Spricka i armbåge som ev. läkt fel? Erfarenhet?

[cherie]

@kryddelydd

Prioriteringsskalan, om den blir tvungen att användas på ett sådant sätt att vissa puttas ut, lär som sagt förmodligen bidra till att folk vet att de behöver bre på sina historier för att få träffa en läkare. Här i stan vet jag föräldrar som instruerar sina barn att ljuga (överdriva) när de träffar läkaren. Som du säger, så kommer då hela bedömningen och prioriteringsordningen att bli skev och falla platt. Vården kommer börja anta att folk överdriver och bedömningen kommer då inte längre göras på valida grunder. Oerhört tråkigt och problematiskt, och svårt att komma tillrätta med om man inte angriper problemet högt uppifrån. Jag kan tänka mig att yrkesverksamma inom kåren känner sig ännu mer maktlösa!

 

[purity_666]

nevermind

 

[mandalaki]

Så folk skall sitta hemma och lida i tystnad?

I vissa fall: ja! Nu säger jag INTE att detta gäller TS och hennes skada - men andra gånger har jag ofta blivit förvånad när folk på buke har skadat sig. De har dragit i en tå eller handen eller cyklat omkull eller ramlat av hästen - och det gör ont någonstans. Min erfarenhet att sånt GÖR ont. Det kan göra ont jättelänge - men det är ofta ändå inget som vården kan göra något åt. Man får härda ut.

Jag har något som gör ont i ljumsken sedan jag blev omkullslagen av en våg på Santorini för 12 år sedan, och en armbåge som aldrig blev sig lik efter att jag svimmat i badrummet några år senare. Men vården hade säkert inte kunnat göra något åt det ändå.

Slår man sig så illa att man behöver vård så inbillar jag mig att man märker det. I andra fall får man vänta ut smärtan (om man inte behöver läkarvård i ett försäkringsärende.)

Än en gång: detta gäller inte TS och hennes skada, det är mer generella åsikter.

 

[cherie]

Jag tänker så här: När du kontaktade VC så fick du snabbt kontakt med sjukgymnast och du fick övningar i väntan på undersökning. Sjukgymnasten kommer antingen att ge dig ett rehabprogram eller skicka remiss till läkare för röntgen. Jag tycker inte att det låter vare sig fel väg att gå eller att det skulle ha tagit särskilt lång tid att få hjälp.

Jag håller med, jag tycker också det låter rimligt.

Verkligheten såg dock inte riktigt ut så.

Först och främst, VC ordnade inte kontakt med sjukgymnast. Jag fick kontakta sjukgymnast på eget bevåg "om jag ville" och jag blev även informerad om att "jag behövde en sjukgymnasts bedömning om jag ville träffa läkaren på VC". Jag är inte van att jag ska behöva ett "intyg" eller en "remiss" för att få träffa en läkare inom primärvården men det är ju så det ser ut nu helt enkelt.

Sjukgymnasten var konfunderad redan vårt första telefonsamtal och påpekade att pga traumat så förstår han inte varför jag ska till dem som första instans. Han gav övningar mest på prov för att se om de kanske kunde hjälpa till, som jag dock skulle sluta med direkt om de medförde smärta. Sjukgymnasten ringde upp mig igår för återkoppling om övningarna och sa då att han inte ser någon mening med att jag ska komma på bedömning innan jag varit hos VC som kan utesluta skelettskada. VC vill alltså att jag först har en bedömning från en sjukgymnast för att få komma. Sjukgymnast vill å andra sidan inte ta in på bedömning förrän jag varit hos VC. Nu gick det ju bra när jag ringde VC och påtalade motsättningen i det här, för då fick jag ändå en tid.

Så ja, överlag tycker jag ändå att det har fungerat helt okej och röntgen kommer jag ju också få inom en rimlig tid. Jag tror min frustration ligger i den allmänna attityden man möts av i många kontakter, och alla de snirkliga vägar man behöver gå för att till slut hamna rätt

 

[mandalaki]

Jag håller med, jag tycker också det låter rimligt.

Verkligheten såg dock inte riktigt ut så.

Först och främst, VC ordnade inte kontakt med sjukgymnast. Jag fick kontakta sjukgymnast på eget bevåg "om jag ville" och jag blev även informerad om att "jag behövde en sjukgymnasts bedömning om jag ville träffa läkaren på VC". Jag är inte van att jag ska behöva ett "intyg" eller en "remiss" för att få träffa en läkare inom primärvården men det är ju så det ser ut nu helt enkelt.

Sjukgymnasten var konfunderad redan vårt första telefonsamtal och påpekade att pga traumat så förstår han inte varför jag ska till dem som första instans. Han gav övningar mest på prov för att se om de kanske kunde hjälpa till, som jag dock skulle sluta med direkt om de medförde smärta. Sjukgymnasten ringde upp mig igår för återkoppling om övningarna och sa då att han inte ser någon mening med att jag ska komma på bedömning innan jag varit hos VC som kan utesluta skelettskada. VC vill alltså att jag först har en bedömning från en sjukgymnast för att få komma. Sjukgymnast vill å andra sidan inte ta in på bedömning förrän jag varit hos VC. Nu gick det ju bra när jag ringde VC och påtalade motsättningen i det här, för då fick jag ändå en tid.

Så ja, överlag tycker jag ändå att det har fungerat helt okej och röntgen kommer jag ju också få inom en rimlig tid. Jag tror min frustration ligger i den allmänna attityden man möts av i många kontakter, och alla de snirkliga vägar man behöver gå för att till slut hamna rätt

Det jag kan tycka är lite konstigt är att sjukgymnasten säger att det kan vara en spricka som läkt fel? Visst KAN det säkert det, men det går väl inte att konstatera på utsidan? Det KAN väl vara allt från en rejäl blodutgjutning till en fraktur som du råkat ut för.

Bra att du ska få röntgen, dock!

 

[Philosophia]

Jag håller med, jag tycker också det låter rimligt.

Verkligheten såg dock inte riktigt ut så.

Först och främst, VC ordnade inte kontakt med sjukgymnast. Jag fick kontakta sjukgymnast på eget bevåg "om jag ville" och jag blev även informerad om att "jag behövde en sjukgymnasts bedömning om jag ville träffa läkaren på VC". Jag är inte van att jag ska behöva ett "intyg" eller en "remiss" för att få träffa en läkare inom primärvården men det är ju så det ser ut nu helt enkelt.

Sjukgymnasten var konfunderad redan vårt första telefonsamtal och påpekade att pga traumat så förstår han inte varför jag ska till dem som första instans. Han gav övningar mest på prov för att se om de kanske kunde hjälpa till, som jag dock skulle sluta med direkt om de medförde smärta. Sjukgymnasten ringde upp mig igår för återkoppling om övningarna och sa då att han inte ser någon mening med att jag ska komma på bedömning innan jag varit hos VC som kan utesluta skelettskada. VC vill alltså att jag först har en bedömning från en sjukgymnast för att få komma. Sjukgymnast vill å andra sidan inte ta in på bedömning förrän jag varit hos VC. Nu gick det ju bra när jag ringde VC och påtalade motsättningen i det här, för då fick jag ändå en tid.

Så ja, överlag tycker jag ändå att det har fungerat helt okej och röntgen kommer jag ju också få inom en rimlig tid. Jag tror min frustration ligger i den allmänna attityden man möts av i många kontakter, och alla de snirkliga vägar man behöver gå för att till slut hamna rätt

Fast jag tycker fortfarande inte att det låter konstigt. Sedan är det klart att vägen kan verka snirklig, men det hade nog varit lika snirklig om du först hade fått träffa läkare, för att sedan få träffa sjukgymnast och sedan träffa läkare igen, för att få ev. tid till röntgen.

Det enda jag tycker låter suspekt är att sjukgymnasten på telefon kunde uttala sig om att du inte hade något att göra hos hen på grund av att smärtan kom efter ett (icke-akut) trauma. Sjukgymnaster är - inbillar jag mig - en väldigt bra instans att gå till om man har problem med smärta efter läkningen av en skelettskada. Ropar på @Shudde för att få ett kvalificerat svar på den frågan.

 

[Hedinn]

Det jag kan tycka är lite konstigt är att sjukgymnasten säger att det kan vara en spricka som läkt fel? Visst KAN det säkert det, men det går väl inte att konstatera på utsidan? Det KAN väl vara allt från en rejäl blodutgjutning till en fraktur som du råkat ut för.

Bra att du ska få röntgen, dock!

Fast det var väl just det sjukgymnasten sa? Att det kan vara en felläkt spricka, och hon skickades till VC/röntgen just för att det inte går att avgöra från utsidan?

 

[Tora]

I vissa fall: ja! Nu säger jag INTE att detta gäller TS och hennes skada - men andra gånger har jag ofta blivit förvånad när folk på buke har skadat sig. De har dragit i en tå eller handen eller cyklat omkull eller ramlat av hästen - och det gör ont någonstans. Min erfarenhet att sånt GÖR ont. Det kan göra ont jättelänge - men det är ofta ändå inget som vården kan göra något åt. Man får härda ut.

Jag har något som gör ont i ljumsken sedan jag blev omkullslagen av en våg på Santorini för 12 år sedan, och en armbåge som aldrig blev sig lik efter att jag svimmat i badrummet några år senare. Men vården hade säkert inte kunnat göra något åt det ändå.

Slår man sig så illa att man behöver vård så inbillar jag mig att man märker det. I andra fall får man vänta ut smärtan (om man inte behöver läkarvård i ett försäkringsärende.)

Än en gång: detta gäller inte TS och hennes skada, det är mer generella åsikter.

När man har ont och tror att man behöver vård så skall man söka hjälp.

Bara för att du är "duktig" och härdar ut så betyder det inte att det är bra att göra det. Hade jag blivit lyssnad på när jag hade ont i ögat så hade jag inte haft så stora ärrbildningar i ögat.

Idag är jag klokare och står på mig.

 

[mandalaki]

Fast det var väl just det sjukgymnasten sa? Att det kan vara en felläkt spricka, och hon skickades till VC/röntgen just för att det inte går att avgöra från utsidan?

Ja, fast det KAN ju vara en massa annat också så varför bara nämna det?

När man har ont och tror att man behöver vård så skall man söka hjälp.

Bara för att du är "duktig" och härdar ut så betyder det inte att det är bra att göra det. Hade jag blivit lyssnad på när jag hade ont i ögat så hade jag inte haft så stora ärrbildningar i ögat.

Idag är jag klokare och står på mig.

Jag är inte det minsta duktig, tvärtom är jag ovanligt smärtkänslig. Men jag tycker bara inte att det är någon idé att belasta vården bara för att något gör ont. Smällar och fall GÖR ont. Och det är inte ögonskador jag pratar om utan när man slår sig.

 

[Hedinn]

Ja, fast det KAN ju vara en massa annat också så varför bara nämna det?



Jag är inte det minsta duktig, tvärtom är jag ovanligt smärtkänslig. Men jag tycker bara inte att det är någon idé att belasta vården bara för att något gör ont. Smällar och fall GÖR ont. Och det är inte ögonskador jag pratar om utan när man slår sig.

Ja okej, ja jag vet ju inte om hon nämnde mer, men jag tolkar nåt sånt mest som att "vi bör utesluta det innan vi går vidare".

 

[cherie]

@Philosophia Sjukgymnasten vill ju veta att det inte föreligger en skelettskada innan jag kommer till dem, så ordningen hade väl snarare sätt ut VC- röntgen - sjukgymnast antar jag

Sedan kan jag hålla med om bedömningen som sjukgymnasten gör över telefon. Jag vet som sagt inte hur standard ser ut i dessa fall, jag har aldrig varit i kontakt med vården pga en liknande skada. Jag skulle tro att sjukgymnasten helt enkelt vill veta vad för typ av skada de arbetar med (?). Jag vet inte. När jag frågade om jag inte kan göra övningarna trots att det ökar smärtan (jag tänker att smärta ibland inte behöver betyda att någonting blir värre) så sa han nej, inte om det är en skelettskada. Det tolkade jag som att det alltså kan vara betydelsefullt att särskilja olika typer av skador från varandra för att lägga upp rehab-plan?

Han sa att vi förmodligen kommer ha kontakt efter röntgen i alla fall, oavsett svaret.

Jaja. Jag avvaktar helt enkelt nu så får vi se vad framtiden utvisar och om några pusselbitar faller på plats.

 

[cherie]

Jag är inte det minsta duktig, tvärtom är jag ovanligt smärtkänslig. Men jag tycker bara inte att det är någon idé att belasta vården bara för att något gör ont. Smällar och fall GÖR ont. Och det är inte ögonskador jag pratar om utan när man slår sig.

Skönt att höra ! Jag har nästan skämts ibland att jag har väntat några veckor för att se om smärtan går över av sig själv (många har sagt att de tycker jag får skylla mig själv om det har blivit någon "kronisk" skada nu) men jag tänker också att det såklart gör ont efter ett fall och kan ta lite tid innan det läker. Dessutom ringer jag också oftast vårdcentralen eller sjukvårdsrådgivningen och rådfrågar. Därför jag blev lite chockad när flera sa att de tyckte jag skulle sökt akut när jag ramlade, och tänkte att jaha, är det så man ska göra. Blev lite stärkt i min ursprungstanke nu Känns mest rimligt också.

 

[Tora]

Ja, fast det KAN ju vara en massa annat också så varför bara nämna det?



Jag är inte det minsta duktig, tvärtom är jag ovanligt smärtkänslig. Men jag tycker bara inte att det är någon idé att belasta vården bara för att något gör ont. Smällar och fall GÖR ont. Och det är inte ögonskador jag pratar om utan när man slår sig.

Just smärta är en av kroppens viktigaste varningssignaler att något är fel och skall absolut inte underskattas.

 

[Tora]

Skönt att höra ! Jag har nästan skämts ibland att jag har väntat några veckor för att se om smärtan går över av sig själv (många har sagt att de tycker jag får skylla mig själv om det har blivit någon "kronisk" skada nu) men jag tänker också att det såklart gör ont efter ett fall och kan ta lite tid innan det läker. Dessutom ringer jag också oftast vårdcentralen eller sjukvårdsrådgivningen och rådfrågar. Därför jag blev lite chockad när flera sa att de tyckte jag skulle sökt akut när jag ramlade, och trodde att det kanske egentligen är så man ska göra.

Nej det är absolut inte fel att avvakta att söka hjälp akut när det gör ont. Däremot skall man söka hjälp om smärtan börjar bli outhärdlig eller om den tilltar.

Det är där jag tycker att du borde ha fått ett annat mottagande av vården. För du gjorde ju helt rätt. Tilltagande smärta är alltid en varningssignal.

 

[Tora]

@cherie

Så här har det varit för mig den här veckan:

För 10 dagar sedan började det bara så där göra ont i min ena arm. Smärtan förflyttade sig i armen och blev bara värre och värre. Inget smärtstillande hjälpte. Till slut så gjorde det så ont att jag satt på jobbet och fick kämpa för att inte gråta.

Skickade då ett sms till min man att ringa till vår VC så fort dom öppnar (07:00) och få en akut tid. Detta var i måndags. Tyvärr fanns det bara korta tider kvar den dagen och VC sa "gå till närakuten för en akut bedömning och få något smärtstillande utskrivet".

Besöket på närakuten tog en timme och jag fick medicin utskrivet och order att ta kontakt med sjukgymnasten på min VC.

Dagen därpå fick jag komma till sjukgymnasten (droppin på VC mån & tis 08:00-11:00).

Fick en ny tid till sjukgymnasten samma fredag.

På onsdag kväll har smärtan tilltagit ytterligare och börjar bli ordentligt outhärdlig. Ringer VC på torsdag morgon och får en läkartid samma dag.

Läkaren gör tester och bekräftar misstanke om diskbråck i nacken. Genomgång av smärtstillande.

Aldrig någon som har ifrågasatt något.

 

[Philosophia]

Fast det var väl just det sjukgymnasten sa? Att det kan vara en felläkt spricka, och hon skickades till VC/röntgen just för att det inte går att avgöra från utsidan?

Fast gängse är ändå att man går till sjukgymnast först. Jag hade en misstänkt stressfraktur men fick ett rehabprogram först och skulle få en remiss MR om det inte blev bättre inom loppet av några veckor. Det blev bättre.

Sedan tror jag att många patienter lägger för mycket vikt vid röntgen, MR, osv. Jag inbillar mig att patientberättelsen och undersökning många gånger ger en lika bra bild som röntgen.

 

[Shudde]

Fast jag tycker fortfarande inte att det låter konstigt. Sedan är det klart att vägen kan verka snirklig, men det hade nog varit lika snirklig om du först hade fått träffa läkare, för att sedan få träffa sjukgymnast och sedan träffa läkare igen, för att få ev. tid till röntgen.

Det enda jag tycker låter suspekt är att sjukgymnasten på telefon kunde uttala sig om att du inte hade något att göra hos hen på grund av att smärtan kom efter ett (icke-akut) trauma. Sjukgymnaster är - inbillar jag mig - en väldigt bra instans att gå till om man har problem med smärta efter läkningen av en skelettskada. Ropar på @Shudde för att få ett kvalificerat svar på den frågan.

Det skulle jag nog hålla med om att vi är, och alltid svårt att uttala sig på telefon såklart men så som ts beskriver sina besvär skulle jag nog inte misstänkt att detta var läkarens bord/tycka att röntgen krävs utan att ha träffat patienten och klämt och känt lite på armbågen.
Sånt här får mig återigen att vara själaglad för mina fantastiska läkarkollegor som litar på våra bedömningar och skickar remisser och tar tom prover ibland baserat på dem. Det sparar så mkt tid för patienterna och för oss om rätt profession gör rätt jobb.

 

[Shudde]

Fast gängse är ändå att man går till sjukgymnast först. Jag hade en misstänkt stressfraktur men fick ett rehabprogram först och skulle få en remiss MR om det inte blev bättre inom loppet av några veckor. Det blev bättre.

Sedan tror jag att många patienter lägger för mycket vikt vid röntgen, MR, osv. Jag inbillar mig att patientberättelsen och undersökning många gånger ger en lika bra bild som röntgen.

Och framförallt har många en övertro på att Röntgen och MR är ett sant facit. Jacob Gudiol skrev ett himla bra inlägg om det för några veckor sedan på sin blogg, hur trasiga kroppar kan vara utan att göra ont och vice versa.

 

[CillaW]

Det kan det bli, folk kan bryta handleder av att halka och ta emot sig med handen.

Jag har en vän som bröt två revben av i princip inget våld alls, en skada står inte alltid nödvändigtvis i proportion till våldet.

Jo, skador som behöver åtgärdas beror oftast på kraftigare våld.

 

[Nemo]

*vevar med armarna* Här är en utav de bitska sjuksköterskorna som inte låter de stackars patienterna komma till doktorn på vårdcentralen!
Nu handlar inte detta om TS, utan lite mer generellt. MEN.
Om ni visste hur lite folk har tid att vänta ut smärta, eller tänker själva i samband med smärttillstånd. Många mammor ringer om sina barn, som tränat för hårt, och har ont i ett knä. Men de vill så gärna vara med på matchen på söndag! Kan doktorn titta? Det BÖR nog göras en MR direkt.
Eller den medelålders kvinnan som är lite kladdig i ett öga, och vill ha antibiotika för att det inte är "samhällsekonomiskt försvarbart" att hon ska vara hemma från jobbet när det finns något som kan hjälpa.
Man kan inte låta alla komma till dr för att man har rätt till det. En måndag kan vi ha upp emot 150 telefonsamtal, där vi är 2 sköterskor som tar emot dem. Vi har ändå generöst med sk "akut-tider" som bokas samma dag (ett 30-tal). Om jag säger till 5 st patienter med smärttillstånd att avvakta en vecka, är det kanske 1 utav dem som ringer igen när veckan har gått och fortfarande har ont, och därmed får en tid till dr.

Är man missnöjd så är det väl perfekt att man numera kan byta vårdcentral, även om många har det tufft med personal osv.