Sv: Sökning mot bettet på unghäst
KL
Fast jag tänker inte så, att de är "oförstörda i munnen". Utan att de förhoppningsvis är oförstörda i kroppen.
Då munnen är en spegel av hur kroppens status är.
Alltså om en häst har spänningar som hindrar den från att söka bettet så kommer den inte att bjuda dit själv, utan måste uppmuntras, krävas eller lirkas att försöka.
Munnen blir ju inte förstörd av bett! (normal användning alltså, inte missbruk!) Överkänslighet sitter nog i förväntan om obehag i stället, -i huvudet.
Det är inte så att de får förhårdnader som ger en sämre känslighet eller så. Snarare att de i början är så ovana o konfunderade att de känns överkänsliga i munnen. men är det bra eg? Vill man inte ha en häst som törs känna på bettet?
våra travare som kan vara grymt hårda i munnen då de travar med mottryck i bettet, är mjuka och fina i munnen då de rids/tränas med bärighet och ryggverksamhet. De kan ju vara ofantligt okänsliga ridna oxå, då bärigheten är noll komma noll och de vill framåt ändå!
Ena hästen har i sin ungdom knäckt ett bett (måste ha varit skadat o skört iofs..) och den andra drog lös en töm i vintras då han blev het och ville sticka i en backe... Men de är likt förbaskat mjuka i munnen då de tränas lösgjort och får tassarna på plats under tyngdpunkten.
Jag tror det viktiga är att inte missbruka bettets inverkan då kroppen inte klarar att ge svar på tygelhjälperna.
Att rida bakifrån och lära dem söka kontakt trots att det kan ta emot att töja på sig.
(Hm, nu blir det låångt..)
Red grannens lilla arab, den var hyperhyperkänslig i munnen. men det visade sig snart att det var en flykt undan arbete. oridet.. Den lät sig snabbt formas och blev plötsligt stabil i munnen och bjöd på en stadig men lätt kontakt. Från att ha flaxat som en fågelvinge med huvudet då man nuddade tygeln. -ägarinnan rider alltid med overksamma snälla glappa tyglar och åker med.