the_connemara
Trådstartare
Var och tittade på en träning på ridklubben precis intill här om veckan, privathästar hoppning. Av höjderna att döma rätt rutinerade ryttare som i regel tävlar 100 - 110 skulle jag vilt gissa, jag är dock ingen hoppryttare men van att veta hur det ser ut om man är höjdrädd 
Det var typ 6-7 hästar varav alla utom 2 gick med remontgrimma, hårt spända (ja, jag har oxå på tränares inrådan tyvärr dragit åt en sådan nosgrimma så jag ser skillnad på rätt spänd och hårt spänd både vad gäller rent uteseendemässigt och på hästen). En gick på aachen - hårt spänd och en på engelsk kombinerat med pelham. Resten på tränsbett. Jaja, betslingen i sig säger väl inte så mycket men, samtliga hästar reds med mer eller mindre hårda händer, iaf om man såg till hur hästarna reagerade i munnen. Jag kan iaf säga att jag hade haft kramp i armarna om jag suttit på någon av dem mer än 10 min (om ens det), det såg alltså allt annat än lätt ut att rida om man enbart ser till bett/hand/reaktion hos häst o ryttare.
Detta kan ju dock förklaras med att hästarna var lite överladdade och det var hoppning på g osv osv. Men, alla hästar utom en (den som såg mest välriden ut) fick tränaren ett flertal gånger säga åt ryttarna att sätta mer energi i, och hästarna svarade inte direkt med att flyga i luften - de behövde helt enkelt ridas framåt. Mycket dessutom. Alltså faller teorin om att hästarna var så på g att ryttarna inte kom till ridning - de red verkligen. Och som jag skrev innan: även på denna punkten (att rida fram med säte o skänkel) såg det allt annat än lätt ut (förutom "den välridna" som hade mindre problem än övriga).
Ok tänker man då, de kanske bara behöver trimma lite dressyr eller dyl. Men då har mitt inlägg kommit fram till den punkten som jag reagerade över de första sekunderna jag tittade ut över ryttarna - hästarna kan inte röra sig Flertalet av dem (inkl den välridna men undantaget en häst som såg ut att ha mycket gång i sig och en ryttare med taiming i hjälperna iaf) trampade inte ens hov i hov i traven - en frisk trav där tränaren gång på gång manade ryttarna att rida på sina hästar mer framåt. Galoppen var på en av hästarna (dock den mest orutinerade ryttaren som det såg ut då) så markbunden att jag tom undrade om det var ngt svävmoment. Klart fyrtaktig och markbunden eller "studslåst" i ryggen var iaf galoppen på flertalet, även när de skulle tycka på och länga en långsida. Och på volten (där de värmde upp) manade tränaren fortfaranade ryttarna till att rida på mer, mer galopp!
Hoppade gjorde de flesta helt okomplicerat men rörelserna var inte ett dugg bättre under hoppningen eller vid nedvarvningen.
Jag poängterar, hästarna såg så låsta ut i kroppen/ryggen att de inte ens verkade kunna röra sig som en normal häst! Jag mådde/mår fortf dåligt över hur de stackarna måste må i sin kroppar för att röra sig så.
Ok, nog med bakgrund, jag skriver inte alls för att leka läktarryttare och säga "jag är bäst" men till råga på min besvikelse över att se rolig ridning (=bra ridning för mig) så pratade jag med min mor ngn kväll efteråt. Då visar det sig att hon upplevt PRECIS samma sak som jag när hon var och tittade på en hoppträning i en annan stor stad. Dock hade de ryttarna mer skarpa bett och tränarna (inkl på en ridskolegrupp) var dessutom väldigt opedagiska och iprincip otrevliga mot sina elever (små barn i ena fallet).
Men det var inte det de handlade om, utan hon hade alltså sett samma koncentrerade (i betydelsen: inte enstaka ryttare utan som generellt ridsätt) "handridning" och "av i ryggen-hästar" som jag. En sådan ridning har ingen av oss sett innan annat än i enstaka fall, vi bor på landet och tillhör en liten ridklubb utan ridskola utanför en liten stad. Vi blev helt ställda
Min korta slutledning säger att det som gjort hästarna sådana är: dålig ridning med för mkt hand, mycket (dålig) ridning på bana som helt klippt av hästens vilja att röra sig fritt framåt och dålig utevistelse (KATASTROF här iaf). Det verkar precis som att hästarna hade sitt invanda rörelsemönster under ryttare och det är det enda den kunde röra sig i. Jag hade mer än gärna sett hur hästarna rört sig fritt. Under annan typ av ridning förutsätter jag att man kan rätta till problemen om de inte satt sig som tillkortakommanden i hästkroppen.
Skillanden på "vår klubbs" hästar och ryttare tror jag är att: de går garanterat ute mer och i större hagar, de flesta rids allsidigt (många flt eller fd flt-ryttare så de flesta tränar både dressyr o hoppning och de flesta bor i skogen och rider ut mer eller mindre) och nu var jag ju inte på en dressyrträning så jag vet inte vad deras dressyrtränare säger om saken men jag kan gissa att "vi" mer rider ngn gång i veckan på bana varav 1 gång för tränare så "vi" hinner inte sitta och nöta "felaktigt rörelsemönster" 4 dagar i veckan. Räknar då att stadsbo vilar 1 dag, tränare 1 dag och rider ut 1 dag med "vi" kanske har tränare 1 dag, vilar 1 dag och sedan rider ut 2-3 dagar och på bana 2-3 ggr och då själva på en bana där ingen glor på oss - känner press att få in huvudet.
Ta nu inte detta som att jag klagar. Jag vill ha en diskussion om varför vi upplevde sådana skillnader. Bra ridning och dåligt ridning finns alltid och ÖVERALLT. Men jag blev rätt rädd när jag hörde att mamma upplevelse. Desstom bekräftar en kompis här i skåneland att det är så den mesta ridningen hon sett ser ut och Skåne är ju trots allt Sveriges hättätaste landskap om jag inte fått allt om bakfoten. Jag ser en trend. Varför tror ni det är såhär?
Fritt fram att diskutera men hellre på ett högre plan än "du såg bara dåliga ryttare" eller "kunde inte tränaren instruerat dem bättre" för det var inte det som var målet med tråden, utan eftertanken
Det var typ 6-7 hästar varav alla utom 2 gick med remontgrimma, hårt spända (ja, jag har oxå på tränares inrådan tyvärr dragit åt en sådan nosgrimma så jag ser skillnad på rätt spänd och hårt spänd både vad gäller rent uteseendemässigt och på hästen). En gick på aachen - hårt spänd och en på engelsk kombinerat med pelham. Resten på tränsbett. Jaja, betslingen i sig säger väl inte så mycket men, samtliga hästar reds med mer eller mindre hårda händer, iaf om man såg till hur hästarna reagerade i munnen. Jag kan iaf säga att jag hade haft kramp i armarna om jag suttit på någon av dem mer än 10 min (om ens det), det såg alltså allt annat än lätt ut att rida om man enbart ser till bett/hand/reaktion hos häst o ryttare.
Detta kan ju dock förklaras med att hästarna var lite överladdade och det var hoppning på g osv osv. Men, alla hästar utom en (den som såg mest välriden ut) fick tränaren ett flertal gånger säga åt ryttarna att sätta mer energi i, och hästarna svarade inte direkt med att flyga i luften - de behövde helt enkelt ridas framåt. Mycket dessutom. Alltså faller teorin om att hästarna var så på g att ryttarna inte kom till ridning - de red verkligen. Och som jag skrev innan: även på denna punkten (att rida fram med säte o skänkel) såg det allt annat än lätt ut (förutom "den välridna" som hade mindre problem än övriga).
Ok tänker man då, de kanske bara behöver trimma lite dressyr eller dyl. Men då har mitt inlägg kommit fram till den punkten som jag reagerade över de första sekunderna jag tittade ut över ryttarna - hästarna kan inte röra sig
Flertalet av dem (inkl den välridna men undantaget en häst som såg ut att ha mycket gång i sig och en ryttare med taiming i hjälperna iaf) trampade inte ens hov i hov i traven - en frisk trav där tränaren gång på gång manade ryttarna att rida på sina hästar mer framåt. Galoppen var på en av hästarna (dock den mest orutinerade ryttaren som det såg ut då) så markbunden att jag tom undrade om det var ngt svävmoment. Klart fyrtaktig och markbunden eller "studslåst" i ryggen var iaf galoppen på flertalet, även när de skulle tycka på och länga en långsida. Och på volten (där de värmde upp) manade tränaren fortfaranade ryttarna till att rida på mer, mer galopp!Hoppade gjorde de flesta helt okomplicerat men rörelserna var inte ett dugg bättre under hoppningen eller vid nedvarvningen.
Jag poängterar, hästarna såg så låsta ut i kroppen/ryggen att de inte ens verkade kunna röra sig som en normal häst! Jag mådde/mår fortf dåligt över hur de stackarna måste må i sin kroppar för att röra sig så.
Ok, nog med bakgrund, jag skriver inte alls för att leka läktarryttare och säga "jag är bäst" men till råga på min besvikelse över att se rolig ridning (=bra ridning för mig) så pratade jag med min mor ngn kväll efteråt. Då visar det sig att hon upplevt PRECIS samma sak som jag när hon var och tittade på en hoppträning i en annan stor stad. Dock hade de ryttarna mer skarpa bett och tränarna (inkl på en ridskolegrupp) var dessutom väldigt opedagiska och iprincip otrevliga mot sina elever (små barn i ena fallet
).Men det var inte det de handlade om, utan hon hade alltså sett samma koncentrerade (i betydelsen: inte enstaka ryttare utan som generellt ridsätt) "handridning" och "av i ryggen-hästar" som jag. En sådan ridning har ingen av oss sett innan annat än i enstaka fall, vi bor på landet och tillhör en liten ridklubb utan ridskola utanför en liten stad. Vi blev helt ställda
Min korta slutledning säger att det som gjort hästarna sådana är: dålig ridning med för mkt hand, mycket (dålig) ridning på bana som helt klippt av hästens vilja att röra sig fritt framåt och dålig utevistelse (KATASTROF här iaf
). Det verkar precis som att hästarna hade sitt invanda rörelsemönster under ryttare och det är det enda den kunde röra sig i. Jag hade mer än gärna sett hur hästarna rört sig fritt. Under annan typ av ridning förutsätter jag att man kan rätta till problemen om de inte satt sig som tillkortakommanden i hästkroppen.Skillanden på "vår klubbs" hästar och ryttare tror jag är att: de går garanterat ute mer och i större hagar, de flesta rids allsidigt (många flt eller fd flt-ryttare så de flesta tränar både dressyr o hoppning och de flesta bor i skogen och rider ut mer eller mindre) och nu var jag ju inte på en dressyrträning så jag vet inte vad deras dressyrtränare säger om saken men jag kan gissa att "vi" mer rider ngn gång i veckan på bana varav 1 gång för tränare så "vi" hinner inte sitta och nöta "felaktigt rörelsemönster" 4 dagar i veckan. Räknar då att stadsbo vilar 1 dag, tränare 1 dag och rider ut 1 dag med "vi" kanske har tränare 1 dag, vilar 1 dag och sedan rider ut 2-3 dagar och på bana 2-3 ggr och då själva på en bana där ingen glor på oss - känner press att få in huvudet.
Ta nu inte detta som att jag klagar. Jag vill ha en diskussion om varför vi upplevde sådana skillnader. Bra ridning och dåligt ridning finns alltid och ÖVERALLT. Men jag blev rätt rädd när jag hörde att mamma upplevelse. Desstom bekräftar en kompis här i skåneland att det är så den mesta ridningen hon sett ser ut och Skåne är ju trots allt Sveriges hättätaste landskap om jag inte fått allt om bakfoten. Jag ser en trend. Varför tror ni det är såhär?
Fritt fram att diskutera men hellre på ett högre plan än "du såg bara dåliga ryttare" eller "kunde inte tränaren instruerat dem bättre" för det var inte det som var målet med tråden, utan eftertanken
