Stort grattis!!Nu har lilla Ruth tittat ut! Kl 12.25, 3510 gram o 52 cm vi mår bra, jag var dock tydligen svårsydd så blöder lite men de håller uppsikt, har lite svårt att kissa också (vilket känns märkligt efter 9 månaders ständig nödighet)
Follow along with the video below to see how to install our site as a web app on your home screen.
OBS: This feature may not be available in some browsers.
Stort grattis!!Nu har lilla Ruth tittat ut! Kl 12.25, 3510 gram o 52 cm vi mår bra, jag var dock tydligen svårsydd så blöder lite men de håller uppsikt, har lite svårt att kissa också (vilket känns märkligt efter 9 månaders ständig nödighet)
Så detta funkade alltså?!Kan tänka mig att byta! *räcker upp en hand*
Knapp..
Väckte maken (känns ovant att inte bara skriva sambon längre) för en liten färdknäpp imorse, får se om det hjälper Vill få det överstökat snart..
(Och @ninsan) Vad jobbigt Förstår dig (er) dock precis för jag kommer förmodligen ha samma problem, med undantaget och fördelen att min svärmor bor långt bort och därmed inte kommer vara här särskilt mycket. Men jag bävar för de gånger hon kommer komma och är rädd att jag kommer bli en surmärr som inte släpper henne i närheten med risk för de diskussionerna som kommer följa (long story short: vi är totalt olika till sättet och hur vi ser på det här med att ta ansvar, lyssna och respektera andras regler + att hon också kommer vilja kompensera för makens taskiga uppväxt)..
Vad säger era sambos? Tycker det är bra att ni säger ifrån, men han kanske också kan prata med henne? Det är som ni säger erat barn, inte hennes.
Men vad är det för fel på dessa svärmödrar?! Blir på riktigt förbannad och ledsen när jag läser ditt inlägg, hur många mammor är det som känner samma sak egentligen?!
Ska man verkligen behöva bita ihop och må dåligt eller ska man säga ifrån?
Funderar faktiskt på att prata med mitt barns farmor om hur jag känner, är bara så rädd att hon ska bli ledsen. Egentligen är hon ju världens snällaste och vill bara så väl.
Här är det också mycket prat om att vara barnvakt (redan innan hon var född pratades det om det och handlades grejer, bl.a. matstol) men jag känner att ska hon vara hos någon blir det min mamma och inte än på ett bra tag.
Förstår absolut att det är känsligt för dig med amningen, är så onödigt och elakt att komma med sånna kommentarer.
Jag vill heller inte gärna amma framför sambons sida av släkten, men det respekteras inte
Min man säger inte så mycket, han tycker nog jag är lite fjantig. Det är ju bara hans mamma liksom. Men det struntar jag i, det är mitt barn också!
Det är ju så jobbigt, för hon är verkligen jättefin som svärmor, men som farmor blir jag irriterad på henne. Det är som hunden, vi har en hund som är jätteenkel och fin. Mina svärisar tar ibland hand om honom när de är ute i skärgården i deras sommarstuga. För att de ska ha lite sällskap. Men hon säger ofta att det är hennes barnbarn, kallar sig för farmor till hunden och ger honom massa extra mat så han blir tjock. Hon gav honom tom kexchoklad, som tur var upptäckte jag det innan det hände ngt. Jag säger till henne, det är en HUND, inte en människa! Men det lyssnas det inte på. Suck.
Jag vet inte om det framkommit, men vi bor 50 mil från min familj och mamma, svärisarna bor 30 min från oss. Som tur är kommer min mamma åka till oss ofta i höst och det är tur det, och jag kommer åka hem ofta med bebis och hund.
Kexchoklad innehåller så lite kakao att jag inte skulle oroa mig ett smack bortsett från vikten då förstås
Och den åker upp när han är hos "farmor". Mycket som slinker ner från bordet. Fast jag verkligen sagt till att han inte ska ha ngt eftersom han blir tjock och snabbt kass i magen. Det som bla gör mig irriterad att hon ger honom fel mat mot min vilja är ju, kommer hon göra likadant den dagen hon ska ha hand om Lykke ett par timmar? Att hon ger henne det hon tycker är ok eller bra fastän vi kanske går på annan linje?
Så detta funkade alltså?!
Sambon var inte direkt villig igår men får väl tvinga mig på honom idag
Stort grattis till bebis!!
Har ni andra några rutiner kring nattning? Vi har liksom normalt inga rutiner alls - ibland går vi och lägger oss tidigt och läser, andra kvällar sitter vi uppe och ser film till sent. Det känns väldigt knepigt att liksom bestämma en nattningsrutin för lillan när vi själva inte vill lägga oss samma tid varje kväll. Men det kanske är bra även för såhär små barn? Jag tycker inte jag ser nåt mönster i hennes sovande heller, eftersom det som max är 3 h mellan passen - och det är oftast på dagtid, på nätterna är det vanligare med mat varannan timma.
Hur gör ni andra? Nattar ni era spädisar eller tar ni dem till sängen när ni själva går och lägger er?
Och den åker upp när han är hos "farmor". Mycket som slinker ner från bordet. Fast jag verkligen sagt till att han inte ska ha ngt eftersom han blir tjock och snabbt kass i magen. Det som bla gör mig irriterad att hon ger honom fel mat mot min vilja är ju, kommer hon göra likadant den dagen hon ska ha hand om Lykke ett par timmar? Att hon ger henne det hon tycker är ok eller bra fastän vi kanske går på annan linje?
Grattis!!Tack allihopa! Vi är kvar på BB och R är nu drygt ett dygn gammal. Har precis börjat med amningen, vi har lite att träna på men hon snuttar så gott hon kan och hon sover bra, men vi blir kvar tills imorgon när det ska göras lite tester och sånt Förlossningsberättelse kommer, men nu är man bra slutkörd i både kropp och hjärna så det får bli lite senare
Usch tråkigt att hon inte kan respektera det ni säger! Jag hade också blivit riktigt irriterad om någon inte lyssnar och ger mina hundar sånt jag har sagt att dom inte ska äta så dålig stil!Och den åker upp när han är hos "farmor". Mycket som slinker ner från bordet. Fast jag verkligen sagt till att han inte ska ha ngt eftersom han blir tjock och snabbt kass i magen. Det som bla gör mig irriterad att hon ger honom fel mat mot min vilja är ju, kommer hon göra likadant den dagen hon ska ha hand om Lykke ett par timmar? Att hon ger henne det hon tycker är ok eller bra fastän vi kanske går på annan linje?
Har för mig att det inte rekomenderas att låta de sova ensamma innan 6 månader, pga psd.
Tror det var i papper man fick från bvc som detta stod. Men många har ju iof barnen i eget rum tidigare än så.
Att dom inte ska sova i t ex sovrummet medan man själv är i vardagsrummet menar du?
@inverterad min lilla började få någon slags dygnsrytm när hon var kanske runt 4 veckor, nu är hon 9. Innan somnade hon mest i våran famn eller i sitt babynest eller vagnen, sen matade vi henne och tog in henne i sovrummet samtidigt som oss. Nu brukar hon sova till typ 21, då matar vi henne, byter blöja, ev tar på pyjamas och lägger henne i sin säng. Hon brukar somna ganska direkt, antingen sitter vi hos henne en liten stund eller så somnar hon själv och vi kollar till henne med jämna mellanrum. Är vi inte hemma blir det ungefär samma fast hon somnar i vagnen, utan pyjamas för den glömmer jag alltid. Jag tycker det är ganska gott att få någon timme på kvällen med bara jag o sambon, så jag gillar upplägget och hon sover allra bäst i säng eller vagn. Det är tråkigt att sova med folk omkring
Vi har sovrummet intill vardagsrummet och kollar såklart till henne.
Än så länge har det gått bra, peppar peppar! Jag blev rekommenderad Medela Calma, så vi testade med den först men han förstod inte alls hur han skulle dricka ur den. Därefter testade vi MAM Anti-Colic och med dem har det gått jättebra. Jag är fortfarande orolig för tuttförvirring, men än så länge har det som sagt gått jättebra. Killen är fortfarande glad för bröstet och ammar jättefint Han tar inte heller napp.
Nu har lilla Ruth tittat ut! Kl 12.25, 3510 gram o 52 cm vi mår bra, jag var dock tydligen svårsydd så blöder lite men de håller uppsikt, har lite svårt att kissa också (vilket känns märkligt efter 9 månaders ständig nödighet)