Som jag förstått forskningen på området så har vi alla en "inre klocka" för sömn, vakenhet, mat osv. som funkar delvis oberoende av ljuset - stänger vi in oss själva i ett mörkt isolerat rum så fortsätter vi ha regelbundna vanor och ett dygn på ca 24 timmar. För vissa människor är dock det "inre dygnet" aningen längre än 24 timmar - de blir kvällsmänniskor som gärna lägger sig lite senare för varje dag och stiger upp lite senare för varje dag. Och omvänt finns det de som har ett inre dygn som är aningen kortare än 24 timmar och därför vill lägga sig och stiga upp lite tidigare för varje dag - de är morgonmänniskorna. Och så finns det givetvis en hel del människor som ligger ungefär i mitten och har ett inre dygn som motsvarar det verkliga dygnet.
Som skrivits i den här tråden så är omställningen till sommartid antagligen jobbigare för de som är utpräglade kvällsmänniskor - plötsligt ska de ju då förskjuta sitt dygn åt "fel håll" jämfört med sin inre klocka. Jag känner själv av omställningen i en vecka ungefär innan jag vant mig och jag ser mig som kvällsmänniska, men ändå med hyggligt lätt för omställningar. Jag gillar dock sommartiden ändå - älskar de ljusa kvällarna vi får såhär års!