Sommarföräldrar 2016 del 2

[bexx]

Jodå. Inatt kom han vid 3;25
En jättelång kille, 56 cm. Och stabila 4010 gram. Men allt har gått bra, och nu sover den lille gott i sin plastbalja

Grattis!

 

[Carand]

Härligt att alla sommarbebisarna är här nu hörrni!!

Och @MikaTela , iaf jag läser gärna din förlossningsberättelse om det är så att du vill dela med dig. Hoppas du får prata igenom den ordentligt med någon kunnig också. Det är nog jätteviktigt!

Här hemma har vi ordentligt magknip med jämna mellanrum o då e det bara amning som gäller. Inte jättelätt med en helvild 1 1/2 åring som gör mer bus än någonsin... Men han sover flera timmar i sträck o 2 matningar per natt annars sömn, och kräks aldrig så jag e rätt nöjd ändå

 

[Lilleknodd]

Igår eftermiddag gjorde kusinen entré. 11 dagar över tiden.

Här hemma rullar det på.
Lillfröken är för det mesta nöjd - gnäller bara när magen kniper. Köpte minifom droppar idag så hoppas att det hjälper snabbt!
I övrigt är hon bara så enkel

Den 31/8 börjar ridskolan, då ska jag instruera på onsdagkvällarna framöver. Har redan separationsångest

 

[inverterad]

Härligt att det känns bra, är du tillbaka helt på jobb eller är det tillfälligt?

Jag kommer jobba 20 % hela hösten. Jag ska "bara" undervisa vilket passar toppen att göra sådär lite. SÅ glad att jag gick efter min egen magkänsla och insikt om hur jag fungerar, och inte lyssnade på alla förståsigpåare som minsann var säkra på att jag aaaaldrig skulle vilja lämna ungen en minut ens under det första året. För mig är det helt perfekt att kunna få komma iväg till jobbet, använda hjärnan, och prata med andra vuxna, och få längta lite efter fröken löken.

 

[Ferrari]

Så. Vilken dag ^^

Jag skulle vara så tuff och nekade Eda. Tänkte att jag kommer öppna mig fort som attan när dom tagit hinnorna. Kaxigt värre speciellt när det visade sig att jag öppnade mig långsamt, fick värkstimulerande dropp tom. Nåväl. Nu känner jag mig halvt misshandlad, men varken sprack eller fick några som helst problem efter förlossningen.

Lille Adam var lite större än väntat. Där ser man hur tillförlitliga TUL är. Enligt dom så var han ju mindre än genomsnittet. Haha. Men en fullt perfekt kille med långa ben är det jag fått. 100% på syremättnaden, skött magen fint, och fixar amningen galant. Nu ska vi satsa på en ordentlig natts sömn innan hemgång imorgon

 

[Ava22]

Detta med att papporna - jag trodde verkligen att det sysslorna runt barnet skulle delas mer. Jag är lite chokad över hur lite min man hjälper till. Han kommer hem runt 1730 på kvällarna. Då är jag helt slut. Då vill jag att han ska ta henne och iom att hon trivs bäst i famnen på kvällarna så är det där hon får vara. Jag löser det genom sjal så jag får händerna fria. Han sitter i soffan med henne på bröstet (gallskrikandes) och datorn bakom henne så han kan slösurfa samtidigt. Så kan jag absolut sitta med, om hon ammar eller sover. Men inte om hon skriker. Då måste man ju fundera på varför hon skriker, typ hungrig? ( jag delammar) eller byta blöja. Men det går inte in hos honom och jag får säga till, kolla blöjan eller värm på mat. Som det känns nu så klarar jag mig utan honom helt. Och det skrämmer mig med.
Nu sa jag att jag lägger mig (sitter i sängen) så får han ta henne resten av kvällen tills han ska lägga sig, jag hoppas verkligen inte han kommer upp med henne tidigare bara för att hon börjar skrika. Han får lära sig lösa det. Suck.

 

[Pontevecchio]

Det är tufft Ninsan. Att få barn stället saker på sin spets och jag slets mellan barnets bästa och låta honom göra på sitt sätt som "man ska".

Prata prata och vara benhård på jämställdheten var det som fick det att funka hos oss. Det är nog så mycket vanligare än msn tror, läser det i varje tråd här.

 

[Ava22]

Det är tufft Ninsan. Att få barn stället saker på sin spets och jag slets mellan barnets bästa och låta honom göra på sitt sätt som "man ska".

Prata prata och vara benhård på jämställdheten var det som fick det att funka hos oss. Det är nog så mycket vanligare än msn tror, läser det i varje tråd här.

Du har rätt, prata är det man ska göra. Kan ju säga att det känns bättre idag, fick sova jäkligt mycket inatt och det gör ju saker och ting bättre. Sen har vi ett stort problem i grunden som verkligen är på tapeten nu, jag vill flytta till min hemstad och min familj, han är inte så pepp på det.

 

[YaHilweh]

Har läst mycket i trådarna om att dela, jag måste ha fått världens bästa pappa till mitt barn
För oss funkade dock bara amningen i ca 2.5mån. Men redan på BB var han den som bytte mycket blöjor och hade henne nära när jag inte ammade. Jag var iof nästan sängliggande i två dagar pga snittet. Tog mig knappt på toa själv.

Men han jobbar långa dagar och är ibland borta länge. Denna vecka jobbar han Tors-sön (Dag, dag, natt, kväll) dagarna åker han vid fem och är hemma tidigast sex . När han jobbar som nu natt/kväll sover han på jobbet. Så jag och lilltjejen är ensamma mycket. Men så fort han kommer hem tar han henne, matar, byter, leker, badar, lägger. När han är ledig tar han alltid nätterna, det är aldrig några diskussioner. Han städar, diskar och tvättar och sköter hemmet precis lika mycket som jag. Vi är båda ute med röjsågen när det behövs, vi meckar bil och ja, vi delar på det mesta.

 

[Reykur]

Vill verkligen tipsa er som har bebisar med lite magknip om att testa sätta er på en pilatesboll! Den är nästan magisk. Hedda har en del kvällsoro liksom, ledsen på kvällen och nästan inget duger. I kombination med ont i magen. Då sätter vi oss med henne i famnen eller i sjalen och skumpar på pilatesbollen. Nöjd bebis.

 

[inverterad]

Du har rätt, prata är det man ska göra. Kan ju säga att det känns bättre idag, fick sova jäkligt mycket inatt och det gör ju saker och ting bättre. Sen har vi ett stort problem i grunden som verkligen är på tapeten nu, jag vill flytta till min hemstad och min familj, han är inte så pepp på det.

Skönt att du fick sova! När man är under press blir ju andra problem så mycket svårare att undvika, tyvärr. Hoppas ni löser boendesituationen så att ni båda kan känna er nöjda. Varför vill han inte flytta?

 

[inverterad]

Jag känner att jag har jättesvårt att förklara vad jag stör mig på gällande min partner och bebis. Det är liksom inte vad han gör eller inte gör - han tar alla blöjbyten, han tröstar, han går promenader med henne i sele, han kramar och gosar, allt sånt där. Det är liksom den där svårdefinierade skillnaden att han går på toaletten utan att kolla med mig om jag har koll på bebis. Han tar självklart för givet att jag har koll på henne. Men nu har jag slutat säga till när jag går på toaletten eller duschar, och vi har pratat massor om det här som gör mig så irriterad, och det har också hjälpt massor att jag har varit på jobbet så att bebis och pappan har fått klara sig själva. Nu tycker jag att det går åt rätt håll och det känns mycket bättre. Men jag är väldigt vaksam på om det ska glida tillbaka igen. Jag tror lösningen är att prata prata prata, men också att låta bebisen och pappan klara sig själva. När mamman inte är tillgänglig blir det nog mycket tydligare hur ansvaret ligger enbart på pappan.

 

[inverterad]

Vill verkligen tipsa er som har bebisar med lite magknip om att testa sätta er på en pilatesboll! Den är nästan magisk. Hedda har en del kvällsoro liksom, ledsen på kvällen och nästan inget duger. I kombination med ont i magen. Då sätter vi oss med henne i famnen eller i sjalen och skumpar på pilatesbollen. Nöjd bebis.

Kan tipsa om Babybjörn babysitter som ger samma effekt för oss. Det eller flyga flygplan på armen, eller skumpa på axeln. Men vi ska prova pilatesboll också!

 

[inverterad]

Jag tycker lillans mage blir bättre och bättre. Visst har vi gnälliga kvällar ibland, men inte alls som tidigare när hon kunde vara helt otröstlig, och det riktigt skar i hjärtat av hennes gråt. Och vi har dagar som idag, när hon inte varit ledsen på hela dagen, bara solig och harmonisk. Så himla underbart. Vi har börjat köra med massage, och det känns som om minifomen kanske har börjat fungera bra. Eller så är det bara hennes tarmar som har börjat mogna till sig mer. Underbart skönt är det! Hoppas det håller i sig! Snart är hon ju dock tre månader, och då är det ett stoooort åskmoln på wonderweeks-appen, så det blir ju spännande...

 

[Ava22]

Skönt att du fick sova! När man är under press blir ju andra problem så mycket svårare att undvika, tyvärr. Hoppas ni löser boendesituationen så att ni båda kan känna er nöjda. Varför vill han inte flytta?

Jag vet inte varför, jag har inte fått ett skäl, han bara inte vill. Nu blir det väldigt personligt, men han tycker inte att mina skäl till att flytta är tillräckligt starka, dvs min familj och mina vänner. Nu när jag är föräldraledig så har jag insett hur jäkla ensam jag känner mig, och det finns inget (förutom att min familj flyttar hit) som kan ändra på det. Jag kommer aldrig trivas här. Och nu funderar jag på möjligheterna att flytta, oavsett vad han vill. Jag kan liksom inte bo i en stad i resten av mitt liv för hans skull och samtidigt må dåligt.

 

[inverterad]

Jag vet inte varför, jag har inte fått ett skäl, han bara inte vill. Nu blir det väldigt personligt, men han tycker inte att mina skäl till att flytta är tillräckligt starka, dvs min familj och mina vänner. Nu när jag är föräldraledig så har jag insett hur jäkla ensam jag känner mig, och det finns inget (förutom att min familj flyttar hit) som kan ändra på det. Jag kommer aldrig trivas här. Och nu funderar jag på möjligheterna att flytta, oavsett vad han vill. Jag kan liksom inte bo i en stad i resten av mitt liv för hans skull och samtidigt må dåligt.

Usch, en sån jobbig situation. Känner med dig. Det är ju jätteviktigt att få ett socialt sammanhang. Finns det något du kan göra för att utöka kontaktnätet på plats? Föräldragrupper eller liknande? Jag förstår att det känns jobbigt att din partner inte verkar förstå hur du känner.

 

[Ferrari]

Känner mig allmänt knäckt över det mesta sen jag kom hem. På bb kände jag mig mest likgiltlig.

Det gör ont överallt, mina organ känns helt blåslagna och brösten är så sprängfulla att jag bara vill väcka Adam för att mata även om han sover gott (notera att jag matade honom på båda brösten, för 40 minuter sedan, har för & nackdelar med att vara mjölkko...)

Jag ska aldrig någonsin mer föda barn igen, fy bubblan. Såhär ont har det inte gjort med någon av de andra två, kanske har & göra med min ålder. Jag har blivit gammal... >_< På tisdag är det PKU test inbokat, och då får jag även veta svaren om hans sköldkörtel. Till råga på allt verkar storebror åkt på ett jäkla virus, bra tajming på den. Så nu behöver jag oroa mig för RS på det.

Skulle gärna berätta om min förlossning, problemet är att jag knappt minns ett smack de två sista timmarna och hade nog behövt ha min förlossningsjournal framför mig :P . Ingen förlossning är den andra lik, så sant som det är sagt.

 

[Emelie381]

Jag känner att jag har jättesvårt att förklara vad jag stör mig på gällande min partner och bebis. Det är liksom inte vad han gör eller inte gör - han tar alla blöjbyten, han tröstar, han går promenader med henne i sele, han kramar och gosar, allt sånt där. Det är liksom den där svårdefinierade skillnaden att han går på toaletten utan att kolla med mig om jag har koll på bebis. Han tar självklart för givet att jag har koll på henne. Men nu har jag slutat säga till när jag går på toaletten eller duschar, och vi har pratat massor om det här som gör mig så irriterad, och det har också hjälpt massor att jag har varit på jobbet så att bebis och pappan har fått klara sig själva. Nu tycker jag att det går åt rätt håll och det känns mycket bättre. Men jag är väldigt vaksam på om det ska glida tillbaka igen. Jag tror lösningen är att prata prata prata, men också att låta bebisen och pappan klara sig själva. När mamman inte är tillgänglig blir det nog mycket tydligare hur ansvaret ligger enbart på pappan.

Skönt att det går åt rätt håll, både med jämställdhet och bebis mage
Skulle gärna jobba någon dag då och då, men innan dess är bebis tvungen att vilja ta flaskan.
Att hon vägrar flaska och ersättning är också ett skäl till att det här fortfarande känns ojämställt, men bättre än innan vi pratade om det

Jag vet inte varför, jag har inte fått ett skäl, han bara inte vill. Nu blir det väldigt personligt, men han tycker inte att mina skäl till att flytta är tillräckligt starka, dvs min familj och mina vänner. Nu när jag är föräldraledig så har jag insett hur jäkla ensam jag känner mig, och det finns inget (förutom att min familj flyttar hit) som kan ändra på det. Jag kommer aldrig trivas här. Och nu funderar jag på möjligheterna att flytta, oavsett vad han vill. Jag kan liksom inte bo i en stad i resten av mitt liv för hans skull och samtidigt må dåligt.

Låter jobbigt hoppas ni kan komma fram till en lösning som ni båda blir nöjda med, att bo där man inte trivs är hemskt.
Känner mig ensam från och till trots familj och vänner nära, dom flesta har fullt upp med sitt.

 

[Och_Aye]

Känner mig allmänt knäckt över det mesta sen jag kom hem. På bb kände jag mig mest likgiltlig.

Det gör ont överallt, mina organ känns helt blåslagna och brösten är så sprängfulla att jag bara vill väcka Adam för att mata även om han sover gott (notera att jag matade honom på båda brösten, för 40 minuter sedan, har för & nackdelar med att vara mjölkko...)

Jag ska aldrig någonsin mer föda barn igen, fy bubblan. Såhär ont har det inte gjort med någon av de andra två, kanske har & göra med min ålder. Jag har blivit gammal... >_< På tisdag är det PKU test inbokat, och då får jag även veta svaren om hans sköldkörtel. Till råga på allt verkar storebror åkt på ett jäkla virus, bra tajming på den. Så nu behöver jag oroa mig för RS på det.

Skulle gärna berätta om min förlossning, problemet är att jag knappt minns ett smack de två sista timmarna och hade nog behövt ha min förlossningsjournal framför mig :P . Ingen förlossning är den andra lik, så sant som det är sagt.

Det är slitigt med förlossning och den föregående graviditeten, man får vara matt och helt färdig!

Är det vanligt att man minns sina förlossningar?
Jag minns typ bara att vi åkte in torsdag kväll efter 3 dagar med regelbundna värkar var 5:e minut, för jag ville ha något att sova på och åka hel igen. Här blir det barn sa dom glatt vid 21-tiden på torsdag, sen kräktes jag mest vill jag minnas hela den natten, pga morfin. Hela fredagen är i princip en lucka, ongen behagade trilla ut på fredag kväll. Minns korta fragment, vet att dom tog hinnorna, & att jag fick värkstimulerande & epidural men jag har absolut ingen tidsuppfattning. Ingen aning om hur länge jag hade krystvärkar t ex.

 

[Emelie381]

Mjölkfritt verkar ge resultat här, nöjd bebis i stort sett hela dagen, gick med på att åka vagn och somnade i den hade lagt i en vetekudde, så kan varit den som gav effekt

Gjort framsteg med babypotting, använt ljud när hon bajsat tidigare, men ikväll bajsade hon när jag gjorde ljudet två gånger om tom, först i grodställning på min mage och sen på skötbordet när jag höll hennes ben. Så häftigt att det funkar
Verkar som vi kommit in i en rutin att somna mellan 19-20 och sova till 1 och därefter äta var 3:e timme nu vaknade hon 21.30 bajsade och åt lite fick nappen och somnade på 2 min i sitt nest