Svårt att lämna...

[minime]

Ska på tisdag åka bort överdagen, åker tidigt och kommer hem sent, men funderar på att strunta i det då jag tycker det är så jobbigt att lämna dottern på 10 mån.
Har bara vart iväg en heldag tidigare sen hon föddes.
Skulle verkligen behöva råd om hur jag ska tänka om.

 

[cirkus]

Sv: Svårt att lämna...

Jag har så jättesvårt att förstå vad man skulle oroa sig för, men det är ju jag det

Jag skulle känna mig trygg i att barnet är med sin andra förälder eller om en annan barvakt är anlitad. Det är ju inte så att barnet är ensamt, det är ju med någon som kommer vilja göra sitt bästa för att barnet ska ha det bra.

 

[minime]

Sv: Svårt att lämna...

Hon ska vara med sin pappa, och just den biten oroar jag mig inte alls över.
Det är bara det att jag är så rädd att det ska hända henne något eller mig när jag är så långt bort.

Hon är ofta själv med sin pappa men då är ju vi inte så långt ifrån varandra.

 

[cirkus]

Sv: Svårt att lämna...

Om det händer något med henne så kommer pappan att hantera det på bästa sätt. Och om något händer med dig så kommer du at få den hjälp som du behöver.

 

[Rumpnissen]

Sv: Svårt att lämna...

Jag har också svårt att förstå vad det är som oroar. Du och ditt barn kommer vara ifrån varandra massor genom livet, det finns ju ingen anledning att skjuta på det sas. Vad gör det för skillnad att ni är ifrån varandra om något skulle hända någon av er? Hon kan ju inte göra något åt det och högst troligt är hennes pappa en lika kompetent förälder som du är.

 

[ako]

Sv: Svårt att lämna...

Jag hade förstått om du var tveksam till att lämna henne till en barnvakt så länge om hon inte är van vid det, men det är ju hennes andra förälder som ska ha hand om henne! Dags att ni blir två föräldrar tycker jag!

 

[lady_mike]

Sv: Svårt att lämna...

Jag förstår precis din känsla.. Jag hatar att åka långt från barnen. Jag har lättare att lämna sonen över natten hos min svärmor som bor en kvart bort än min mor som bor 1,5 timme bort. Det handlar bara om avståndet för dom är precis lika fantastiska med honom.

Mitt råd är att stålsätta sej och åka. Barnen mår bra och lider inte. Oturen att det ska händla något kan inte styra ens liv. När du väl gjort den en gång så blir det lättare nästa gång. Det har det iaf blivit för mej
Och oftast så släpper oron när man väl kommit iväg