Ständigt grinig

Jag är mer eller mindre på dåligt humör jämt. Min to-do-lista känns som en kravlista. Jag känner mig som en human doing i stället för en human being. Katterna frestar på mitt tålamod också. Varje gång jag går till köket för att mata vedspisen så gnäller de.

Nyss fick jag påminnelse på mobilen att jag skulle vara på verkstan om tio minuter. Jag har alltså glömt det och inte satt i motorvärmarkabeln. Går ut ändå, men får inte upp någon bildörr fram. Den har frusit och jag har dragit sönder handtaget. Klockan tickar. 4 minuter kvar till jag ska vara på verkstan. Det tar 10 minuter att köra till verkstan så jag är sen. Då ringer telefonen. Det är psykiatrin. Jag får ett utbrott för jag har verkligen inte tid att prata med psykiatrin, samtidigt som det är kris och panik för jag har ingen kvällsmedicin kvar.

Varför ska allt hända samtidigt?

Jag kommer i alla fall överens med psykiatrin om att de ska ringa tillbaka om en halvtimme. Går sen in och avbokar tiden hos verkstan.

Jag är så jävla grinig och har så nära till utbrott precis hela tiden. Hur fan ska jag orka?

 

[Gnist]

Det där känns ytterst tveksamt. Enligt patientlagen ska all vård vara förståelig för patienten, vilket denna inte verkar vara för dig i form av att du inte vet vad du ska förvänta dig vid insättning av ny medicin. Det spelar ingen roll om informationen behöver anpassas eller förtydligas utöver vårdens grundprocedur. Det är lagstadgat både att du ska förstå och vara delaktig i din vård (vilket inte är samma som att få bestämma själv såklart men det förstår vi väl alla).

Enkel info om patientlagen på 1177

Därför skulle du kunna söka enhetschefen och hänvisa till din rättighet till förståelig vård samt be om möjlighet att räta ut dina frågetecken och därmed få redskap att hantera din oro.

Tycker du verkligen att en patiens rädsla/ångest = patienten har inte förstått informationen?

 

[Wille]

Det har ju -baserar på vad du skrivit tidigare- varit likadant varje gång en ny medicin sätts in och efter en tid släpper ju rädslan för just den nya medicinen.

Egentligen är enda skillnaden mellan förra antihistaminet och nya antihistaminet att lergigan ger snabbare effekt, vilket är vad du ville ha.

Jo, jag vet. Och det gör det inte lättare vid insättning av ny medicin.

 

[Gnist]

Jo, jag vet. Och det gör det inte lättare vid insättning av ny medicin.

Naturligtvis inte, men vetskapen om att rädslan snart släpper kan ju ändå vara bra att ha i baktanken, lite som ett mantra.

 

[Wille]

Naturligtvis inte, men vetskapen om att rädslan snart släpper kan ju ändå vara bra att ha i baktanken, lite som ett mantra.

Jag vet ju inte det. Medicinen kan ju vara riktigt otäck och det vet jag ju inget om.

 

[Gnist]

Jag vet ju inte det. Medicinen kan ju vara riktigt otäck och det vet jag ju inget om.

Antihistaminer skiljer sig inte åt i "otäcksgrad".

 

[Wille]

Antihistaminer skiljer sig inte åt i "otäcksgrad".

Atarax är otäck. Den ger fylleben och är riktigt obehaglig. Samtidigt påverkar den inte ångesten. Andra mediciner kan vara lika otäcka.

 

[cili]

Jag vet ju inte det. Medicinen kan ju vara riktigt otäck och det vet jag ju inget om.

Lergigan är ingen otäck medicin. Det är antihistamin, som flera sagt, och den dos du fått förskriven kan du vara lugn över.
Är du ändå orolig över medicinens verkan och hur mycket du får ta kan du prata med en farmaceut på ett apotek, dom är experter på just läkemedel.
Här finns kontaktuppgifter för att ringa:
https://www.kronansapotek.se/tjanster/fraga-farmaceuten/

 

[Wille]

Lergigan är ingen otäck medicin. Det är antihistamin, som flera sagt, och den dos du fått förskriven kan du vara lugn över.
Är du ändå orolig över medicinens verkan och hur mycket du får ta kan du prata med en farmaceut på ett apotek, dom är experter på just läkemedel.
Här finns kontaktuppgifter för att ringa:
https://www.kronansapotek.se/tjanster/fraga-farmaceuten/

Hur ska jag veta att den inte är som atarax som jag tycker är väldigt otäck?

Igår tyckte jag att lergiganet gav mig en ostadighetskänsla i kroppen och jag var tvungen att lägga mig. Sen visste jag inte om jag kunde stå igen. Det kunde jag förvisso men bara tanken att kroppen kan svika gör mig väldigt rädd. Jag vill inte ha den påverkan på kroppen av en medicin.

 

[bettysmatte]

Hur ska jag veta att den inte är som atarax som jag tycker är väldigt otäck?

Men du har väl redan testat den igår ?

 

[cili]

Hur ska jag veta att den inte är som atarax som jag tycker är väldigt otäck?

Prata med farmaceuten. Hen har bra koll på möjliga biverkningar och vad som skiljer de olika medicinerna åt. Såvida ingen farmaceut är medlem här och svarar så har vi som skriver mindre koll på mediciner och riskerar att ge felaktiga svar om annat än personliga upplevelser.

Jag har använt lergigan själv (då mot graviditetsillamående), ingenting farligt eller otäckt hände mig.
Du testade ju igår och det verkar ha funkat när den initiala oron över ny medicin hade lagt sig?

 

[Wille]

Prata med farmaceuten. Hen har bra koll på möjliga biverkningar och vad som skiljer de olika medicinerna åt. Såvida ingen farmaceut är medlem här och svarar så har vi som skriver mindre koll på mediciner och riskerar att ge felaktiga svar om annat än personliga upplevelser.

Jag har använt lergigan själv (då mot graviditetsillamående), ingenting farligt eller otäckt hände mig.
Du testade ju igår och det verkar ha funkat när den initiala oron över ny medicin hade lagt sig?

Det gick inte att komma fram till farmaceuten.

 

[hundtant]

Det där känns ytterst tveksamt. Enligt patientlagen ska all vård vara förståelig för patienten, vilket denna inte verkar vara för dig i form av att du inte vet vad du ska förvänta dig vid insättning av ny medicin. Det spelar ingen roll om informationen behöver anpassas eller förtydligas utöver vårdens grundprocedur. Det är lagstadgat både att du ska förstå och vara delaktig i din vård (vilket inte är samma som att få bestämma själv såklart men det förstår vi väl alla).

Enkel info om patientlagen på 1177

Därför skulle du kunna söka enhetschefen och hänvisa till din rättighet till förståelig vård samt be om möjlighet att räta ut dina frågetecken och därmed få redskap att hantera din oro.

Tror du verkligen att detta är till hjälp? Jag tror snarare att det stjälper, ger ångesten näring. Ju mer information man jagar, desto mer göder det ångesten eftersom när man har riktig ångest finns det inget som lugnar mer än möjligen i stunden. Sen kommer man på nya skräckscenarior som även de slutar i ångestattack. Det du föreslår är ett undvikandebeteende och det håller ångesten igång, det är inte redskap att hantera oron.

Wille vill ha en medicin som ger effekt, redan efter halva dosen är hon jätterädd för att den inte ska ge effekt och att hon inte ska kunna ta mer än maxdos men när den faktiskt ger effekt, ja då är den otäck. Då tror jag inte att det är medicinerna man behöver gräva mer i, utan i stället försöka lära sig hantera sin ångest oavsett om den beror på mediciner eller nåt annat.

 

[cili]

Det gick inte att komma fram till farmaceuten.

Här är ett annat alternativ, öppet till 18:30:
https://www.apotekhjartat.se/kundservice/kontakta-oss/

 

[Wille]

Tror du verkligen att detta är till hjälp? Jag tror snarare att det stjälper, ger ångesten näring. Ju mer information man jagar, desto mer göder det ångesten eftersom när man har riktig ångest finns det inget som lugnar mer än möjligen i stunden. Sen kommer man på nya skräckscenarior som även de slutar i ångestattack. Det du föreslår är ett undvikandebeteende och det håller ångesten igång, det är inte redskap att hantera oron.

Wille vill ha en medicin som ger effekt, redan efter halva dosen är hon jätterädd för att den inte ska ge effekt och att hon inte ska kunna ta mer än maxdos men när den faktiskt ger effekt, ja då är den otäck. Då tror jag inte att det är medicinerna man behöver gräva mer i, utan i stället försöka lära sig hantera sin ångest oavsett om den beror på mediciner eller nåt annat.

Jag tycker du är oförskämd. Jag har ju knappt gjort annat än att hanterat ångest sedan jag var 13. Det blir 37 år. Har det inte gått att hantera ångest på den tiden så lär det aldrig gå.

 

[Wille]

Tio minuter kvar tills jag ska ta medicin och jag är orolig.

 

[Gnist]

Jag tycker du är oförskämd. Jag har ju knappt gjort annat än att hanterat ångest sedan jag var 13. Det blir 37 år. Har det inte gått att hantera ångest på den tiden så lär det aldrig gå.

Tror hon menar att de som göder ångesten stjälper ist för hjälper.

Tio minuter kvar tills jag ska ta medicin och jag är orolig.

Det gick ju ändock bra igår, även om anspänningen och oro inför ny medicin ställde till det lite.

 

[manda]

Tror du verkligen att detta är till hjälp? Jag tror snarare att det stjälper, ger ångesten näring. Ju mer information man jagar, desto mer göder det ångesten eftersom när man har riktig ångest finns det inget som lugnar mer än möjligen i stunden. Sen kommer man på nya skräckscenarior som även de slutar i ångestattack. Det du föreslår är ett undvikandebeteende och det håller ångesten igång, det är inte redskap att hantera oron.

Wille vill ha en medicin som ger effekt, redan efter halva dosen är hon jätterädd för att den inte ska ge effekt och att hon inte ska kunna ta mer än maxdos men när den faktiskt ger effekt, ja då är den otäck. Då tror jag inte att det är medicinerna man behöver gräva mer i, utan i stället försöka lära sig hantera sin ångest oavsett om den beror på mediciner eller nåt annat.

Alltså @Wille blir här betryggad av yttranden kring att det är samma typ av medicin som den tidigare och annan helt basic info som antagligen är vad sjukvården hänvisar till när de säger att de givit info (men som Wille inte upplever sig ha). Jag menar inte alls att det är en farlig medicin eller att det vore problematiskt att följa läkarens rekommendationer och förskrivning. Bara precis det jag säger att alla har rätt att förstå sin vård. I det ingår: vad händer om jag tar hela min dos men inte upplever effekt? Hur snart kan jag förvänta mig effekt? Hur snart kan jag ta nästa dos? Vilka biverkningar är medicinen och vilka symptomökningar kan antas vara min vanliga ångest?

Alltså lagen säger att patienten har rätt att få denna information så den är förståelig för just individen, inte bara att läkaren måste ge den. Diagnosen ångest skapar inga undantag i lagrummet.

 

[manda]

Tycker du verkligen att en patiens rädsla/ångest = patienten har inte förstått informationen?

För mig har det varit helt tydligt här. Med info som lämnas här i tråden kring att det är samma sorts preparat som föregående medicin, hur dos kan delas upp osv (dvs helt basic förståelse för sin vård som behövs för compliance dvs att följa läkarens planerade behandling) så minskade oron. Det visar att information dämpade ångesten, inte ökade ångesten i just detta fall och i just denna situation.

 

[Wille]

Klockan har passerat sju och jag har inte vågat ta medicinen. Gårdagens upplevelse var sjukt obehaglig. Vill inte uppleva det igen.

 

[Wille]

Tror hon menar att de som göder ångesten stjälper ist för hjälper.


Det gick ju ändock bra igår, även om anspänningen och oro inför ny medicin ställde till det lite.

Hon säger ju "lära sig hantera sin ångest". Som om det skulle vara möjligt.