Jag tror att du behöver träffa människor som har andra referensramar än du själv för att förstå att det faktiskt finns ganska många människor som vuxit upp väldigt enhetligt samhälle och som sannolikt har ytterst få kontakter med människor med annan bakgrund än vad de själva har.
Så sent som i början av 1990 hade jag elever på högstadiet som aldrig varit längre hemifrån än ca 2 mil. De hade aldrig varit i en större stad och gick på en skola där det gick ett fåtal elever med rötterna i andra länder. De har människorna är runt 45 idag …Det finns också många nya svenskar som aldrig har varit hemma hos en svensk familj. Vi lever tyvärr i ett väldigt segregerat samhälle där vi behandlas olika pga vårt utseende.
Ett exempel från Malmö: Tre unga arabiska killar berättat chockerat för mig hur de runt Möllan ständigt blir erbjudna att köpa sex, narkotika och till och med vapen mitt på dagen en vardag från andra arabisktalande män. Jag, en svensk kvinna på 50+ får inte ett enda sådant erbjudande på samma plats vid samma tid ….Så vem har fördomar om vem? Själv hade jag svårt att tro dem först och sedan kunde jag inte förklara hur vi svenskar kunde tillåta att sådant alls förekom. Ngt sådant var otänkbart i Syrien. Var var polisen? undrade de. Jag var svarslös och skämdes …
Men det är skillnad på nyfikenhet som hanteras på ett socialt acceptabelt sätt samt regelrätt exotifiering och att reducera någon till ett objekt för sin egen nyfikenhet.För att förtydliga: Självfallet är det enda rimliga att var och en oavsett balgrund, ålder osv bemöts med respekt. Men vi måste samtidigt vara toleranta mot varandra, inse att vi har olika erfarenheter och bakgrund och att det är naturligt att vara både nyfiken och lite rädd för sådant man inte kommit i kontakt med tidigare.
Det är ganska jobbigt att vara arg och kränkt oxå …
Är det jag du menar är arg och kränkt? För det är jag inte. Däremot sjukt trött på att alltid ha varit människors underhållning men aldrig deras bundsförvant, och sjukt trött på att rasism ursäktas med "nyfikenhet".