Svårigheter i undervisningen (Utbruten från Vad gör vi nu då? XCIV)

[tanten]

Denna trådstart är utbruten från en annan tråd av en moderator. Vi gör det ibland när ett ämne verkar intressant för flera och/eller egentligen inte passar under den ursprungliga trådrubriken.
Det här första inlägget är alltså ingen vanlig trådstart av den här användaren. Efterföljande inlägg kan komma från den gamla tråden eller vara svar som skett i denna utbrutna tråd.

Grunnar och funderar. Jag undervisar ju vuxna analfabeter. De har levt sitt liv i en tilvaro där text inte har funnits och där de inte behövt text eller läsning för att klara sig.

En kvinna som studerat länge utan några stora språng i sin utveckling gav mig rejäla bryderier igår. Hon kan stava sig igenom en kort fråga. Men när hon ska svara på frågan förstår hon inte. Hon kopplar helt enkelt inte ihop texten med talat språk. Det är en abstraktion som inte kopplar.

Hon läser "vilken dag är det idag?" och provar med att skriva idag, torsdag osv - testar det mesta och hoppas att svaret ska vara rätt.

När jag vänder på hennes papper och tittar henne i ögonen och glatt frågar -vilken dag är det idag? svarar hon tvärsäkert och snabbt "fredag".

Hon förstår och hon kan. Men att texten är detsamma som kommer ur min mun - den kopplinen går inte in. Text är något abstrakt som inte är kopplat till hennes verklighet.

Jag sliter mitt hår och försöker komma på sätt att koppla ihop så det där "klicket" kommer och hon inser att text är skrivet prat.

Och nej, hon är inte svagbegåvad eller funktionshindrad. Hon har bara levt ett isolerat liv i en annan del av världen. Och jag förmår inte hjälpa henne.

 

[Snowball]

Grunnar och funderar. Jag undervisar ju vuxna analfabeter. De har levt sitt liv i en tilvaro där text inte har funnits och där de inte behövt text eller läsning för att klara sig.

En kvinna som studerat länge utan några stora språng i sin utveckling gav mig rejäla bryderier igår. Hon kan stava sig igenom en kort fråga. Men när hon ska svara på frågan förstår hon inte. Hon kopplar helt enkelt inte ihop texten med talat språk. Det är en abstraktion som inte kopplar.

Hon läser "vilken dag är det idag?" och provar med att skriva idag, torsdag osv - testar det mesta och hoppas att svaret ska vara rätt.

När jag vänder på hennes papper och tittar henne i ögonen och glatt frågar -vilken dag är det idag? svarar hon tvärsäkert och snabbt "fredag".

Hon förstår och hon kan. Men att texten är detsamma som kommer ur min mun - den kopplinen går inte in. Text är något abstrakt som inte är kopplat till hennes verklighet.

Jag sliter mitt hår och försöker komma på sätt att koppla ihop så det där "klicket" kommer och hon inser att text är skrivet prat.

Och nej, hon är inte svagbegåvad eller funktionshindrad. Hon har bara levt ett isolerat liv i en annan del av världen. Och jag förmår inte hjälpa henne.

Oj jag förstår att det måste kännas frustrerande
En tanke jag fick om du ställer en muntlig fråga och hon får skriva ner svaret kan det hjälpa

 

[Asko]

Grunnar och funderar. Jag undervisar ju vuxna analfabeter. De har levt sitt liv i en tilvaro där text inte har funnits och där de inte behövt text eller läsning för att klara sig.

En kvinna som studerat länge utan några stora språng i sin utveckling gav mig rejäla bryderier igår. Hon kan stava sig igenom en kort fråga. Men när hon ska svara på frågan förstår hon inte. Hon kopplar helt enkelt inte ihop texten med talat språk. Det är en abstraktion som inte kopplar.

Hon läser "vilken dag är det idag?" och provar med att skriva idag, torsdag osv - testar det mesta och hoppas att svaret ska vara rätt.

När jag vänder på hennes papper och tittar henne i ögonen och glatt frågar -vilken dag är det idag? svarar hon tvärsäkert och snabbt "fredag".

Hon förstår och hon kan. Men att texten är detsamma som kommer ur min mun - den kopplinen går inte in. Text är något abstrakt som inte är kopplat till hennes verklighet.

Jag sliter mitt hår och försöker komma på sätt att koppla ihop så det där "klicket" kommer och hon inser att text är skrivet prat.

Och nej, hon är inte svagbegåvad eller funktionshindrad. Hon har bara levt ett isolerat liv i en annan del av världen. Och jag förmår inte hjälpa henne.

Huh, vad intressant (om du ursäktar ordvalet). Du har säkert försökt göra det men det går inte att förklara att den frågan på papper är samma som det du frågar muntligt?

 

[mandalaki]

Detta är jätteintressant! Hoppas någon av bukes lärare kan ha tips, det kanske är samma mekanism när barn lär sig läsa.

 

[MiaMia]

Kanske dum fråga, men har du förklarat det allra mest grundläggande: varför man alls skriver?
Har man literacy med sig i sin kultur så är det så självklart att man kan missa det. Men tittar man på samhällen när de historiskt går över till skriftlig kultur så är det en samhälsomvälvande mentalitetsförändring.
Lär hon sig läsa "för att man ska lära sig det" utan att ha fått förklaringen om vilken typ av kommunikationsfunktion det ska fylla så tänker jag det kan bli just så. Avkoda orden till rätt utläsning - men inte till innehåll som har samma funktion som talet.

Typ. Om man behöver tala med någon som inte finns på plats eller som du inte kan höra personligen. Eller om det är information som ska sparas för senare eller som man inte vet när den behöver användas eller av vem.
Då hittar man på ett sätt att "spara" orden så att de inte är beroende av en individs minne och närvaro. (självklarare förr, nu kan man ju spara ljud och ringa över hela världen, så kräver mer tanke hur det formuleras) Därför uppfinner man ett sätt att göra om det man talar till symboler på papper. Som kan ges till någon annan som läser det och "återuppväcker" vad den som skrev sade tidigare eller på en annan plats. Tänk medeltiden när man bara kunde läsa högt, inte tyst som vi gör idag, för det var talat språk som bara var sparat i annan form, inte ett självständigt kommunikationssätt som idag.

 

[nejlica]

Spanar vilt, men skulle man kunna föra till exempel en sms-konversation (eller skicka lappar om det är lättare att skriva på papper) med någon i ett annat rum, för att liksom visa på nyttan av skriftlig kommunikation?

 

[tanten]

Kanske dum fråga, men har du förklarat det allra mest grundläggande: varför man alls skriver?
Har man literacy med sig i sin kultur så är det så självklart att man kan missa det. Men tittar man på samhällen när de historiskt går över till skriftlig kultur så är det en samhälsomvälvande mentalitetsförändring.
Lär hon sig läsa "för att man ska lära sig det" utan att ha fått förklaringen om vilken typ av kommunikationsfunktion det ska fylla så tänker jag det kan bli just så. Avkoda orden till rätt utläsning - men inte till innehåll som har samma funktion som talet.

Typ. Om man behöver tala med någon som inte finns på plats eller som du inte kan höra personligen. Eller om det är information som ska sparas för senare eller som man inte vet när den behöver användas eller av vem.
Då hittar man på ett sätt att "spara" orden så att de inte är beroende av en individs minne och närvaro. (självklarare förr, nu kan man ju spara ljud och ringa över hela världen, så kräver mer tanke hur det formuleras) Därför uppfinner man ett sätt att göra om det man talar till symboler på papper. Som kan ges till någon annan som läser det och "återuppväcker" vad den som skrev sade tidigare eller på en annan plats. Tänk medeltiden när man bara kunde läsa högt, inte tyst som vi gör idag, för det var talat språk som bara var sparat i annan form, inte ett självständigt kommunikationssätt som idag.

Din första mening - så klokt. Det väckte massor av tankar!

Nej, jag antar att ingen har förklarat just det. De här eleverna (som jag har en enda eftermiddag i veckan när vi byter grupper mellan lärarna) har gått länge och haft flera lärare.

Jag antar att lärarna bara på ett naivt svenskt sätt sett på litteracitet som nåt man "ska undervisas"?
En äldre (lågstadie-)lärare har sett det som viktigare att de kan läsa och skriva än att de kan prata bra. Så de skriver av, och de skriver diktamen på enstaka ord, som tränas i många dagar innan.

Tack. Nu fick jag något att grunna vidare på.

 

[em-pirre]

Förklara att de kommer att få skriftliga instruktioner för en konkret uppgift. Typ gå ut på gatan och såg hej åt en cyklist. Eller gå och köp ett kaffepaket.

 

[escodobe]

Denna trådstart är utbruten från en annan tråd av en moderator. Vi gör det ibland när ett ämne verkar intressant för flera och/eller egentligen inte passar under den ursprungliga trådrubriken.
Det här första inlägget är alltså ingen vanlig trådstart av den här användaren. Efterföljande inlägg kan komma från den gamla tråden eller vara svar som skett i denna utbrutna tråd.

Grunnar och funderar. Jag undervisar ju vuxna analfabeter. De har levt sitt liv i en tilvaro där text inte har funnits och där de inte behövt text eller läsning för att klara sig.

En kvinna som studerat länge utan några stora språng i sin utveckling gav mig rejäla bryderier igår. Hon kan stava sig igenom en kort fråga. Men när hon ska svara på frågan förstår hon inte. Hon kopplar helt enkelt inte ihop texten med talat språk. Det är en abstraktion som inte kopplar.

Hon läser "vilken dag är det idag?" och provar med att skriva idag, torsdag osv - testar det mesta och hoppas att svaret ska vara rätt.

När jag vänder på hennes papper och tittar henne i ögonen och glatt frågar -vilken dag är det idag? svarar hon tvärsäkert och snabbt "fredag".

Hon förstår och hon kan. Men att texten är detsamma som kommer ur min mun - den kopplinen går inte in. Text är något abstrakt som inte är kopplat till hennes verklighet.

Jag sliter mitt hår och försöker komma på sätt att koppla ihop så det där "klicket" kommer och hon inser att text är skrivet prat.

Och nej, hon är inte svagbegåvad eller funktionshindrad. Hon har bara levt ett isolerat liv i en annan del av världen. Och jag förmår inte hjälpa henne.

Åh Jag förstår frustrationen!
Hur går det om hon läser frågan högt?

 

[tanten]

Detta är jätteintressant! Hoppas någon av bukes lärare kan ha tips, det kanske är samma mekanism när barn lär sig läsa.

Ja och nej?

Barn kan redan språket som de ska läsa och skriva. Antagligen har föräldrarna läst för dem massor av gånger. Text har redan en funktion i deras liv.

Men att skriva ord du bara fragmentariskt förstår - det tror jag är oändligt mycket mer komplicerat.

(att jag som saknar lärarutbildning ska undervisa de svagaste eleverna är en tankekullerbytta som min skola gör. Precis som så många andra skolor. Analfabeter anses vara på en så låg nivå att det är plättlätt att undervisa dem....)

 

[tanten]

Åh Jag förstår frustrationen!
Hur går det om hon läser frågan högt?

Hon läser frågan men förstår på något sätt inte att de ljud hon läser är samma ljud som när jag läser frågan.

Jag har testa att hon läser frågan och jag svarar på den. Men hon kopplar inte ihop det.
Det är för befäst i hennes hjärna att de där krumelurerna på papperet är en sak. Det jag säger är en annan värld på något vis.

 

[mandalaki]

Ja och nej?

Barn kan redan språket som de ska läsa och skriva. Antagligen har föräldrarna läst för dem massor av gånger. Text har redan en funktion i deras liv.

Men att skriva ord du bara fragmentariskt förstår - det tror jag är oändligt mycket mer komplicerat.

(att jag som saknar lärarutbildning ska undervisa de svagaste eleverna är en tankekullerbytta som min skola gör. Precis som så många andra skolor. Analfabeter anses vara på en så låg nivå att det är plättlätt att undervisa dem....)

Helt sant. Jag tänkte mer om det fanns någon avgörande knäcka koden-grej men det kanske det inte gör.

 

[Jenka]

Intressant ändå...
Finns problemet både på svenska och modersmålet?

 

[tanten]

Helt sant. Jag tänkte mer om det fanns någon avgörande knäcka koden-grej men det kanske det inte gör.

Det kanske det gör.
Men jag vet inte det.

 

[mandalaki]

Funderar. Om du långsamt skriver ord för ord samtidigt som du läser orden du skriver och sen låter henne muntligen svara fredag, kan det gå? Eller är det så simpelt att hon helt enkelt inte kan stava till fredag?

 

[escodobe]

Jag pratade en gång i telefon med någon, och försökte förmedla att hen egentligen behövde ge informationen skriftligt "jättebra, försök nu skriva ned precis det du nu sa till mig"

På pappret jag fick stod det endast "presis det du sa till mig".
Uppgiften var tekniskt sett helt korrekt utförd, det var Jag och mina instruktioner som brast.

 

[tanten]

Funderar. Om du långsamt skriver ord för ord samtidigt som du läser orden du skriver och sen låter henne muntligen svara fredag, kan det gå? Eller är det så simpelt att hon helt enkelt inte kan stava till fredag?

Hon kan skriva fredag. Hon kan skriva av, på ett riktigt bra sätt. Vissa ordbilder kan hon, sedan flera år. Det är den där sista lilla kopplingen prat-text som på nåt sätt inte finns. Plus att jag kan anta att hon egentligen inte begriper vitsen med att kunna de där krumelurerna?


Jag kan känna igen hennes frustration. Det är antagligen samma som när jag sitter med matte framför mig. Jag försöker begripa men allt bara snurrar ihop till ett sammelsurium jag inte får reda i. Jag bara inte begriper.

 

[Jenka]

Om det inte bara tar för mycket tid/ansträngning så hon inte hinner förstå och se ett sammanhang i texten?
Fast hon svarar ju nästan rätt om exemplet är representativt (svarar med veckodag, inte "sol").

 

[MiaMia]

Din första mening - så klokt. Det väckte massor av tankar!

Nej, jag antar att ingen har förklarat just det. De här eleverna (som jag har en enda eftermiddag i veckan när vi byter grupper mellan lärarna) har gått länge och haft flera lärare.

Jag antar att lärarna bara på ett naivt svenskt sätt sett på litteracitet som nåt man "ska undervisas"?
En äldre (lågstadie-)lärare har sett det som viktigare att de kan läsa och skriva än att de kan prata bra. Så de skriver av, och de skriver diktamen på enstaka ord, som tränas i många dagar innan.

Tack. Nu fick jag något att grunna vidare på.

Har läst om literacy i historiskt perspektiv. Jättespännande. Finns de som anser det är en mental revolution då det förändrar på ett grundläggande sätt hur man tänker om en rad olika saker.
https://www.adlibris.com/se/bok/mun...ltur-teknologiseringen-av-ordet-9789185722327

T.ex. gjordes ett markköp bindande genom att ge en näve jord (från just den marken) inför vittnens närvaro. Orden som uttalades i ceremonin hade en legaliserande verkan. (performativa handlingar) Senare kunde man skriva ner att marköverlåtelsen skett i brev eller dombok, men det var fortfarande bara en dokumentation av det som skett. Först senare blir själva skrivandet det som ger giltigheten i avtalet.
Man förbättrade vittnesfunktionen med ett mer permanent minne. Men först efter en lång samhälls/kultur-utvecklingsprocess fick skrivandet funktioner där det ersatte talet, inte bara kompletterade. Då först urvattnades statusen på själva ceremonin och det skrivna var det som hade primärt och självständigt värde.

Kan dock inget om inlärningsprocesser i nutiden. Men tänker att om man inte knäckt ens början på "literacy-koden" så blir läsförmågan någon typ av meningslös innantilllärning utan praktisk funktion?
Ungefär som man kan lära sig rabbla gångertabellen korrekt, men sedan inte kunna använda den för att lösa några tillämpningsuppgifter. För man har inte förstått konceptet vad den egentligen säger.

Man kan ha ganska bra uppfattning om funktionen hos skrift även om man själv inte besitter färdigheten. Eller komma från en miljö där det knappt spelar någon roll och då kan det vara det 1000-åriga kultur/mentalitets-hoppet som är en större klyfta än analfabetismen som "bara" är en kunskapsprocess att erövra.

 

[Snurrfian]

@tanten kan hon skriva på sitt eget språk? Jag misstänker att hon inte kan det heller och det kanske är det bästa sättet att komma vidare, att ge henne undervisning i sitt eget språk. Men det kanske inte är så lätt att lösa det heller.
Explicit undervisning i varför man skriver är nog ett bra första steg, brev eller inköpslistor kanske är en ingång? Be henne skriva upp vad som behövs handlas till fikat nästa vecka, någon som inte är där ska gå och handla. (Jag bygger mest upp scenariot, inte att ni faktiskt har fika. )