Svårt att somna för natten - hur gör ni?

[Druvan]

Sv: Svårt att somna för natten - hur gör ni?

Måste ju bara försöka att få sambon & inse att han osså måste hjälpa till med nattningen nu framöver iom att vi inte vet hur länge den här fasen kommer hålla på. Jag blir ju väldigt bunden som det är nu iom att han vägrar försöka få honom & somna på annat sätt än att låta honom ligga och skrika.

Jag tror det är lika bra man ställer in sig på att vara bunden en viss tid varje kväll, när dom har sina perioder.. Just nu skulle Miranda aldrig acceptera att pappa nattar (han har försökt- jag fick vackert komma tillbaka från ridhuset igen ). Man får tänka att småbarnstiden är en kort period i livet!

 

[CosmicQueen]

Sv: Svårt att somna för natten - hur gör ni?

Jag tror det är lika bra man ställer in sig på att vara bunden en viss tid varje kväll, när dom har sina perioder.. Just nu skulle Miranda aldrig acceptera att pappa nattar (han har försökt- jag fick vackert komma tillbaka från ridhuset igen ). Man får tänka att småbarnstiden är en kort period i livet!

Problemet är att jag ska åka bort om 2 veckor och kommer att vara borta 1½ dygn ungefär, sambon kommer att behöva lägga honom 2 nätter. Just nu känns det som om jag bara vill avboka alltihopa.

Just därför vill jag att han ska börja lägga honom redan nu så att han får träna på det & så vi får se om han kan lägga honom övht, om Emil accepterar det. Men det tror jag, bara sambon vill det så...

 

[Lupino]

Sv: Svårt att somna för natten - hur gör ni?

Måste ju bara försöka att få sambon & inse att han osså måste hjälpa till med nattningen nu framöver iom att vi inte vet hur länge den här fasen kommer hålla på. Jag blir ju väldigt bunden som det är nu iom att han vägrar försöka få honom & somna på annat sätt än att låta honom ligga och skrika.

Hoppas du kan övertala din sambo!

Min man tyckte vi kunde köra 5-minutersmetoden och att jag (som inte ville) skulle kompromissa och ge det ett försök. Men jag förklarade att jag absolut aldrig kommer att tillåta det hur mycket än båda borde få vara med och bestämma om sitt barn. Jag sa till honom att jag kunde tillåta det lika lite som om han sagt att en örfil skulle ha hjälpt.

Han förstod min ståndpunkt men tyckte då att jag skulle ta allt ansvar runt läggning och natt (och det har jag också gjort). För mig var det ett enkelt val mellan det och att utsätta dottern för något otänkbart. Men bäst är ju om man kommer överens såklart .

Lycka till!

 

[Druvan]

Sv: Svårt att somna för natten - hur gör ni?

Aha, då förstår jag! Vi har lite samma dilemma- jag kommer vara borta en eller två nätter snart. Men jag har sagt han får gå ut med henne i vagnen, köra henne i bilen eller vad som helst om det inte funkar- alla sätt är bra utom dom dåliga .

 

[Björk]

Sv: Svårt att somna för natten - hur gör ni?

Alltså, jag blir lite bedrövad (och känner igen mig) i det som ni skriver om att det blir mammans ansvar när/om hon känner att en viss "metod" inte funkar.

Visst håller jag med dig Lupino om att valet är enkelt på ett sätt; för det är ju ens BARN som blir lidande om man kompromissar i ett läge där man känner som du. Men samtidigt så fastnar man ju som mamma i den där "fällan" - man står plötsligt där och är oumbärlig. För hur ska pappan klara att lägga barnet när/om det alltid är mamman som gör det? Förr eller senare blir man ju vääääldigt låst. Och varför ska man då vara två föräldrar - om bara den ena tar ansvaret fullt ut?

Det är så trist att läsa....
Alla dessa barn som inte får/har en pappa (i mer sällsynta fall mamma) som inte egentligen finns där hela vägen. Som bara finns där som en "reserv" när mamma inte är på plats. Och som barnet då inte känner samma fullständiga trygghet med.

(och som sagt: utan att gå in på detaljer. Jag känner igen det själv. Men nu ska jag snart börja jobba så min förhoppning är att våra "problem" som tangerar detta kommer att lösa sig rätt bra då.)

Och någonstans så är det så .... "fult" av män att liksom "slippa undan" genom att säga "men JAG tycker det är helt okej att vårt barn skriker sig blå!". Jag undrar om de verkligen tycker det innerst inne? eller är det bara ett enkelt sätt att slippa ifrån ansvaret. För mamman tar det ju ändå liksom...

 

[Glamoroza ox]

Sv: Svårt att somna för natten - hur gör ni?

Precis så började Jonas göra vid ca 7 månader (han är ju lika gammal som Emil, sånär som på en dag)
Från att ha somnat som en sten i sin säng på kvällen så började han med att smågrina/gnälla nån minut, sen blev han tyst & tittade han över sängkanten för att se om vi var där, var vi där så slängde han upp världens leende & var vi inte där så blev det mer grin/gnäll.
Så höll han på varje kväll i några dagar (3-4)

Sen "gav vi upp" och låter honom nu sitta med oss nere vid tv´n och gosa. Vi märker ju på honom när det är "dax" för honom att törna in.
Ibland lyckas vi lägga honom i hans säng precis innan han somnar, (kontoret är stängt, men persiennerna är fortfarande ej nerdragna),
ibland hinner han somna i någon famn, men skitsamma, då somnar han iallafall tryggt


Angående om att tåla barnskrik/gnäll.
Sambon fattar inte hur jag "bara kan ligga/sitta där" när Jonas låter.
Har försökt förklara för honom att jag tål inte heller barnskrik, men jag kan ofta höra vad för sorts gråt/gnäll det är.
Om Jonas ligger i sin säng & sover så kan man ju oftast höra om det är lite drömgnäll el. om han har vaknat och är ledsen.
Jag lyssnar först innan jag rusar iväg, kan jag inte avgöra vad det är så går jag självklart dit.
Sen är det inte att jag lyssnar i en ½ timme innan jag har bestämt mig.

 

[vindvissla]

Sv: Svårt att somna för natten - hur gör ni?

Som tex att vi skulle ge Emil vatten på natten ist för välling då han vaknade nattetid tidigare och ville äta. För det hade han gjort med sina bebisar, dom behöver inte äta på natten, lätt att dom blir tjocka då.

När jag får såna där "tips" har jag väldigt lätt att bli både elak, bitsk och sarkastisk. Jag har allra oftast bra belägg för det jag tror på och kan försvara det till det yttersta om det skulle behövas. Så nåde den som vågar angripa mitt sätt att uppfostra mitt barn på.

 

[CosmicQueen]

Sv: Svårt att somna för natten - hur gör ni?

Aha, då förstår jag! Vi har lite samma dilemma- jag kommer vara borta en eller två nätter snart. Men jag har sagt han får gå ut med henne i vagnen, köra henne i bilen eller vad som helst om det inte funkar- alla sätt är bra utom dom dåliga .

Precis, alla sätt är bra utom att låta honom ligga och skrika. Men kanske det enklaste sättet för honom?

Jag hoppas att vi får ordning nå nattandet innan jag ska åka. Han har ju lagt honom flera ggr tidigare utan som helst problem. Men då har han ju som sagt alltid varit lätt att lägga, kunnat gnälla några ggr efter nappen, men alltid blivit nöjd för stunden då man gett honom den.

 

[ZorréZaid]

Sv: Svårt att somna för natten - hur gör ni?

Vår son är 15 månader. Vi har sedan han föddes burit honom till sömns för att sedan lägga honom i hans egen säng på hans rum. När jag ammade låg han hos oss på nätterna. Om han varit vaken när vi skullat lägga oss har han fått ligga hos oss. Om han vaknar och är ledsen på natten så har han fått sova resten av natten hos oss. Vi har inte alls försökt få honom att sova i egen säng utan vi har tänkt att det är inte så noga var han sover, det viktigaste är att han sover.

Man kan väl säga att han har sovit middagslurar och första delen av natten de flesta dagar i sin egen säng. När han var mindre hände det att man satt/låg med honom för att han skulle sova lugnt på dagarna.

Han har alltså aldrig blivit lämnad ensam skrikande. Han har aldrig somnar själv i sin egen säng.

Vi säger att vi ska "koppla bebisgreppet" när han ska sova. Vi bär honom som en liten bebis i famnen eller hur man ska säga. Detta har blivit en sådan vana för honom att när man lägger ner honom så somnar han på några minuter. Lugnt och stilla. Inget gråt eller något. Han vet så väl att nu är det sovdax. Spelar ingen roll vem som lägger honom. När han somnat så lägger vi honom i hans egen säng. Det kommer mer och mer att han själv känner att han är trött och att han "vill" lägga sig.

Nuförtiden sover han hela natten (ca 12 timmar) i sin egen säng på eget rum. Han sover middag 2-3 timmar på samma sätt. Han får alltid sova så länge han vill. Vi väcker honom aldrig (fast ibland så måste man ju om man har tid att passa, men det är sällan).

Vi väntar barn nr två efter sommaren och vi kommer försöka göra likadant. Min syster (hon har två barn) sa till mig när min son föddes att ja, första barnet det bär man men andra barnet lägger man bara så får det somnar själv för då orkar man inte mer. Kan säga att jag tycker min syster är lat och bekväm på många plan. Hennes andra dotter är ett ängsligt barn och jag tror helt enkelt inte min syster "orkat" ge henne uppmärksamhet, trygghet, närhet på samma sätt. Jag tackar dock min syster för att hon sa så där till mig för det kommer räcka jag tänker på det så kommer jag "orka". Jag tror på att alla barn föda på noll eller hur man ska säga. Men direkt börjar de matas med intryck och upplevelser och får erfarenheter som formar dem. Jag tror inte barn är si eller så. Jag tror barn blir si eller så.

Den enda metod som jag tror på är att visa att man alltid finns där. Jag vill att mitt barn ska vara tryggt och lita på att jag finns där. Jag vill inte att mitt barn ska lära sig att det hjälper inte att kalla på mamma - hon kommer ändå inte.
Inge skrikmetoder för min del. Tack o lov är jag och sambon helt överrens om detta. Visst skulle vi kanske fått sova hela nätter mycket tidigare om vi hade låtit sonen vara i hans egen säng men jag kan säga att jag saknar honom lite nu när han inte sovit i vår säng på hur länge som helst

Kanske inbillar jag mig samband som inte finns men det är min övertygade tro att ett barn som får närhet och tröst istället för att lämnas att ligga och skrika ensamt mår bättre.

 

[vindvissla]

Sv: Svårt att somna för natten - hur gör ni?

Vilket underbart härligt kärleksfullt vettigt inlägg! Precis så känner jag också! Som det mest naturliga i hela världen.

Jag kan redan nu sörja att Sam inte alltid kommer sova mellan mej och sin pappa i sängen utan en dag kommer han VILJA sova i sin egen säng *går och gråter en skvätt*.

 

[havreflinga]

Sv: Svårt att somna för natten - hur gör ni?

Jag vägrar tro att det handlar om vilket KÖN man tillhör. Jag tror däremot att det här med anknytning kan vara en stark faktor. En pappa som inte knutit an till barnet lika väl/mycket som mamman tror jag har lättare att "inte bry sig". Vad tror ni andra?

Jag tycker inte heller det verkar handla om kön. På familjeliv.se finns gott om mammor som tycker 5-minutersmetoden och öronproppar är en superbra lösning.

Både jag och min man blir väldigt illa berörda när bebisar lämnas ensamma att skrika. Däremot tycker jag det är okej att t ex en två-åring får skrika lite, om han/hon vet att man finns i närheten. Men min man har svårt även för det.

Förklaringen till att vissa klarar att helt ignorera bebisskrik tror jag är att de helt enkelt har svårt för att knyta an, både till sina egna barn och andra människor. Just sådana skador tror jag att 5-minutersmetoden kan ge.

 

[havreflinga]

Sv: Svårt att somna för natten - hur gör ni?

Men nu till problemet...hur gör ni när dom inte vill/kan sova?

Vi ger det som krävs, oavsett hur lång tid det tar. Att förvänta sig att man ska få en lugn stund framför tv:n varje kväll när man har en bebis i huset är löjligt och omoget, tycker jag! Jag skulle såsmåningom börjat förakta min partner om han hade en sådan inställning.

Vår första son har haft olika behov vad gäller nattning vid olika perioder. När han var i samma ålder som din son funkade det inte längre att amma honom till söms. Då började vi vagna honom i en barnvagn som vi hade intill oss vid tv:n/datorn. Sen sov han där tills någon av oss gick upp och la sig. Den personen bar med sig bebisen upp i sovrummet. Han brukade vakna ganska många gånger under kvällen, men somnade snabbt om när vi vagnade igen.

Vissa perioder fick vi bära honom och sjunga. T ex när han var sjuk eller höll på att bli sjuk. Ofta förstår man ju först efteråt varför bebisen plötsligt varit så krånglig en tid (nya tänder, förkylning, utveckling). Jag skulle få väldigt dåligt samvete ifall jag hade kört på med hårda metoder och sedan upptäckt förklaringen till skrikigheten.

Att går runt och bära på en skrikande bebis är ibland skittråkigt och irriterande. Men då är mitt tips att fokusera på den lilla bebiskroppen - hur den luktar, att den är varm och go, kärleken man känner. Det är trots allt en väldigt kort tid man har förmånen att uppleva detta. Sova eller titta på tv (eller vad det nu var man hade planerat att göra) kan man göra nästa dag, när bebisen sover.

 

[Zaria]

Sv: Svårt att somna för natten - hur gör ni?

Både jag och min man blir väldigt illa berörda när bebisar lämnas ensamma att skrika. Däremot tycker jag det är okej att t ex en två-åring får skrika lite, om han/hon vet att man finns i närheten. Men min man har svårt även för det.

Där håller jag med dig, bebiskrik liksom skär i hjärtat,blir även illa berörd om en bebis skriker från vagnen tex inne på ica och föräldrarna bara ignorerar det.

När de kommer upp i åldrarna och börjar med argskrik/trotskrik där känns det inte alls så. Min son rusar dessutom in i sitt rum och smäller igen dörren och vrålar ilsket i ca en halv minut för att sedan komma ut gladare,stör man honom och går efter blir han ännu argare,men såna skrik tar jag det väldigt lugnt vid och tänker att "jaja han får väl skrika av sig lite om han är arg" tyvärr känns det som att många tror att det gäller spädbarn också, tex på FL där mammor absolut tror att deras 5 månader bebis bara är arg i den timme det tar att låta honom/henne skrika i sin säng under 5 mm. Det skrämmer mig. Speciellt när det jämförs med att "daltar du med din unge också när han skriker efter godis" och dyl.

 

[havreflinga]

Sv: Svårt att somna för natten - hur gör ni?

Så fick man minsann inte göra, det fick man lida för i framtiden....

Jo, det där har man ju hört... Framför allt av folk som har en ganska ytlig och formell kontakt med sina vuxna barn...

Vår första son lämnades inte själv någon gång under sina första 18 månader! Han behövde mycket närhet, och vi gav det, även om det slet hårt på oss fysiskt.

Några månader innan han skulle fylla två deklarerade han att han ville somna själv i egen säng på övervåningen (trots att vi föräldrar befann oss på nedervåningen). Vi trodde inte det skulle funka, så vi övertalade honom att somna i vår närhet, som vanligt. Men nästa kväll upprepade han samma önskan. Sedan dess somnar han själv. Så vi tror absolut inte att man får lida ifall man ger sina barn vad de behöver tills de själva visar att de inte behöver det längre.

 

[havreflinga]

Sv: Svårt att somna för natten - hur gör ni?

tex på FL där mammor absolut tror att deras 5 månader bebis bara är arg i den timme det tar att låta honom/henne skrika i sin säng under 5 mm.

Håller med! Jag blir upprörd och provocerad av människor som använder ordet arg när bebisar gråter.

Det händer att folk säger "oj, vad arg du är" till min fem månader gamla bebis när han skriker. Han är inte arg!!! Han är ledsen!

 

[nevin]

Sv: Svårt att somna för natten - hur gör ni?

Åh, det där har jag med hört, men jag håller med - gråter han finns det en anledning! han är ledsen av någon anledning! Min lilla har börjat visa att han kan vara arg nu, och det skriket är det skillnad på, inga tårar och ett helt annat ljud i skriket...

 

[Lupino]

Sv: Svårt att somna för natten - hur gör ni?

Jag håller med dig om att det är bedrövande. Som du säger blir jag ju otroligt bunden också eftersom jag nog bara haft hjälp med nattning 5-6 ggr sen dottern föddes för 16 månader sedan... Tur man gillar ett liv hemma

Jag kan ju bara svara för vår familj, men jag tror inte min man gör detta medvetet för att slippa undan. Skillnaden i våra synsätt bygger delvis på hans generellt något sämre förmåga för empati i kombination med att han inte alls knutit an på samma sätt som jag...

 

[Björk]

Sv: Svårt att somna för natten - hur gör ni?

Jag kan ju bara svara för vår familj, men jag tror inte min man gör detta medvetet för att slippa undan. Skillnaden i våra synsätt bygger delvis på hans generellt något sämre förmåga för empati i kombination med att han inte alls knutit an på samma sätt som jag...

Ja, det känner jag igen. Även en engagerad pappa (eller mamma!) som verkligen bryr sig kan nog ändå "fallera" just pga anknytning. Tills sonen var 3 månader ungefär så kan jag lugnt säga att även om sambon älskade honom så hade han inte alls samma starka anknytning som jag hade. De sista 3 månaderna har han däremot närmat sig samma "nivå" och fått mycket starkare känslor för sonen. Det lustiga är att det är svårt att precisera vad det är som gör att jag känner/märker det. Sambon säger också själv att han känner annorlunda nu. Umgänget med sonen var nog kanske mer "pliktmässigt" i början på något vis. Nu är det liksom en annan glädje i det. Och då känns det så mycket bättre för mig också!

 

[squirlett]

Sv: Svårt att somna för natten - hur gör ni?

Det händer att folk säger "oj, vad arg du är" till min fem månader gamla bebis när han skriker. Han är inte arg!!! Han är ledsen!

När en kompis låg på bb efter att hon fått sitt första barn fick hon höra av sjöterskorna att hennes son var ett "argt" barn. Detta skrevs även in av dom i hans journal.
"Ted är en väldigt arg och ilsken gosse"

 

[Glamoroza ox]

Sv: Svårt att somna för natten - hur gör ni?

Sambon säger också själv att han känner annorlunda nu. Umgänget med sonen var nog kanske mer "pliktmässigt" i början på något vis. Nu är det liksom en annan glädje i det. Och då känns det så mycket bättre för mig också!

Det jag märker med min sambo och hans förhållande till sonen (och även dottern när hon var så liten) var att i början så fick han ju inte det där direkta gensvaret från bebisen.
Nu när han är några månader så blir Jonas sketaglad när pappa kommer, antar att sambon kanske känner det där pirret " det är MIG han vill till/behöver nu"

Vet ej om det stämmer överens med hur verkligheten är för sambon, men det är det intrycket jag får.