Sv: Sommarmammor 2010 forts
*kl*
Lite OT men väl värt att tänka på!
Ang. giftemål o liknande.
Fick mig en riktig tankeställare kring detta förra helgen då det bara var ogjort att min sambo gick åt i en olycka.
Han cyklade hem från en mindre sammankomst hos min syster o hennes sambo som bor några få hundra meter bort, karlarna drack några öl under kvällen (inga mängder dock) o på nå vis lyckas han cykla omkull på vägen hem (en i det närmaste bilfri grusväg) o slår sig så illa i huvudet att han tuppar av o blir liggandes i diket. Jag hittar honom tidigt på morgonen när jag vaknat o insett att jag är ensam hemma, kan lova att det var den värsta känslan jag känt i hela mitt liv jag hann vara ensamstående en stund medans jag sprang från bilen till honom där han låg, tack o lov vid medvetande men inte mer heller. Det visade sig att han legat i diket i nästa 6 timmar när jag fann honom och det var kallt den natten omkr 0 gradigt.
Nu har han haft tur i oturen o det hela slutade med 1 vecka på lassa för en riktigt kraftig hjärnskakning, brutet nyckelben, fraktur på revben, skulderblad, översta nackkotan och skallbasen, sen även en minneslucka på 1-2 dygn. Han minns att vi grillade på lördagen sen vaknade han på tisdagen i ett rum på lassa, så själva olyckan är ett enda stort mörker. Doktorernas prognos är god och han kommer att bli helt återställd men det kommer att ta tid, ung. 3-6 månader. Så nu är det stödkrage, mitella och lugn o ro som gäller någon vecka framöver.
Kan lova att detta var precis vad VI behövde nu när jag är höggravid (8 veckor kvar
) och sjukskriven pga foglossningar. Nu har ju detta gjort min sambo lite deprimerad då han insett att han inte kan hjälpa mig så som han hade tänkt att han skulle göra nu inför förlossningen, han får ju inte ens köra bil de närmaste 3 månaderna pga skallskadan vilket är jättejobbigt för honom som är lastbilschaufför och även familjens given chaufför. Istället kommer det att bli lite ombytta roller då jag kommer att få lov att hjälpa honom, se till att vi tar oss från a-ö med bilen (nu har ju jag inget emot att köra bil tvärt om) osv. Men det känns lite tungt för mig eftersom jag behöver de närmaste veckorna till att ta hand om mig själv oxå inför det som komma skall. Nu har vi ju ändå tur att min familj bor så nära och dom har självklart lovat att ställa upp på alla sätt dom kan för att hjälpa oss med de tyngre vardagsbekymren typ gräsklippning etc. Sen bor även hans familj inte längre bort än att dom kan komma o assistera oss också.
Kan även tillägga att min sambo nu ska införskaffa sig en cykelhjälm att använda i framtiden!
Det jag vill säga med det här är att tänk efter nu när ni skaffar barn med er sambo - skriv ett samboavtal eller liknande. Det är så otroligt lätt att den du älskar rycks bort från dig när du minst anar det och då står man där ensam o helt utelämnad utan något juridiskt skydd att luta sig emot.
Kommer att ta diskussionen med min sambo nu i veckan att vi ordna med samboavtal. Även min syster o hennes sambo går i samma tankar. Giftemålstankarna är inte heller långt borta, var nästa på väg att dra min sambo till sjukhuskyrkan nu när han legat inne.
Ja detta blev en roman, men otroligt skönt för mig att få dela med mig av, även om det kanske inte är så rolig läsning ffa i en tråd där vi ska dela med oss av glädje..