Du behöver absolut inte ha dåligt samvete. Hade det varit jag hade jag nog inte direkt blivit arg heller utan snarare låtit det gå in genom ena örat och ut genom andra, men det är ju inte så lätt att skaka av sig alltid, det förstår jag. Tänker på min egen mamma i mitt svar, hon hade nog absolut kunnat kommentera liknande och det enda som funkar är att inte bry sig om det, då slutar hon. Om jag på förhand visste att det betydde jättemycket med en teckning så hade jag kanske frågat sonen (nu är han ju för liten, men..) om han ville rita en som jag kunde skicka med när jag skickade upp ev present men jag hade inte tjatat, vill han inte så vill han inte. Tycker inte att du behöver tjata på dottern heller, och om mormor dessutom får teckning ibland annars så tycker jag verkligen att hon överreagerar nu. Hon får väl gå över till grannarna och visa när det kommit en teckning en random dag om det nu är viktigt
Jag har liknande avstånd till min mamma och jag tror nog att avståndet kan ställa till det en hel del för relationen. Det är väl olika för alla, men kanske det blir uppenbart för henne hur mycket hon missar av dina barns barndom om hon stöter på grannens barnbarn titt som tätt? Det är ju inte okej att hon tar ut det på dig på något vis för det. Bara en fundering. Min mamma kan vara mycket så, prata om den ena och den andra som hämtar barnbarnen på dagis och de sover över där osv, och det kommer hon ju aldrig kunna göra med mitt barn på samma sätt. Jag kan förstå att det kan göra henne ledsen, men det är ju bara så det är, jag vill inte bo där hon bor och hon vill inte direkt flytta hit heller så det är inget mer med det. Jag tänker att hon får sörja över det men hon får inte hålla på och spela martyr, sånt blir jag tokig på, märker jag att det går åt det hållet så avslutar jag samtalet. Till nästa gång vi pratar brukar det ha lagt sig, annars kulle jag nog ta upp det med henne rakt på sak.
Min mamma har valt att spendera mycket tid med min kusins små barn och hämta dem från dagis och göra vardagliga grejer med dem som hon inte kan göra med mitt barn, det tar nog udden av den värsta saknaden hon känner i alla fall. Även om det inte är hennes barnbarn så får hon ju umgås med barn på det viset, och de älskar henne