Summera 2018

[Paddington]

Så hur var ditt år? Vad var bäst, sämst? Dvs vad är dina tankar om året som gått?

Själv nådde jag lågvattenmärket med mitt mående i början på året och tack vare det så hände en sak som fick mig att ta itu med mitt boende på stört! Det tog mindre än 2 veckor efter att jag bestämt mig för att flytta innan jag hittat vart och skrivit kontrakt! Det blev några skakiga veckor innan försäljning av min lgh var klar men därefter kunde jag inte flytta fort nog. Nu älskar jag mitt nya radhus och varje minut här
Sedan finns det tyvärr nackdelar med flytten och jag känner att jag börjar tappa kontakten mer och mer med min bästa vän och jag har inga vänner hit jag flyttat än och jag märker att flera vänner tycker att jag numera bor för långt bort så de drar sig för att komma och hälsa på.

Flytten gjorde iaf att jag började må mycket bättre och jag engagerade mig i Sthlm Pride och jobbade som ansvarig för utställarservice - otroligt roligt och ordentlig energiboost! Troligen något jag kommer fortsätta med 2019 Underbara människor, massa kärlek (det där jäkligt jobbiga hinner man glömma bort ) och bara så så så underbart

Jag har varit på fotoresor till Island och Sydafrika

Har gått upp alldeles för mycket i vikt senaste 1½året, min astma har blivit sämre, axeln krånglade och jag slutade träna helt redan i januari.... Efter sommaren fick jag kontakt med ny PT som är heeeelt rätt för mig å jag har fått tillbaka träningsmotivation börjar hitta strategier för astman och inser hur viktig träningen är för att jag ska må bra.

Jobbet är lika illa som det var förra året och jag har åkt på mina smällar (inser att min chef lovar mycket men händer inte ett jota). Idag känner jag mig så pass stark att jag äntligen börjar kika på nytt jobb, samtidigt som jag börjat hitta strategier för att hantera jobbsituationen utan att gå under vilket gör att det går lättare att gå upp på morgonen och hantera dagen. Jag "jobbar" hemifrån betydligt oftare nu än tidigare.

Jag inser även att jag gör av med för mycket pengar på "skräp" och behöver skärpa till mig med mina utgifter, from nu blir det till att göra upp budget och hålla mig till den.

Så på plus-sidan är nytt boende, Sthlm Pride, mina resor och att ha hittat tillbaka till träningen
På minus-sidan så behöver jag se mig om efter nya vänner, ta tag i vikten, sparandet och jobbsituationen

 

[Lillgrådis]

Materiellt är det bästa med 2018 att mitt älskade växthus kom på plats och invigdes. Och att jag är minst så nöjd och glad över det som jag trodde att jag skulle bli, både som frukost- och allmän fika- och njutarplats och för att utveckla odlandet med nya sorter och till nya nivåer.

I kategorin "nya utmaningar" är det helt klart att skaffa två bikupor och försöka hålla dess invånare på lagom gott humör. Känner mig fortfarande väldigt okunnig och ganska vilse i alla moment, men om de bara överlever vintern så skulle mitt biodlarsjälvförtroende gå upp lite grann av att ha klarat av ett år.

Efter ett 2017 som aldrig fick någon vettig träningskontinuitet, så är jag också glad att ha jobbat upp en högre miniminivå och fått igång pannbenet igen. Mycket lågintensiv träning med långa promenader men det ger också en schysst grund för att förhoppningsvis snäppa upp 2019 utan skador.

Sämst måste jag säga att den torra och heta sommaren var. De många tillfällena till badkvällar var det enda positiva och möjligen att mördarsniglarna bör ha haft det rätt kämpigt. Men nackdelarna så många fler. Privat ett stressmoment för djurens välmående inklusive både bete och höproduktion. Lusten att ge sig ut och rida i 30 graders värme infann sig sällan. Och på det en allmän sorg över en sönderbränd trädgård, som inte alls som vanligt inbjöd till att sitta ute och njuta, och där jag aldrig hann eller orkade vattna ikapp. Och när träden började tappa sina löv i juli, så hjälpte det inte med någon bevattning ändå och dessutom var det vattningsförbud vid det laget.

En helt tappad lust över odlingarna utanför växthuset, så en mycket mindre skörd av egna grönsaker än förra året och dessutom en bristande motivation att ta tag i allt annat som behövde göras ute i värmen. Men såklart också på ett större plan en oro för bönderna runt om som är beroende av ett rimligt klimat, och en allmän oro/olust för framtiden om detta inte var ett freak-år utan något att tvingas vänja sig vid.

 

[Unafraid]

2018 har varit bra! Det som drar ner är såklart att tävlingshästen gjorde sig illa i maj och först nu känns på gång igen, dock lång väg kvar.

Jag tycker att sommaren var magisk, här fick bönderna in hö, såklart ett sämre år, men ingen kris. Badat mycket, hängt på bryggan, njutit!

Läst ett år till på utbildningen, allt är godkänt och har gått över förväntan!

Vi har bott ett år till på våran fantastiska gård och är så fantastiskt tacksamma över den!

 

[FeatherCloud]

Jag fick barn i januari så hela 2018 har i princip varit en enda lång bebistid, jag får tänka en ganska lång stund för att komma på om det ens hänt något mer

Det bästa var såklart att få träffa den helt fantastiska personen som låg i min mage. Men i övrigt har 2018 i stort sett varit ett skitjobbigt år. Först en lång vinter där jag kände mig isolerad i huset, och en låååång och tokvarm sommar där jag återigen gömde mig i huset med sonen för att det var enda stället med svalka i närheten. Första ~8 månaderna mådde jag dessutom ganska dåligt i förlossningsdepression, resten har varit bättre, men fortfarande slitigt. Har jobbat halvtid under hösten och det var värdefullt att få känna mig lite som mitt gamla jag och inte ”bara mamma”.

Summa summarum, ett år jag lär minnas på många sätt. ”Tack vare” depressionen fick jag en del nyttiga insikter om mig själv som jag kan jobba med i framtiden. Min son är nu 11 månader och en av de roligaste personerna jag känner Tror och hoppas 2019 blir miljoner gånger bättre än detta år.

 

[Kilauea]

Året började med att jag mådde psykiskt väldigt dåligt. Gravid med ett högt efterlängtat barn som vi kämpat för i flera år och ångest och rädsla att förlora honom.
Gick hem på gravidpenning och lyckades njuta lite i vårsolen.
Han föddes akut med kejsarsnitt 7 veckor för tidigt då vi åkte till förlossningen för koll pga minskade fosterrörelser. Hade kunnat sluta helt annorlunda om vi väntat nån dag till , tankar som återkommer då och då men mindre ofta nu.
Blev ett par veckor på neonatalen innan vi, på årsdagen för min pappas bortgång, fick åka hem. Blev väldigt blandade känslor för den dagen.

Resten av året har flutit på bra, kom snabbt in i rollen som mamma och älskar sonen högre än nåt annat. Min depression, som jag haft sen många år, finns kvar men är bättre i och med sonen.

I höstas hittade jag gamla medryttarponnyn på annons, längtar efter honom sen många år och nu är jag med andra ord hästägare för första gången i mitt liv.

Året slutar dock med tårar då älskade katten hittades död, påkörd, bara nån vecka innan jul.

2019 ska jag börja jobba igen efter mammaledigheten och det är så spännande att följa sonen i hans utveckling.

 

[Elisha]

Det bästa är helt klart att AIK tog SM guld och att jag gick på nästan varenda match och fick uppleva sista matchen i Kalmar.

Det sämsta är helt klart när min älskade häst vad med om en tragisk hagolycka där hon fick tas bort omgående.

Ett väldigt känslomässigt år

 

[Red_Chili]

Bäst: Nya jobbet! (som om någon kunnat missa det ) Jag har lyckats ta itu med mängder av mentala spöken, utvecklats enormt som person och lärt känna ett flertal underbara människor.

Sedan var det också helt fantastiskt i somras när jag och en av mina närmsta vänner var ute massor. Vi badade, var ute med båten, cyklade, promenerade... Men framförallt turerna med båten. Herregud så fint det var!

Och ja, hundarna gör mig ju alltid glad, men det är svårt att peka på något enskilt bäst där, det är hela tillvaron med dem som är fantastisk. Allt från hur de ligger på mig när jag vaknar, till hur våra promenader är på dagarna, hur glada de är när vi tränar och hur mysigt vi har det på kvällarna. Varje minut med dem är underbar.

Sämst: Ett bråkande knä har ställt till det mycket för mig och hindrat mig från att göra mycket som jag velat göra. Även i år har min äldsta tik skadat sig några gånger. Vissa män har dykt upp och trasslat så mycket att jag velat dunka huvudet i väggen flera gånger. Ibland har jag ställt till med problem för mig själv i onödan och haft ett helvete att reda upp allt. Ungefär så.

 

[starcraft]

2018 var ett riktigt blandat år. Började med en förlovning. Fortsatte med en riktig drömresa till Afrika. Slutade med min antidepp efter daglig medicinering i ett par år och mådde bra och såg ljust på livet. Lyckades få fast tjänst på mitt jobb och har numera jobbat mer än ett år på samma ställe - det är stort för mig - har enormt svårt att trivas och stå ut när det blir lite motigt på jobb. Hade härliga sommardagar både i Sverige och utlandet.

Det mindre bra sedan är att jag fick mitt hjärta krossat. Han jag trodde jag skulle leva mitt liv med visade sig ha ljugit för mig i princip dagligen, var kontrollerande och manipulativ och visade sig vara en våldsam man (tack och lov bröt jag innan han tog ut det på mig). På sätt och vis är jag glad att det tog slut innan ev giftemål, barn osv och innan det hann bryta ned mig för mycket, men det har definitivt lämnat djupa sår och separationen har varit svår eftersom han gjort allt han kan för att försöka vara kvar i mitt liv. Därefter följde en 30-års kris som fortfarande pågår, en panik om att livet inte blev som jag önskat och en stress att jag börjar bli äldre och att det snart är det försent för vissa saker. Därtill har träningen blivit långt ifrån vad jag önskat av flera orsaker.

2019 hoppas jag blir ett bättre år, men framförallt ett lugnare och stabilare år. Har inget behov av några höga toppar, bara jag slipper dessa dalar ett tag framöver.

 

[Raderad medlem 94602]

Bäst: Jag och sambon gifte oss, gjort 3 härliga resor (reser extremt sällan) och vi har äntligen fått bytt taket på huset. Sen har vi utökat flocken med en ny hund som är sååå rätt för oss.

Sämst: Min lille brorsson blev sjuk och är ännu inte bra Vår parade tik gick tom, jag har stått med näsan i den berömda "väggen" och kroppen har trasslat mer än vanligt.

Inför 2019 hoppas jag att kroppen ska funka bättre, att min son får mer hjälp i skolan, att vi får en valpkull efter vår nya tik, att maken får en bra tävlingssäsong och så hoppas jag att vi får upp ny fasad på huset.

 

[piggelin]

2018 gick rasande fort!

Bäst var att jag fick kört in min lilla shettis samt påbörjat utbildningen för min unghäst.

Sämst var nog värmen och torkan, varmt på jobbet och olidligt varmt i lägenheten. Jag minns inte ens vad jag gjorde mina fyra semesterveckor, jag låg nog instängd i lägenheten med persiennerna nere och fläkten på...

2019 hoppas jag på en mer normal sommar men annars får året gärna tuffa på som förgående

 

[bollen__]

Jag har tagit tag i vikten och gått ner 12 kg, även om det är mycket kvar är jag nöjd över att jag tog tag i det till slut, det har inte gått fort men jag har njutit på vägen.
Mycket resor - hälsat på vänner och ställt ut hundarna.
Måendet går upp och ner. Jag är bättre än för ett år sen, men hjärntröttheten finns alltid där och lurar och ibland känner jag mig bara såå orkeslös, blöh. Men det blir ju iaf bättre.
Haft min första praktik och läst snart 3 terminer på utbildningen. Känns fortfarande bra.
Maken har fått jobb.
Vi har renoverat lite inne men framförallt grejat med tomten ute och byggt en hundgård. Jag älskar fortfarande vårt hus och att vi flyttade hit!

 

[LadyCovergirl]

För mig har 2018 varit ett år med toppar och dalar.
Överlägset värst av allt var att min älskade ponnytant i februari fick avlivas pga kolik. Vi fick nästan 19 år tillsammans och hon har lämnat ett väldigt tomrum efter sig hos mig, hos min dotter och hos många andra.

Överlägset bäst var att vi köpte en fantastisk ponny till min dotter samt att en flerårig rättsprocess kring dottern äntligen tog slut. (Utfallet blev det jag hade önskat.)
Jag njuter också av hur Malmö FF har spelat under hösten, i såväl allsvenskan som Europa League.

Jobbmässigt har jag fått nya utmaningar och jag gör ett bra jobb.
Tyvärr fick jag två orättvisa avslag gällande nya uppdrag jag sökt. Jag vet att jag förtjänade båda uppdragen och det håller min chef och mina kollegor med om. Det stör mig när urvalsverktyg absolut inte fungerar.

Pga ovannämnda rättsprocess har året inte kunnat innehålla så många resor som i vanliga fall. Det ska vi sikta på att rätta till under 2019

 

[Dressyrtjejen_97]

Mitt 2018 har varit helt fantastiskt!
På hästfronten har jag och H.H gjort vårt livs år, där den absoluta höjdpunkten var meetinget i Sörmland i början av augusti där jag först slog mitt befintliga procentrekord första dagen, och därefter slog rekord 3 dagar i rad och avrundade helgen med 65.333% i vårt absoluta favoritprogram LB:3

Därutöver har jag utvecklats något enormt som människa. Enda sedan jag började på högskolan HT17 har jag varit en aktiv deltagare i studentföreningens event, men i år tog jag också klivet in och började engagera mig som smått. Det har verkligen gjort mig till en helt ny människa! Har blivit så mycket tryggare i mig själv, vågat utmana mig själv i sociala situationer och samtidigt fått mod till att på allvar våga fjärma mig från mina föräldrar och deras sjuka idéer. Denna personliga resa kommer definitivt spilla över på 2019 med mer engagemang i föreningen och ett ännu större kliv från mina antikviteter till föräldrar!

 

[Seabaz]

Så hur var ditt år? Vad var bäst, sämst? Dvs vad är dina tankar om året som gått?

Själv nådde jag lågvattenmärket med mitt mående i början på året och tack vare det så hände en sak som fick mig att ta itu med mitt boende på stört! Det tog mindre än 2 veckor efter att jag bestämt mig för att flytta innan jag hittat vart och skrivit kontrakt! Det blev några skakiga veckor innan försäljning av min lgh var klar men därefter kunde jag inte flytta fort nog. Nu älskar jag mitt nya radhus och varje minut här
Sedan finns det tyvärr nackdelar med flytten och jag känner att jag börjar tappa kontakten mer och mer med min bästa vän och jag har inga vänner hit jag flyttat än och jag märker att flera vänner tycker att jag numera bor för långt bort så de drar sig för att komma och hälsa på.

Flytten gjorde iaf att jag började må mycket bättre och jag engagerade mig i Sthlm Pride och jobbade som ansvarig för utställarservice - otroligt roligt och ordentlig energiboost! Troligen något jag kommer fortsätta med 2019 Underbara människor, massa kärlek (det där jäkligt jobbiga hinner man glömma bort ) och bara så så så underbart

Jag har varit på fotoresor till Island och Sydafrika

Har gått upp alldeles för mycket i vikt senaste 1½året, min astma har blivit sämre, axeln krånglade och jag slutade träna helt redan i januari.... Efter sommaren fick jag kontakt med ny PT som är heeeelt rätt för mig å jag har fått tillbaka träningsmotivation börjar hitta strategier för astman och inser hur viktig träningen är för att jag ska må bra.

Jobbet är lika illa som det var förra året och jag har åkt på mina smällar (inser att min chef lovar mycket men händer inte ett jota). Idag känner jag mig så pass stark att jag äntligen börjar kika på nytt jobb, samtidigt som jag börjat hitta strategier för att hantera jobbsituationen utan att gå under vilket gör att det går lättare att gå upp på morgonen och hantera dagen. Jag "jobbar" hemifrån betydligt oftare nu än tidigare.

Jag inser även att jag gör av med för mycket pengar på "skräp" och behöver skärpa till mig med mina utgifter, from nu blir det till att göra upp budget och hålla mig till den.

Så på plus-sidan är nytt boende, Sthlm Pride, mina resor och att ha hittat tillbaka till träningen
På minus-sidan så behöver jag se mig om efter nya vänner, ta tag i vikten, sparandet och jobbsituationen

Pissår. Sambons ryggskada på juldagen förra året som ledde till över 5 månader av 24/7 smärta för honom innan han fick träffa en ryggspecialist/kirurg som gav honom operation direkt, 7 dagar senare.
Jag höll på att bränna ut mig under tiden också och fick ta ett rejält kliv tillbaka!

Rehab 3 månader efter hans op och sedan sakta tillbaka till jobb. I mitten av november var han tillbaka på heltid.

Så sista månaden har väl varit rätt bra ändå..

Ser fram emot 2019

 

[GoLightly]

Större delen av året var riktigt bra. Det gick väldigt bra på jobbet, jag lärde mig massvis och trivdes väldigt bra med mina kollegor. Jag hade äntligen råd att köpa häst och jag lyckades hitta den perfekta hästen för mig. Han har lärt mig massvis och jag har fått mycket mer självförtroende i ridningen.

I höstas stängde de ner mitt kontor och jag blev uppsagd i samband med det. Det har delvis känts lite lyxigt att kunna vara i stallet på dagtid nu när det blir mörkt så tidigt på kvällen, men mest jobbigt för att jag inte mår så bra av att gå hemma och har svårt med hela grejen att söka jobb.

 

[Raderad medlem 6459]

samt att en flerårig rättsprocess kring dottern äntligen tog slut. (Utfallet blev det jag hade önskat.)

Vad skönt för dig! Måste vara en stor lättnad .

KL

Mitt 2018 har varit rätt skit. Mådde urdåligt första halvan av året, var förmodligen deprimerad och på väg att bli utbränd men förstod det inte själv. Grät mest hela tiden. Sen i somras blev min pappa sjuk vilket var rätt traumatiskt. Som väl är mår han bra nu .

Det positiva är att jag kommit in på den utbildningen jag jättegärna ville gå. Att jag och alla jag älskar har hälsan. I övrigt har det varit tufft och jag har känt under hösten att jag har noll skydd mot stress eller motgångar, känner på en gång att jag mår urkasst så fort det blir minsta lilla.

Jag hoppas att 2019 ska vara lite mer sansat. Jag vill sluta känna att jag har andan i halsen hela tiden i livet. Dessutom ska jag resa, riktigt ordentligt, vilket ska bli fantastiskt fint. Och så vill jag att jag älskar, och jag själv då, ska fortsätta må bra.

 

[tanten]

2018 har varit himmel och helvete.

Jag började med att bli arbetslös. Från ett jobb som nästan tog kål på mig. Kombinerat med dryga biverkningar avmediciner så vandrade jag första halvåret i ett lätt töcken. Nedklubbad i skorna i självkänsla och självförtroende.

Sedan kom den vidriga sommaren när jag var tvingad att ha semester i 3 veckor från mitt nya jobb. Satt stilla och mådde illa av hettan. Fick absolut inget gjort.

Men hösten kom och mitt nya jobb visade sig vara urtrevligt. Härliga arbetskamrater och fina elever.
Hälsan börjar komma tillbaka i takt med att mitt kortison trappas ner. Jag börjar kunna tänka igen!

Sen avslutades det hela med att jag blir arbetslös imorgon nyårsafton. Jag är ersatt av en behörig lärare.

Inleder 2019 utan jobb, och en urlakad ekonomi efter en rejäl reparation av bilen. (Ett helt års sparkapital gick åt ) Men, med ett betydligt bättre självförtroende och en stärkt självkänsla.

 

[Raderad medlem 6459]

Och så vill jag att jag älskar, och jag själv då, ska fortsätta må bra.

Men madre mía. *så vill jag att ALLA jag älskar ska fortsätta må bra.

 

[Ektopia]

Mitt 2018 började i moll då mitt 17-årina sto Freesia blev skrämd av fyrverkerier i sin hage på nyårsdagen och skadade sig så illa att hon fick somna in ett par veckor senare. I maj såg mitt lilla föl Äventhyra dagens ljus och hon har fyllt en del av det tomrum som Freesia lämnade efter sig, 2018 har således handlat mycket om denna lilla ljuvliga varelse.

Vad gäller arbetet har 2018 inte inneburit några större överraskningar.

Familjen har fått vara frisk, och med föräldrar som börjar bli äldre känns det skönt!

Jag avslutatde året med att köpa mig en ny bil, en Toyota Yaris (elhybrid som rullat dryga 2000 mil), som är den första nyare bil som jag införskaffat.

Så 2018 var ett år som inleddes kasst men som blev bättre allt eftersom året gick.

 

[escodobe]

Jag började dyka januari och det är ett av de bästa sakerna jag gjort. Jag har inte känt ett sådant brinnande intresse för något utöver djur tidigare. Jag är helt besatt.

Våren 2018 upptäcktes det att jag hade nästan tomma "järndepåer" och jag har insett att jag nog kommer få äta järnrabletter till och från. Jag misstänker att jag haft jörnbrist större delen av mitt liv

Jag har varit rätt drivande i ett kul digitaliseringsprojekt på jobbet, vilket har gett arbetsglädje under hösten.

Det negativa är att jag under sommaren drabbades av någon slags identitetskris. Det var flera saker som hände samtidigt.typ "perfect storm"
Jag fick för första gången på 7 år tråkigt på jobbet. Jag hade en lagom(!!!) arbetsbelastning och allt fungerade, vilket är nära nog unikt i min bransch Jag har liksom i princip levt för jobbet tidigare och behövt ge 200% och nu behövs det inte...

Jag sålde min älskade 245:a och köpte en ny bil. Det låter odramtiskt, men det påverkar verkligen min självbild. Jag ångrar mig fortfarande ibland. Jag gillade att tvingas vara lite händig. Och bara känslan att köra runt i en så härlig oförstörbar bil... och blickarna man fick!

Jag upptäckte i samma veva även en sida av mig själv, som jag inte riktigt har förlikat mig med och som jag inte kan leva ut så att säga. Det är rätt frustrerande.

Jag tror att det var den samantagna efekten av olika identitesförändringar som ledde till att jag krisade.