Stallägare från hell?

[Karoliten]

Hade en ridtravare för en massa år sen. Hade just köpt honom och han kom precis från banan (såg ut som en spinkis, ja som varmbloden gärna gör). Hästen blev skitkonstig och knäpp efter ett tag, han skenade ich bockade och jag åkte av gång på gång. Det kröp fram att stallägaren tyckte att hästen var för tunn och gav honom ett kilo havre om dagen, utan att säga någonting..

i ett annat stall hade ägaren som princip att aldrig hälsa först, det skulle vi hyresgäster göra. Dvs alltid vara den som sa hej först.

Kanske en väldigt blyg hyresvärd

 

[Raderad medlem 142449]

Kanske en väldigt blyg hyresvärd

nä alltså det var uttalat. Dom ringde hem till min mamma (jag var tonåring då) och sa att ”i vårt stall hälsar man när man kommer som gäst” och sa åt min mamma att hennes dotter (jag) måste skärpa sig.

 

[Nota]

nä alltså det var uttalat. Dom ringde hem till min mamma (jag var tonåring då) och sa att ”i vårt stall hälsar man när man kommer som gäst” och sa åt min mamma att hennes dotter (jag) måste skärpa sig.

Fast det är väl ganska normalt att säga hej när man är den som kliver in i stallet, om det nu ska spela någon roll är väl bara att den som hälsar vill hälsa tänker jag

 

[Ajda]

Jag har nog aldrig stått hos något rötägg. Men tror inte heller jag är en inackordering som tjorvar så mycket. Jag köper konceptet liksom. Alla har haft sund hästhållning.
Där jag står nu skulle jag önska en generell uppfräschning då stallet är gammalt, även bättre staket tilm hagarna då det är lappat och knutet med eltråden överallt. Vilket gör att min rymningsbenägna häst sticker till andra hagar bredvid när gräset sinar. Sen en utgrävning av lera och uppgrusat.
Men hästarna är friska och jag tror de trivs bra.
vi har inga regler alls nu. Funkar fint.

 

[Ajda]

nä alltså det var uttalat. Dom ringde hem till min mamma (jag var tonåring då) och sa att ”i vårt stall hälsar man när man kommer som gäst” och sa åt min mamma att hennes dotter (jag) måste skärpa sig.

Fast hälsa måste man ju göra.

 

[Raderad medlem 142449]

Fast det är väl ganska normalt att säga hej när man är den som kliver in i stallet, om det nu ska spela någon roll är väl bara att den som hälsar vill hälsa tänker jag

Nja fast nu spelade det ingen roll vem som var först i stallet, utan jag förväntades alltid säga hej till värdparet eftersom att jag var gäst där.

Idag är jag vuxen och tänker att den som säger hej, säger hej. Jag står aldrig och inväntar en hälsning oavsett vem som är först på plats. Jag säger hej. Jag är gärna ännu mer tydlig och tar initiativet först om det handlar om ett barn eller ung tonåring som kanske är blyg eller osäker. Varför ska man utsätta unga människor för maktspel?

 

[Raderad medlem 142449]

Fast hälsa måste man ju göra.

Självklart! Men den skyldigheten kan nog knappast enbart ligga hos hälften av de inblandade. Läs mitt inlägg just här ovan.

 

[Raderad medlem 142449]

Tänk er själva att ni står och mockar, stallägaren kommer in i stallet. Ställer sig vid dig, tittar på dig, lägger armarna i kors och väntar på att du ska säga ”hej”. Är det schyst? Speciellt mot någon i 13-årsåldern?

 

[Nota]

Tänk er själva att ni står och mockar, stallägaren kommer in i stallet. Ställer sig vid dig, tittar på dig, lägger armarna i kors och väntar på att du ska säga ”hej”. Är det schyst? Speciellt mot någon i 13-årsåldern?

Det låter bara sjukt !

 

[Andromedae]

Tänk er själva att ni står och mockar, stallägaren kommer in i stallet. Ställer sig vid dig, tittar på dig, lägger armarna i kors och väntar på att du ska säga ”hej”. Är det schyst? Speciellt mot någon i 13-årsåldern?

Jag säger nog hej oavsett. Grundregel för mig att alltid hälsa om jag träffar någon i stallet - oavsett om de eller jag var först där.

Sedan låter det väl lite knepigt men jag hade nog inte lagt så mycket vikt vid det, så länge de hälsar tillbaka är det ju ändå ömsesidigt.

 

[Grazing]

Tänk er själva att ni står och mockar, stallägaren kommer in i stallet. Ställer sig vid dig, tittar på dig, lägger armarna i kors och väntar på att du ska säga ”hej”. Är det schyst? Speciellt mot någon i 13-årsåldern?

Det där är ju inte friskt nånstans..väldig obehaglig stallägare. Så beter man sig inte mot någon oavsett.

 

[Lingon]

nä alltså det var uttalat. Dom ringde hem till min mamma (jag var tonåring då) och sa att ”i vårt stall hälsar man när man kommer som gäst” och sa åt min mamma att hennes dotter (jag) måste skärpa sig.

Jag har aldrig förstått hur det kan vara viktigt vem som hälsar först och har aldrig förstått folk som blir upprörda över det. Självklart så hälsar man på folk men vem som hälsar först är väl oviktigt?

 

[Kenya]

Jag har aldrig förstått hur det kan vara viktigt vem som hälsar först och har aldrig förstått folk som blir upprörda över det. Självklart så hälsar man på folk men vem som hälsar först är väl oviktigt?

Eller så skaffar man sig en glad hund som tar hand om hälsandet åt en
(Ok fattar att det kanske inte alltid är lämpligt just i ett stall. Men har löst många hälsnings-situationer för mig.)

 

[Happimess]

För att återgå till den ganska intressanta trådstarten - förra stallet jag stod i var verkligen en historia för sig. Det var en dröm från början med en supertillmötesgående stallägare som ville göra alla nöjda. Tyvärr var det lite som shaggy skrev, motstridiga löften som resulterade i att ingenting blev gjort i slutändan. På 1,5 år gick stallägaren från att aktivt träna, tävla och vara superengagerad till att knappt titta till sina 6-7 hästar och totalt strunta i om de fick mat eller inte på sin lösdrift, men också bli fly förbannad om de inackorderade förbarmade sig över de stackars hästarna och gav dem mat.

Det värsta var nog när en av inackorderingarna själv flyttade och skulle helinackordera hästen under en termin. Stallägaren flyttade då hästen till lösdriften, trots att det var en 175 cm-valack och vindskyddet passade ägarens ponnyer men absolut inte denna bjässe. När jag kom upp en morgon i mitten av hösten efter en natt med regn och stormstyrkor stod hästen och skakade med genomsurt täcke. Ingen mat i sikte, såklart. Tog in hästen, av med täcket, kunde konstatera att hästen var rejält avmagrad, hade kriminellt oskötta hovar, var i allmänt nedsatt skick och absolut inte omskött på flera veckor.

Ringde hästägaren som blev rosenrasade och berättade att stallägaren flera veckor tidigare minsann hade meddelat att hästen både hade blivit installad, blev dagligt borstad, fick kraftfoder med mineraler varje dag, hade blivit skodd osv osv . I själva verket hade hästen stått orörd på lösdriften i en månad och antagligen inte ens fått täcke bytt en enda gång under denna tid. Hon betalade alltså dyra pengar för både skoning, skötsel, foder, daglig mockning osv. Behöver jag säga att hästägaren körde 30+ mil och hämtade hästen samma dag.

Stallet avvecklade sig själv i brutalt snabb takt. Stallägaren övergav sina ansvar och reagerade knappt när vi inackorderade gjorde upp eget schema efter att vi tröttnat på att komma upp vid lunch och upptäcka att hästarna fortfarande stod inne när ägaren återigen glömt sitt dagliga utsläpp. Till slut blev det en fråga om hästarnas välmående och inte bara sinnesron och friden i stallet. Vi var nog 6-7 stycken som meddelade från en dag till en annan att "idag åker våra hästar på bete, och vi kommer inte tillbaka".

Hon sålde snart därpå alla sina hästar och övergav stallet helt.

 

[sassiball]

För att återgå till den ganska intressanta trådstarten - förra stallet jag stod i var verkligen en historia för sig. Det var en dröm från början med en supertillmötesgående stallägare som ville göra alla nöjda. Tyvärr var det lite som shaggy skrev, motstridiga löften som resulterade i att ingenting blev gjort i slutändan. På 1,5 år gick stallägaren från att aktivt träna, tävla och vara superengagerad till att knappt titta till sina 6-7 hästar och totalt strunta i om de fick mat eller inte på sin lösdrift, men också bli fly förbannad om de inackorderade förbarmade sig över de stackars hästarna och gav dem mat.

Det värsta var nog när en av inackorderingarna själv flyttade och skulle helinackordera hästen under en termin. Stallägaren flyttade då hästen till lösdriften, trots att det var en 175 cm-valack och vindskyddet passade ägarens ponnyer men absolut inte denna bjässe. När jag kom upp en morgon i mitten av hösten efter en natt med regn och stormstyrkor stod hästen och skakade med genomsurt täcke. Ingen mat i sikte, såklart. Tog in hästen, av med täcket, kunde konstatera att hästen var rejält avmagrad, hade kriminellt oskötta hovar, var i allmänt nedsatt skick och absolut inte omskött på flera veckor.

Ringde hästägaren som blev rosenrasade och berättade att stallägaren flera veckor tidigare minsann hade meddelat att hästen både hade blivit installad, blev dagligt borstad, fick kraftfoder med mineraler varje dag, hade blivit skodd osv osv . I själva verket hade hästen stått orörd på lösdriften i en månad och antagligen inte ens fått täcke bytt en enda gång under denna tid. Hon betalade alltså dyra pengar för både skoning, skötsel, foder, daglig mockning osv. Behöver jag säga att hästägaren körde 30+ mil och hämtade hästen samma dag.

Stallet avvecklade sig själv i brutalt snabb takt. Stallägaren övergav sina ansvar och reagerade knappt när vi inackorderade gjorde upp eget schema efter att vi tröttnat på att komma upp vid lunch och upptäcka att hästarna fortfarande stod inne när ägaren återigen glömt sitt dagliga utsläpp. Till slut blev det en fråga om hästarnas välmående och inte bara sinnesron och friden i stallet. Vi var nog 6-7 stycken som meddelade från en dag till en annan att "idag åker våra hästar på bete, och vi kommer inte tillbaka".

Hon sålde snart därpå alla sina hästar och övergav stallet helt.

Inte en ursäkt givetvis för att missköta hästarna, men det första man tänker är att det ligger sjukdom bakom ?

 

[Happimess]

Inte en ursäkt givetvis för att missköta hästarna, men det första man tänker är att det ligger sjukdom bakom ?

En alldeles särskilt strulig livssituation, kan man väl säga, som gjorde att vi under lång tid var överseende och hjälpte så gott vi kunde. Men det vettiga i en sådan situation hade ju varit att vara gränssättande, inse sina begränsningar, kommunicera med sina installade om behoven osv. Men hon agerade lite tvärtom och drog igång nya projekt non stop, köpte flera egna hästar osv, fastän hon inte fullgjort tidigare överenskommelser än eller kunde ta hand om de hon hade.