Det ganska så nedlåtande uttrycket "Så typiskt svenskt" beskriver någon eller något som är lamt, obeslutsamt, gnälligt, trist, tråkigt. Eller hur?
Jag tycker, att vi svenskar är urusla på att vårda det svenska arvet, stoltheten över det som gör sverige och svenskarna. Vi skandinavier är det mest resande folket i europa (tror att bara finnarna reser mer än oss) och det ligger nog latent i vårt dna att resa och upptäcka andra områden än det vi bosätter oss vid. Lite gräset är alltid grönare någon annanstans. Jag, med många andra säger ofta "vad fan, vi har ju så mycket här i närområdet man kan turista vid, vad dum man r som alltid åker nån bort nån annanstans?" under exempelvis pandemin där vi fick 'återupptäcka' närområdet om man ville röra lite på sig. Jag tror att vi är blinda för det vi har och därmed tappar vi lite av bygdkänsla, stolthet, förvaltar inte kulturarv osv. Jag tror att mycket av det här lite distanserade sättet att förhålla sig till sitt ursprung generellt speglar sig i oss som folk. Det är inte så viktigt. JAG tycker det är viktigt, jag tycker att vi tappar vår historia och stolthet över den. Vi firar knappt vår nationaldag den 6e juni, och jag upplever det ofta som en nationell skam att vara stolt svensk - det är med dagens värderingar enhel del shamingkultur, det är 'rasistiskt' att vara stolt över sitt ursprung, 'vi är alla lika, att vara stolt över sitt land utesluter andra som inte' osv osv. Jag kan tycka att extremhögern har kapat rätten att vara stolt svensk - säger jag så blir jag per automatik kopplad till att vara RASIST!
Jag har mycket kontakt med 'nysvenskar' genom volontärarbete och många många gånger så hör jag "
varför är inte svenskarna stolta över sitt land?". Och '
vad är svenskt?'. Vi hittar på miljoner anledningar till att vattna ur svensk kultur, inte ens våra köttbullar är svenska längre utan turkiska. Jag hävdar att sättet att äta de kulturellt turkiska köttbullarna är SVENSKT, och mina nysvenskar håller med medan mina svenska landsmän nickar och mumlar '
men de är inte svenska egentligen'.... Så typiskt svenskt!
På landsbygden ser man sällan annat än etniska svenskar, men ibland hittar några ut i krokarna och de blir inte vare sig bra bemötta eller behandlade. Där vaktar framförallt under sommartid, 'vi' det 'svenska' som huggormar. Icke etniskt svenskar som kommer till badplatsen med stor familj får utstå mycket suck och stön och arga blickar, folk drar sig undan och kastar arga blickar. En familj jag känner som flyttade ut i ett ytterområde på fastlandet ute i skärgårdskant blir bokstavligen mobbade av sina grannar och får inte ta del av den grannsamhörighet som annars finns bland alla andra. Där är 'vi' jättesvenska helt plötsligt.
Vi är asdåliga på att vara stolta inbjudande svenskar. Hur ska vi då kunna få invandrare, nysvenskar, och icke-etniskt-svenskar att 'anpassa sig'? Det går ju inte om vi inte förvaltar det 'svenska' om vi inte själva tillåter det? Då får vi ett samhälle med en massa egna vidhållda kulturer som krockar med det svenska samhälle som vi faktiskt lever i och det blir kollisioner - helt egna kulturer som är en mishmash av många i en smältdegel och det kan vara helt fantastiskt med det som händer men det kan också bli katastrof där unga växer upp utan rötter nånstans, utan ett arv att förvalta nånstans och med kombinationen kriminalitet, droger och jakt på pengar i ett utanförskap - vi får de problem vi bäddar för. Var lite mer svensk, stolt svensk och bjud in säger jag. Umgås, prata om kulturer, visa hällristningar och hembygdsgårdar och bjud arabiska grannfamiljen på punch och ärtsoppa en torsdag. Kan vi svenskar inte bli lite mer svenska än vi är idag, så kommer aldrig våra nysvenskar, invandrare eller invandrare i andra, tredje, fjärde, femte generationenheller att bli det heller.