Spinoff Faderskapsintyg

[EmelieR]

Sv: Spinoff Faderskapsintyg

Lycka till idag!

Jag var nyligen o fyllde i faderskapspapper med min sambo. Man fick inte hem det på posten här...
O då var det 2 vittnen som skrev under.
Sen är det inte så lätt att vara pappa i de lägena man vill vara snäll mot sitt barns mamma. Jag vet att ett par st av de jag följt under min graviditet har försökt göra dessa papper innan födslen. Om pappan har tAGIT tag i saken har de fått till svar att mamman ska höra av sig. Du hade alltså inte fått göra det i vilket fall....
Tror att du har ett helt annat utgångsläge nu!!!

Det är synd stt det blir så här, kan försvara "mamman" med att man blir lite paranoid och livrädd att en fara gömmer sig bakom var buske. Det skulle inte förvåna mig om hon drömmer hemskaa mardrömmar om att dottern försvinner när hon inte är nära... Jag har själv svårt att lämna min bebis- fast att jag kommer tillbaka om en kvart typ...
Hormonerna o mammakänsorna är inte att leka med- denna kvinna är dessutom säkert ruskigt besviken på dig...

Nu skrev jag absolut inte för att klanka ner på någon av er- jag tycker det är jättesynd att detta har uppstått. Jag hoppas verkligen att detta löser sig och att barnet får både en mamma och en pappa

 

[Hiddeous]

Sv: Spinoff Faderskapsintyg

Det är synd stt det blir så här, kan försvara "mamman" med att man blir lite paranoid och livrädd att en fara gömmer sig bakom var buske. Det skulle inte förvåna mig om hon drömmer hemskaa mardrömmar om att dottern försvinner när hon inte är nära...

Så är vi djur igen.
Min teori är att paranoia av den sorten precis lika gärna kan hänga ihop med låg utbildning eller, may I say it, låg intelligens. Eller låg stresströskel. Ingen annan som har tänkt på det?

 

[Hiddeous]

Sv: Spinoff Faderskapsintyg

Jag tappade det inte.
Men jag kan förstå om man gör det i en i övrigt utsatt situation.
Vilket det blir om man just blivit lämnad ensam som gravid.

Det finns dessutom rättsfall då kvinnor frikänts för att de varit påverkade av PMS då de gått bärsark.

För det första tror jag att alla föräldrar kan reagera starkt under press, oavsett hormoner och ålder hos barnet.

För det andra, skulle PMS vara giltigt skäl att plötsligt inte ansvara för sina handlingar skulle det ge immunitet till alla testosteronstinna pojkar som ägnar sig åt gang rape och vårdslöshet i trafik; havande och gravida, för att inte tala om sura gubbar och tanter som hamnat i klimakteriet och beter sig avigt för att de har låga hormonnivåer.

Om man till detta lägger andra typer av ursäkter som ofta förs fram i rättssammanhang, och ofta med viss framgång: "Jag har förlorat minnet", "Jag hörde röster", "Jag hade ångest", etc så känns inte det argumentet så övertygande. Det är bara så anmärkningsvärt, måste jag säga, att så fort det handlar om kvinnliga hormoner så ökar förståelsen avsevärt! Hade vi diskuterat höga testosteronhalter som ursäkt för moraliskt dåligt beteende (säg dumpning under graviditet ) hade vi nog inte hamnat på samma grad av medkännande.

 

[Petruska]

Sv: Spinoff Faderskapsintyg

Man börjar med en timme en tre gånger i vecka, sen ökar man ut det till flera timmar,

Fast i det här fallet var de ju redan uppe i 3-4 timmar/dag, fast hemma hos mamman.

Om en pappa som inte bor med bebisen ändå träffar bebisen så mycket, då fattar jag faktiskt inte varför man skulle avråda från att bebis och pappan tar egna promenader på upp till ett par timmar (lite beroende på hur ofta bebisen vill äta, och vad den äter)?

Skillnaden mellan att bo ihop och att inte göra det verkar inte avgörande om de ändå ses så pass mycket.

Min sons pappa (vi bodde ihop, men jag var mammaledig i början och han jobbade) tog med sig bebisen på promenader på 2-3 timmar från det att bebis var ca 10 dagar gammal. Skulle "socialfolk" anse det för olämpligt?

Jag har ju lagt märke till att det är väldigt ovanligt att se pappor med så små barn ute, utan att mamman är med.

 

[Görel]

Sv: Spinoff Faderskapsintyg

Då har ju mamman varit närvarande. Det är en annan sak.

Funkade det för ditt barn var det givetvis ok, skillnaden är att din barns pappa fanns där hela tiden vilket inte den här pappan gör. Jag pratar generella råd.

 

[EmelieR]

Sv: Spinoff Faderskapsintyg

Så är vi djur igen.
Min teori är att paranoia av den sorten precis lika gärna kan hänga ihop med låg utbildning eller, may I say it, låg intelligens. Eller låg stresströskel. Ingen annan som har tänkt på det?

Det kanske kan ligga något i det också.. Men blir säkert stressad av att ha ansvar för ett barn man inte känner så väl...
Min intilligensnivå ligger nog på - just nu. Tänker inte speciellt rationellt och jag är inte högutbildad heller... Så ja- det har nog INGENTING med hormonomställningen i kroppen att göra...

Sen kan man ju inte bete sig som en idiot heller såklart

 

[Petruska]

Sv: Spinoff Faderskapsintyg

Jag pratar generella råd.

Jag förstår det, och jag tycker att de generella råden verkar lite underliga. Jag förstår att det inte är du som har hittat på dem.

Vad det betyder om tex en promenad ensam med pappan fungerar eller inte, är ju väldigt oklart. Att bebisar tex gråter till och från är ju inte alls onormalt, oavsett vem som har dem i famnen.

Och på något sätt får jag en känsla av att även om regelverket ska utgå från barnets behov, så verkar på något underligt vis mammors känslor tillskrivas väldigt mycket högre vikt och tas mer på allvar i de här sammanhangen, än pappors känslor. Man verkar kräva väldigt lite av mamman, tycker jag.

Mitt intryck är att mammans känslor i högre grad blandas ihop med bebisens behov, än pappans. Om mamman upplever det jobbigt att lämna bebis till pappan i två timmar, verkar det kort sagt ligga nära till hands att utveckla en teori om att en sådan promenad är olämplig för barnet.

Även när föräldrarna lever ihop, verkar man ofta få rätt mycket råd från BVC o dyl med andemeningen att mammans närvaro är väldigt mycket viktigare än pappans. Tex att mammors tidiga återgång till arbetet problematiseras betydligt mer än pappans.

 

[Petruska]

Sv: Spinoff Faderskapsintyg

Tillägg till mig själv: Alltså, det är just när det gäller förnuft och sans samt umgänge och vårdnad av riktigt små barn som jag upplever att kraven på mamman är underligt låga. Kraven på pappan är kanske inte främst att beskriva som höga, men hans koppling till barnet verkar ju ses som väldigt svag. Sammantaget bekymrar det mig.

 

[Görel]

Sv: Spinoff Faderskapsintyg

Kollar du upp råd och rekommendationer ordentligt ser du att de inte tar så stor hänsyn till vare sig mamors eller pappors känslor utan är skrivna utifrån barns behov. Att det inte tillämpas på rätt sätt överallt är en annan sak.



Jag är så fruktansvärt obeskrivligt trött på att man hoppar på mig personligen när jag talar om vad som gäller. Detta är inte riktat till dig personligen utan till alla som går igång på det jag skriver och skäller ut mig för att jag talar om hur det ser ut. Så jag hoppas att jag slipper det i den här tråden.

 

[Hiddeous]

Sv: Spinoff Faderskapsintyg

Det kanske kan ligga något i det också.. Men blir säkert stressad av att ha ansvar för ett barn man inte känner så väl...
Min intilligensnivå ligger nog på - just nu. Tänker inte speciellt rationellt och jag är inte högutbildad heller... Så ja- det har nog INGENTING med hormonomställningen i kroppen att göra...

Sen kan man ju inte bete sig som en idiot heller såklart

Jag vet inte, men jag har ju väldigt höga hormonhalter pga graviditeten och jag märker ingen skillnad alls i beskyddarinstinkt. Jag ser ansvaret för ett barn - i alla fall i nuläget - som ett ansvar som vilket som helst, en uppgift jag ska ta mig an och måste fullfölja så gott jag kan. Att andra skulle skada mitt barn eller att jag själv skulle skada mitt barn har inte ens existerat i min tankevärld.

 

[EmelieR]

Sv: Spinoff Faderskapsintyg

Jag är inte samma människa som gravid och mamma iaf. Men det är säkert olika det med

 

[Hiddeous]

Sv: Spinoff Faderskapsintyg

Jag är inte samma människa som gravid och mamma iaf. Men det är säkert olika det med

Säkert, men känslor har vi alla, hela livet. Och de kan man med fog ofta ifrågasätta. Kanske är det så att just överdrivna "mamma-beskyddar-känslor" inte ses som ett bekymmer utan något typ evolutionärt naturligt och inget man behöver bearbeta logiskt? För hade du gått runt och varit deppig tror jag inte att du hade låtit det passera bara sådär.

 

[Hiddeous]

Sv: Spinoff Faderskapsintyg

Tillägg till mig själv: Alltså, det är just när det gäller förnuft och sans samt umgänge och vårdnad av riktigt små barn som jag upplever att kraven på mamman är underligt låga. Kraven på pappan är kanske inte främst att beskriva som höga, men hans koppling till barnet verkar ju ses som väldigt svag. Sammantaget bekymrar det mig.

Ja, mig också! Jag blir nästan rädd, faktiskt.

 

[Inte_Ung]

Sv: Spinoff Faderskapsintyg

Vi är ju djur - också.
Med alla de instinkter, känslor och funktioner som det innebär.
Och tur är väl det för dessa får oss (när allt fungerar som det skall) att ta hand om vår avkomma.

Jag var överraskad över hur mycket instinkterna påverkade mig när jag fick mitt första barn.
Med det andra så var jag mera förberedd.
Under första graviditeten så var jag tämligen likgiltig inför barnet som var på väg.
Så själva graviditeten drog inte igång några direkta instinkter.
De två följande graviditeterna så var jag mera känslomässigt påverkad eftersom jag visste vad som väntade mig.

Mina barns pappor fanns nära mig under graviditeterna och tog hand om mig för att de hade instinkter för sina ofödda barn.
Det gjorde att det kändes som våra barn från början.
Mamman till TS barn har inte fått den känslan och då så fungerar det nog på ett annat sätt.

Jag är uppmätt som intelligent om det nu spelar någon roll.

 

[EmelieR]

Sv: Spinoff Faderskapsintyg

Jag tror iofs att många människor går omkring och har lättare depressioner utan att göra så mycket åt det... Och en del med svåra begår självmord så jag vet inte... Håller nog inte med dig där.

Jag är själv chockad över min personlighetsförändring sedan jag fick barn i maj... Jag är absolut inte samma person. Sen ser jag inte spöken i buskarna heller...

 

[Hiddeous]

Sv: Spinoff Faderskapsintyg

Jag är uppmätt som intelligent om det nu spelar någon roll.

Nej, inte direkt. Men att agera på sina känslor (obs jag väljer att kalla det känslor, inte instinkter, eftersom jag är helt övertygad om att vi är ganska individuella även efter födslar) verkar helt obegåvat om det innebär att man vägrar lämna ifrån sig barnet till barnets pappa - för att det skulle medföra "fara". Då ska man begära hjälp av kurator! Jag fascineras fortfarande över försvaret för mamman med hänvisning till hormoner. Vi vet fö ingenting om hennes motiv - hon kanske bara vill hämnas, känslor som har med allt annat än moderskärlek att göra!

 

[Hiddeous]

Sv: Spinoff Faderskapsintyg

Jag tror iofs att många människor går omkring och har lättare depressioner utan att göra så mycket åt det... Och en del med svåra begår självmord så jag vet inte... Håller nog inte med dig där.

Jag är själv chockad över min personlighetsförändring sedan jag fick barn i maj... Jag är absolut inte samma person. Sen ser jag inte spöken i buskarna heller...

Men frågar du omgivningen kanske de inte märker någon skillnad alls. Jag märker ingen skillnad på mina kollegor, tex. Skulle de ha blivit mer kärleksfulla, eller vad går den förvandlingen ut på?

Jag menar inte att alla söker hjälp. Jag menar att om du hade postat en tråd om det, hade det rasslat till och alla möjliga hade skrivit "sök hjälp! Det är inte normalt!"

Jag tycker inte att det är normalt att känna obehag inför att lämna barnet till dess pappa. Det är i högsta grad onormalt och det är trist att så många använder alla möjliga evolutionära argument för att förmildra det. Personligen tror jag det handlar om vanlig, mänsklig bitterhet och revanschlusta.

 

[Inte_Ung]

Sv: Spinoff Faderskapsintyg

För det andra, skulle PMS vara giltigt skäl att plötsligt inte ansvara för sina handlingar

Det har varit det i rättsfall i alla fall utomlands.

... skulle det ge immunitet till alla testosteronstinna pojkar som ägnar sig åt gang rape och vårdslöshet i trafik;

Tja vad säger man.
Alla som börjar dra upp att "Kvinnan var utmanande klädd" har ju den åsikten.
Och hela den muslimska världen anser ju att kvinnor skall döljas för att inte fresta män.

Så påverkan från våra naturliga drifter finns.
Sedan är det upp till oss att tygla dem.
Vi lyckas inte alltid och då så kan det gå litet dåligt.
Att förstå dessa drifter är inte att acceptera effekterna av dem.

 

[Hiddeous]

Sv: Spinoff Faderskapsintyg

Och hela den muslimska världen anser ju att kvinnor skall döljas för att inte fresta män.

Ja, även i västvärlden för dryg 100 år sedan, då man var rädd för att böjda pianoben skulle orsaka stånd. Men vi vet ju i dag att det där ståndet inte kommer trots exponering för diverse pianostolar. Det är en överdriven rädsla, helt enkelt.

Nej, man ska som du säger inte acceptera konsekvenserna av handlingar som är "hormonpåverkade", eftersom alla är påverkade av sina hormoner då och då. Men vi vet ingenting om den här kvinnans hormonpåverkan, om det ens handlar om det. Vi vet bara vad hon har gjort (eller delar av den berättelsen).

 

[Inte_Ung]

Sv: Spinoff Faderskapsintyg

Mitt intryck är att mammans känslor i högre grad blandas ihop med bebisens behov, än pappans.

Det kan ju hänga ihop med att om mamman skulle må dåligt så kommer barnet att få sämre vård.
Så att hålla mamman i bra skick är viktigt för barnets bästa.

En frånvarande pappa är inte lika viktig för barnets skötsel och kan inte heller helt plötsligt ersätta den mamma som bryter ihop av kraven.

Man måste vara litet varsam.
Graviditet och förlossning är en stor påfrestning som vissa inte klarar av så bra.
Förlossningspsykos och depression är vanliga.
Det gagnar inte barnet att knuffa mamman över kanten för att pappan skall få komma till.