Hur ofta förekommande bör sånt här beteende anses som destruktiv?
Att vi kan sätt dumma krav eller säga fula saker till varandra är ju vardag i många förhållanden, men jag kan inte se vart gränsen är. - jag förstår ju att det ovannämnda är oacceptabelt, men betyder det att han redan sumpat sin chans?
Det är svårare än jag trodde, att reda ut detta i min skalle.
Min dag på jobbet idag har varit bra, men varje stund jag tänkt på förhållandet så får jag ett knivhugg i magen av hur ledsen jag blir av tanken att göra slut.
Är det vardag i många förhållanden? Är det vardag i förhållanden som är positiva för de inblandade att vara kvar i? Jag känner inte alls igen det; men jag har å andra sidan inte en extrem informationsmängd tillgänglig på det djupet.
Att det någon gång händer i ett förhållande att man går över någon sådan dumhetsgräns (vill styra över något man absolut inte har att göra med för den andre), eller att man säger något elakt/fult - okej om man kan reda ut det direkt efter - men "vardag". Usch vilket liv (tänker jag).
Att ha eskalerande "krig" förekommande alls verkar extremt destruktivt. Att ha det i "vardagen" helt barockt, om det är två människor som säger sig vilja vara tillsammans.
Jag skulle bli tokig om någon annan vuxen ensidigt försöker sätta gränser i vardagliga situationer för mig som en annan vuxen.