Min häst har en *host* udda bäddteknik innan han ska lägga sig. Han skyfflar bak spånet med framhovarna så massor med spån försvinner från mitten (och landar oftast längst bak längs kanten).
Stallägaren påpekade att jag borde ha mer spån för att inte riskera att få piphas. Själv har jag testat lite olika varianter, men så länge man inte har bädd (vilket är rätt drygt att få till med sån häst) så hamnar det mesta av spånet ändå inte där kusen ska ligga. Den får inte heller skav iom att det är gummimatta i botten, däremot har den gamla sårskorpor/förhårdnad kvar sen tidigare skav för flera år sen.
Vill väl egentligen mest stilla mitt samvete...
Vad tror ni? Kan det vara hälsovådligt för hästen att ha för lite spån precis i mitten så det känns motiverat att ösa på 7 spånbalar i månaden eller så och lägga ner 40 minuter per dag på mockningen?
Skulle ni försökt lösa det på annat sätt?
Eller låta det vara så länge hästen inte får nya sår?
Stallägaren påpekade att jag borde ha mer spån för att inte riskera att få piphas. Själv har jag testat lite olika varianter, men så länge man inte har bädd (vilket är rätt drygt att få till med sån häst) så hamnar det mesta av spånet ändå inte där kusen ska ligga. Den får inte heller skav iom att det är gummimatta i botten, däremot har den gamla sårskorpor/förhårdnad kvar sen tidigare skav för flera år sen.
Vill väl egentligen mest stilla mitt samvete...
Vad tror ni? Kan det vara hälsovådligt för hästen att ha för lite spån precis i mitten så det känns motiverat att ösa på 7 spånbalar i månaden eller så och lägga ner 40 minuter per dag på mockningen?
Skulle ni försökt lösa det på annat sätt?
Eller låta det vara så länge hästen inte får nya sår?