Sv: Sötnos !!
Det har nog inte Britterna så mycket med att göra :smirk:
Mamman hade en vit fläck på magen som inte syntes förrän hon var i slutskedet av dräktigheten. 4 ungar blev det, varav 2 hanar med tydliga fläckar och 2 honor helt utan fläckar, men bevisligen bärare av anlaget. Detta anlag är som sagt inte önskvärt, även om få uppfödare lägger avelsförbud på katten pga det. Jag tycker det visar på en enorm seriositet från uppfödarens sida, eftersom anlaget är recessivt och inte lätt att hålla reda på.
Anledningen till att man inte vill ha för lite vitt är väl dels för att man vill kunna hålla sär vanliga vitfläcksanlaget med det recessiva och dels för att det tillslut kan bli svårt att hitta fläckarna. Jag vet katter av annan ras där man efter några år hittar en fläck som är kanske 0,5 cm/diameter och det tycker inte jag låter vidare kul. Jag vill ha en tydlig vitfläckad katt, där man ser vitfläckarna från alla håll.
Att man inte parar vita med vitfläck kan bero på dels det du skriver och dels på att man eftersom man inte alltid vet vad det är för färg under, så är det vitkigt att para med rätt färg på en vit. Många nya uppfödare tänker inte på det och kanske parar med en maskad och får en kull med vitfläckiga maskbärare, varav hälften vita som sen paras med maskade katter igen och där trillar det ut en maskad med vitt, vilket inte är godkänt.
Fast mest beror det nog på att det först nu är godkänt med augoti-vitt och det gjorde ju det hela lite enklare.
En kollega till mig har parat sin vita hona (röd chokladbärare egentligen) med en chokladvit hane. En av möjliga utfallen där är chokladsköldpadd med vitt, nått som inte finns i Sverige och såklart är rätt eftertraktat. Men denna kan ju nu lika gärna bli vit.
Vitt är vackert men alldeles för krångligt för mig. Nästa blir nog en diluterad, funderar på en lilasköldpadd med vitt. Dom diluterade sägs ha bäst temprament. Lite sugen på en tjej efter denna vackra dam:
Windjammers Like-a-Butterfly, en engelsk import.
eller dottern
S*Bokbackens Lika-a-Symphony
