Men ärligt....man måste ju också acceptera att det finns känsliga hästar. På vissa låter det som om man bara behöver göra jobbet så är allt löst och det är ju inte hela sanningen.
Av alla våra fjordhästar som åkt genom våra liv har vi nu en så är känslig för saker. Vissa saker går att träna bort och andra kommer nog alltid finnas där.
Han tycker att saker eller hästar som kommer bakifrån är mycket obehagligt men han är stencool i vagn.
Står han bredvid ett hinder och det råkar rivas av en annan så tycker han det är extremt obehagligt. Men han är inte rädd när man kastar bommar runt honom och han vet vad vi gör.
Vi vet att det ligger i stammen och det är också det som gör honom som en duracellkanin och synen på livet. Han älskar livet och att jobba men understimulerad tycker han nog alltid att han är oavsett hur mycket han går ute eller rids.
Tror ingen motsätter sig att det finns känsliga hästar och att allt inte går att träna bort.
Men det går definitivt att göra mycket bättre genom träning och ett starkt band till sin människa.
Min häst är känslig och reaktiv. Hon flyger och far för det mesta. Är tex helt trafiksäker, inga problem att möta lastbilar, traktorer osv på smala vägar. Däremot kan hon hoppa två meter åt sidan för att det är en vit blomma i diket
Hon är likadan på ridbana, ridhus. Hon blir lätt spänd, skyggar och hoppar runt. Sen tänker hon alltid framåt och gör allt jag ber om eftersom hon litar på att jag har koll. Men avspänt blir det ju inte alla gånger
Hon har dock tävlat ganska mycket dressyr och för henne är det en trygghet med dressyrstaket, då vet hon vad som förväntas av henne och vad hon ska göra. Men jag vet att det varit en lång resa för tidigare ägare att nå dit.
Innan hon kom dit bytte hon hem rätt många gånger pga spänd, stressad och svår.
Hon hade aldrig sett ett terränghinder innan jag köpte henne för ett år sedan.
Första gångerna vi var på terrängbanan blev hon livrädd, hjärtat dunkade och hon vågade inte gå i närheten av hindren öht.
Jag har lagt massor med tid och tålamod på att vänja henne.
Det var först i somras vi kunde börja hoppa hinder där ute.
Hon älskar att hoppa och vara ute och galoppera, hon var bara så jävla rädd
Nu kan man inte tro att det är samma häst. Hon hoppar allt jag styr på, är totalt orädd och tycker det är fest att komma dit.
Men som sagt, det hat tagit tid och många timmar att nå hit.
Från igår.