Jag trodde också jag skulle komma in i det fortare. Har noll bebisvana sedan tidigare men trodde lite naivt att det skulle "komma naturligt" - det har det inte gjort för min del alls
Älskar vår lillkille och kan nu inte tänka mig ett liv utan honom, men paradoxalt nog känns många vardagsbestyr med honom helt onaturliga. Litar inte alls på min förmåga och blir helt tafatt och ängslig. När pappan eller någon annan är hemma blir jag dock lite modigare så nu när min man är borta hela dagarna tycker jag det är extra tufft.
Hoppas du får bra hjälp av psykolog! Hur känns det nu att vara hemma utan pappan?
Jag pratar mycket med min man och han är också orolig för mitt mående. Så fort han kommer hem från jobb tar han sonen så jag kan gå iväg en stund. Tyvärr har han ett ganska krävande jobb och pendlar till kontor utomlands 1-3 ggr i veckan vilket innebär mycket tidiga morgnar och väldigt sena kvällar och egentligen även en hel del kvällsjobb hemifrån. Han är själv helt slut när han kommer hem och blir stressad över både jobb och hushåll (jag förstår honom). Min familj bor ganska långt bort och mannens bor utomlands så vi har svårt att få avlastning utifrån. Mina föräldrar försöker komma och titta till oss en gång i veckan men de har svårt att hjälpa till med det praktiska pga lite olika anledningar.
Vad skönt att magontet släppt lite för er tjej, det är så fruktansvärt när de har ont och inget man gör hjälper.
Ja, vi har kört flaska ibland vissa kvällar men har inte fått in en bra rutin ännu. Han har vägrat flaskan ett par gånger och då blivit helt vansinnig, så då har det känts enklare att amma, som för tillfället fungerar fint. Ja, tänker eventuellt prova några andra selar/sjalar för att se om det kan passa oss bättre. Han älskar ju att sitta uppe i våra famnar och bli buren på!