As_Vegas
Trådstartare
Kändes som att vi kapade den andra tråden med diskussionen om vad som kan krävas av en hästskötare, så vi kan kanske fortsätta här?
Svar på swe's senaste inlägg i förra tråden:
Jag var 16 år gammal när jag åkte utomland som hästskötare. Jag tycker inte att ålder är en ursäkt att inte säga ifrån, då ska man åka hem istället för då är man inte mogen att vara ensam utomlands. På det stället jag var fungerade det till sist inte endå, men då eftersom jag fick ansvaret för en omöjlig praktikant. Jag jobbade snabbare ensam, och trots att jag sa till förstod inte min chef hur dåligt tjejen jobbade. Jag kan förstå chefen, för vem tror på en när man säger att efter en månad kan tjejen (som haft egen häst) fortfarande inte mocka rent en box?
Jag slutade, och praktikanten fick senare sin praktik uppsagd.
Jag pratade med bekanta i närheten och lyckades hitta ett nytt jobb en timma därifrån som jag i smyg åkte och sökte och fick. Så för att inte bli osams i onödan lät jag min förra chef tro att jag åkt hem till Sverige.
Jag hade bestämt mig för att ja skulle jobba ett år mellan nian och gymnasiet och det gjorde jag, även om inte hela tiden blev på samma ställe.
Du har helt rätt att många försvinner, men jag tror att många som faller bort är ryttare som tror att dom har mer talang än vad dom har. Dom ryttarna skulle aldrig klarat sig till toppen även om dom haft alla pengar i världen. Kanske är dom duktiga på ridskolan, men verkligheten är ngt helt annat och dom försvinner snabbt.
Sedan finns de dom som mig, som vet att dom inte räcker till toppen, men vill vara med och se och uppleva hur det är hos en internationell ryttare. Om man sen tycker att det är värt allt slit eller inte märker man ju snart och då kan man åka hem, ingen skada skedd.
Men de talanger som inte har pengar, har ju en otrolig möjlighet att jobba sig upp till toppen.
Så även om många försvinner tror jag inte det drabbar kvaliteten på sporten eller människorna egentligen. Man provar hästskötarjobbet när man är ung, och skiter det sig har man ju fortfarande hela livet framför sig så att säga.
Sen håller jag med dig om att situationen just nu är för hård, det är en sak att jobba hårt men man ska inte behöva slava. Jag håller helt med dig att man ska våga sköta stökiga hästar, och egentligen även rida. Det ingår i en hästskötares uppgifter att kunna skritta fram hästarna, och ibland värma hästen.
Svar på swe's senaste inlägg i förra tråden:
Jag var 16 år gammal när jag åkte utomland som hästskötare. Jag tycker inte att ålder är en ursäkt att inte säga ifrån, då ska man åka hem istället för då är man inte mogen att vara ensam utomlands. På det stället jag var fungerade det till sist inte endå, men då eftersom jag fick ansvaret för en omöjlig praktikant. Jag jobbade snabbare ensam, och trots att jag sa till förstod inte min chef hur dåligt tjejen jobbade. Jag kan förstå chefen, för vem tror på en när man säger att efter en månad kan tjejen (som haft egen häst) fortfarande inte mocka rent en box?
Jag slutade, och praktikanten fick senare sin praktik uppsagd.
Jag pratade med bekanta i närheten och lyckades hitta ett nytt jobb en timma därifrån som jag i smyg åkte och sökte och fick. Så för att inte bli osams i onödan lät jag min förra chef tro att jag åkt hem till Sverige.
Jag hade bestämt mig för att ja skulle jobba ett år mellan nian och gymnasiet och det gjorde jag, även om inte hela tiden blev på samma ställe.
Du har helt rätt att många försvinner, men jag tror att många som faller bort är ryttare som tror att dom har mer talang än vad dom har. Dom ryttarna skulle aldrig klarat sig till toppen även om dom haft alla pengar i världen. Kanske är dom duktiga på ridskolan, men verkligheten är ngt helt annat och dom försvinner snabbt.
Sedan finns de dom som mig, som vet att dom inte räcker till toppen, men vill vara med och se och uppleva hur det är hos en internationell ryttare. Om man sen tycker att det är värt allt slit eller inte märker man ju snart och då kan man åka hem, ingen skada skedd.
Men de talanger som inte har pengar, har ju en otrolig möjlighet att jobba sig upp till toppen.
Så även om många försvinner tror jag inte det drabbar kvaliteten på sporten eller människorna egentligen. Man provar hästskötarjobbet när man är ung, och skiter det sig har man ju fortfarande hela livet framför sig så att säga.
Sen håller jag med dig om att situationen just nu är för hård, det är en sak att jobba hårt men man ska inte behöva slava. Jag håller helt med dig att man ska våga sköta stökiga hästar, och egentligen även rida. Det ingår i en hästskötares uppgifter att kunna skritta fram hästarna, och ibland värma hästen.
Senast ändrad: