Svartsjuka, hur stänger man av?

[Gbg87]

Jo, det är så att jag träffade en man i somras. En del av er kanske minns den tråden. Vi träffades några gånger, blev förälskade och hängde en del. Sen skulle han åka iväg och jobba på hans företags kontor i USA några månader. Vi har inte lovat varandra någonting, mycket kan hända på den tiden, men jag tror att vi båda hoppas på att det ska kunna bli någonting mellan oss när han kommer hem. Vi har pratat en del, han skickar nån bild då och då och verkar ha mig i tankarna. Hur som helst, här om dagen dök det upp en bild på honom på FB från en fest tillsammans med ett gäng tjejer. Det verkar vara mycket fest där, och många söta tjejer vad jag kan se. Jag förväntar mig ABSOLUT inte att han ska vara mig trogen. Vi har som sagt precis lärt känna varandra och inte alls hunnit prata om ett eventuellt "vi" ännu. Jag är glad för hans skull att det verkar gå bra för honom på jobbet där, och det finns ingenting jag inte unnar honom, även fest och tjejer. MEN svartsjukan brinner i mig Det är inte alls likt mig (kanske känner jag starkare för den här mannen än vad jag vågat erkänna för mig själv?). Igår bestämde jag mig för att helt enkelt skärpa mig, och talade om för mig själv att helt enkelt lägga av med dom här fasonerna. Men inatt drömde jag en mardröm om att han ringde mig och berättade att han träffat någon han blivit kär i, och att han tänker stanna kvar där Jag vaknade helt hjärtekrossad.

Buke, min framtid med den är mannen kommer väl visa sig när han kommer hem. Jag hoppas, och jag tror att han också hoppas på oss. Men hallå, hur fan stänger man av svartsjukan? Den äter upp mig!

 

[Monstermom]

Men hallå, hur fan stänger man av svartsjukan? Den äter upp mig!

Du kan inte stänga av den. Men däremot är den ett ljusskyggt kreatur, så om du släpar fram den och verkligen granskar den i detalj lär du hitta handtag för att styra den.

Vad jag menar är att du ska låta bli att försöka trycka undan den och förneka den, utan följ känslorna till tankarna bakom och lyft upp dem i ljuset. Titta närmare på varenda liten detalj så du verkligen förstår vad det är som driver den här känslan. Exakt! Inte fly från tankar du kanske inte tycker om att du har. När du fått en klar bild över vad svartsjukan faktiskt är blir det lättare att få distans till den, när den dyker upp kan du se den och tillåta den att existera, men inte låta den ta över dig. Det blir en vana, och blir lättare och lättare.

Som ett uppslag hade jag själv börjat i den här änden tror jag

(kanske känner jag starkare för den här mannen än vad jag vågat erkänna för mig själv?

eftersom den meningen får mig att reagera med ungefär. Men det betyder ju inte att det är där du själv behöver börja nysta.

 

[Lovisaleonora]

Varför inte en tvåstegsraket?

Berätta för mannen att du under hans frånvaro känner att han faktiskt betyder mer än du trodde från början. Att det minsann nyper lite i hjärtat när du känner att han kanske träffar någon annan där. Visst hade du själv velat höra hur det ligger till hos motparten, om du hade varit i samma situation? Däremot behöver du kanske inte deklarera din odödliga kärlek och fria...

Sedan gäller det att jobba på den egna känslan, den som får dig att må dåligt. Men det kanske är lättare när du pratat lite med honom om känslor?

 

[Gbg87]

Du kan inte stänga av den. Men däremot är den ett ljusskyggt kreatur, så om du släpar fram den och verkligen granskar den i detalj lär du hitta handtag för att styra den.

Vad jag menar är att du ska låta bli att försöka trycka undan den och förneka den, utan följ känslorna till tankarna bakom och lyft upp dem i ljuset. Titta närmare på varenda liten detalj så du verkligen förstår vad det är som driver den här känslan. Exakt! Inte fly från tankar du kanske inte tycker om att du har. När du fått en klar bild över vad svartsjukan faktiskt är blir det lättare att få distans till den, när den dyker upp kan du se den och tillåta den att existera, men inte låta den ta över dig. Det blir en vana, och blir lättare och lättare.

Som ett uppslag hade jag själv börjat i den här änden tror jag

eftersom den meningen får mig att reagera med ungefär. Men det betyder ju inte att det är där du själv behöver börja nysta.

Ja, du har nog rätt. Att jag känner mer för honom än vad jag vågat erkänna är nog just för att han skulle resa iväg. Jag har vetat det från första början, och därför försökt att inte bli för fäst i honom. Men sanningen är nog att det inte gick att styra och att jag är kär. Tanken på att han skulle vara med någon annan (sex) är inte det som känns värst. Den kan jag leva med, och sådana äventyr sätter inga käppar i hjulet för vår eventuella framtid heller. Men rädslan att han skulle bli förälskad i någon annan och glömma bort mig tär på mig. Faktum är att jag kanske aldrig har känt såhär starkt för någon förut... och jag känner att jag skulle vänta på honom om han så var borta ett år. Men tänk om jag sitter här hemma och tänker på honom, och han är där borta och glömmer bort mig?

 

[Gbg87]

Varför inte en tvåstegsraket?

Berätta för mannen att du under hans frånvaro känner att han faktiskt betyder mer än du trodde från början. Att det minsann nyper lite i hjärtat när du känner att han kanske träffar någon annan där. Visst hade du själv velat höra hur det ligger till hos motparten, om du hade varit i samma situation? Däremot behöver du kanske inte deklarera din odödliga kärlek och fria...

Sedan gäller det att jobba på den egna känslan, den som får dig att må dåligt. Men det kanske är lättare när du pratat lite med honom om känslor?

Jag funderade på det, jag vill bara inte att han ska känna sig kontrollerad? Han gick ur en längre relation för inte så länge sedan och jag har uppfattat det som att ett stort problem för honom i den relationen var att han inte kände sig fri. Fri att få styra sitt liv och leva som han själv behövde. Om något så tror jag att det är precis det han behöver just nu, att få smaka på hur det känns att få vara chef i sitt eget liv. Så visst tror jag att han säkert skulle bli varm om hjärtat om jag berättade hur jag känner, men jag är rädd att han uppfattar det som att jag försöker styra honom att inte vara med någon annan och känner sig kontrollerad?

 

[Pegasus63]

Så kallad "Svartsjuka" är bara ett annat sätt att säga att man anser sig ha äganderätt till någon annan människa. Intala dig bara att äganderätt till en människa inte är ok och gå vidare därifrån ...

 

[Gbg87]

Så kallad "Svartsjuka" är bara ett annat sätt att säga att man anser sig ha äganderätt till någon annan människa. Intala dig bara att äganderätt till en människa inte är ok och gå vidare därifrån ...

Nej jag håller inte med. Enligt mig är svartsjuka en naturlig reaktion som grundar sig i rädslan att förlora någonting man håller kärt. I mitt fall, chansen till en exklusiv relation med en man jag är kär i. Och nej, jag anser inte att exklusivitet är samma sak som att äga en annan människa. Men, det är en helt annan diskussion som vi kanske inte behöver ta nu

 

[Petruska]

Nej jag håller inte med. Enligt mig är svartsjuka en naturlig reaktion som grundar sig i rädslan att förlora någonting man håller kärt. I mitt fall, chansen till en exklusiv relation med en man jag är kär i. Och nej, jag anser inte att exklusivitet är samma sak som att äga en annan människa. Men, det är en helt annan diskussion som vi kanske inte behöver ta nu

Men dåså. Då har du ju inget problem. Du upplever bara vad du ser som en helt naturlig känslomässig reaktion i situationen.

 

[Gbg87]

Men dåså. Då har du ju inget problem. Du upplever bara vad du ser som en helt naturlig känslomässig reaktion i situationen.

Det stämmer, fast det är ju ett problem i och med att det är en svår känsla att handskas med och jag skulle behöva råd kring hur jag ska hantera det Det är ju ungefär som att säga: "Jaha du är ledsen för att du har separerat med din man? Då har du ju inget problem, det är bara en helt naturlig känslomässig reaktion på situationen".

Man kan behöva stöd och råd även om en känsla är naturlig

 

[Monstermom]

Det stämmer, fast det är ju ett problem i och med att det är en svår känsla att handskas med och jag skulle behöva råd kring hur jag ska hantera det Det är ju ungefär som att säga: "Jaha du är ledsen för att du har separerat med din man? Då har du ju inget problem, det är bara en helt naturlig känslomässig reaktion på situationen".

Man kan behöva stöd och råd även om en känsla är naturlig

Fast jag undrar som @Petruska nu faktiskt, i första inlägget låter det som att du inte tycker svartsjukan är OK, sedan låter det som att den är praktiskt taget positiv? Vad är du ute efter?

 

[Gbg87]

Fast jag undrar som @Petruska nu faktiskt, i första inlägget låter det som att du inte tycker svartsjukan är OK, sedan låter det som att den är praktiskt taget positiv? Vad är du ute efter?

Det klart att den är okej, jag har uppenbarligen starka känslor för den här mannen och jag tycker att det är fullt naturligt att jag upplever en rädsla för att förlora det som vi har. Jag har försökt att inte bli för fäst vid honom och jag trodde att jag hade lyckats ganska bra, men mina reaktioner visar motsatsen. Däremot kan jag tycka att det absolut inte är önskvärt att känna såhär, jag kan bli arg på mig själv och tycka att svartsjukan är larvig, försöka få mig själv att skärpa mig för att slippa känna såhär. Men den metoden har uppenbarligen inte fungerat så bra hittills. Det klart jag inte VILL vara svartsjuk. Jag mår inte bra av att känna så, och som jag skrev tidigare så finns det ingenting jag inte unnar honom. Så ja, jag tycker att det är en naturlig reaktion. Inte positiv, utan naturlig. Men jag önskar den inte. Jag önskar tips och råd på hur jag kan hantera den så att den inte tär på mig allt för mycket.

 

[Petruska]

Det stämmer, fast det är ju ett problem i och med att det är en svår känsla att handskas med och jag skulle behöva råd kring hur jag ska hantera det Det är ju ungefär som att säga: "Jaha du är ledsen för att du har separerat med din man? Då har du ju inget problem, det är bara en helt naturlig känslomässig reaktion på situationen".

Man kan behöva stöd och råd även om en känsla är naturlig

Men vilket är ditt problem, då? Om du nu menar - vilket jag då inte håller med om - att svartsjuka är en fullt naturlig och rimlig del av att vara kär, vad är då problemet? Då blir du väl inte av med svartsjukan med mindre än att du får bukt med förälskelsen, och det tolkar jag dig som att du inte vill.

Sorg efter en separation är en negativ känsla efter en negativ händelse. Det kräver lite hantering. Men svartsjuka enligt din beskrivning, verkar mer vara en lite jobbig del av en övervägande positiv händelse, nämligen själva förälskelsen/förhållandet.

 

[Gbg87]

Men vilket är ditt problem, då? Om du nu menar - vilket jag då inte håller med om - att svartsjuka är en fullt naturlig och rimlig del av att vara kär, vad är då problemet? Då blir du väl inte av med svartsjukan med mindre än att du får bukt med förälskelsen, och det tolkar jag dig som att du inte vill.

Sorg efter en separation är en negativ känsla efter en negativ händelse. Det kräver lite hantering. Men svartsjuka enligt din beskrivning, verkar mer vara en lite jobbig del av en övervägande positiv händelse, nämligen själva förälskelsen/förhållandet.

Om vi nu inte håller med varandra gällande svartsjuka så kan vi skippa det ordet helt. Det kanske inte ens är rätt begrepp för att förklara vad jag känner. Jag säger såhär då - Jag är kär i en man, och jag är rädd för att distansen mellan oss och det faktum att han har många andra möjligheter till kärlek och relationer runtom sig som inte är med mig kommer att leda till att jag förlorar min relation med honom. Tanken på att förlora min relation med honom gör mig väldigt ledsen.

 

[Petruska]

Tanken på att förlora min relation med honom gör mig väldigt ledsen.

Nu börjar det arta sig. Det där är ju fullt begripligt.

Vet han om att du tänker och känner så? Jag tänker mig att det enda man konkret kan göra i situationen är att prata med honom, om sen det samtalet gör känslan värre eller lättare kan jag ju inte gissa.

Om han faktiskt vill vara tillsammans med dig, bör ju inte de där andra "möjligheterna" spela så stor roll. Så är ju livet hela tiden om vi inte går i kloster - och då blir det ju ändå inte mycket av med kärleksrelationerna.

I övrigt tänker jag att känslan inte skiljer sig så mycket från andra jobbiga känslor man kan ha, oro för olika saker osv. När man har gjort det man kan göra i situationen, återstår väl inte så värst mycket annat än att efter förmåga koncentrera sig på annat?

Blandar du däremot in svartsjuka, hamnar du ju just i att du har en känsla som är obekväm och som du samtidigt försvarar att du har, trots alla de mindre smickrande tolkningar man så lätt kan göra kring just den känslan.

 

[mandalaki]

Jag tror att det enda du kan göra är att bita ihop, låta det som händer hända i USA och sedan hoppas på att ni tar upp tråden igen när han kommer hem.

Svartsjuka är skitjobbigt. @Monstermom s förslag låter inte så dumt, om du nu inte kan styra tankarna åt annat håll. Då kanske det är bättre att gräva ner sig i känslan totalt för att se varifrån den kommer. Fast jag tror att det är bättre att försöka sysselsätta sig med annat och inte ge det för stort utrymme, inte se det som att du "går och väntar".

Att prata med honom tror jag däremot inte på. Ni har inte lovat varann något, är långt från varann, han har förmodligen rätt kul där han är. Jag skulle försöka se vad som hände när han kom hem istället.

 

[em-pirre]

Jag tror att det enda du kan göra är att bita ihop, låta det som händer hända i USA och sedan hoppas på att ni tar upp tråden igen när han kommer hem.

Svartsjuka är skitjobbigt. @Monstermom s förslag låter inte så dumt, om du nu inte kan styra tankarna åt annat håll. Dåkanske det är bättre att gräva ner sig i känslan totalt för att se varifrån den kommer. Fast jag tror att det är bättre att försöka sysselsätta sig med annat och inte ge det för stort utrymme, inte se det som att du "går och väntar".

Att prata med honom tror jag däremot inte på. Ni har inte lovat varann något, är långt från varann, han har förmodligen rätt kul där han är. Jag skulle försöka se vad som hände när han kom hem istället.

Precis. Jag skulle i hans skor tycka att det vore jobbigt om min partner/dejt gick hemma och oroade mig för att jag skulle hitta någon annan och inte komma hem. Jag tror också att jag skulle tycka att det är roligt om min man fick resa bort, festa och bli uppvaktad!

 

[Halali]

Men är det inte lite mycket att bli svartsjuk över en bild där det figurerar tjejer..? Jag menar, även om man är ihop och HAR lovat varandra all trohet i världen så kan man ju inte gå runt och gömma sig för alla av det andra könet tänker jag. Så jag hade nog börjat i den änden. Och sen försökt fokusera på vad du kan kontrollera, dvs inte alls vad han sysslar med, utan din kommunikation med honom och vad som kan hända när han kommer hem.

Jag är en av de där som absolut kan bli sotis och har förståelse för det, men hade nån jag inte är ihop med reagerat på att jag är på bild med andra killar då hade jag slagit bakut rejält.

 

[Gbg87]

Om du nu menar - vilket jag då inte håller med om - att svartsjuka är en fullt naturlig och rimlig del av att vara kär, vad är då problemet? Då blir du väl inte av med svartsjukan med mindre än att du får bukt med förälskelsen, och det tolkar jag dig som att du inte vill.

Nu är jag med på resonemanget här. Jag säger ja, till en viss grad. Jag har aldrig varit svartsjuk i relationer som jag har haft, men det är också för att jag har känt mig trygg i mina relationer och inte haft anledning att gå och vara orolig för att bli lämnad för någon annan. Om jag däremot skulle uppleva att min partner har ett intresse för någon annan kvinna så skulle jag nog uppleva svartsjuka. Jag ser nog det som samma sak som rädsla, helt enkelt?

Att ha någonting i livet, oavsett vad det är för någonting, som man känner väldigt stark för innefattar nog också en viss rädsla för att förlora det man har. För att det helt enkelt gör än ledsen. Sen kan man givetvis inte gå och vara rädd, orolig och ängslig för att förlora det man bryr sig om. Men när saker och ting sätts på sin spets, exempelvis väldigt starka kärlekskänslor för en människa i kombination med att samma människa just nu har många alternativ till kärlek som inte är från mig, så triggas nog rädslan (som jag kallar svartsjuka i detta fall) igång.

 

[Petruska]

Att prata med honom tror jag däremot inte på. Ni har inte lovat varann något, är långt från varann, han har förmodligen rätt kul där han är. Jag skulle försöka se vad som hände när han kom hem istället.

Jag hade hållit min stenhårda linje att prata med den det gäller när det är nåt jag går och tänker på. Å andra sidan hade jag ju inte pratat om att vara svartsjuk - det är jag sällan och är jag det vill jag inte göda känslan på det viset - och inte heller om vad han ev gör med andra personer. Men liksom vanligt prat. Och för all del också sådant som "hoppsan, jag saknar visst dig lite mer än jag hade fattat att jag skulle".

Jag pratar ju med andra som är på resande fot ibland, de allra flesta av dem har inte heller lovat mig något. (Att prata med någon i syfte att påminna hen om hens löften, låter som en mardröm för båda parter.)

 

[Gbg87]

Men är det inte lite mycket att bli svartsjuk över en bild där det figurerar tjejer..? Jag menar, även om man är ihop och HAR lovat varandra all trohet i världen så kan man ju inte gå runt och gömma sig för alla av det andra könet tänker jag. Så jag hade nog börjat i den änden. Och sen försökt fokusera på vad du kan kontrollera, dvs inte alls vad han sysslar med, utan din kommunikation med honom och vad som kan hända när han kommer hem.

Jag är en av de där som absolut kan bli sotis och har förståelse för det, men hade nån jag inte är ihop med reagerat på att jag är på bild med andra killar då hade jag slagit bakut rejält.

Nej alltså, den handlar givetvis inte om en bild. I mina tidigare relationer så har jag alltid umgåtts mycket med det motsatta könet och mina pojkvänner har gjort detsamma. Inga konstigheter alls. Men, det är väldigt många unga och attraktiva människor som jobbar på det här företaget. Jag råkar veta att de allra flesta är singlar. De jobbar nära varandra, de bor nära varandra, och de festar mycket ihop. Så, bilden (bilderna, har dykt upp fler den här veckan från deras äventyr) blev en liten påminnelse om hans situation just nu och fick tankarna att snurra iväg.