Stämgaffel någon?

[ginnies]

kontrar med ytterligare ett galet minne. Exet brukade bir tvärsur för att jag köpte småflaskor av mineralvatten eller dricka de få gånger jag unnade mig det. "Det är mycket billigare per liter att köpa en sto flaska". Att jag inte ville ha en stor flaska spelade ingen roll.

Ursäkta sidospår här. Men. Tyckte han att du skulle dricka 1,5 l istället för 33 cl bara för det blev billigare? Nej det tror jag inte- jag tror han ville du skulle spara det som var kvar i den stora flaskan tills nästa gång du ville unna dig något- och/men det är så äckligt att dricka från en storflaska som varit öppnad en gång. Klart man köper liten flaska.

 

[ginnies]

Jag känner mig så dum som ens bråkar om sådana här fåniga saker ..

Du är "dum " den dagen du inte bråkar om dessa fåniga saker.

Har en bekant sedan barnsben som jag bara träffar en gång om året.
Min bekant har ett syskon.
Syskonet har fått extremt mkt finansiell hjälp av föräldrarna och min bekant har alltid varit vid sidan av och lärt sig vara tyst för att undvika bråk ifrån då både syskonet och föräldrar.

Nu dog föräldrarna och en fastighet ska säljas och syskonet vill "ha" fastigheten men min vän sätter ner foten och det blir såklart värdens bråk.(syskonet har inga pengar så min vän vill sälja)

Min vän sa: "det är väl aldrig ens fel att två träter". Jo sa jag , det kan det vara- du måste sätta ner foten, du kan inte vara tyst och ge med dig bara för att det inte ska bli bråk.

 

[Bison]

Jag känner mig så dum som ens bråkar om sådana här fåniga saker ..

Fast vänta nu.
Det är HAN som bråkar om vad DU ska göra med DINA pengar.
Ser du hur skevt det är?

Hade min sambo lagt sig i vad jag gör med mina pengar hade jag blivit helt rabiat och sen hade han inte varit någon sambo längre
Ingen bestämmer över mig, det är mitt liv, mina pengar, mina val!

 

[snorp]

Du ska alltså göra som han vill annars kan ni göra slut och då är det ditt fel för du gjorde inte som han sa?!

Så skevt och dumt. Ta dig därifrån så fort du kan.

 

[Lovisaleonora]

Jag känner mig så dum som ens bråkar om sådana här fåniga saker ..

Eller så prövar du påstående.

Vem har invändningar? Han
Vem startar argumentation? Han
Är detta en sak som ö h t behöver diskuteras? Nej
Vem bråkar då om fåniga saker? (Han)

I ett fungerande förhållande är detta inte ens någon fråga på agendan. Det är inte ens ett informationsämne. Mer än om jag kanske knäcker antennen på min bil och skrattar lite åt så fånigt det blev. Men att tvätta bilen? Nej, det är faktiskt ingen stor sak eller ens en sak att diskutera.

 

[manda]

Jag känner mig så dum som ens bråkar om sådana här fåniga saker ..

Du är inte dum som bråkar om det.

Men det är en reell fara att din enda möjlighet att behålla åtminstone lite av din självbestämmanderätt och mentala sundhet är att bli en helt annan person, som agerar på helt andra sätt än vad du vill och bråkar otroligt mycket mer än du vill i din vardag för att inte ständigt få mindre rörelseutrymme och egenmakt. DET är dumt. Om dina val är att mista dig själv för att passa honom, eller bli någon grälande person du inte vill vara för att det är din enda möjlighet att försöka försvara din rätt att vara dig själv så är DET är dumt. Men inte du!

 

[Fetaost]

TS:
Nu har jag läst ikapp i tråden och hade jag inte vetat bättre så hade jag trott att du var ihop med mitt ex.
Din sambo manipulerar dig. Han nyttjar ord för att bryta ner dig och kontrollera dig. Han får dig att anpassa dig efter honom. Han får dig att tvivla på dig själv och din egen förmåga. En del riktar ett slag för att få samma effekt. Men han gör det via ord och utbrott.
Detta är psykisk misshandel. Du utsätts även för ekonomisk misshandel.

Psykisk misshandel är när den ene använder ord för att förlöjliga, underminera, kontrollera, hota, straffa och manipulera. Det har vi läst här i tråden att han gör. Det är mentalt traumatiskt att utsättas för och man bryts ner och fogar sig.
Klassiskt är "Gaslightning" där personen manipulerar dig så att du ifrågasätter dina tankar, upplevelse och beslut.
Detta har vi också fått läsa i tråden.

Kontrollera ekonomin är jättevanligt i psykisk misshandel!

Mental utpressning- Han får dig att känna skulden och ta på dig ansvaret för tjaffs och incidenser utan minsta medkänsla. Meningsskiljaktigheter accepteras inte, de tas offta personligt och bemötts aggressivt. De går offta snabbt i affekt.

De sätter ofta sig i offerrollen och vänder det till att det är DU som skapat problemet.

Silent treatment- Vanlig utpressning och staffmetod. Genom att tiga eller tjura får de dig att få dåligt samvete och bli den som viker ner sig och kommer trevande. Nästa gång samma ämne kommer upp så har du omedvetet lärt dig att anpassa dig efter honom för att inte såra honom. Extremt manipulativt!

Blame Shifting- "Jag skulle inte behöva göra det här om inte du....." Skuldbelägger dig för hans beteende och får det därmed att låta som att du är problemet. Det kan också nyttjas så att han framstår som hjälpsam emot dig i dina tillkortakommanden. Du kan till och med känna dig tacksam

Att leva i en sån här relation är extremt tärande. Man försöker vända ut och in på sig för att få sin parters bekräftelse och hitta tillbaka till "personen man blev kär i".
Personen man blev kär i var en fasad.
Ingen skulle bli kär i ett rövhål. I början är de här rövhålen gulliga, omtänksamma personer. De kan ha samma intressen som dig och verka enormt intresserade och stöttande. Därför blir det så obegripligt när nedbrytningen börjar och man lägger snabbt ifrågasättandet och skulden på sig själv, för han är ju så fantastisk.

Det är inte ovanligt med utbrändhet och fyskiska symptom som migrän och smärta i leder och sömnproblem när man levt under Psykisk misshandel. Det är ett mentalt och psykiskt trauma.
Och det är jättesvårt att prata om det för man känner sig ofta dum och lättlurad. Det är väldigt lätt att forstätta fråga sig "men vad gjorde jag själv då? Vad sa jag?"

Det är ingen skilnad på fysisk och psykisk misshadel. Du har inte varit dum eller lättlurad. Du har inte sagt något eller gjort något som förtjänar den behandlig du fått. Du har INGEN skuld!!!

Till alla som lever i förhållanden med skev maktförskutning, förminskande, hot, hån, kontroll mm. Våga prata om det och våga ta hjälp. Det är inget "fjuttigt" problem ❤

 

[em-pirre]

Ts

Jag vet att man lätt hamnar i tankeknutar kring att "kanske det är jag, kanske det är mitt fel, jag är också jobbig". Strunt i det.

Obs! Nu tycker jag ju inte alls att det är ditt fel, men om du provar leka med tanken att det ändå är ditt fel, så är resultatet är ändå den samma. Båda mår dåligt. Lösningen är också samma. Bryt.

Så tankar kring vad du eventuellt för fel, vem som gör mest fel, varför du/han gör si eller så kan du bara släppa. Bryt fort som attan.

Man ska må bra i ett förhållandet. Förhållandet ska göra så att man mår bra. Inte i framtiden eller förr. Nu.

 

[Lovisaleonora]

Till alla som lever i förhållanden med skev maktförskutning, förminskande, hot, hån, kontroll mm. Våga prata om det och våga ta hjälp. Det är inget "fjuttigt" problem ❤

DETTA. Att fundera på till vardags. Skev maktförskjutning. Vem bestämmer egentligen vad och över vem?

 

[Atintwgulsno95]

Fast du är inte dum. Det är bra och sunt att du reagerar.
Men du kanske inte menade så?

Jo jag känner ju att jag ger mig in i det då jag deltar till bråket. Men jag har alltid så svårt och se vad det är han vill få ut av det han försvarar

 

[Atintwgulsno95]

Men SER du inte vad du gör?!? Nu blir jag faktiskt arg på DIG - du underlättar för honom att vara såhär, du hjälper honom att ta kontrollen över dig. Jag hade blivit fullständigt skogstokig om en partner, sambo, whatever hade försökt tala om för mig hur JAG ska göra med MINA pengar - och jag hade aldrig på en miljon år bett om ursäkt hur arg jag än hade blivit för det! Hjälp honom inte att trampa på dig!!!

Hur ofta förekommande bör sånt här beteende anses som destruktiv?
Att vi kan sätt dumma krav eller säga fula saker till varandra är ju vardag i många förhållanden, men jag kan inte se vart gränsen är. - jag förstår ju att det ovannämnda är oacceptabelt, men betyder det att han redan sumpat sin chans?
Det är svårare än jag trodde, att reda ut detta i min skalle.
Min dag på jobbet idag har varit bra, men varje stund jag tänkt på förhållandet så får jag ett knivhugg i magen av hur ledsen jag blir av tanken att göra slut.

 

[Motacilla]

Att det ÖVERHUVUDTAGET förekommer är för mig oacceptabelt.

En osund dynamik bestående av kontroll och psykisk manipulation är inte hälsosamt. Det bara inte går.

Att sätta en numerisk gräns "färre än X gånger i månaden är okej" tycker jag är omöjligt eftersom jag tycker hela situationen är så skev.

 

[RedQueen]

Jo jag känner ju att jag ger mig in i det då jag deltar till bråket. Men jag har alltid så svårt och se vad det är han vill få ut av det han försvarar

Ska jag vara ärlig skulle du nog få massa tjafs och bråk även om du skulle svara passivt eller undvika att ge dig in i diskussioner. Han vill ha bråk och ser till att få det.

Att du säger ifrån är ett sunt tecken, att du har integritet och en gräns. Sen manipulerar han fram resten för att det ska bli synd om honom för att du ska framstå som den dumma som sa ifrån. Du ger dig inte in i det, han vet precis hur han ska göra för att vända situationen till sin fördel.

 

[Atintwgulsno95]

Du är "dum " den dagen du inte bråkar om dessa fåniga saker.

Har en bekant sedan barnsben som jag bara träffar en gång om året.
Min bekant har ett syskon.
Syskonet har fått extremt mkt finansiell hjälp av föräldrarna och min bekant har alltid varit vid sidan av och lärt sig vara tyst för att undvika bråk ifrån då både syskonet och föräldrar.

Nu dog föräldrarna och en fastighet ska säljas och syskonet vill "ha" fastigheten men min vän sätter ner foten och det blir såklart värdens bråk.(syskonet har inga pengar så min vän vill sälja)

Min vän sa: "det är väl aldrig ens fel att två träter". Jo sa jag , det kan det vara- du måste sätta ner foten, du kan inte vara tyst och ge med dig bara för att det inte ska bli bråk.

Jag skulle säga exakt samma sa till en vän - man ska aldrig låta sig bli trampad över.
Jag försöker dra paralleller mellan hans beteende och mitt. Jag försöker granska vad jag gör som är bidragande till situationen. - jag förstår att han kan oroa sig över min ekonomi då jag har tajt med cash, och för några år sedan tog jag ett lån utan att berätta för honom. När han sen fick veta så sa han att om det händer igen så är vi färdiga med varandra.
Jag hade tagit lånet för en specifik sak jag bestämt mig sedan många år tillbaka att genomföra. För mig är det jätteviktigt men i hans ögon var saken onödig.
Jag ångrar att jag var oärlig mot honom.
Men lånet för det jag gjorde skulle jag aldrig ångra, ett beslut jag står fast vid änny idag och är glad för att jag gjort!

Vid ett annat tillfälle när vi bråkar om något skit och jag gick ut med några kompisar så hånglade jag med en tjejkompis och fick sån extrem ångest över det. Berättade såklart för honom och han var väldigt förlåtande.

Jag har också lätt för att bli arg.
Sur och grinig om jag har pms, samt vass och defensiv när jag känner mig pressad.
Exempelvis om vi har bråttom iväg och jag stressar upp mig så kan jag låta riktigt fräsig och kort i tonen.
Men det skulle aldrig falla mig in att skylla på honom för att jag är stressad.
Jag skulle kunna kläcka ut mig att "kom igen nu! Du vet precis hur mkt tid vi hade innan vi skulle iväg, rappa på!".
Så jag förstår att det humöret triggar honom.
Igårkväll var jag ganska tystlåten och gick och la mig rätt tidigt, då kom han in till mig och frågade upprört varför jag är 2 helt olika personer - på ett sätt en dag och på en annan dag ett annat.
Jag svarade med att "jag är inte 2 olika personer, jag har olika humör. Jag var uppe tidigt, har jobbat och är slut i skallen".
Jag överanalyserar det hela, men min spontana tanke var att jag kände mig skuldbelagd istället för att bli tillfrågad "hur mår du?".
Det kändes orättvist att han fick det att låta så negativt - mitt beteende. Som om jag utsatte honom för något.

 

[Atintwgulsno95]

Ska jag vara ärlig skulle du nog få massa tjafs och bråk även om du skulle svara passivt eller undvika att ge dig in i diskussioner. Han vill ha bråk och ser till att få det.

Att du säger ifrån är ett sunt tecken, att du har integritet och en gräns. Sen manipulerar han fram resten för att det ska bli synd om honom för att du ska framstå som den dumma som sa ifrån. Du ger dig inte in i det, han vet precis hur han ska göra för att vända situationen till sin fördel.

Det som förvirrar mig är att han varje gång vi bråkar säger att jag är den som försöker få allt till min fördel.
Tänk om jag är lika manipulativ? Hur vet jag om det är så??

 

[Motacilla]

Men kan ni inte bara göra slut, det är ju väldigt tydligt att det här inte funkar?

Min amatörmässiga bedömning är att ni båda för fram de värsta sidorna i varandra.
Kombinerat med aggression, osäkerhet så blir det en soppa som ni nog skulle behöva en riktigt, riktigt duktig parterapeut (som är psykolog) för att reda ut allt. Och att ni går i flera år.

Personligen skulle jag ge upp, jobba på mig själv och gå vidare med bara mina egna problem istället för att fundera på vad nån annan tycker.

 

[the_connemara]

Hur ofta förekommande bör sånt här beteende anses som destruktiv?

Redan vid första tillfället om det inte är någon typ av missförstånd som verkligen reds ut direkt och aldrig med återkommer skulle jag vilja säga. Fast med en rimligt vuxen människa så aldrig.

 

[MiaMia]

Hur ofta förekommande bör sånt här beteende anses som destruktiv?
Att vi kan sätt dumma krav eller säga fula saker till varandra är ju vardag i många förhållanden, men jag kan inte se vart gränsen är. - jag förstår ju att det ovannämnda är oacceptabelt, men betyder det att han redan sumpat sin chans?
Det är svårare än jag trodde, att reda ut detta i min skalle.
Min dag på jobbet idag har varit bra, men varje stund jag tänkt på förhållandet så får jag ett knivhugg i magen av hur ledsen jag blir av tanken att göra slut.

Det handlar inte om mängd. Det handlar om ifall det tar formen av psykisk misshandel eller inte.
All misshandel är destruktiv, oavsett mängd eller form.

 

[Roheryn]

Hur ofta förekommande bör sånt här beteende anses som destruktiv?
Att vi kan sätt dumma krav eller säga fula saker till varandra är ju vardag i många förhållanden, men jag kan inte se vart gränsen är. - jag förstår ju att det ovannämnda är oacceptabelt, men betyder det att han redan sumpat sin chans?
Det är svårare än jag trodde, att reda ut detta i min skalle.
Min dag på jobbet idag har varit bra, men varje stund jag tänkt på förhållandet så får jag ett knivhugg i magen av hur ledsen jag blir av tanken att göra slut.

Jag skulle, precis som @Motacilla inte acceptera något sådant ALLS. Visst, alla kan bli arga, säga dumma saker eller vara sura och ha en dålig dag. Men att NÅGONSIN ifrågasätta skitsaker som biltvättande, skor och läskflaskor eller att systematiskt försöka bestämma över sin partner "av välvilja" eller för att man "vet bättre", det är en total dealbreaker för mig. Inte acceptabelt alls. Någonsin. Under några som helst omständigheter.

 

[the_connemara]

@Atintwgulsno95 Alltså jag tänker att alla har vi våra fel och brister. Långt ifrån alla är trygga nog i relationer och i sin egna självkänsla för att bete sig så himla bra alltid när man är på dåligt humör eller annat strular. Men jag tänker att allt detta ska ju inte leda till MER problem i en relation, då är relationen ju inte rätt. I en relation ska man ju känna sig tryggARE, lugnARE, må BÄTTRE, lösa problem ENKLARE. Annars är det nog bättre att inte ha en relation med någon som snarare påverkar en negativt på flera plan.

I ditt fall finns det INGA SOM HELST ANLEDNINGAR att du ens ska börja rota i ditt eget beteende. För din partner är så otroligt gränslös att du får absolut NOLL ut av det. Jag lovar det på heder och samvete. När du gjort slut, fått en bra distans från ditt ex och börjat reda ut DIG (inte ert förhållande) i terapi och eventuellt känner igen liknande problem hos dig (inte att din eventuellt nya relation liknar din gamla!), DÅ kan det börja vara aktuellt att börja nysta i hur du är i en relation.

Nu behöver du bara ta avstånd från ditt ex och läka dig själv ordentligt. Innan något av dina beteenden är relevanta att grubbla över. Jag lovar verkligen det, att bli behandlad så här och tro att det en sekund är ens eget fel fuckar upp hjärnan så mycket att du är inte dig själv. Och jag brukar verkligen aldrig lova saker varken till höger eller vänster eller till nära o kära. Snälla ta hand om dig ❤