Nillizan
Trådstartare
Har en svärmor som vill att jag ska vara med på alla diverse aktiviteter. I höstas slutade jag på ridskolan/kören för att jag knappt såg min sambo. Vi båda jobbade mycket och hade mycket kvällstjänster.
Vi har även 2 st hästar här hemma, som behöver skötas och ridas. Så jag sa detta att jag vill vara hemma mer, dels för att träffa sambon mer och så får jag rida mer också.
Nu är hon igång igen och bara tjatar. Nu är det dans, kör, vattengympa. Jag säger åter nej, och förklarar att jag orkar inte mer fler aktiviteter. Min nivå är att jag ska orka jobba och sen får hästarna/sambon komma på andra plats. Hennes tjat och besvikelse gör mig hyperstressad, och nu sen jag blev gravid så har jag blivit ännu mer trött, har mått ganska illa. Och mina dagar är tyvärr inrutade efter mina måltider, bryter jag något så mår jag fruktansvärt resten av dagen. Så just nu så orkar jag inte, har inte heller lust att göra något annat, än att försöka överleva. Men ändå tjatar hon, försöker komma in med lite förslag. Hon lyssnar inte, och snart blir jag förbannad. Nu har det gått så långt, att jag mår bara dåligt när jag pratar med henne. (Vi samåker till jobben) Och börjar undvika att prata om ditt och datt. Sa senast att jag tänkt söka havandeskapspenning, då jag har rätt tungt jobb. Fick då en avhyvling att jag inte ska söka det, för hon kunde minsann jobba till två dagar innan förlossningen och på hennes avdelning, där jobbar man!
Så du ska bara gå hemma och inte göra något? Kan ju lika gärna jobba! Två månader?
Sådana här grodor kommer hela tiden. Blir så less! Hur får jag henne att förstå? Ger snart upp!
Trodde jag hade flyttat hemifrån, men har tydligen fått en förmyndare vare sig jag vill eller inte.
Vi har även 2 st hästar här hemma, som behöver skötas och ridas. Så jag sa detta att jag vill vara hemma mer, dels för att träffa sambon mer och så får jag rida mer också.
Nu är hon igång igen och bara tjatar. Nu är det dans, kör, vattengympa. Jag säger åter nej, och förklarar att jag orkar inte mer fler aktiviteter. Min nivå är att jag ska orka jobba och sen får hästarna/sambon komma på andra plats. Hennes tjat och besvikelse gör mig hyperstressad, och nu sen jag blev gravid så har jag blivit ännu mer trött, har mått ganska illa. Och mina dagar är tyvärr inrutade efter mina måltider, bryter jag något så mår jag fruktansvärt resten av dagen. Så just nu så orkar jag inte, har inte heller lust att göra något annat, än att försöka överleva. Men ändå tjatar hon, försöker komma in med lite förslag. Hon lyssnar inte, och snart blir jag förbannad. Nu har det gått så långt, att jag mår bara dåligt när jag pratar med henne. (Vi samåker till jobben) Och börjar undvika att prata om ditt och datt. Sa senast att jag tänkt söka havandeskapspenning, då jag har rätt tungt jobb. Fick då en avhyvling att jag inte ska söka det, för hon kunde minsann jobba till två dagar innan förlossningen och på hennes avdelning, där jobbar man!
Så du ska bara gå hemma och inte göra något? Kan ju lika gärna jobba! Två månader?
Sådana här grodor kommer hela tiden. Blir så less! Hur får jag henne att förstå? Ger snart upp!
Trodde jag hade flyttat hemifrån, men har tydligen fått en förmyndare vare sig jag vill eller inte.
Senast ändrad: