Sv: Surrogatmödraskap
Nej det gör jag inte, se inlägg #5.
Aha! Ja.
Sen tycker jag att det finns en skillnad mellan de situationer du beskriver och surrogatmödraskap, en uppenbar skillnad är väl att modern i så fall även bidrar med ägget, iaf vad det gäller bögarna. Det känns som att risken för att det ska uppstå en problematisk situation kan bli ganska stor om biomamman ska leva så pass nära sitt barn utan att vara dess förälder. Men det är möjligt att man kan skapa visst utrymme inom adoptionslagstiftningen för detta.
Ja, oftast är det väl så att ett bögpar och en kvinna skaffar barn
tillsammans. Eller ett bögpar och ett lesbiskt par. Då brukar kanske ofta kvinnan ifråga också vara förälder. Men jag var otydlig för jag menar inte att det skulle vara kvinnans ägg utan tvärtom. I fallet med syster eller mor menar jag att det skulle vara kvinnans eget eller ett donerat.
Jag tror generellt (också utifrån vad jag läst om saken på surrogatmödra-sällskap i t ex England) att det är bättre att det INTE är just surrogatmoderns ägg. För då vet både hon och föräldrarna att det inte är hennes biologiska barn.
Men principiellt så ska man inte ha rätten att anlita en surrogatmamma.
Rätten...? Nej, talar vi inte om
möjligheten? Så ser jag på det i alla fall.
Ibland reagerar folk på att man säger "skaffa barn" om att bli gravid. Att boka upp nåns livmoder är väl den mest extrema formen av "skaffande" man kan tänka sig. Möjligtvis är det orättvist mot vissa grupper, tex just bögpar eller manliga singlar, men livet är inte rättvist och det är orimligt att förvänta sig att allt ska vara tillgängligt, för mig går gränsen där. Jag ser inte barn som en rättighet, åtminstone inte biologiska barn.
Fast, återigen; om vi talar om att erbjudas en "livmoderplats" från någon annan så är det ju ändå surrogatmödraskap det också om än i en annan form än vad du talar om. Det jag menar är att
om det finns en lagreglering omkring det hela så kan faktiskt de som erbjuds en sådan möjlighet just också våga/få ta emot den gåvan.
Som du säger är livet orättvist i sig själv, men om det finns en möjlighet där
alla parter är med på saken så verkar det väl kanske lite dumt att inte kunna få ta den möjligheten?
För vår del (om nu min livmoder inte hade funkat) så hade vi ju i princip kunnat "tillverka" ett barn som vore mitt och sambons biologiska, men skulle vi haft en surrogatmamma (en släkting t ex) så skulle fortfarande barnet; om det föddes i Sverige; rent juridiskt kategoriseras som hennes biologiska barn. Även fast det inte skulle vara det i praktiken. Så ser lagen ut idag. Just den saken kan jag tänka mig vore vettigt att reglera i de få sådana fall som faktiskt finns redan idag.