Storlek på ponny - mor/dotter

[Blyger]

Fördelen med mindre ponny och att mamma får motionera med tömkörning/körning istället för ridning är att barnet kan hantera hästen enklare själv.
Leda, borsta, tränsa osv.

 

[Sofie.S]

Fördelen med mindre ponny och att mamma får motionera med tömkörning/körning istället för ridning är att barnet kan hantera hästen enklare själv.
Leda, borsta, tränsa osv.

Hon red en shettis ett tag och storleksmässigt var det perfekt. Hon kunde göra i princip allt själv. Men ridmässigt var det inte lika roligt.
Nu finns det såklart de shettisarna som är ordentligt ridna och utbildade.

Dottern har utvecklats mycket mer sen hon började rida den maxade b-ponnyn.

 

[Roheryn]

Ja det är ett dilemma. Men den ponnyn verkar ju inte ha haft rätt egenskaper för uppgiften, helt enkelt. Den verkar ju var varit för ung och yvig för att passa barn. Det finns ju många såna ponnyer oavsett storlek.

När jag var 7 år var jag i storlek för shetlandsponny eller welsh mountain. Men några såna fanns inte på ridskolan så den minsta jag red var 140 och jag nådde inte nedanför kåporna. Jag kan inte riktigt se hur jag på den tiden skulle kunna ha en egen ponny, nej. Hade inte rutin att rida ordentligt, jag kunde åka på dem om de var snälla oavsett storlek. Och det var lite det jag tänkte i mitt svar till TS - är ponnyn snäll och barnet kan åka runt på den i ett par år så kanske det är fullt tillräckligt? Åka = rida på lina, rida när mamma går med i skogen, styra runt i ridhuset eller på ridbana. Det är väl vad de flesta nyhästfrälsta 7-åringar gör inbillar jag mig. Jag tror faktiskt inte att så många så pass små barn har ett jättestort behov av just egen ponny, även om de är jätteintresserade så tror jag att det kan mättas med att få vara med och delta i stallet. Inte styra tillvaron där. Men det kanske bara beror på att jag är bitter för att jag inte fick nån egen ponny av mina häst-ointresserade föräldrar

Jag håller helt med dig och det var så min dotter fick ha det (alla dessa MIL jag måste gått med häst och dotter i skogen! ). Hästen var min, hon fick rida på honom när tid, lust och möjlighet fanns. Inga krav på att hon skulle göra någonting (återigen - hästen var min och mitt ansvar), utan hon gjorde det hon ville i stallet (vilket var mycket, hon har alltid varit väldigt intresserad). Min dotter fick egen häst först när hon var 15, när det "behövdes" en bättre tävlingshäst. Då var hon såklart helt "självgående" i stallet och hade dessutom moppe så hon kunde ta sig dit och hem oberoende av mig!

 

[skiesabove]

Jag har en maxad D-ponny mustang och en shettis. Min dotter fyllde nyss 8.

Shettisen är en riktig myspojke och gillar barn men hon är snart för lång och tung för honom. Hon är också ganska ostadig och försiktig fortfarande.

Så istället för att köpa en B-ponny så har hon fått börja på ridskola . Jag känner att det är ingen vits att jag köper en dyr ponny innan hon rider självständigt i alla gångarter, och utbildade lärare och ponnys lär ut bäst.

Det är fullt möjligt att hon växer så snabbt (jag är själv 178cm) att när det är dags för en egen ridhäst så går det bra med D-ponny eller storhäst. Jag vet ju inte hur länge hon kommer vara lämplig för B-ponny, det kanske bara är två år till, och jag kan själv inte rida mindre än D-ponny eller möjligtvis mycket grova tinkrar i C-ponny storlek.

Är det främst du som vill rida så köp en ponny i din storlek, som passar dig, som barnet också kan få rida.

Är det främst barnet som vill rida och du är nöjd med bara ibland, köp en ponny som passar barnet och så kan du bli medryttare/rida lektion som komplement.

 

[_Taggis_]

Jag förstår hur du tänker. Jag fick min första ponny som 10-åring och min mamma fick då promenera med mig på ridturer. Men min 6åring (7 år i sommar) är så mycket duktigare än vad jag var vid den åldern
Hon rider en maxad b-ponny nu en gång i veckan. Han är både pigg och känslig men hon kan rida självständigt i ridhuset i trav. Vid galoppen springer jag bredvid. Jag skulle vilja ge henne förutsättningar i sin ridning + att jag trivs med att vara i stallet.

I dagsläget rider hon en gång i veckan på ridskolan och så har vi medryttarponnyn en gång i veckan. Det är ett rätt stort hopp från två dagar i veckan till att ha en egen. Men jag tänker att jag kommer få ta ponnyn ett par dagar i veckan.

Är det ett alternativ att faktiskt låna en b-ponny ett år eller så? Tänker tex på ridlägerponnyer och sånt, i dessa tider är det kanske fler som vill låna ut nån b-ponny som finns till övers där hemma. Då får hon ju en i rätt stl, ni ser hur det funkar att gå från 2 ggr/vecka till egen häst. Och du ser om du tycker det är kul att bara motionera den från marken? Och rentav kanske det är tänkbart med större ponny sen när ni provat detta, och då kanske du kan rida den mer?

 

[Ramona]

Hur tänker ni andra som delat ponny med era barn?

Nu har ju inte jag egna barn, men jag har sålt hundratals ponnyer genom åren och det blir aldrig riktigt bra att köpa en för stor ponny. Även om ponnyn är supersnäll i alla lägen så är det alldeles för mycket häst att rida och ha kul med. Dessutom är det inte ett dugg roligt att tävla d-ponny mot 17-åringar när man är 8 bast gammal.

Köp en b-ponny som hon kan starta sin ponnykarriär med. De åren är ju helt tappade ifall hon har en d-ponny.

 

[skiesabove]

Nu har ju inte jag egna barn, men jag har sålt hundratals ponnyer genom åren och det blir aldrig riktigt bra att köpa en för stor ponny. Även om ponnyn är supersnäll i alla lägen så är det alldeles för mycket häst att rida och ha kul med. Dessutom är det inte ett dugg roligt att tävla d-ponny mot 17-åringar när man är 8 bast gammal.

Köp en b-ponny som hon kan starta sin ponnykarriär med. De åren är ju helt tappade ifall hon har en d-ponny.

Om man är tävlingsintresserad dvs. Alla familjer har inte intresset eller ekonomin för att låta barnen ha ponnykarriärer.

 

[Emma-pemma]

Jag sällar mig till dem som tycker att det är svårt att få tag på något som passar er båda. Jag tycker också att du ska köpa en snäll och lagom pigg B-ponny, till att börja med. Och den behöver inte vara maxad, utan satsa på en som är lagom för barnet nu, både i storlek och temperament. Med en egen ponny kommer hon att utvecklas så snabbt att du knappt hinner blinka. När hon inte längre behöver dig som ledare, vilket kan gå ruskigt fort om ponnyn är lämplig, är det dags för dig att sitta på en annan häst så att ni kan rida tillsammans. Och då kan du köpa dig själv en D-ponny eller liten häst (som passar dina behov). Ponnyer görs sig bäst i plural, det vet alla lyckliga (och fattiga) ponnyföräldrar!

Självklart förstår jag att alla inte kan skaffa flera hästar, men jag tror att det är den bästa lösningen om man har möjlighet. Här kommer mina argument:

• Att köpa en ponny som inte passar någon av er kommer att göra att ingen av er känner sig riktigt nöjd med tillvaron. Du kommer i hemlighet att drömma om en mer reaktiv individ när du tränar, och barnet kommer att drömma om någon hon kan kontrollera själv
• Som barn är det mycket roligare att åka till stranden/fältet/terrängbanan/egen pinnbana i skogen och våga galoppera med kompisarna på en liten A/B-ponny än att stå kvar med mamma hållande i grimskaftet på en för stor häst när de andra röjer runt och leker med sina.
• Att köpa något högt önskat som inte passar är ett väldigt effektivt sätt att döda ett intresse. Då kräver man att barnet ska känna tacksamhet för att föräldern gjort denna stora uppoffring, och kan då sätta barnet i skuld om det inte är 100% nöjt med situationen
• Det är lättare att våga ta ut svängarna med en lagom stor ponny, både för dig och barnet. Det gäller inte bara för tävling. Även om du inte har någon ambition att tävla själv, så kommer även du att utvecklas massor av en egen häst. Plötsligt står du där en dag och vill vara med på klubbens hoppning över 50cm, eller WE-träning, eller dressyr för kända ryttaren som kommer på besök. Då är det jättetråkigt att ha en för liten ponny som du endast kan skritta i skogen utan att överanstränga. Och även en C-ponny som är grov nog för dig blir alldeles för mycket för ett litet barn att rida igenom.
• Den dagen då du kan rida ut tillsammans med din dotter för första gången, utan ledrep, kommer att vara en av de lyckligaste i ditt liv! Känslan när barnet reder ut de små svårigheterna är enorm. För min dotter var det när hon var 6 år gammal, på vår lilla B-ponny som vi haft i flera år och kört in själva. Det är fortfarande ett av mina starkaste ridminnen, och då är det ändå 8 år sedan!

Sedan är det självklart så att alla B-ponnyer inte är lämpliga. Men jag tycker inte att du ska köpa en ponny som är rätt i storlek eller har bra temperament. Jag tycker att ponnyn ska uppfylla BÅDA dessa kriterier.

Jag har sett några som argumenterat om ridskolehästar de ridit trots att de varit små. Jag vill påstå att det är stor skillnad på att sitta på en skolad ridskoleponny/häst som både motioneras rejält många dagar i veckan och rids/arbetas av proffs däremellan, och att själv reda ut en häst av fel storlek.

Så mitt råd till framgång till er som ponnyfamilj är följande:

1. Köp en liten ponny som passar dottern. Lär känna och njut av tillvaron.
2. Se till att dottern får ta med sin egen ponny till ridskolan och fortsätta rida lektion 1-2 ggr per vecka
3. Köp egen hästtransport, ta BE-kort eller vad som behövs
4. Efter 6-12 månader köper du dig själv en häst/ponny som du vill ha
5. Åk iväg på utflykter tillsammans med ditt barn och era hästar, ta med fika
6. Köp en till ponny till dottern då hon nu utvecklats så mycket att hennes behov ändrats... (Nej, det skulle jag ju inte avslöja redan, då kanske du blir avskräckt!)
7. Fortsättning följer...

Jag hoppas att du ska våga ta steget att köpa en ponny, för det är så otroligt roligt att ha detta tillsammans med sitt barn! Lycka till!

 

[Jadzia]

Ja jag tänker att är det någon som får backa på sina ”behov” är det ju jag.
Ser hellre att dottern får en ponny som passar henne, så är det större chans att hon får ett ihållande intresse. För mig finns det alltid tid senare i livet, att ta upp ridningen.
Det kommer den dagen vi kan dela ponny, i framtiden.

Jag får helt enkelt kika efter en ponny som är inkörd eller som jag kan köra in. Det är ju oavsett värdefullt att kunna motionera en ponny som komplement.

Jag håller med de som säger att du inte ska skaffa en för stor ponny. Jag fick själv en för stor häst som barn och även om jag kunde rida den, så var all hantering runtomkring 1000 gånger jobbigare än det var med hästen innan som var lagom.

Det blev inte lika roligt och ett jäkla meck med pallar för att nå. Man vill ju kunna hantera hästen själv och inte behöva hjälp hela tiden.