Sommarföräldrar 2014

Då bokar vi in ett smärtfritt skolboksexempel till dig!

Det är lite lustigt hur snabbt man glömmer (förtränger) smärta, det måste handla om någon slags överlevnadsinstinkt.

Och tänk att vi kvinnor går med på all denna smärta och förändring graviditeter och förlossningar innebär.
Vi är nog lite korkade ^^.. eller åtminstone jag.

Slut med svammel, god natt buke, hej efterlängtade kudde.
 
Hade missat ditt inlägg.

Jag får hoppas att det är så :)

För det blev en till pissnatt. Är så otroligt ledsen, besviken på min sambo som lämnar mig själv.

Överlever vårt förhållande det här håller det i evighet..
Att småbarnsföräldrar har det tufft kan jag bara bekräfta.
Vad säger din sambo? Tar han inte dig på allvar?
 
Vad säger din sambo? Tar han inte dig på allvar?

Jadu, jag tror inte riktigt han förstår HUR mycket graviditet och hormoner påverkar.

"Han är ju också trött" och det säger jag inte emot för det är han alldeles säkert.
...och jag har ju gnällt om trötthet ända sen jag blev gravid. Kom med något nytt liksom.

Men inatt tog han mer ansvar och jag fick sova mellan amningarna, gjorde stor skillnad för mig.
Så det kanske går åt rätt håll, tyvärr början han jobba natt imorgon och jag är orolig över hur sjutton jag orka.
 
@DarkInNight : Haha, ja, jag tror ju nästan på allvar att senaste förlossningen var helt smärtfri. Jag har redan glömt hur det var fram till 8,5 cm (äh, eller det var väl inte så farligt heller).

Jag håller tummarna för att ni hittar en bra rytm snart och att du får sova lite mer. Om din sambo jobbar natt vore det väl bra om du försöker sova på eftermiddagarna när han är vaken (eller hur han nu sover). Går din dotter på förskola?

@Madick och @Tora : Kom igen nu! Ni ska väl få ut era bebisar innan vi måste starta en ny tråd åtminstone?

Idag kom första leendena från Raphael. Naturligtvis mot pappa... :devil: Ungen är en förrädare! Jag har haft honom ungefär 10000 gånger mer än pappan, men vem är det han flinar glatt emot? *tjurar*

Men det är ju en sådan rar unge att jag förlåter honom. Lättsam, sover bra, gråter sällan, äter hyfsat. Det blev sisådär den här veckan när min man arbetade igen. stressiga amningar under dagen och så kompensationsåt han hela kvällarna. Men det är ok, någon gång måste han ju äta!

Han växer så det knakar och är redan inne på 62/68 och blöjor i storlek 3. Helt crazy, storasyster har 74/80 (är inne och nosar på 86/92, men då får man vika upp byxorna tre varv) och har storlek 4 i blöjor. Jag tror inte att jag kommer att behöva plocka undan 74/80 alls, bara sortera in i Raphaels lådor när hon har vuxit ur kläderna.

Natti, natti (så här söver jag mina yngsta)
20140906_190300.jpg
 
Det här gick ju inte så bra som jag önskat :(

23.30 somnade jag efter att ha pumpat ur tuttarna. Sambon skulle ta V tills han vaknade och ge ersättning då.
02.30 vaknar jag av barnskrik, han får några minuter senare ersättning.

V läggs i spjälsängen bredvid mig Sen dess har jag varit vaken, V kommer inte till ro i sin säng. Knölar, tappar napp etc.

Har precis pumpat ur tuttarna igen, de började göra ont. Nu blir vi säkert i ofas med varandra också..

Liksom hur ska jag vända de dåliga nätterna?
Det börjar bli lite väl jobbigt känner jag.
 
@DarkInNight Har du provat att ge honom lite ersättning?

Att han krånglar nu när din sambo skall ta honom är inget konstigt. Jag hade snarare blivit förvånad om han hade accepterat det rakt av (sonen alltså inte sambon). Det kan ta några nätter innan det fungerar (om det fungerar). Just nu sträcker sig bebisens lilla värld bara till dig. Och så plötsligt kommer det någon ny som förändrar hela hans värld totalt. Klart man protesterar mot det.

Annars hur äter han på dagen? Äter han lika ofta? Oftare? Sover han bättre på dagen?

Om han äter oftare på natten så måste du försöka vända på det. Har du möjlighet att amma några/någon timme på kvällen (maratonamma)?Tyvärr är det så att visa bebisar får till en lite knasig dygnsrytm i början.

Har ni möjlighet att tex sova med tv:n på i sovrummet. Vissa bebisar gillar inte att det blir så tyst på natten.

Jag har försökt att googla på några studier som jag läste när jag ammade mitt första barn.

Där stod det att barn som sover tätt (hud mot hud) med mamman fortare kommer in i mammans dygnsrytm. Detta är ju dock lite lurigt med tanke på Socialstyrelsens (?) rekommendationer (risken för plötslig spädbarnsdöd kan öka).

Sammanfattningsvis:
Amma som en galning på dagen.

Maratonamma på kvällen.

Prova ge lite ersättning på kvällen.

Ha på lite ljud även på natten.
 
@DarkInNight glömde:

När han vaknar på natten, hur länge ammar han? Är det bara en kort stund eller en längre stund?

Vissa barn vaknar till och snuttar bara innan dom hinner somna om. Då får dom inte i sig den feta mjölken som gör dom mätta.

Dom brukar orka hålla sig vakna längre om dom "fryser" lite. Dvs inga kläder, ingen filt på. Ligger du ner och ammar? Kanske behöver du sitta upp och amma så han vaknar till lite mer.

Sen är det ju tyvärr så att amning är som sagt mer än mat. Det kan vara så att han känner sig lite otrygg på natten då signalerar hans hjärna "Fara! Kolla var mamma är!".

Har ju själv varit i den situationen du är i. För mig löste det sig så småningom men det tog lite tid.

Dessutom går äldsta barnet på förskola? Om inte så fundera lite på det. Du måste få sova igen lite tid på dagen. Sov när din bebis sover!! (Jättetråkigt råd, jag vet, men har du så stor sömnskuld som du har så måste man sova så mycket som möjligt).
 
Blä. +11 idag så nu är det samma som när 10 åringen behagade komma ut men inga känningar här inte.

Visst suger det riktigt ordentligt! Tänk man kan åka till månen men man vet fortfarande inte riktigt hur/när en naturlig förlossning startar :(

Jag har bara idag och imorgon på mig. Suck. Varför, varför kan det inte bara komma igång av sig självt!!!!!!

Det gick ju med förra barnet. Vill bara stoppa huvudet i sanden och glömma allt.
 
Nu är det vardag igen och alla är iväg på jobb och skola. Jobbar iofs men hemifrån så det är inte samma sak som att sitta med alla jobbarkompisar men jag vågar inte åka iväg ändå. Ingen bil heller så jag är fast här. I natt drömde jag om att spräcka hinnorna med stickor... kanske inte så smart men hjärnan vill väl också ha ut knodden,
 
Vad fin du är @Tora som skriver så långa pedagogiska och hjälpsamma svar! Jag läser och hoppas att jag får med mig lite visdomar även om det inte var riktat till mig. Och håller tummarna så hårt det bara går för att din och @Madick s förlossningar ska komma igång nu med detsamma så att ni ska slippa igångsättning.
 
@DarkInNight Har du provat att ge honom lite ersättning?

Att han krånglar nu när din sambo skall ta honom är inget konstigt. Jag hade snarare blivit förvånad om han hade accepterat det rakt av (sonen alltså inte sambon). Det kan ta några nätter innan det fungerar (om det fungerar). Just nu sträcker sig bebisens lilla värld bara till dig. Och så plötsligt kommer det någon ny som förändrar hela hans värld totalt. Klart man protesterar mot det.

Annars hur äter han på dagen? Äter han lika ofta? Oftare? Sover han bättre på dagen?

Om han äter oftare på natten så måste du försöka vända på det. Har du möjlighet att amma några/någon timme på kvällen (maratonamma)?Tyvärr är det så att visa bebisar får till en lite knasig dygnsrytm i början.

Har ni möjlighet att tex sova med tv:n på i sovrummet. Vissa bebisar gillar inte att det blir så tyst på natten.

Jag har försökt att googla på några studier som jag läste när jag ammade mitt första barn.

Där stod det att barn som sover tätt (hud mot hud) med mamman fortare kommer in i mammans dygnsrytm. Detta är ju dock lite lurigt med tanke på Socialstyrelsens (?) rekommendationer (risken för plötslig spädbarnsdöd kan öka).

Sammanfattningsvis:
Amma som en galning på dagen.

Maratonamma på kvällen.

Prova ge lite ersättning på kvällen.

Ha på lite ljud även på natten.

Tack snälla för bollplank , hjärnan går verkligen på lågvarv.

Han fick ersättning igår mitt i natten av sambon, innan dess hade sambon honom (i famn?), det var efter det han började knöla när han skulle ligga i spjälsängen. Men som du säger så blev han lugnare när jag plockade över honom att ligga nära mig. Han var inte hungrig.
Då kanske han helt enkelt saknade sin mamma? Den förklaringen kan jag acceptera :love:

Han ammar färre gånger dagtid, var tredje/varannan timme. Sover ganska mycket.
Kvällstid brukar vi maratonamma, eller rättare sagt, han ligger och snuttar.

Ljud har jag funderat över men inte riktigt kommit till skott med. han sover så gott om dagarna när det hela tiden händefr något runtom honom.
 
@DarkInNight glömde:

När han vaknar på natten, hur länge ammar han? Är det bara en kort stund eller en längre stund?

Vissa barn vaknar till och snuttar bara innan dom hinner somna om. Då får dom inte i sig den feta mjölken som gör dom mätta.

Dom brukar orka hålla sig vakna längre om dom "fryser" lite. Dvs inga kläder, ingen filt på. Ligger du ner och ammar? Kanske behöver du sitta upp och amma så han vaknar till lite mer.

Sen är det ju tyvärr så att amning är som sagt mer än mat. Det kan vara så att han känner sig lite otrygg på natten då signalerar hans hjärna "Fara! Kolla var mamma är!".

Har ju själv varit i den situationen du är i. För mig löste det sig så småningom men det tog lite tid.

Dessutom går äldsta barnet på förskola? Om inte så fundera lite på det. Du måste få sova igen lite tid på dagen. Sov när din bebis sover!! (Jättetråkigt råd, jag vet, men har du så stor sömnskuld som du har så måste man sova så mycket som möjligt).
hinner inte svara , men tar till mig och funderar!
 

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

  • Vegansk efterrätt?
  • Sytråden del 4
  • Vad läser du just nu?

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

Tillbaka
Upp