Spricka i armbåge som ev. läkt fel? Erfarenhet?

[kryddelydd]

Det kan det bli, folk kan bryta handleder av att halka och ta emot sig med handen.

Jag har en vän som bröt två revben av i princip inget våld alls, en skada står inte alltid nödvändigtvis i proportion till våldet.

Det är skillnad på armbågar och handleder.
Jag tror att @CillaW är ovanligt väl skickad att tänka kring skademekanismer och troliga armbågsfrakturer.

 

[Hedinn]

Det är skillnad på armbågar och handleder.
Jag tror att @CillaW är ovanligt väl skickad att tänka kring skademekanismer och troliga armbågsfrakturer.

Jag ifrågasätter inte hennes kompetens, jag tycker bara att man har rätt till att få en bedömning av en läkare vid skador.

 

[kryddelydd]

Jag tycker alltså att även om akuten inte är för gamla skador så finns det också ett problem i när det blir alldeles för svårt att komma i kontakt med primärvården. Jag tror sällan det är OMÖJLIGT att få kontakt med läkare - men är det verkligen bra för hela systemet att folk ska tjata, stånga sig fram och så småningom börja överdriva sina symtom?
.

Det är nog ingen som tycker att det är bra när människor överdriver sina symtom för att få tid.
Problemet då blir ju att de som ljuger flitigast är de som får tiderna medan de som är sjukare men uttrycker sig mindre dramatiskt, får mindre vård.
Vården blir då inte längre efter behov utan efter någotannat.

Sjukvården i Sverige har stora problem.
En del av problemet är att det saknas personal, särskilt distriktsläkare är bristvara över hela Sverige. Följden blir att människor blir missnöjda vilket också syns i den här tråden "men jag har rätt till".
Ja, befolkningen har rätt till både det ena och det andra.
Men när det inte finns personal så finns det inte.
Även om man har rätt till det man begär.

 

[kryddelydd]

Jag ifrågasätter inte hennes kompetens, jag tycker bara att man har rätt till att få en bedömning av en läkare vid skador.

Var ska gränsen gå?
Jag menar då: hur lindriga skador ska ge "rätt" till läkarbedömning?
Hur ska vi hushålla med våra begränsade gemensamma resurser?
Vem har störst rätt att få tiden till läkare (egentligen ganska enkelt utifrån svensk lagstiftning men inte lika enkelt utifrån befolkningens åsikter och önskemål)?

 

[Tora]

Har lite uppdatering i alla fall

Jag var i alla fall på VC idag. Läkaren skickade direkt en remiss till röntgen för att utesluta skelettskada, så sjukgymnasten kunde göra en bedömning hur träningen ska läggas upp Hon sa att det skulle kunna röra sig om en spricka men att det också bara kan vara en rejäl stukning av armbågen som fortfarande sitter i.

Kände mig fånig när läkaren vred och böjde, frågade om svullnad och blåmärken o.s.v. Det framstår som ett så litet problem, och som att hon tagit in mig bara för att jag / sjukgymnasten tjatat. Det är väl i och för sig så det är. "Ja hela tre gånger ser jag att du ringt om din armbåge..." inledde hon med. Fy, så jag upplevde att problemet blev lite förminskat, faktiskt första gången jag känt så hos en läkare. Ja, jag har ringt tre gånger men det är ju för att jag 6 veckor efter ett fall fortfarande har ont i min armbåge! Och när jag gör vissa rörelser upprepade gånger så ökar smärtan markant och sitter i!

Jag tycker ändå inte det är jättekonstigt att jag vill träffa någon med kunskap om vad såna symtom kan tyda på - jag själv har ju knappast kompetensen att kunna göra den bedömningen! Det räcker ju med att någon säger "Det är helt normalt/det kan vara det här och det här" och "Det kommer bli bättre av sig själv/gör såhär och såhär så blir det bra/det kommer inte bli bättre" så är det fine. En enda bedömning är vad jag önskar, så är jag nöjd sen.

Sen ringde jag försäkringen och anmälde skadan också. Tack för tipset! Var inga problem att anmäla så sent. Jag fick t.o.m. 1000 kr bara för jag hade behövt uppsöka vård. Vilken grej

1000kr

 

[Tora]

Det är nog ingen som tycker att det är bra när människor överdriver sina symtom för att få tid.
Problemet då blir ju att de som ljuger flitigast är de som får tiderna medan de som är sjukare men uttrycker sig mindre dramatiskt, får mindre vård.
Vården blir då inte längre efter behov utan efter någotannat.

Sjukvården i Sverige har stora problem.
En del av problemet är att det saknas personal, särskilt distriktsläkare är bristvara över hela Sverige. Följden blir att människor blir missnöjda vilket också syns i den här tråden "men jag har rätt till".
Ja, befolkningen har rätt till både det ena och det andra.
Men när det inte finns personal så finns det inte.
Även om man har rätt till det man begär.

Så folk skall sitta hemma och lida i tystnad?

 

[kryddelydd]

Så folk skall sitta hemma och lida i tystnad?

Du får gärna lösa sjukvårdens problem med bemanningen så ska sjukvården ta emot alla när de önskar.

 

[cherie]

@kryddelydd

Det är ju det jag menar. Att inte få komma i kontakt med läkare inom primärvården blir i sig problematiskt och medför en rad negativa konsekvenser. Och jag är fullständigt medveten om att det grundar sig i politiska och strukturella problem som t.ex. resursbrist. Distriksläkare har galet stressiga jobb som jag förstått det. Jag har inte försökt klanka ner på specifika personer inom sjukvården (även om jag i mitt senaste inlägg uttryckte viss besvikelse över ett bemötande), utan snarare främst försökt lufta och prata av mig kring min frustration över ett system som inte fungerar.

 

[Tora]

Var ska gränsen gå?
Jag menar då: hur lindriga skador ska ge "rätt" till läkarbedömning?
Hur ska vi hushålla med våra begränsade gemensamma resurser?
Vem har störst rätt att få tiden till läkare (egentligen ganska enkelt utifrån svensk lagstiftning men inte lika enkelt utifrån befolkningens åsikter och önskemål)?

Hur skall jag som inte är läkare kunna avgöra vad som är farligt eller inte?

Är jag orolig och tror att jag behöver träffa läkare skall jag självklart få det.

Jag har genom åren råkat ut för en del sjukvårdsmissar. Det har lärt mig att den som förlorar på det är ingen annan än jag. Så om jag tror jag behöver läkarvård så ser jag till att få det.

 

[kryddelydd]

Hur skall jag som inte är läkare kunna avgöra vad som är farligt eller inte?

Är jag orolig och tror att jag behöver träffa läkare skall jag självklart få det.

Jag har genom åren råkat ut för en del sjukvårdsmissar. Det har lärt mig att den som förlorar på det är ingen annan än jag. Så om jag tror jag behöver läkarvård så ser jag till att få det.

Jo. Men du svarade inte på min fråga: hur lindriga skador ska läkare bedöma? Det är inte ovanligt att folk söker med blåmärken.
Och vem har störst rätt till de tider som finns?

 

[Tora]

Du får gärna lösa sjukvårdens problem med bemanningen så ska sjukvården ta emot alla när de önskar.

Varför det? Det är ju bättre att strunta i att ta emot folk som tycker dom behöver läkarhjälp.

 

[Tora]

Jo. Men du svarade inte på min fråga: hur lindriga skador ska läkare bedöma? Det är inte ovanligt att folk söker med blåmärken.
Och vem har störst rätt till de tider som finns?

Hur skall jag som ej är läkare veta vad som är farligt eller inte? Om jag är orolig så skall jag söka hjälp.

 

[kryddelydd]

Varför det? Det är ju bättre att strunta i att ta emot folk som tycker dom behöver läkarhjälp.

Att inte ta emot människor som anser att de behöver vård blir en konsekvens av för låg bemanning. Det trodde jag att du förstod?

 

[Tora]

Att inte ta emot människor som anser att de behöver vård blir en konsekvens av för låg bemanning. Det trodde jag att du förstod?

Jag var ironisk. Förstod du inte det?

 

[kryddelydd]

Hur skall jag som ej är läkare veta vad som är farligt eller inte? Om jag är orolig så skall jag söka hjälp.

Än en gång: du svarade inte på frågorna?
Jo, det är lätt att hävda sin rätt.
Men faktum är att enligt hälso- och sjukvårdslagen så har du rätt att få en tid till läkare - om VÅRDEN bedömer att du behöver det.
Och det finns en "prioriterinsskala" som är drygt 16 år gammal som säger att förmodat självläkande tillstånd hamnar allra längst ner bland vad som ska bokas - förutom intyg och annat som inte behöver bokas alls. Enligt hälso- och sjukvårdslagen.

 

[Tora]

Än en gång: du svarade inte på frågorna?
Jo, det är lätt att hävda sin rätt.
Men faktum är att enligt hälso- och sjukvårdslagen så har du rätt att få en tid till läkare - om VÅRDEN bedömer att du behöver det.
Och det finns en "prioriterinsskala" som är drygt 16 år gammal som säger att förmodat självläkande tillstånd hamnar allra längst ner bland vad som ska bokas - förutom intyg och annat som inte behöver bokas alls. Enligt hälso- och sjukvårdslagen.

Jag har besvarat din fråga ett flertalet gånger.

Det finns inget som heter lätt att hävda sin rätt när det kommer till sjukvård.

 

[Philosophia]

Vill nog mest skriva av mig lite. Känner mig lite uppgiven och ledsen.

För ca 6 veckor sedan ramlade jag i skogen. På något sätt lyckades jag göra något så jag fick ont i armbågen trots att fallet var väldigt milt. Jag hade mycket ont direkt efter och det strålade ner i hela underarmen. Den akuta smärtan försvann snabbt och armbågen såg ut som vanligt, men närmsta dygnen kunde jag inte sträcka ut eller böja armen ordentligt.

Jag ringde VC dagen efter, men inte med särskilt stora förhoppningar om att få hjälp då det är ovanligt att man får komma in. "Avvakta och se om det blir bättre". Jag frågar hur länge jag ska avvakta, men de säger att blir det bättre så är det ingen fara. Det blev successivt bättre, men efter 2-3 veckor avstannade förbättringen och smärtan fanns ganska konstant vid t.ex. vridrörelser. Nattetid var smärtan tydligast. Smärtan har dock hela tiden varit svag och jag har kunnat använda armen som vanligt för det mesta.

Efter 4-5 veckor ringde jag VC igen. Sent, jag vet, men för 1,5 år sedan har jag haft nästan exakt samma historia med mitt knä och trots att jag då ringde till VC tre gånger strax efter traumat så fick jag inte komma in "eftersom det ändå blev bättre". VC i stan är generellt kända för att inte ta in människor såvida man inte överdriver sina besvär markant, men jag tycker det känns fel.

Hur som helst, när jag ringde upp VC nu igen så får jag veta att jag måste ta kontakt med en sjukgymnast först. Jag gör det och sjukgymnasten tycker det är konstigt att jag blivit dirigerad dit eftersom det varit ett trauma med i bilden. Sjukgymnasten misstänker att det kan vara så att jag fått en spricka i armbågen som nu läkt fel

Sjukgymnasten gav mig några övningar över telefon, som jag skulle göra under en veckas tid. Trots att övningarna bara var rörelseövningar utan någon som helst belastning så ökade smärtan markant efter ett par dagars utförande och jag blev avrådd att sluta med dem. Nu ska jag få komma till sjukgymnasten för bedömning, som förmodligen kommer skicka remiss tillbaka till läkare för röntgen.

Men... det jag egentligen undrar är... Om en spricka läkt fel, finns det någon förhoppning om att det kan bli bättre ändå? Och är det i så fall brådskande? Nu är det ju juletider och ev. röntgen lär ju dröja minst en månad till. Eller får jag nu leva med misstaget att jag var så puckad som inte tjatade på VC från början?

Känns så tråkigt att ha "förstört" sin kropp i så ung ålder och av ett sånt fjuttigt fall

Jag tänker så här: När du kontaktade VC så fick du snabbt kontakt med sjukgymnast och du fick övningar i väntan på undersökning. Sjukgymnasten kommer antingen att ge dig ett rehabprogram eller skicka remiss till läkare för röntgen. Jag tycker inte att det låter vare sig fel väg att gå eller att det skulle ha tagit särskilt lång tid att få hjälp.

 

[kryddelydd]

Jag var ironisk. Förstod du inte det?

Visst förstod jag det.
Men det är väldigt enkelt att bara trumma på om sin rätt och välja att titta bort från problemets orsak. Massor av männskor kontaktar sjukvården för väldigt många ärenden och vill, precis som du, inte förstå att andra kan behöva komma före i kön. Och att vissa ärenden faktiskt inte behöver bokas alls.

 

[Tora]

Visst förstod jag det.
Men det är väldigt enkelt att bara trumma på om sin rätt och välja att titta bort från problemets orsak. Massor av männskor kontaktar sjukvården för väldigt många ärenden och vill, precis som du, inte förstå att andra kan behöva komma före i kön. Och att vissa ärenden faktiskt inte behöver bokas alls.

Jag har ingen aning om vad du har för yrke men du låter precis som en sån där läkare som man har oturen att träffa på ibland. Som inte förstår vilken enorm beroendeställning man som patient har mot sjukvården. Som inte förstår att man faktiskt måste lyssna på patienten och när denne söker hjälp.

Att vara nära på att få synen totalt sabbad på ena ögat för att man inte lyssnar. Att man lika gärna kunde förblöda för att sjukvården inte lyssnar.

Lite ödmjukhet mot patienter och deras problem är sällan fel.

 

[Hedinn]

Var ska gränsen gå?
Jag menar då: hur lindriga skador ska ge "rätt" till läkarbedömning?
Hur ska vi hushålla med våra begränsade gemensamma resurser?
Vem har störst rätt att få tiden till läkare (egentligen ganska enkelt utifrån svensk lagstiftning men inte lika enkelt utifrån befolkningens åsikter och önskemål)?

Har man ont på ett sånt sätt som cherie beskriver, flera veckor efter ett fall, så tycker jag att det är rimligt att få vårdtid. Inte nödvändigtvis samma dag som man söker, de brukar kunna boka ett par veckor framåt åtminstone. Söker man såpass sent bör det väl vara relativt tydligt att man inte söker i onödan, då hade man ju sökt vård direkt.