Stark häst vilket bett?

[TheRedLightning]

Jag vet inte varför, men när jag hör frågan (som jag valde att ha som rubrik till tråden), känner jag lite spontant att det inte är så enkelt.
Det verkar väldigt vanligt att man betslar upp en häst när den är stark istället för att ta itu med problemet till varför den är stark.

Nu till det jag vill fråga er, tror ni det hjälper att betsla upp eller varför är det så många som väljer den vägen?
Kan det vara så att på en stark häst funkar det att betsla upp medan en annan häst inte funkar, eller ska alla hästar gå att rida på det mildaste bettet som finns?

Vad säger ni?

 

[Dressyrtjejen_97]

Jag vet inte varför, men när jag hör frågan (som jag valde att ha som rubrik till tråden), känner jag lite spontant att det inte är så enkelt.
Det verkar väldigt vanligt att man betslar upp en häst när den är stark istället för att ta itu med problemet till varför den är stark.

Nu till det jag vill fråga er, tror ni det hjälper att betsla upp eller varför är det så många som väljer den vägen?
Kan det vara så att på en stark häst funkar det att betsla upp medan en annan häst inte funkar, eller ska alla hästar gå att rida på det mildaste bettet som finns?

Vad säger ni?

Nu lär jag väl få veta att jag lever, men...

Jag anser att man bör kunna rida alla hästar på ett vanligt tränsbett, i dressyr. Däremot i hoppning, fälttävlan och vid uteritt anser jag att det kan finnas hästar som kan behöva betslas upp ett snäpp av en eller annan anledning, alternativt av annan anledning behöva annat än ett vanligt tränsbett.

Om jag bara tar min egna häst som exempel: Vid dressyr i ridhus, såväl som på grus- och gräsbana ute har han ett vanligt 3-delat tränsbett med rörliga ringar. Men då han är väldigt känslig i munnen, och jag inte är så jätterutinerad, har vi ett ponnyhackamore i hoppningen. Vid uteritter är det lätt att han blir stark, och det bästa sättet att bromsa honom (generellt) är med sitsen, ev. med rösten. Ute funkar detta, men bara till ca. 90%. Då skulle jag inte tveka på att sätta på ett "mildare skarpare bett", typ babypelham eller jaktkandar (i stora ringen).

Edit: Vet givetvis att vi borde öva ute, vilket vi också gör, men åtminstone i en övergångsperiod skulle jag inte ha något problem med ovanstående lösning.

 

[Ray]

Varför är den stark? När? Hur?
Jag tycker absolut det är olika. Det kan fungera att betsla upp på vissa hästar i vissa lägen och perioder. Om man ändå har en plan.
Att alla hästar ska kunna ridas på nåt slags vanligt enkelt bett är målet men om man på vägen dit haft något skarpare behöver inte betyda att man misslyckats. Men för mig är det viktigt att man märker skillnad när man återgår till vanligt bett.

 

[TheRedLightning]

Jag anser att man bör kunna rida alla hästar på ett vanligt tränsbett, i dressyr. Däremot i hoppning, fälttävlan och vid uteritt anser jag att det kan finnas hästar som kan behöva betslas upp ett snäpp av en eller annan anledning, alternativt av annan anledning behöva annat än ett vanligt tränsbett.

(Nu kommer jag vara lite sådär jobbig. )
Men varför? Egentligen är det ingen skillnad mellan de olika momenten om hästen är lydig och välriden.

 

[TheRedLightning]

Varför är den stark? När? Hur?
Betsla upp en period kan visst fungera men det beror på tycker jag.

Utveckla gärna.

 

[LenaH]

Jag vet inte varför, men när jag hör frågan (som jag valde att ha som rubrik till tråden), känner jag lite spontant att det inte är så enkelt.
Det verkar väldigt vanligt att man betslar upp en häst när den är stark istället för att ta itu med problemet till varför den är stark.

Nu till det jag vill fråga er, tror ni det hjälper att betsla upp eller varför är det så många som väljer den vägen?
Kan det vara så att på en stark häst funkar det att betsla upp medan en annan häst inte funkar, eller ska alla hästar gå att rida på det mildaste bettet som finns?

Vad säger ni?

Det känns som om din fråga nyligen är avhandlad i den här tråden: http://www.bukefalos.com/threads/nar-far-man-betsla-upp-enligt-er.1420066/

 

[Ray]

Utveckla gärna.

Ändrade mitt svar lite

 

[Dressyrtjejen_97]

(Nu kommer jag vara lite sådär jobbig. )
Men varför? Egentligen är det ingen skillnad mellan de olika momenten om hästen är lydig och välriden.

Du har absolut rätt i sak - det bör inte vara någon skillnad. Särskilt inte om det t.ex. är dressyr vs. hoppning på en bana av något slag. Men, om jag återigen bara ska tala för mig själv, så beror det delvis på min "okunskap" också. Som hoppningen. Han är jättekänslig i munnen. Jag är bara 95% stabil i händerna när jag hoppar. Har jag då ett vanligt tränsbett blir han obehagad av instabiliteten och springer/pullar därför. Har jag ett ponnyhackamore gör det ingenting om jag inte är 110% stabil i händerna - det blir inte lika tydligt för honom.
Ute i skogen är han väldigt tittig - han gör ingenting så, men kan tvärnita och "fnorka" var och varannan meter. I trav och galopp blir han gärna taggad, lite mer taggad än jag är bekväm med. Jag har dessutom mycket dåliga erfarenheter av uteritter i bagaget. Min osäkerhet smittar av sig, vilket gör honom mer osäker. Dessutom gör jag (tyvärr) ofta felet ute att försöka bromsa med handen ute (då jag är mer osäker där än på bana, som sagt) - och det går ju inte. Tar man i tyglarna kör han bara upp huvudet och det går ännu snabbare, m.a.o man kan inte bromsa med tyglar öht, på honom. När han är sådär övertaggad upplever jag inte heller att jag kan få de där riktigt snabba reaktionerna på hjälperna heller. I paddocken kan vi utan problem göra halt-rygga-galopp-halt-galopp-halt-rygga, men ute får jag vara glad om bromsen funkar trav-skritt och galopp-trav någorlunda. Därav att jag vill ha något lite skarpare då.

Vad vill jag säga med detta då? Jo, att det här med "uppbetsling" inte nödvändigtvis behöver ha med hästens välridenhet (eller ickevara av nyss nämnda) att göra. Det kan också ha med ryttarens kunskaper/okunskaper att göra.

 

[Elo]

Sen handlar ju frågan också om vad som faktiskt blir ett skarpt bett.

Tvådelat tränsbett med lösa ringar som någon sågar obarmhärtigt?

Hackamore av typen 'kan knäcka nosbenet' felmonterat och med en ryttare som håller balansen i tyglarna?

Kandarstång med välbalanserad ryttare som rider med säte/vikthjälper?

Jag tycker ofta denna diskussion saknar nån dimension, någon lägger alltid fram typ "det är handen som avgör hur skarpt ett bett är", vilket till stor del är sant. Men det är inte hela sanningen.

Tycker som många andra att man bör kunna rida sin häst (alla discipliner) på någon form av tränsbett. Sen kanske inte alltid hästens fysiologi tillåter detta, men jag tycker det skall vara målet. Sen tycker jag också att det är helt ok att, kortvarigt i träningssyfte, byta till andra bett. Min häst kanske blir framtung och sänker huvud/hals i hoppningen, då kanske någon form av hissbett kan hjälpa hästen hitta sin balans på ett bättre sätt.

MEN, med tillägget, en del hästar som blir starka vid hoppning blir detta för att de inte 'orkar' hålla ihop ordentligt och/eller har dåligt självförtroende och hoppar på fart, betsla upp i detta läget är inte det bästa.

Speciellt vid uteritter tycker jag att man ofta ser hästar som betslats upp, som är "skitpigga", och när ryttaren tar i tyglarna försvinner hästen uppåt istället. Vilket inte direkt är önskvärt...

Sen går det väldigt starka moden i det här med bett. Ett tag skulle ju ALLA ha pessoabett. Sen kom 'babypelham', nu verkar jaktkandaren vara på intåg. Stallkompisen rider med bettet och lovordar det starkt och Brunte går sååååå himla bra nu, och så köps det in även till Lukas, även om Lukas funkade alldelles utmärkt på det han hade innan. Och sen använde ju den där duktiga hoppryttaren som vann bettet alltså måste det vara bra!

Så tycker jag också att det finns en tendens att i 'mitten' av sin utbildningskurva så väljer folk att betsla upp. Precis som att de upptäckt bettdjungeln och skall ha alla betten! Sen, när utvecklingen som ryttare fortskrider så vänder de mot enklare bett igen. Det verkar, dock, som att en del människor fastnar i 'mitten' (oftast den delen av utbildningen när man tror att man kan allt... ni vet, precis innan man inser att man för fasiken inte kan nåt) och aldrig kommer ur uppbetslingen.

 

[prinsessfeminist]

Sen handlar ju frågan också om vad som faktiskt blir ett skarpt bett.

Tvådelat tränsbett med lösa ringar som någon sågar obarmhärtigt?

Hackamore av typen 'kan knäcka nosbenet' felmonterat och med en ryttare som håller balansen i tyglarna?

Kandarstång med välbalanserad ryttare som rider med säte/vikthjälper?

Jag tycker ofta denna diskussion saknar nån dimension, någon lägger alltid fram typ "det är handen som avgör hur skarpt ett bett är", vilket till stor del är sant. Men det är inte hela sanningen.

Tycker som många andra att man bör kunna rida sin häst (alla discipliner) på någon form av tränsbett. Sen kanske inte alltid hästens fysiologi tillåter detta, men jag tycker det skall vara målet. Sen tycker jag också att det är helt ok att, kortvarigt i träningssyfte, byta till andra bett. Min häst kanske blir framtung och sänker huvud/hals i hoppningen, då kanske någon form av hissbett kan hjälpa hästen hitta sin balans på ett bättre sätt.

MEN, med tillägget, en del hästar som blir starka vid hoppning blir detta för att de inte 'orkar' hålla ihop ordentligt och/eller har dåligt självförtroende och hoppar på fart, betsla upp i detta läget är inte det bästa.

Speciellt vid uteritter tycker jag att man ofta ser hästar som betslats upp, som är "skitpigga", och när ryttaren tar i tyglarna försvinner hästen uppåt istället. Vilket inte direkt är önskvärt...

Sen går det väldigt starka moden i det här med bett. Ett tag skulle ju ALLA ha pessoabett. Sen kom 'babypelham', nu verkar jaktkandaren vara på intåg. Stallkompisen rider med bettet och lovordar det starkt och Brunte går sååååå himla bra nu, och så köps det in även till Lukas, även om Lukas funkade alldelles utmärkt på det han hade innan. Och sen använde ju den där duktiga hoppryttaren som vann bettet alltså måste det vara bra!

Så tycker jag också att det finns en tendens att i 'mitten' av sin utbildningskurva så väljer folk att betsla upp. Precis som att de upptäckt bettdjungeln och skall ha alla betten! Sen, när utvecklingen som ryttare fortskrider så vänder de mot enklare bett igen. Det verkar, dock, som att en del människor fastnar i 'mitten' (oftast den delen av utbildningen när man tror att man kan allt... ni vet, precis innan man inser att man för fasiken inte kan nåt) och aldrig kommer ur uppbetslingen.

Instämmer med dig!

Det är mer komplext än om man har mjuk hand eller ej. En del hästar trivs olika bra på olika bett, dessutom.

Mitt råd till TS är att prova sig fram och emellanåt återgå till det vanliga bettet. Det kan vara så att hästen under en period behöver viss variation för att bryta ett tråkigt beteende.

 

[Alexandra_W]

Jag betslar hellre upp än har dragkamp. Ser noll vits att behöva sitta och "slita och dra". Och lydnad och träning absolut - men den kommer inte magiskt komma så länge man inte på uteritterna/i hoppningen/etc kommer åt hästen och kommer till ridning. Dvs man kan ha dragkamp på varje uteritt i ett år utan att vara ett steg närmare att det ska fundera.

Så jag betslar upp då, kommer åt hästen och kan börja kräva och just jobba på problemet. Sen kan man oftast betsla ner igen.

Jag har sen sen sommar ridit uppbetslat all over, hela tiden. På ety slags stångbett med två tyglar. Vi hade liksom hamnat i ett läge där jag inte kom åt henne och hon visste det. Saker gick utför helt enkelt. Hon är inte "dum" och sticker inte. Men det var inte jag som bestämde varken form eller tempo. Jag fick ha en åsikt om gångart dock

För en vecka sedan betslade jag ner förutom hoppningen (inte redo att dö än). Fungerar utmärkt i skritt och trav och har en mycket bättre och mjukare kontakt samt mer lyhörd fröken nu än innan uppbetslingen. I galopp är vi inte där än, så jag la på ett ponnyhackamore för att ha mer att säga till om. Förutom tränsbettet alltså.

Men som sagt, uppbetslat några månader, komma åt henne och komma till ridning och jobb - nedbetsling och mycket finare än innan. Eftersom både hon och jag är starkare av tiden på skarpare bett när jag kunde rida och hon blev tvungen att jobba, istället för att ha konstant dragkamp utan resultat.

 

[fejko]

Hellre ett skarpt bett där man kan ge en eftergift än ett "snällt" bett som man sliter och drar i. Sedan är naturligtvis det bästa en lydig häst som man kan rida med lätta hjälper på ett enkelt tränsbett.
Hästar är smarta. Jag hade en häst som var hur lydig som helst om man red honom på pelham. Hade jag ett vanligt tränsbett så visste han att jag inte hade en chans att stoppa honom när han var på springhumör.

 

[Diabetikern]

Hästar är precis som människor individer. Vad som fungerar på en fungerar inte alls på den andre.

Att säga att ALLA hästar ska kunna ridas på t.ex 2 delat bett är att säga att alla hästar ska ha samma sadel.

 

[fickan]

Jag har alltid bara ridit på tränsbett men kikar runt på andra alternativ till Cponnyn jag har nu. Hon blir fruktansvärt stark när hon tar bettet, när jag dressyrar jobbar jag med det hela tiden och det blir bättre men jag vill ha ett alternativ till hoppningen. Dels för min skull, jag vill inte behöva slita och dra. Dels så vill jag inte stjäla tid från dom andra ekipagen när vi kommer igång och hopptränar igen (vilket vi gör när hon tar bettet och sticker till andra änden ridhuset). Tanken är ett babypelham så behöver jag bara ta i stången när jag behöver en nödbroms

Så länge man strävar efter att kunna rida på så milda bett och hjälper som möjligt så ser jag inget problem i att man behöver betsla upp ibland. Men man måste vara medveten om vad man stoppar i hästens mun.