Svenskhet -eller nåt

[Springsteen]

Borde ju inte vara SÅ stora kulturella skillnader kan man tycka

Min sambo är från England och har flyttat hit. Han tycker det finns massvis med kulturella skillnader!

 

[Tass]

Min sambo är från England och har flyttat hit. Han tycker det finns massvis med kulturella skillnader!

Jag upplevde att det var mycket större skillnader än jag hade trott. Vi ser så mycket engelska program på TV osv att vi får en illusion att vi är mer hemma där än vi är.
Fast det var ju det som var kul.

Har din kille några roliga exempel @Springsteen ?

 

[Petruska]

Borde ju inte vara SÅ stora kulturella skillnader kan man tycka

Av film o dyl att döma, så tycker jag att skillnaderna när det gäller "dejtingkultur" och parbildning verkar vara enorma.

 

[Springsteen]

@Tass Folk är generellt mycket mer oförskämda här. Köa i raka linjer är något som inte existerar i London, så det är svårt för honom att förstå. Det är riktigt coolt att dejta en äldre tjej/kvinna i England, men här så så är normen tvärtom - här ska det vara yngre tjej och äldre kille.

Att springa runt överallt i träningsbyxor är inget han stött på förut, träningskulturen här i Sverige är väldigt olik den de har i England. Han tycker även att här i sverige så visar vi mycket, mycket mer hud. Korta shorts där rumpan hänger ut och magtröja är inte en ovanlig syn - vi räknade när vi satt och åt frozen yoghurt i Stockholm och ägnade oss åt människoskådning. Det är också mer jämlikt här tycker han, i England så är papporna knappt hemma något alls med barnen t.ex. Alla pappor som är ute och powerwalkar med sina ungar och barnvagnar var något helt nytt. Han har därmed bestämt sig för att bli en housewife och passa barn och baka hela dagarna och vi någon gång skulle adoptera eller få barn - eftersom att det är Okej här - jämfört med vart han kommer ifrån. På dejter är det männen som betalar för middag och dricka. Han blev förvånad när jag langade fram plånboken på restaurangen vi käkade på i London, likaså blev mannen som serverade oss förvånad av det med, eftersom att han enbart tilltalade min sambo när det gällde både beställning av mat och dricka samt betalning. Han förundras också över det faktum att männen här inte håller upp dörrar eller drar ut stolar i samma utsträckning som han blivit "upplärd" att göra.

Det finns väl en massa mer, får fråga när han kommer hem från jobbet.

 

[Tass]

@Tass Folk är generellt mycket mer oförskämda här. Köa i raka linjer är något som inte existerar i London, så det är svårt för honom att förstå. Det är riktigt coolt att dejta en äldre tjej/kvinna i England, men här så så är normen tvärtom - här ska det vara yngre tjej och äldre kille.

Att springa runt överallt i träningsbyxor är inget han stött på förut, träningskulturen här i Sverige är väldigt olik den de har i England. Han tycker även att här i sverige så visar vi mycket, mycket mer hud. Korta shorts där rumpan hänger ut och magtröja är inte en ovanlig syn - vi räknade när vi satt och åt frozen yoghurt i Stockholm och ägnade oss åt människoskådning. Det är också mer jämlikt här tycker han, i England så är papporna knappt hemma något alls med barnen t.ex. Alla pappor som är ute och powerwalkar med sina ungar och barnvagnar var något helt nytt. Han har därmed bestämt sig för att bli en housewife och passa barn och baka hela dagarna och vi någon gång skulle adoptera eller få barn - eftersom att det är Okej här - jämfört med vart han kommer ifrån. På dejter är det männen som betalar för middag och dricka. Han blev förvånad när jag langade fram plånboken på restaurangen vi käkade på i London, likaså blev mannen som serverade oss förvånad av det med, eftersom att han enbart tilltalade min sambo när det gällde både beställning av mat och dricka samt betalning. Han förundras också över det faktum att männen här inte håller upp dörrar eller drar ut stolar i samma utsträckning som han blivit "upplärd" att göra.

Det finns väl en massa mer, får fråga när han kommer hem från jobbet.

Intressant!

I England pratar man med okända på ett helt annat sätt än här. Det kan vara nån liten kommentar då och då, som om man kände varandra.
När jag är där brukar jag falla in i det, men när jag sen kommer hem till Sverige igen och råkar fortsätta, då får jag väldigt konstiga blickar.
Man blir snabbt avvand. Tråkigt tycker jag.

 

[Tass]

@Tass Han blev förvånad när jag langade fram plånboken på restaurangen vi käkade på i London, likaså blev mannen som serverade oss förvånad av det med.

Vad tyckte han om det?
Hiss eller diss?

 

[Springsteen]

Intressant!

I England pratar man med okända på ett helt annat sätt än här. Det kan vara nån liten kommentar då och då, som om man kände varandra.
När jag är där brukar jag falla in i det, men när jag sen kommer hem till Sverige igen och råkar fortsätta, då får jag väldigt konstiga blickar.
Man blir snabbt avvand. Tråkigt tycker jag.

Det kan jag hålla med om!

Vad tyckte han om det?
Hiss eller diss?

Min sambo tycker det är bra att vara jämlika, även om han är lite gammeldags
i sitt gentlemans tänk ibland. Vilket är lite lustigt då han är 22 år.

 

[mandalaki]

@Tass Folk är generellt mycket mer oförskämda här.

Ja, vi ÄR verkligen det! Jag märker det varje gång jag är på en av de öar i Grekland som jag brukar åka till. Den är ett starkt brittiskt fäste och jag förstår att jag faktiskt är oförskämd varje gång jag tackar nej till någon som vill bjuda på en drink, bjuda över mig till bordet osv. Det är lite jobbigt men jag kanske hade helt andra planer.

Och vid en långflygning i vintras med ett brittiskt flygbolag tänkte jag flera gånger på hur oartiga vi svenskar är. På den brittiska kabinpersonalens fråga Would you like something more to drink svarade folk bara Yes, No, eller One beer. Inget please, inget no thank you, inget I would like.

En del svenskar älskar att klaga på ryska turisters bufflighet men jag är rätt säker på att många av oss betraktas på samma sätt, av t ex britter.

(Ursäkta OT men detta är ett av mina favoritämnen )

 

[Tass]

Det kan jag hålla med om!


Min sambo tycker det är bra att vara jämlika, även om han är lite gammeldags
i sitt gentlemans tänk ibland. Vilket är lite lustigt då han är 22 år.

Han har ju varit fostrad in i det i 22 år, så det är inte så konstigt
Skönt att han inte kände sig kränkt i sin manlighet då.

När jag försökte förklara att i Sverige arbetar alla kvinnor, så sa de "Ja men det gör dom här också!" Dom förstår liksom inte skillnaden. Dom tycker fortfarande att om en gift kvinna med barn jobbar så är det för att hon måste. Självklart stannar hon hemma annars.

 

[Tass]

Ja, vi ÄR verkligen det! Jag märker det varje gång jag är på en av de öar i Grekland som jag brukar åka till. Den är ett starkt brittiskt fäste och jag förstår att jag faktiskt är oförskämd varje gång jag tackar nej till någon som vill bjuda på en drink, bjuda över mig till bordet osv. Det är lite jobbigt men jag kanske hade helt andra planer.

Det är jättesvårt att tacka nej på brittiska. Man måste lära sig de ord och signaler som är det OK sättet att tacka nej eller slingra sig ur en situation. Vi svenskar är alldeles för raka och därmed oförskämda. Har en känsla av att britterna upplever oss på samma sätt som vi ofta upplever tyskar. (Om du nu har träffat samma tyskar som jag).

Exempel: du vill att din gäst ska gå.
Res dig lite lätt och "råka" nudda vid en skåpsdörr när du går förbi den, ungefär som att du tänkte öppna den men ångrar dig.
Gästen far upp och säger att hen måste gå osv. Du protesterar med eftertryck, gästen är sååå välkommen sååååå, gästen framhärdar, gästen går trots allt, du pustar ut, äntligen!
Extremt exempel kanske men bevittnat av undertecknad

Och vid en långflygning i vintras med ett brittiskt flygbolag tänkte jag flera gånger på hur oartiga vi svenskar är. På den brittiska kabinpersonalens fråga Would you like something more to drink svarade folk bara Yes, No, eller One beer. Inget please, inget no thank you, inget I would like.

Tonfallet brukar dessutom vara uttråkat och ointresserat.
Och personalen bara ler och ler men blir allt frostigare i ögonen.

 

[Tass]

Nu är vi visst OT igen

 

[tjenixen]

Det är jättesvårt att tacka nej på brittiska. Man måste lära sig de ord och signaler som är det OK sättet att tacka nej eller slingra sig ur en situation. Vi svenskar är alldeles för raka och därmed oförskämda. Har en känsla av att britterna upplever oss på samma sätt som vi ofta upplever tyskar. (Om du nu har träffat samma tyskar som jag).

Inte SÅ svårt ett artigt och trevligt nej brukar fungera utmärkt:

Thank you, that is a lovely offer. I'm fine with the drink here / the drink I've got / sitting here (etc). Thank you again for the offer, that was very nice.

En får bara måla ut det lite extra och uppmärksamma att den andra personen erbjöd något.

Stortrivs med den brittiska småpratskulturen och saknar verkligen det i Sverige. Den är mer inkluderande och erkännande, i många delar av Sverige får jag intrycket att folk är mer intresserade av att försäkra sig om att det finns ett avstånd mellan främmande.

 

[Tass]

Alltså svenskar är ibland i en klass för sig.

En bussig irländare höll upp en gång upp dörren åt ett helt gäng svenskar som skulle in på puben. Ingen sa ett smack. Jag höll på att skämmas ihjäl. Så när det blev min tur att passera log jag strålande, såg honom i ögonen och sa Thank You med varm stämma.
Den sagoberättande irländaren svarade med att börja berätta en historia för mig. Jag var en gång på bio, och såg en film, där en man höll upp en dörr för en dam. Och i slutet fick hjälten flickan. Typ.
Fast när historien var slut hade jag redan svepts iväg av folkmassan.
Men ändå
En egen historia. Det missade dom andra!

(Och nej, jag orkar inte rådbråka min engelska så ni får den översatta versionen)

 

[Tass]

Inte SÅ svårt ett artigt och trevligt nej brukar fungera utmärkt:

Thank you, that is a lovely offer. I'm fine with the drink here / the drink I've got / sitting here (etc). Thank you again for the offer, that was very nice.

En får bara måla ut det lite extra och uppmärksamma att den andra personen erbjöd något.

Jag är hårt drillad av en sträng lady!

Men visst kommer man långt med vanlig vänlighet, gärna lite utbroderad.

 

[monster1]

Jag kan tycka att det är ganska stor skillnad att jämföra människor som pratar på sitt eget språk med människor som pratar på annat språk. I svenskan säger man ju tack, varsågod och ursäkta hela tiden. Sen kanske man inte borderar ut men visst säger man nej tack, ja tack, det är bra tack osv. På ett annat språk blir det mer enstaviga svar. Hur skulle engelsmännen uttrycka sig om de var tvungna att tala svenska, grekiska eller tyska? Det skulle vara intressant att veta hur mycket social polityr det är i det tyska språket som inte kommer ut när de pratar svenska eller engelska.

 

[mandalaki]

Jag kan tycka att det är ganska stor skillnad att jämföra människor som pratar på sitt eget språk med människor som pratar på annat språk. I svenskan säger man ju tack, varsågod och ursäkta hela tiden. Sen kanske man inte borderar ut men visst säger man nej tack, ja tack, det är bra tack osv. På ett annat språk blir det mer enstaviga svar. Hur skulle engelsmännen uttrycka sig om de var tvungna att tala svenska, grekiska eller tyska? Det skulle vara intressant att veta hur mycket social polityr det är i det tyska språket som inte kommer ut när de pratar svenska eller engelska.

Fast på engelska ska vi kunna vara artiga, tycker jag. Det är inte särskilt svårt att lägga till ett please efter Yes.

Inte minst eftersom engelsmän tycker att vi svenskar är så fantastiskt bra på engelska verkar det ohyfsat om vi bara säger Yes istället för Yes please. (Visserligen tror jag att det där berömmet vi får delvis förklaras av just brittisk artighet).

 

[Tass]

Det är alltid knepigt med generaliseringar eftersom alla är individer.
Men det är ändå kul att fundera över kulturella skillnader.

 

[Tass]

Fast på engelska ska vi kunna vara artiga, tycker jag. Det är inte särskilt svårt att lägga till ett please efter Yes.

Inte minst eftersom engelsmän tycker att vi svenskar är så fantastiskt bra på engelska verkar det ohyfsat om vi bara säger Yes istället för Yes please. (Visserligen tror jag att det där berömmet vi får delvis förklaras av just brittisk artighet).

Och med typisk brittisk (visserligen något spelad) ödmjukhet brukar dom dessutom påpeka "...och jag kan ju inte ett enda ord svenska!" om typ hur duktiga vi är

 

[Tass]

Det skulle vara intressant att veta hur mycket social polityr det är i det tyska språket som inte kommer ut när de pratar svenska eller engelska.

Tysk polityr handlar mycket om titlar

 

[mandalaki]

Det är alltid knepigt med generaliseringar eftersom alla är individer.
Men det är ändå kul att fundera över kulturella skillnader.

Ffa över svenskhet, tycker jag. Ofta upptäcker man svenska normer först när man träffar på en annan kultur och det som är självklart för en ("det ÄR så") plötsligt ifrågasätts. Det är skitintressant.