Det beror på om det är ett internationellt företag. Vi har koncernspråk engelska och inget krav på att anställda ska kunna svenska, så om någon skriver på svenska är det hög chans att det hamnar i google translate direkt.
)
men det gick bra, jag skrev på svenska och de på danska. Var det något ord jag inte förstod så översatte jag bara det, antar att de gjorde likadant eller förstod svenska. Var inga problem! 
Dottern var i Danmark på klassresa och även vid två tillfällen efter på någon bilträff. När hon pratade med någon dansk var det engelska. Jag blev rejält förvånad, uppvuxen i Skåne som hon är, halvdansk (om än inte lärt sig eller umgåtts det minsta med danskar) är hon. Men hon pratade engelska när hon beställde tex pommes....språkörat har visst inte gått i arv till tösen!!Jag skriver på skandinaviska
Förstår både danska och norska. Hade ansett det märkligt att prata eller skriva på engelska med en dansk eller en norrman. (Eller en Bellman
Dottern var i Danmark på klassresa och även vid två tillfällen efter på någon bilträff. När hon pratade med någon dansk var det engelska. Jag blev rejält förvånad, uppvuxen i Skåne som hon är, halvdansk (om än inte lärt sig eller umgåtts det minsta med danskar) är hon. Men hon pratade engelska när hon beställde tex pommes....språkörat har visst inte gått i arv till tösen!!
Ja det är nog en bidragande orsak, danska hörs bara när det är turister och det blir inte mycket att öva på tyvärr. Jag själv är ju uppvuxen med danska som andra språk och som barn föredrog vi syskon dansk barntv framför svensk, de danska julkalenderna var alltid mycket bättre än svenska så vi såg också dem. Det är ju något helt annat i dag när man inte blir matad på samma vis.Lurigt det där. Misstänker att det hänger ihop med att dansk TV inte längre är en självklarhet i Skåne, så som när jag var liten. (Jag är uppvuxen i Östergötland men har skånska släktingar så har tillbringat tid en del tid där.)
Min pojkvän, född och uppvuxen i Skåne, pratar engelska i Danmark
Norska förstår han inte mycket heller. Hopplös typ
Han är yngre än jag så dansk TV var nog inget han tittade på.
Min unge är mer välartad och pratar svenska både i Danmark och Norge
Och jag bara "Men herregud E, det är ju svenska fast med lite knorr på orden och melodin" Men vare sig danska eller norska går att förstå sig på enligt henne! Jag däremot textar svenskan på serier och filmer som görs med tex Norge och Danmark, det andra har jag inga problem att hänga med i men svenskan hör jag inte På mitt jobb (i Danmark) har mina kollegor också ett nordiskt samarbete. Det verkar som att man alltid först försöker skriva/kommunicera på sitt eget språk och först gå över till engelska om motparten visar sig missförstå budskapet. Mina egna kollegor har förstås fördelen med att de kan fråga mig eftersom jag är flytande på både svenska och danska, de har sällan problem med norskan (bokmål) eftersom det nästan är en dansk dialekt
. I tal så beror det mycket på motpartens dialekt om det blir eget språk eller engelska. Skåningar har inte en fördel här, det kan vara väldigt svårt för danskarna att förstå!Och jag tycker absolut att du ska skriva på svenska till dem! Tycker det ger en bättre connection när man (typ oväntat) pratar nästan samma språk. Engelska i ditt exempel kan kännas lite opersonligt. Jag skriver alltid på svenska när jag pratar med svenska samarbetspartners. Men måste erkänna att jag ibland pratar med dem på danska om jag vet att de kan det
. Mest för att mitt ”jobbspråk” är danska och jag lättare kan förklara mig sådan, utan att först behöva översätta i huvudet först. Vårt laboratorium ligger till exempel i Sverige och de har dansktalande (men svensk) kundservice och med dem orkar jag inte anstränga mig och prata svenska.
