Det är nog lite grann som att jag har svårare att förstå Köpenhamnsborna. Det känns så "försvenskat" på något vis i jämförelse med Lolländska och Jylländska. Men det är också det som jag vet några bekanta förstår lättare- av samma anledning som jag har svårt för det.På mitt jobb (i Danmark) har mina kollegor också ett nordiskt samarbete. Det verkar som att man alltid först försöker skriva/kommunicera på sitt eget språk och först gå över till engelska om motparten visar sig missförstå budskapet. Mina egna kollegor har förstås fördelen med att de kan fråga mig eftersom jag är flytande på både svenska och danska, de har sällan problem med norskan (bokmål) eftersom det nästan är en dansk dialekt . I tal så beror det mycket på motpartens dialekt om det blir eget språk eller engelska. Skåningar har inte en fördel här, det kan vara väldigt svårt för danskarna att förstå!