Vi har det bra fortfarande, tack och lov. Enda jag tycker är jobbigt är att jag redan i vecka 24 (strax 25) har så stor mage. Känner mig begränsad och det är redan nu en utmaning att få på mig stödstrumporna..Hur har ni de?
Har blivit inbjuden till ett studiebesök i Danmark om typ två veckor som jag inte vet hur jag vill göra med. Jag ser inte fram emot att sitta 6 timmar i bil med ett gäng medarbetare..nog för att jag tycker om dem, men jag blir ständigt kissnödig och det är fan jobbigt att sitta stilla i en bil en timme bara. Sen är det ett metallbearbetningsföretag, så mycket ljud och promenerande..min chef förstår om jag inte vill följa med, men känner mig så dum..
Sen har jag en generellt överhängande oro, om än mild, för att vara hemifrån en längre bit med tanke på att jag tar en rätt rejäl dos blodförtunnande. Vill gärna hålla mig nära hemmet/sambo utifall det skulle hända något.
Känner mig iallafall lite larvig som tvekar på att följa med