Socialt obekväm?

[stjarnhimmel]

Inte obekväm men blir så enormt trött. Människor tar min energi.
Natur, djur, musik, skogen ger mig energi och människor tar den
Introvert -check!
Däremot ska folk inte ta för givet Att man är blyg som introvert. Det handlar mer om energi etc

 

[TheRedLightning]

Inte obekväm men blir så enormt trött. Människor tar min energi.
Natur, djur, musik, skogen ger mig energi och människor tar den

Ja, energitjuvar har man råkat ut för.. gillar dom som ger energi istället även om dom är få.

 

[stjarnhimmel]

Ja, energitjuvar har man råkat ut för.. gillar dom som ger energi istället även om dom är få.

Det intressanta är ju vem som anses ge energi. Ofta anses extroverta ge energi. För mig är det tvärtom.

 

[harrylime]

Jag skulle nog säga att jag är socialt obekväm.. dels är jag mer åt det introverta hållet och dels har jag problem med att veta hur jag ska bete mig; har tex svårt att läsa av folk, kan inte hålla igång konversationer, vet inte vad jag ska säga och tappar ofta bort mig mitt i meningar. Funkar helt klart bättre om jag umgås med människor jag känner bra och "vet" hur dom fungerar, även om det fortfarande är svårt att slappna av helt.
Egentligen VILL jag kunna vara social så känner mig tyvärr rejält handikappad av det hela.

Jobbar med service och där funkar det rätt bra, men det är mer som att gå in i en roll och bete sig som en förväntas göra.

 

[LittleJohn]

Kallprat med främlingar ger mig rysningar Vet aldrig vad jag ska säga och känner mig dum.

 

[TheRedLightning]

Det intressanta är ju vem som anses ge energi. Ofta anses extroverta ge energi. För mig är det tvärtom.

Hmm, det där har jag inte tänkt på så noga.
Vet att andra sagt om mig att jag ger energi och jag tror att jag är mer åt det introverta hållet..

 

[Skogstokig]

Brukar vara så att extroverta får energi i umgänge med andra medan introverta ger energi i umgänge med andra

 

[TheRedLightning]

Brukar vara så att extroverta får energi i umgänge med andra medan introverta ger energi i umgänge med andra

Undra hur det kommer sig att det kan vara så, hmm?

 

[Aionee]

Jag tycker också att det tar energi, som den introvert jag är (och även HSP), och jag liksom vet inte riktigt hur man är bekvämt social naturligt. Kan dock ha att göra med erfarenheter då jag på senare år verkligen behövt lära mig hur man är social, vad man ska prata om med främlingar, artigheter osv. Inget som kommit naturligt, men jag har jobbat hårt för att i alla fall få en social fasad Men som sagt, gud vad det tar energi

 

[tanten]

hrm...

Jag antar att jag är extrovert. Jag får energi av andra och jag speglar mig i andra för at fylla mig själv med det de ger. Nedlåtande omgivning får mig värdelös, bekräftande dito gör mig självsäker och glad.

Däremot har jag väldigt svårt att veta HUR man beter sig. Jag växte upp som ensambarn på landet utan jämnåriga kompisar i grannskapet. Jag umgicks med min hund och lekte mest ensam i skogen intill. Hade en hemmavarande mor som hade eget att syssla med på vårt jordbruk. När skolan började på höstarna var det svårt att anpassa sig till att vara bland en massa människor. Ovanpå det blev jag mobbad under låg och mellanstadiet.

Detta har jag inte riktigt klarat att kompensera. Hur gör man? Vem törs man prata med? Kan man bara hälsa på utan att var inbjuden till en viss tidpunkt?

Det är enklare om jag är i ett bestämt sammanhang. Jobbar som utbildare och det är en klar och färdig roll att kliva in i. Jag har mina elever och jag är deras "lärare".

Men annars? Hur gör man?

 

[TheRedLightning]

hrm...

Jag antar att jag är extrovert. Jag får energi av andra och jag speglar mig i andra för at fylla mig själv med det de ger. Nedlåtande omgivning får mig värdelös, bekräftande dito gör mig självsäker och glad.

Däremot har jag väldigt svårt att veta HUR man beter sig. Jag växte upp som ensambarn på landet utan jämnåriga kompisar i grannskapet. Jag umgicks med min hund och lekte mest ensam i skogen intill. Hade en hemmavarande mor som hade eget att syssla med på vårt jordbruk. När skolan började på höstarna var det svårt att anpassa sig till att vara bland en massa människor. Ovanpå det blev jag mobbad under låg och mellanstadiet.

Detta har jag inte riktigt klarat att kompensera. Hur gör man? Vem törs man prata med? Kan man bara hälsa på utan att var inbjuden till en viss tidpunkt?

Det är enklare om jag är i ett bestämt sammanhang. Jobbar som utbildare och det är en klar och färdig roll att kliva in i. Jag har mina elever och jag är deras "lärare".

Men annars? Hur gör man?

Lite av det du skriver känner jag själv igen mig i.
Jag är den äldsta i syskonskaran, men aldrig riktigt umgåtts/lekt med mina systrar. Låste gärna in mig på mitt rum och lekte själv, eller så var jag ute och cyklade samtidigt som jag fantiserade. I skolan var jag mobbad, så jag hade inga direkt vänner.
Kanske är det därför jag också har svårt med att veta hur man bör göra.
Självförtroendet var i botten under denna tid, nu på sistone har det blivit bättre och jag börjar mer och mer skita i vad folk tycker när jag är socialt klumpig (=bjuder på sig själv typ).

Det där med hälsa på har jag aldrig gjort/vågat, nog bara hem till mamma/familjen som jag gör det (att komma oinbjuden). Jag har ingen aning om vem man bör prata med angående detta, vet faktiskt inte ens om det finns någon att prata med?

 

[Mammadutt]

Det intressanta är ju vem som anses ge energi. Ofta anses extroverta ge energi. För mig är det tvärtom.

Trodde det var deras specialité, att suga musten ur andra människor

 

[Pudlan]

Hur många är det där ute som är socialt obekväma? Är det vanligt eller ovanligt?

Blir så otroligt trött av nya människor eller vara med människor man inte känner sig helt bekväm med.
Men det finns tillfällen det är jätte trevligt att prata o träffa nya människor också. Men min energi töms fört.
Mvh
Pudlan

 

[prallan]

Kallprat med främlingar ger mig rysningar Vet aldrig vad jag ska säga och känner mig dum.

När jag bodde i Italien tog jag omvägar om jag såg någon jag kände (inte vänner), där ska alla kallprata hur länge som helst

 

[tanten]

Trodde det var deras specialité, att suga musten ur andra människor

Fast många som är bekräftande är ju extroverta?

Har jag missuppfattat allt? En extrovert person interagerar med andra. Det gör inte den introverta. Eller?

Hur kan extroverta suga must ur andra?
Handlar inte det mer om dem som är självcentrerade? Självcentrering hänger väl inte automatiskt ihop med att vara extrovert?

 

[Coop]

Måste jag vara social så kan jag vara det, men undviker det helst. Det tar så mycket energi. Även närmaste släkten när alla träffas (vi är totalt 12 stycken) kan ge mig migrän när de åkt hem. Att vara social är jobbigt

Ska vi åka någonstans å det ska pratas med någon främlig, så skickar jag fram maken. Jag sa senast till maken i går att så länge han ger mig stimulans i våra samtal med varandra, att jag också kan utvecklas lite, så är jag nöjd, särskilt med tanke på att jag har ett eget företag, ensam anställd och arbetar hemifrån .

Jag trivs förträffligt med att inte ha arbetskamrater eller en massa vänner som man behöver upprätthålla kontakt med, Facebook har jag inte heller, det är så skönt!

 

[cirkus]

Trodde det var deras specialité, att suga musten ur andra människor

Fast näe, så är det ju inte.
Att vara extrovert har ingenting med att stjäla energi att göra.
Både introverta och extroverta kan ta mycket energi av omgivningen, det har med andra saker att göra ffa självcentrering och oförmåga att bekräfta andra.

 

[stjarnhimmel]

Fast många som är bekräftande är ju extroverta?

Har jag missuppfattat allt? En extrovert person interagerar med andra. Det gör inte den introverta. Eller?

Hur kan extroverta suga must ur andra?
Handlar inte det mer om dem som är självcentrerade? Självcentrering hänger väl inte automatiskt ihop med att vara extrovert?

Jag kan ge ett exempel. Jag har en vän som är världens snällaste.
Men- hon tar mkt energi av mig.
När hon pratar så har hon ett starkt kroppsspråk, hon viftar med armarna etc. Hon står aldrig still utan far runt hela tiden. När hjon pratar så är det hela tiden mkt känslor, saker är antingen fantastiska eller katastrof. ska alltid prata med en och klarar inte sv att vara själv.
Och jag blir trötta av människor som är så.
Sen kanske det finns extroverta som är lugna. Men min bild av extroverta är någon som vill prata med en hela tiden. Och det ska hela tiden hända ngt.

 

[Mammadutt]

Fast många som är bekräftande är ju extroverta?

Har jag missuppfattat allt? En extrovert person interagerar med andra. Det gör inte den introverta. Eller?

Hur kan extroverta suga must ur andra?
Handlar inte det mer om dem som är självcentrerade? Självcentrering hänger väl inte automatiskt ihop med att vara extrovert?

Ingen kan suga must ur ngn annan. Men på nåt sätt går det betydligt mer energi för mig att umgås med en extrovert. Kanske för att vi är som natt och dag. Jag har märkt att min bipolära sjukdom är stabilare av att undvika extroverta (triggas inte uppåt och bränns ut lika ofta). Kan ta veckor/månader att återhämta mig från några timmar/dagar med en extrovert.

 

[stjarnhimmel]

Fast näe, så är det ju inte.
Att vara extrovert har ingenting med att stjäla energi att göra.
Både introverta och extroverta kan ta mycket energi av omgivningen, det har med andra saker att göra ffa självcentrering och oförmåga att bekräfta andra.

Men om man som introvert umgås med en extrovert kan det tex bli så att den extroverta ska prata jämt och umgås jämt. Om jag reser med en extrovert kompis blir hon sur om jag säger att jag behöver tid för mig själv. Hon förstår inte varför jag vill vara själv och tycker jag är otrevlig. Då kan set bli problem. Samma sak när jag haft relation med extrovert- det tar min energi att umgås med ngn som vill umgås jämt och prata jämt etc.