Sv: Super Nanny
Som jag sa innan man får sålla och att det finns bra bitar också
Jag tycker dock att en del (obs, inte alla) av dom bra bitarna är lite halva och ensidiga. Även barn mår bra av att höra sin mamma/pappa säga förlåt när mamma/pappa gör något fel mot barnen. Även barn måste få markera att dom inte tycker om att bli bemötta på ett visst sätt och få ändring utan att bli skickade in i ett hörn och skall skämas.
Jag tycker dock bättre om Nannyjouren och Nannyakuten även om jag inte alltid håller med i allt dom gör heller
Kan också tala om att min dotter på 8 år är djupt fashinerad av Nannyjouren och brukar titta på den med mig
Vi diskuterar också det som händer, vad vi tycker och tänker och vad vi tycker att man borde göra.
Jag tycker om belöningssystem och har man ett barn som min dotter skall straff undvikas så långt det bara går som en påverkan då hon än mer än andra "normala" barn fastnar där fokus läggs. Oftast så ger (tex) guldstjärnor bättre långsiktliga resultat än straff (tex utegångsförbud, datorförbud, indragen veckopeng) och naturligtvis beröm samt icke förglömma något mycket viktigt bekräftelse på att man är värdefull som person. Det sistnämnda är viktigare än beröm.
Man kan kort och gott säga som så att negativ förstärkning oftast lägger fokus på problemet medans positiv förstärkning oftast lägger fokus på lösningen om den används rätt.
Extrema barn, jag vet inte alltid jag för oftast så är det så att barn kan vara som små söta lamm ute bland andra men ha ett uppförande hemma som kan få vem som helst att krokna. Sett många exempel på det och fått höra av föräldrar vars barn jag haft på förskolan berättat om hur det kan vara hemma. Två syskon som var så gulliga tillsammans på daghemmet och som hund och katt hemma är ett exempel.
Jag har också haft barn som fallit igenom även på förskolan (och skolan där jag gjorde 6 veckors praktik i en 2:a klassare) också och som inte orkar upprätthålla ett "duktigt" beteende hela dagen utan brakar ihop precis som barnen i tex Super Nanny.
Nu "trotsar" inte alla barn och alla barn är inte född med en stark vilja. Tvärt om finns det också barn som är född med mycket liten motor och behöver hjälp med att hålla igång den. Dom ställer sällan till "dumheter" men är istället långsamma och svårt för initiativ. Det kan vara jobbigt det med och ses allt för ofta som "trots" det också. Ett barn med mycket vilja har en stor motor och får man bara den viljan motiverad på ett bra sätt att gå åt samma håll så är dessa barn inga "problem" alls. Däremot gäller det ju att hitta knapparna som fixar detta. Gör man det genom skuld och skam så finns risken att barnet exploderar som tonåring/vuxen alternativt kanske tom blir självdestruktiv eller får en stor känsla av ett tomt hål inom sig.
Det är alltså värt "besväret" att få dom att sträva åt samma håll på rätt sätt. Jag är fullt medveten om att det inte är så lätt som det låter och att man som vuxen inte alltid orkar utan också tappar tålamodet. Vi är trots allt människor.