nåt åt i vårt hus just nu.

De bråkade rejält ett tag och då gick jag upp och sa till (lugnt och stilla). Och det blev faktiskt tyst.

Efter kanske en halvtimme kom grabben ner, då hörde vi gallskrik där uppe ifrån. Då hade hans lillasyster lagt sig i hans säng (jo de delar faktiskt säng ibland, otroligt nog) och såklart trillat ur när hon hade sovit ett tag . Hon var hjärtskärande ledsen och han kom helt allvarlig och hämtade mig - då visste jag att det inte var skvaller eller gnäll.

 

[murran]

Sv: Syskonbråk - hur får man dem att sluta?

Tycker det låter bra det du gjorde! Man måste visa att det får konsekvenser...Man behöver inte bli arg o vråla, så du gjorde helt rätt. Om man inte sköter sej, blir det konsekvenser...man får gå o lägga sej, alternativt göra nåt annat tråkigt, som man inte velat...
Till slut upptäcker barnen att det är inte så kul att behöva gå o lägga sej, om man inte gör som mamma säjer, och drar slutsatser av det..
Mycket beröm till dej