Sommarmammor 2010

[Comfort]

Sv: Sommarmammor 2010

Jag tycker det är lätt förbluffande hur lite empati och inlevelseförmåga de som har lätta graviditeter har med dem som har det annorlunda, måste jag säga.

Ska vi hålla på och skriva att det är synd om er i varenda inlägg eller? Vi vet att ni (bl a du) har haft det jobbigt, ingen har nog missat det. Och visst är det tråkigt. Men det var du som skrev att det inte finns knappt nån som kan njuta och då skrev vi att det visst går, ingenting om att alla kan njuta.

 

[Comfort]

Sv: Sommarmammor 2010

Va skönt Jag sa ju att de var toppen på specialmödravården De har hjälpt mig med hur mycket som helst...
Läste precis på en kompis blogg att hennes bäbis låg i läge och de inte trodde den skulle stanna inne tiden ut- snacka om avundsjuk. Hon får väl oxå innan mig...
Fast iofs- min har legat i läge länge den med- o inte händer det ngt för det.

Haha, lita inte på det! Min bm sa att Moa skulle knappast stanna tiden inne, sen låg hon kvar tills två veckor efter

 

[Bollen]

Sv: Sommarmammor 2010

Jag tycker det är lätt förbluffande hur lite empati och inlevelseförmåga de som har lätta graviditeter har med dem som har det annorlunda, måste jag säga.

Eftersom jag är en av dessa som har lätta graviditeter tar jag åt mig utav det här och då även tar illa vid mig.
Hur kan du ens ha fått den uppfattningen?
Jag har flera gånger skrivit att jag lider med er och tycker fruktansvärt synd om er.
Var i detta får du fram att jag saknar empati och inlevelseförmåga?

Ingenstans har jag kunnat läsa mig till att man ska njuta av att må dåligt.

När jag skriver om min lätta graviditet och att jag "njuter" av livet som vanligt får jag höra att jag är udda, borde jag egentligen tolka detta som avundsjuka eller missunnsamhet och inte att du tycker att jag är udda? För de flesta klara ju sig igenom en graviditet utan att behöva sjukskrivas, vilket inte då kan tolkas som udda.
Eller hur ska det tolkas?

 

[Mabuse]

Sv: Sommarmammor 2010

Nja, det är ju en sanning med modifikation att de flesta mår så bra att de klarar att jobba heltid fram till förlossningen. I själva verket är 75% hemma sista månaden, och av återstående 25% är en tredjedel arbetslösa. Så ja, det är rätt ovanligt att må så bra som du har gjort.

Men som svar på ditt inlägg, så tar du min kommentar ur sin kontext, då blir den lite konstig. Man måste ju se den i sitt sammanhang: efter en längre diskussion där olika användare berättar att de mår dåligt, sover dåligt, längtar tills graviditeten är över, osv, så kommer kommentaren: Passa på och njut nu! från någon som själv uppenbarligen haft en mycket lättare första graviditet än andra i tråden.

I min värld är det tämligen empatilöst. Om någon precis skrivit att den har ont, sover dåligt etc, så är det väl mer än lite klumpigt att uppmana den personen att passa på att njuta av sitt tillstånd? Hur tänker man då?

 

[Brandgul]

Sv: Sommarmammor 2010

Ja jag har nära till bilen och den kan ta mig hur långt bort som helst.

Sen vilka jag umgås med och pysslar med vet mina bekanta, men i övrigt har jag ingen anledning att lämna ut det.

 

[EmelieR]

Sv: Sommarmammor 2010

Nä- så kan det ju vara. Men man vill ju så har facit på hur det går...
Just nu har jag inte mycket att klaga över faktiskt. Mår bättre än på länge men det känns så onödigt att klumpa omkring när man kunde varit färdig liksom.
Det känns just nu som om alla kommer föda sina barn och få de friska innan mitt kommer...
Och jag kan nog inte slappna av innan jag vet att min har kommit ut hel...
DÄRFÖR ser jag gärna att hon trillar ut när som... Jag vill inte att hon ska bli för stor och jag får ännu mera krämpor liksom... Det känns rätt nu....

 

[Bollen]

Sv: Sommarmammor 2010

Varifrån får du dina siffror?
Hur många av dessa 75% är sjukskrivna och hur många av de resterande 25% är sjukskrivna?
Det finns flera livssituationer än sjukskrivna, arbetslösa och arbetande.

Jag kan fortfarande inte förstå hur du kan dra alla med lätta graviditeter över en kant, genom att säga:
"Jag tycker det är lätt förbluffande hur lite empati och inlevelseförmåga de som har lätta graviditeter har med dem som har det annorlunda, måste jag säga. "

I det inlägget som Vippan skrev:
"Passa på att vila och njut! "
var vad jag förstår ett svar på EmelieRs inlägg:
"Jag längtar också.... går in i v 37 idag =D

Har sååå sjukt tråkigt hemma "

Det är dessa inlägg jag har pratat om hela tiden, inte någonstans kan jag läsa i dessa inlägg att EmelieR har ont utan hon har tråkigt.

Inläggen efter handlar om att "inget sätt är skönt att ligga, sitta och står man trycker det ju

Därefter kommer inlägg om ORKEN och viljan att ta tag i sitt liv igen.
(ber om ursäkt EmelieR att jag citerar dig så mycket)

Det är där du kommer in med ditt inlägg:
"
Dagens skämt! Den som tycker att det är njutbart och vilsamt att vara gravid i nionde månaden måste vara tämligen udda. Vad finns det att njuta av? Och vem tycker det är vilsamt med smärtor? "

När vi sedan är flera stycken som säger att vi tyckte det var vilsam och njutbart att vara gravid i nionde månaden får vi höra att vi har lite empati och inlevelseförmåga.
Ingen har påstått att DU ska njuta av alla dina krämpor, utan att den som har tråkigt fick tipset att passa på och vila och njuta.

Varför drar du saker som egentligen inte är till sin spets? DU lider, vilket är jättetråkigt, men JAG mår precis som vanligt, vilket är vilsamt och njutbart.

 

[Mabuse]

Sv: Sommarmammor 2010

Fast många som skriver i tråden har ju skrivit under hela sin graviditet. Vi har kunnat följa varandra, och har man gjort det vet man exempelvis att EmelieR haft problem med rätt mycket magsmärtor, att det finns en sjukdom i bakgrunden, och att hon går hos specialmödravården av den anledningen. Nu är hon hemma - gissningsvis inte för att hon mår så fantastiskt bra skulle jag tro.

Personligen känner jag ingen som tyckt det varit njutbart eller vilsamt i nionde månaden - varendaste en har tvärtom tyckt att det börjar bli tungt och jobbigt, och längtat till graviditeten ska ta slut och bebisen födas. Så i min värld är det extremt udda att tycka det är en härlig månad man njuter av och önskar aldrig skulle ta slut, ja.

I botten ligger ju detta märkliga fenomen att många föräldrar på oklara grunder känner sig manade att berätta för blivande föräldrar - helst sent i graviditeten när abort är omöjligt - hur hemskt deras liv kommer att bli när de får barn, och att de ska passa på att njuta av sin barnlöshet medan tid är. Alldeles oavsett om den blivande föräldern ifråga kämpat i åratal för att bli gravid och har graviditeten från helvetet - oavsett hur mycket man vill ha barn, och hur sjuk man är som gravid, så ska man passa på att njuta, för det är alltid (?) värre att ha barn än att inte ha det.

Angående källan till att 75% inte arbetar heltid sista månaden av graviditeten så är det Tove Karlssons "Att föda som en man", sid 70. Den finns online via google books om du vill dubbelkolla.

 

[Sunshine]

Sv: Sommarmammor 2010

Nu maste jag invanda, som inte har nagot i denna traden att gora egentligen

Men just det dar att man ska njuta sista tiden innan bebisen kommer, forstar jag battre nu efter ett par ar MED barn. For nar man val har barn sa onskar man ibland att man hade tid att bara vara, tid att kolla pa tv, tid att sortera grejer, lasa, eller bara ta det lugnt, utan nagra som helst masten, utan standig agenda. Bara sig sjalv att tanka pa. Det ar faktiskt sant som man langtar efter ibland nar man val har barn aven om man hade svart att bli gravid (min resa var dessutom langre an din i det avseendet) och ja, aven om man har en jamstalld och fullt involverad pappa med i bilden. Jag irriterade mig ocksa pa det innan jag hade barn, men forstar det battre nu.

 

[Bollen]

Sv: Sommarmammor 2010

Vi tänker inte på samma saker. Jag tänker på det som jag har citerat, medan du drar det längre.

Manandet till blivande föräldrar är inget jag har haft i åtanke i detta fall.

 

[Mabuse]

Sv: Sommarmammor 2010

Fast det var ju precis manandet till blivande föräldrar som jag reagerade på. Vippan, såsom redan förälder, skrev till EmelieR, såsom blivande förälder, att hon skulle passa på att njuta nu medan hon fortfarande var barnlös. Vad är det om inte ett manande till en blivande förälder?

Sunshine: det kan jag absolut förstå, allt har sina för- och nackdelar. Men därifrån till att tala om för dem som längtar efter barn at de ska passa på att njuta nu när de inga har är steget ganska långt. Vad blir en sådan persons reaktion om det senare skulle visa sig att barnet blir dödfött - "Åh vad härligt, passa på och njut nu, nu kommer du ju kunna vila jättemycket när du slapp få något barn! "

 

[Brandgul]

Sv: Sommarmammor 2010

*delvis kl*

Sen är det ju så att barnet kommer att komma ut när det kommer. Barnet kommer inte stanna för evigt för att man uppskattar att hinna göra vissa saker. Barnet kommer inte att komma ut snabbare för att man har det dåligt. Det kommer att ta lika lång tid att få ut barnet oavsett vilken inställning man har.

Jag vet att Vippan ö h t inte var oempatisk eller taskig på något sätt. Hon ville väl.

Jag är heller inte oempatisk och taskig för att jag har roliga saker att fördriva dagarna med som jag njuter av oavsett mina krämpor. Jag har varit sjukskriven flera månader pga foglossningar och nu har jag sammandragningar så att jag har jättesvårt att gå. Att påstå att jag mår prima är ju skrattretande. Men visst har jag gjort det bra för mig som bosatt mig nära min hobby och skaffat så pass bra bostadskostnader att vi har råd att ha varsin bil att disponera fritt = ger mig frihet. Jag kan inte stänga in mig och ha skittråkigt för att andra har det. Jag har heller inte sagt att alla kan ha det som jag. Men visst f*n tar jag reda på den sista tiden till max.

Jag har till och med försökt blidka alla andra med att berätta att mitt barn säkerligen kommer bli jobbigare än alla andras barn tillsammans och därför passar jag på NU! Jag vet att barnet inte kommer snabbare för att jag mår dåligt. Jag gör det jag gör på dagarna och vilar hela kvällarna.

 

[Mabuse]

Sv: Sommarmammor 2010

Men inställning är ju en helt annan sak. Jag tror många här använder tråden som ventil, helt enkelt. Man gnäller av sig lite här, men det betyder inte att man går runt hela dagarna som en deppig dysterkvist som ser svart på allt.

Man kan ha en positiv inställning till allt, inklusive den sista månaden man ligger döende i cancer. Det betyder ju inte att man ska tala om för dem som är det att de ska passa på att njuta nu.

Graviditeten som jag ser det är något man genomlider för att få barn. Det betyder inte att man är svartsynt och tycker livet är pest varje dag, för så är det inte, men man kan ju vara klarsynt nog att inse att ja, min kropp funkar sämre än vanligt på många plan, och det är knappast något att njuta av. Sen kan man ju göra det bästa av situationen ändå, men man kan ju vara så ärlig mot sig själv och andra att man inte låtsas som att allt är fantastiskt när det de facto inte är det. Utan man gillar läget och ser fram emot att det tar slut, och under tiden gör vad man kan för att göra graviditetsbesvären uthärdliga och livet i allmänhet trevligt.

 

[EmelieR]

Sv: Sommarmammor 2010

Det är lugnt att du citerar mig... Jag har ju verkligen mått toppen och botten hela tiden som en karusell....
Jag och Mabuse har följt varandra väl i ganska många trådar, vi vet vilka krämpor vi har haft, sjukhusbesök, besvär mm. Vi har meningsskiljaktigheter lite varstans vi också

Men faktiskt så kvittar det lite om ni tycker att åtminstonde jag ska ta vara på tiden som ensam och försöka njuta. Det är inte det jag vill- min kropp är inställd på att bli mamma nu. Jag blir ju inte av med det vid ett senare skede ändå...
Jag ska ju bara gå här o tänka på hur det kommer att bli- kommer allt bli bra- kommer det vara jobbigt. mm mm
Så helt ärligt så förstår jag inte varför min fullstora tjej kan komma ut nu istället. Innan jag ser ännu mer ut som en elefant. innan jag orkar ännu mindre.
Livet hinner ju ifatt ändå
Hade man bara haft facit kanske man kunde se det positivare att gå här o kånka...

 

[EmelieR]

Sv: Sommarmammor 2010

Precis så faktiskt.... Livet funkar ju- vi vet att vi inte är döende men vi gör det för att kunna bilda en familj...

 

[Milschen]

Sv: Sommarmammor 2010

Fast för oss om aldrig har tid att titta på TV, läsa böcker eller göra något annat "meningslöst" utan alltid har fullt upp så kommer jag nog aldrig att sakna det. Jag har i hela mitt liv haft ett fullspäckat schema där jag knappt har tid att göra något för bara mig själv och jag ser faktiskt fram emot att få en mer stabil tillvaro med familj.

Jag längtar lite efter att vara tvungen att laga mat varje dag och sitta ner och äta den ordentligt, inte bara slänga i mig en macka i bilen påväg någonstans. Jag ser fram emot att få läsa sagor, leka och byta blöjor. Sovit har jag gjort dåligt större delen av livet, så det lär inte bli mycket sämre det heller. Som tur är har jag en sambo som känner mig utan och innan sedan 10 år tillbaka och vet när han behöver hoppa in och hjälpa till innan jag säger något.

Jag har inte mått så bra genom den tid jag varit gravid (vilket är sedan augusti -09 och kommer ha varit i mer än ett år när bebisen kommer ut), men jag kan fortfarande njuta av stunder här och var och jag tycker det är underbart att känna hur det rör sig i magen, även om det är obehagligt.

Personligen tycker jag det är trevligt att läsa om folk som faktiskt har en trevlig graviditet och slipper många av krämporna. Det kanske kan vara så att nästa graviditet blir bättre, man kan ju alltid hoppas. Jag vill ha ett barn till inom en inte alltför avlägsen framtid trots att jag känner mig som ett meningslöst kolli stora delar av veckorna.

Jag klarar inte alls av att jobba mycket längre, men nu ska jag till läkaren på onsdag så får vi se vad vi kommer fram till. Helst vill jag inte vara sjukskriven alls, då jag klättrar på väggarna av att vara hemma, men nu sover jag ändå bort större delen av dagarna igen...

 

[Sunshine]

Sv: Sommarmammor 2010

Tja, jag har knappast haft ett "meningslost" liv heller; jag gjorde karriar, hade minst tva hastar samtidigt (bara en kvar numera), hund, katter, hus, gick pa kurser, reste over hela varlden, engagerade mig ideellt.... och nu har jag tvillingar ocksa

Det ar ett visst tidsperspektiv med i bilden nar folk sager sadana dar saker. Jag sov t.ex. utan tvekan battre direkt efter att bebisarna fotts, nar man antligen slapp att kissa nio ganger per natt! Forsta fem-sex manaderna var det easy peasy att vara foralder (tyckte jag). Men nu nar barnen ar snart 2.5ar sa kan jag sakna att kunna gora vad jag vill en lordag fran borjan till slut utan att behova planera detta i forvag, att fa tid att gora klart ett fotoalbum (inte bara paborja ett), att orka titta pa en film pa kvallen utan att somna halvvags igenom.... typ sa. Visst ar det kula att lasa sagor och byta blojor men tro mig, aven det blir rutin till slut och da och da tanker man tillbaka pa "forr" och undrar vad i hela friden man gjorde med sin tid (trots att man da tyckte att man var jattebusy men i sjalva verket var ratt ego). Men det AR jattesvart att forklara for forstagangsforaldrar, och jag minns val hur korkade jag tyckte folk var som forsokte saga detta till mig for nagra ar sedan

 

[Milschen]

Sv: Sommarmammor 2010

Problemet är ju bara att jag har ALLA mina dagar och helger planerade till punkt och pricka och somnar alltid framför TV:n om vi tittar på film. Så har det varit så länge jag kan minnas. Nu har jag "bara" fyra hästar kvar (har varit6 innan) och hoppas kunna bli av med två till innan den lilla tittar ut. Jag måste dessutom hitta ett nytt jobb tills det är dags att börja jobba igen eftersom mitt nuvarande verkligen inte fungerar med småbarn.

Skönlitteratur har jag inte hunnit läsa på år och dar, men det blir många ljudböcker i bilen.

Jag VET att livet kommer förändras när bebisen kommer, men jag får i stället dra ner på allt som jag har gjort mycket av innan, inte plussa på det jag gör. Det finns tyvärr inte fler timmar på ett dygn än 24. Dessutom längtar mina föräldrar så mycket efter att ha ett barnbarn på närmare håll än min brors och de ställer gladerligen upp på att vara barnvakt när vi behöver tid för oss själva. Mamma har till och med sparat semester för att kunna ta ut när Mattias 10 första föräldradagar är över för att kunna avlasta mig när jag behöver.

 

[EmelieR]

Sv: Sommarmammor 2010

En del kanske tom längtar efter att få bli behövd av någon "på riktigt".
Visst det kan bli pannkaka av alltihopa men jag hoppas att de flesta av oss som ska bli mammor i sommar har funderat på hur lite tid det blir till sig själv sen.

När man läser en del av er som har småbarn som berättar om hur "pissigt" det är att inte ha tid med sig själv så undrar man ju varför ni sitter med ny mage? Det måste ju vara ngt som överväger allt så att säga. Annars hade ni ju inte gjort den uppoffringen.

På tal om allt annat... När Bäbis har fixerat sig- trycker det ALLTID på neråt då? Jag kan knappt resa mig upp utan att det klämmer grymt mycket. Dessutom leker hon krabba HELA tiden. hon ligger inte stilla någonting överhuvudtaget. Känns som om hon tar simtag neråt hela tiden. Skum känsla. Mensvärk men inte ont på riktigt...
Är detta fixeringen eller?

 

[zazzarazz]

Sv: Sommarmammor 2010

Jag känner igen den där tryckande känslan. Jag kan nästan inte gå längre för att det känns som att hon bara trycker sig längre och längre och längre ned. Känns konstigt faktiskt... I natt har det tom varit jobbigt att sova också, inte så att jag inte har sovit, utan bara att när jag har vaknat till har det spännt och tryckt massor... 2,5 dag kvar på jobbet, sen blir det praliner på soffan för min del Eller typ fixa håret, gå på ansiktsbehandling, gå till läkaren å få lite grejer fixade + vårfixa i stallet (skicka täcken på tvätt etc).

Idag ska jag tom försöka ta mig ut till stallet, första dagen sen i måndags. Jag saknar min pålle så himla mycket, men känner att jag måste vila när jag inte är på jobbet, iom att jag är såååå himla svullen... BM sa att jag måste ta det lugnt, hon förstår inte att jag inte vill bli sjukskriven... Men det skulle kännas helknäppt att vara sjukskriven tycker jag, jag är ju inte sjuk...

Igår var vi på shoppingtur, hämtade vagnen och köpte hem det vi tror att vi behöver... När vi väl kom hem kändes det som att det inte var så himla mycket grejer trots allt...

Och jag funderar supermycket på vad man ska ha i vagnen... Sover bebisar alltid på kudde? Vi köpte en filt till vagnen, inget mer... Fanns inga roliga bäddsätt till vaggan heller, så det fick bli nåt brun/vit prickigt... Hade tänkt att köpa ett jättefint lexington, men det fanns bara till spjälsäng och det har vi ju inte tänkt köpa förren när hon inte får plats i vaggan längre...

Nu ska jag tvätta alla nya grejer. Vilket också känns helskumt, normalt tvättar jag ALDRIG grejer innan jag använder dem. Men alla andra gör ju det, så det finns väl en anledning till det också måste jag väl tro...