Personligen tycker jag ju att det är lämpligare åt andra hållet i så fall, läkare först (förslagsvis även röntgen i ett fall med trauma inblandat) och sen sjukgymnast om det inte var något en läkare kunde göra. Det är ju förbannat noga att vi går åt det hållet med hästarna, varför ska inte samma sak gälla oss människor? Varför ska vi helst gå tills vi är halvt döende innan folk tycker att vi har rätt att få den vård vi faktiskt betalar för?
Detta inlägg är generellt avsett, och handlar inte om TS specifika situation.
De rutiner/rekommendationer som gäller i mitt landsting är att smärtor i rörelseapparaten inkl ryggbesvär i första hand hanteras av sjukgymnast. Eftersom de helt enkelt är bättre på att behandla sådana smärtor i de allra flesta fall.
Läkare - undantaget ortopeder - har endast läkemedel att tillgå och det är oftast inte rätt väg (lägg märke till att jag skriver OFTAST, inte ALLTID) för att hantera smärttillstånd i rörelseapparaten.
Det vanliga är även att vid misstanke om fraktur ska bedömning ske av läkare i akutsituationen för att avgöra om röntgen behöver göras.
Hur pass stor sannolikheten är för fraktur, avgörs ju i första hand av hur den drabbade beskriver situationen: både den inträffade olyckan och hur symtomen beskrivs.
Om personen beskriver det hela i termer som får det att låta relativt lindrig, är avvaktan ett vanligt och ofta klokt råd. Har man ganska god funktionsförmåga och tillståndet förbättras så är sannolikheten generellt sett låg för fraktur.
Vi ska tänka på att en "vanlig" läkare - till skillnad mot ortopedspecialister - har fem eller sex veckors utbildning inom rörelseapparat och ortopedi (under grundutbildningen till läkare på universitet), medan en vanlig sjukgymnast har flera års utbildning på rörelseapparaten.
Det innebär att en sjukgymnast bör ha betydligt bättre kunskaper inom fältet jämfört med en "vanlig" läkare.
Då är det väl inte så konstigt att det anses adekvat att sjukgymnasten är den som i första hand ska hjälpa till med smärtor från rörelseapparaten?
Sjukgymnaster är en viktig del av "den vård som vi faktiskt betalar för". Och de besitter dessutom en mycket stor kompetens.