St Bernhard

[Bison]

Är det ngn härinne som har en eller som bara kan berätta lite mer?
Jag har alltid gillat deras utseende men vet egentligen inte så mkt om dem.
Skulle bli jätteglad för lite mer information, hur skadedrabbade de är, vad de passar för osv

 

[Laa]

Sv: St Bernhard

min familj hade en st bernard när jag var liten, en tik som spenderat sina första tre år i mkt dålig miljö och vägde ca 30kg när vi fick henne (80kg när hon var i toppform ). hon hade inte fått någon som helst träning, kunde inte gå i koppel, gick absolut inte att ha lös osv trots detta var hon en alldeles underbar hund, genomsnäll, lät oss barn klättra över henne och rörde aldrig en min, tog hand om kattungar när kattmamman var på annat håll, drog oss i pulka på vintern och vagn på sommaren, helt enkelt en underbar kompis. hade hon haft någon form av grundlydnad så tror jag inte det hade varit några som helst problem med henne. som det var så hoppade hon mot andra hundar, stack iväg så fort hon fick en chans (och kom tillbaka, lycklig efter att ha badat i en dy-sjö *ryser), och var allmänt omöjlig att hålla kvar om hon ville gå åt ett annat håll.
genomgående lugn, snarast sävlig. hon var av den mer korthåriga sorten, men det var fortfarande drivor av päls överallt, och hade inte så mycket "lös hud" i läpparna, så hon dreglade nästan ingenting, men hade med sig hälften av vattenskålens innehåll ut på golvet när hon druckit hon fick avlivas vid 8 års ålder pga någon form av tumör, livmodercancer tror jag, minns inte riktigt, jag var bara tio då.
sammanfattningsvis: för mig som barn var hon alldeles underbar, men jag tror att mina föräldrar slet sitt hår över henne måååååånga gånger. jag skulle inte skaffa en st bernard igen, men det är inte för att jag ogillar dem, utan för att jag blivit bekväm med att ha hundar man kan plocka upp under ena armen och som inte fäller

 

[headstrong_]

Sv: St Bernhard

har precis som talaren ovan haft st bernhard när jag var liten. korthårig hane. tog emot honom som omplaceringshund när han var runt två år, och han var väl inte riktigt helt som han skulle.. Så vet inte riktigt om hans egenheter var rastypiska eller om det berodde på att han inte haft världens bästa uppväxt. Men han var alltid glad, ville gärna vara med och spela fotboll, jagade älgar så fort han fick chansen och älskade snö! Han var dock lite feg när det gällde att bada (gyttjepölar däremot var en stoor favorit!), och var lat. Med lat menar jag att han inte var villig att arbeta. När han skulle dra pulka kröp han ur selen, och när han skulle bära klövjeväska lade han sig ner och vägrade gå.. Men vad jag har förstått ska rasen egentligen vara arbetsam.

Det jag kan säga som jag vet är typiskt för rasen och inte bara för "lillplutten" som individ. Nummer ett: Dregel. Oj, vad han dreglade. När han skakade sig blev det slem på hela väggarna! Nummer två: Har ingen aning om att dom är så stora! Kryper gärna upp i soffan och knät. Bästa kompis med katten och trodde dom var lika stora. Nummer tre: Underbara med barn! Goa hundar, ehlt enkelt. Och nummer fyra: Inte så skälliga, men när det skäller - oj vilken bas! Och ylandet låter värre än det värsta brandlarmet. Haha.

vår lille krabat var dessutom ganska vaktig av sig. pappa provade klä ut sig till tomte första julen vi hade vovven... och det var sista gången! han kunde även reagera mot folk som gick konstigt (haltade osv) genom att morra. han gjorde dock aldrig utfall. Faktum är att han förhindrade ett inbrott i grannens hus en gång tack vare detta. Så inte bara att tolkas som negativt

Sjukdomar och så är det väl som med de flesta större hundar; höfterna. Han var kanondyr att försäkra pga att de ofta har problem med höfterna och sen blir inte rasen särskilt gammal heller..

Men vill du köpa en st berhard tycker jag verkligen att du ska göra det! Är övertygad om att det är en underbar hundras om man uppfostrar den rätt från början och ger den förutsättningarna att ta ut all den energi en så stor hund har. sen är det viktigt att man tänker på att en så stor hund inte ska springa alltför mycket i trappor osv.. en hund som passar utmärkt på landet! Jag tror det viktigaste är att man är medveten om att det är en stor hund och allt det som följer - mkt motion, otroligt mkt mat och stensäker lydnad (en så stor hund kan inte dra mot andra hundar, då blir man släpad)

Lycka till med hundletandet

 

[voltigehoppare]

Sv: St Bernhard

Hade som alla andra en i familjen när jag var liten. Kan skriva under på dregglet och att han ville upp i knät så fort han fick chansen (75 kg).
Var underbar med barn men gillade inte andra hanhundar. Bästa kompisen var en greyhound som han brukade sitta och titta på när den sprang och sprang. Grym på spår! (de hade ju kört med korvbitar första gången så )

 

[Hjalti]

Sv: St Bernhard

Min väninna är frälst i den rasen minst sagt och har underbara hundar. Bolla lite tankar med henne om du vill, hon har också många kontakter landet runt som kan rasen. fevites.se