Summera 2018

[Mumfie]

2018.. Vilket jäkla år!
Avslutade 2017 med att säga upp mig från jobbet och lova mig själv att nästa år skulle bli bättre, och det måste jag väl säga att det blev. Innan det kan bli bättre måste det väl bli sämre först liksom

Jag började januari med att kasta mig ut i det okända för att börja plugga. Läskigt värre! Men det gick faktiskt, trots att det var jäkligt tufft. Efter en lång sommar där jag knappt lyfte ett finger var det dags att påbörja en ny utbildning som har överträffat alla mina förväntningar då jag snabbt fick ett par riktigt bra vänner! Jag såg framför mig tre år av ensamhet men jäklar alltså vad kul vi har tillsammans! Programmet känns dessutom helt rätt för mig, även fast det känns svårt och jag inte vet hur jag ska orka. En dag i taget

I januari skaffade jag mig också en ny, god vän. Det varade i ett halvår tills det plötsligt dog av, från en dag till en annan. Tråkigt, men på något sätt kanske det ändå kändes rätt. Allting har sin tid och sin plats, och ibland kanske det är lika viktigt att släppa taget som det är att våga släppa in någon. I maj träffade jag en annan person som visade sig bli väldigt, väldigt viktig för mig och som fortfarande blir viktigare för varje dag som går. Ytterst förvånande, världsomskakande och nytt, och 2019 blir ett spännande år på många sätt.

Året avslutades med att jag sedan en vecka tillbaka ligger däckad i en fruktansvärd huvudvärk, men det går väl att se det positiva i det med. Nu kan det bara bli bättre! Först måste det väl bara bli sämre

 

[Qelina]

101010

 

[Qelina]

Ett år som på något sätt gått jätte snabbt och liksom bara runnit iväg men som varit sjukt svårt och kämpigt i mångt och mycket.

-Jag har varit sjukskriven hela 2018 men har gått i bokcirkel och luffarslöjdskurser. Jag var definitivt yngst men träffade ett gäng kvinnor på slöjden som träffas då och då och fikar på stan. Mys.

-Jag fick världens bästa team på ätstörningsenheten

- En av mina bästa kompisar flyttade tillbaka till stan igen och hon skaffade en valp som väckte busnerven i min Lilleman som lekt och sprungit så att hennes grannar trott att det var han som var en valp

- Det har varit mycket häng och mys med familjen och min brors sambo som är en jätte härlig tjej, älskar min familj

- Samtidigt som jag umgåtts mycket med familjen har jag tagit tag i det här med att bli mer självständig och ta egna beslut, lita på mig själv och inte fråga andra om vad jag ska och inte ska göra. Inte känna att jag är korkad och dum om jag gör något som någon annan inte håller med om. Gudars vad svårt att stå på egna ben och lita på sig själv och våga testa och ibland begå misstag och ta egna beslut men ojoj vad det är på tiden. Är 30 år och snart 31 så nu är det dags. Jag måste inse att jag inte kan göra alla nöjda och att jag är ansvarig för mitt eget liv och att ingen har rätt att bestämma över mig. Ligger lite efter i det här eftersom jag varit sjuk så länge att andra bestämt över mig hela mitt vuxna liv och nu med för den delen men tar makten över det jag kan påverka nu. Påverkas för mycket av mina föräldrar, dom säger att jag ska ta egna beslut men när jag gör det så blir dom ibland sura och där måste jag stå på mig, blir fortsatt arbete 2019.


- Hela året har cirklat kring farmors sjukdom och död, att vaka hos henne, att ta hand om farfar och det gäller fortfarande. Farfar behöver oss som sällskap för han är 94 år och det är inte många av hans bekanta i samma ålder som lever, typ ingen så vi i familjen är dom han har.

- Köpt bostadsrätt som jag flyttar till 30 januari

- I november införde jag köpstopp igen eftersom alldeles för mycket pengar runnit iväg. Det är slut 1 januari 2020. Får köpa det jag verkligen behöver till nya lägenheten eller om det är kläder som går sönder eller att jag inte kan ha dom jag har nu. Men alltid tänka efter noga om det jag köper verkligen behövs oavsett vilken kategori i livet det handlar om, så mycket köpstopp som det bara går.

- Min hund fyllde 8 år och vi firade stort som alltid med fest och presenter och jag kan peppar peppar ta i trä konstatera att vi haft 8 år utan minsta lilla sjukdom eller skada (hoppas jag inte jinxar det här men är så van från hästlivet där det alltid känns som att hästarna drar på sig något).

- Tittat jätte mycket på serier som vanligt, föredrar serier framför filmer

- För min del var den varma sommaren jätte skön men jag lider så klart med dom som blev drabbade av bränder och värmen.

- Är jätte lyckligt lottad som har både min biologiska familj och den extra familjen jag fått. En extra morfar och extra mormor och en extra syster. Har få vänner jag träffar så dom är jätte viktiga och tycker så sjukt mycket om dom, dom ställer alltid upp för mig och vi har det så mysigt och trevligt.