Det har alltid varit likadant. Även på Sokrates tid. Jag som blev mamma strax innan jag fyllde arton fick höra det (och dessutom hade jag mage att utbilda mig och ansåg att pappan är lika mycket förälder!!!) och en bekant som blev mamma vid 30 fick höra det. En annan bekant som fick sitt fjärde barn vid 40 (vilka de som inte kände henne trodde var hennes första eftersom åldersskillnaden på hennes barn var stor) fick också höra det. Det går inte att göra rätt någonsin. Det enda som svider i mig är att endel tror att just de är bättre föräldrar. Föräldraegenskaper har varken med ålder eller utbildning att göra, det handlar om känsla för andra, dvs att inte vara egoist.
Ps. De äldre av boomers var säkerligen misshandlare medans de yngre nog snarare var de som blev misshandlade av sina föräldrar, inte de som misshandlade sina barn.
Så är det. Det är intressant också att det är ett himla gnäll på att sätta karriären före barnen när männnen i den generationen inte tog en dag föräldraledigt och knappt lyfte ett finger hemma. Så det verkar bara gälla kvinnorna då. Det är väl just det där med bristande känsla för andra som ger mig en känsla av att dessa människor inte var felfria föräldrar själva. Jag och min egen boomer-mamma pratar mycket om föräldraskapet då och nu, hon fick när hon var 22. Vissa saker var enklare, andra svårare. Tider förändras. De flesta gör sitt allra bästa.
Om jag har någon invändning mot min egen föräldrageneration så är det att vi komplicerar saker hemskt mycket. Vi köper prylar, tillhandahåller aktiviteter och läser på om saker in i absurdum. Ingen kan beskylla oss för att vi bryr oss för lite, men ibland glömmer vi nog bort att små barn bara vill ha vår tid och uppmärksamhet. Det är egentligen inte svårare än så. Egentligen.