hrm...
Jag antar att jag är extrovert. Jag får energi av andra och jag speglar mig i andra för at fylla mig själv med det de ger. Nedlåtande omgivning får mig värdelös, bekräftande dito gör mig självsäker och glad.
Däremot har jag väldigt svårt att veta HUR man beter sig. Jag växte upp som ensambarn på landet utan jämnåriga kompisar i grannskapet. Jag umgicks med min hund och lekte mest ensam i skogen intill. Hade en hemmavarande mor som hade eget att syssla med på vårt jordbruk. När skolan började på höstarna var det svårt att anpassa sig till att vara bland en massa människor. Ovanpå det blev jag mobbad under låg och mellanstadiet.
Detta har jag inte riktigt klarat att kompensera. Hur gör man? Vem törs man prata med? Kan man bara hälsa på utan att var inbjuden till en viss tidpunkt?
Det är enklare om jag är i ett bestämt sammanhang. Jobbar som utbildare och det är en klar och färdig roll att kliva in i. Jag har mina elever och jag är deras "lärare".
Men annars? Hur gör man?