Jag känner lite likadant. Amningen går ju bättre på natten (mer avslappnad och inget att titta på i mörkret) men även om han tuttar lite på ena sidan, blöjbyte och sen andra sidan så verkar det inte räcka riktigt. Han verkar lite frustrerad och viftar och vrider sig. Just nu testar jag att amma först och flaska sen och då verkar han bli mätt och somna om. Jag försöker vänja mig vid tanken på att inte räcka till, men det är jobbigt. Och vi ligger ändå ett par månader efter er. Fast det var ju därför vi började med ersättning från början för att han nog behövde få i sig lite mer. Plus att vi börjat med gröt och smaksensationer.När jag körde för att hämta sambon vid tåget började jag fundera. Kunde ungen vara hungrig?
Han smällde i sig en stor (i mitt tycke mot hans storlek) portion gröt när vi kom hem och nu ligger han mot mig och känns mer avslappnad än på hela kvällen.
Verkar som amningen inte räcker längre. Och jag känner mig så värdelös .
Idag testade vi att amma först i lugn och ro utan distraktioner. Annars brukar jag ha tv:n igång och kolla nyheter. Först var han tvungen att kolla på den mörka tv:n som att han undrade vad som var annorlunda. Sen gick det rätt bra att äta utan att sprattla.