Sv: Spin off. hur hästen arbetar
Kul tråd... ska läsa igenom efter jag svarat.
Om vi pratar om ekipage irl så tycker jag om att se på komunikationen. Hur ryttaren och hästen pratar med varandra och hur de 'diskuterar' och kommer fram till en ridning i balans genom att lyssna på varandra. Alla runt om mig rider så olika och har olika mål med sin ridning, och det som imponerar på mig mest är när en ryttare kan korrigera sig själv så att hästen förstår vad som önskas - sas indirekt korrigera hästen.
En punkt handlade om vad jag saknade hos ekipage när det gick lite sämre (inkl mig själv). Det jag oftast tänker när jag värderar en prestation (min eller andra) och ser vad som saknas är tålamodet. Tålamodet att vänta in hästen och modet att våga rida på det sättet att hästen själv kommer till balans tillsammans med ryttaren. Det är så härligt tycker jag att se ekipage som genom en process hittar rätt. Ett träningspass kan se så olika ut för alla, men jag blir impad av ryttare som vågar rida sin häst i den form som för hästen just i stunden är naturlig och som den klarar av helt själv. Sen genom passet få se hur hästen bara växer och växer under ryttaren och i slutet av passet är de där tillsammans och ser så snygga ut.
Jag gillar inte händer som drar och skänklar som trycker en häst hit och dit för att 'lösgöra' eller 'lossa' hästen. Jag gillar en ryttare som 'förvandlar' hästen tillsynes osynligt.
Kul tråd... ska läsa igenom efter jag svarat.
Om vi pratar om ekipage irl så tycker jag om att se på komunikationen. Hur ryttaren och hästen pratar med varandra och hur de 'diskuterar' och kommer fram till en ridning i balans genom att lyssna på varandra. Alla runt om mig rider så olika och har olika mål med sin ridning, och det som imponerar på mig mest är när en ryttare kan korrigera sig själv så att hästen förstår vad som önskas - sas indirekt korrigera hästen.
En punkt handlade om vad jag saknade hos ekipage när det gick lite sämre (inkl mig själv). Det jag oftast tänker när jag värderar en prestation (min eller andra) och ser vad som saknas är tålamodet. Tålamodet att vänta in hästen och modet att våga rida på det sättet att hästen själv kommer till balans tillsammans med ryttaren. Det är så härligt tycker jag att se ekipage som genom en process hittar rätt. Ett träningspass kan se så olika ut för alla, men jag blir impad av ryttare som vågar rida sin häst i den form som för hästen just i stunden är naturlig och som den klarar av helt själv. Sen genom passet få se hur hästen bara växer och växer under ryttaren och i slutet av passet är de där tillsammans och ser så snygga ut.
Jag gillar inte händer som drar och skänklar som trycker en häst hit och dit för att 'lösgöra' eller 'lossa' hästen. Jag gillar en ryttare som 'förvandlar' hästen tillsynes osynligt.