Socialt experiment:kvinnomisshandel i hiss. 1 av 53 reagerar

Har du varit i den situationen? Hur vet du att du skulle få ut henne ur hissen? Hon kanske inte alls vill följa med dig.

Jag har skrivit det förr i trådar om att ingripa eller inte. Jag trodde att det var lätt att ingripa, tills en vän berättade om den komplexa dynamiken i våldsamma relationer. Ofta är den slagna parten hjärntvättad - hen tror inte att hen klarar sig utan sin partner (ibland är det även situationer som liknar ett Stockholmssyndrom - på något plan tycker man om sin partner och hittar på allsköns ursäkter, hen kan inte rå för att hen slår, hen är sjuk). Ibland finns även mycket rationella skäl för den slagne parten att "stå ut" - barn, gemensam ekonomi, gemensamt socialt nät, husdjur etc som håller kvar personer som borde fly för sitt liv.

Den här komplexa situationen innebär att man inte alltid vet vad som händer om man ingriper. Upplevs den misshandlande mannen som kvinnans fasta punkt kanske hon inte vill bli räddad. Hennes situation kanske blir än mer ohållbar om man tvingar henne att ta ställning mot pojkvännen. Han kan också uppfatta att hon har skämt ut honom genom att folk uppmärksammat att han slagit på henne (många som slår sina partners upplever det som en rätt de har och därmed kommer inte incidenten i hissen i hans värld att handla om att han bar sig kriminellt illa åt, utan om att hon skämde ut honom inför alla dessa personer).

Det här innebär inte att man inte ska reagera - men det innebär att man ska se realistiskt på vad man kan göra. Man kan säga något. Har man möjlighet att ge långsiktigt stöd kan man ge henne sitt telefonnummer (om inte är det en avledande manöver att börja snacka om en fiktiv gemensam skoltid etc som kan leda fram till det). Man kan ringa 112. Man kan bli den gemensamma fienden så att han åtminstone inte slår ihjäl henne där och då. Man måste försöka hjälpa till - men man måste också ta ansvar för sina handlingar och inte lämna den man vill hjälpa på en ännu sämre plats. För sanningen är att misshandlade kvinnor är i en så svag situation att det är svårt att agera - samtidigt som situationen naturligtvis inte blir bättre innan omgivningen gör det.

Å andra sidan jag kan ha helt fel: ni som skulle ta med er kvinnan ur hissen - vad hade ni tänkt att göra med henne sedan? Hur skulle ni säkerställa att hon var fortsatt räddad?

PS en jag kände gick in i ett pars hem och fysiskt hämtade en misshandlad person. Det var inte vackert (inte ens i den friserade version jag har fått) och det funkade därför och därför att det fanns ett socialt skyddsnät kring människan.

Jag har levt i den situationen. Jag har hämtat misshandlade partners från deras fängelsen. Jag vet att det är blodigt, rått och helt jävla absurt.

Hon skulle ha följt med mig ut från hissen, men hon skulle även ha gått tillbaka till honom sen när han släpps från häktet. Hon skulle absolut åka på stryk igen, men hon skulle så länge hon får leva, veta att hon är sedd och att det hon utsätts för är fel.

Tro inte för en endast sekund att den lilla biten omtanke och beskyddelse inte är värt det, för hon åker på stryk oavsett vad omgivningen gör.

Och åker jag på stryk finns det ju i alla fall en chans att hon slipper sitt monster i någon månad i alla fall. För skillnaden mot om jag blir misshandlad istället för henne, är att polisen får veta det i slutet av dagen.
 
Hon skulle absolut åka på stryk igen, men hon skulle så länge hon får leva, veta att hon är sedd och att det hon utsätts för är fel..

Det är den tanken som får mig att försöka - och så tänker jag så här. Den slagne kanske inte fattar det första gången en utomstående blir upprörd och lägger sig i, men om fler försöker vid fler tillfällen så kanske, kanske, kanske... (Plus att även om man inte kan hjälpa någon ur ett par som slåss - så kan man kanske lära vittnen att "Man gör satan inte så!!!" vilket kan lära kommande generrationer något)

Jag vill kanske framförallt berätta att min erfarenhet är att det inte är lätt att ingripa och att vi kanske ska hylla dem som ingriper och lyfta fram dem som exempel. Jag tänker att det (tillskillnad från att döma dem som inte ingriper) är ett sätt för oss att öva på att ingripa och att skapa den mentala beredskapen att de facto göra något. Att utgå ifrån att man själv inte är som alla andra är en dålig utgångspunkt - jag anser att man istället ska utgå ifrån att man är som folk är mest och duger inte det (vilket det i det här fallet inte gör), så får man arbeta på att säkerställa att man själv reagera annorlunda.
 
Nu tycker jag väll kanske att agerandet i filmen inte känns så verklighetstroget. Men så har jag aldrig sett någon man ge sig på en kvinna...

Jag är däremot rätt säker på att jag inte skulle göra något förutom att så snabbt som möjligt komma ur hissen om ett par bråkade med fysiska inslag. Är alltför rädd om mig själv och är en kort tjej med inget att sätta mot en man. Kanske hade jag ringt polisen, det hoppas jag!
 
Hon skulle absolut åka på stryk igen, men hon skulle så länge hon får leva, veta att hon är sedd och att det hon utsätts för är fel.

Tro inte för en endast sekund att den lilla biten omtanke och beskyddelse inte är värt det, för hon åker på stryk oavsett vad omgivningen gör.

Exakt detta. Så länge omgivningen tittar bort och inte ingriper ger de ju sitt tysta medgivande till misshandeln.
 
Jag är däremot rätt säker på att jag inte skulle göra något förutom att så snabbt som möjligt komma ur hissen om ett par bråkade med fysiska inslag.

Det är det här (som jag fetat) som jag ser som det stora problemet: att vår kultur lärt oss att se det som "ett par som bråkar". Men det är INTE ett par som tjafsar lite inbördes, det är EN person som aktivt misshandlar en annan, och hon ber honom gång på gång att sluta.

"Lägenhetsbråk", "Våld mellan makar"...det måste bli en ändring på den här terminologin som normaliserar mäns våld mot kvinnor i partnerrelationer!
 
(Plus att även om man inte kan hjälpa någon ur ett par som slåss - så kan man kanske lära vittnen att "Man gör satan inte så!!!" vilket kan lära kommande generrationer något)
.

Oerhört illa skrivet av mig - jag ber om ursäkt. Me bad. Det ska inte heta "par som slåss" det ska heta "puckon som slår sin partner". Våldsamma relationer ska inte beskrivas som om de består av två likvärdiga subjekt.
 
Sedan några år tillbaka så är jag jour på kvinnorjouren. Jag vet att det är så här det ser ut.
Av alla dessa kvinnor som jag varit med och hjälp till att få komma till jourlägenhet så är det inte ovanligt alls.

Självklart går jag emellan idag-och det har jag självklart gjort!
Men vet att det är svårt att göra något.
för många år sedan då vi bodde i lägenhet-vi var själva väldigt unga , på övervåningen bodde en familj där det hördes klart och tydligt att barnen blev rejält slagna.
En gång då vi var ute och gick då det var mörkt och det är lätt att se in i fönster med lampor på såg jag hur ett av barnet blev upplyft och kastad bra många meter in i väggen, för att sedan bli bli slagen och sparkad, senare då jag var på väg uppp för trappan kom en kanske 5-6 årig pojke ner rullande från trappan rakt i ytterdörren, alltså två våningar.
Grannarna reagerade med att tycka att i och med att familjen var invandrare så kunde/skulle man inte lägga sig i-de har ju sån "uppfostran" typ och tja vi gjorde ingen åt det heller och jo skäms för det än idag.
 
Å andra sidan jag kan ha helt fel: ni som skulle ta med er kvinnan ur hissen - vad hade ni tänkt att göra med henne sedan? Hur skulle ni säkerställa att hon var fortsatt räddad?

I mitt inlägg står det "försökt", alltså inget självklart "hon skulle följa med mig ut". Och nej, det kanske inte skulle leda till att hon slapp att någonsin utsättas för samma sak igen - men då har jag i alla fall gjort ett försök. Att få personen ur den situationen där och då så det inte hinner gå längre, göra en anmälan själv, prata med henne, se om man kan få tag i folk hon känner (och kvinnojour) för att fixa mer stöttning. Kanske åtminstone plantera ett frö om att det där är helt jäkla galet, även om hon förmodligen inte kommer lämna honom på fläcken. Visa att det finns folk som bryr sig, hon står inte ensam.
Självklart kan man inte lösa problemet där och då, men man kan göra något som kanske till slut kan leda till att hon kommer ifrån situationen tidigare än om man bara skulle gått därifrån.
 
Oerhört illa skrivet av mig - jag ber om ursäkt. Me bad. Det ska inte heta "par som slåss" det ska heta "puckon som slår sin partner". Våldsamma relationer ska inte beskrivas som om de består av två likvärdiga subjekt.
Visst finns det par som slåss, men oftast är det ju en partner som slår den andre.

Problemet uppstår inte sällan i o m att den slagne inte anmäler eller tom tar tillbaka sin anmälan.

skulle en av killarna tagit till våld för att försvara henne i hissen så kan nog polisen bekräfta att risken inte är liten att han då kan få räkna med efterräkningar. Eftersom villkoret för att han ska gå fri är att hon bekräftar en misshandel genom att ställa sig bakom en anmälan...och det är tyvärr inte en självklar sak.
 
Jag har ställt mig emellan när en bekant blev trakasserad av sin dåvarande pojkvän och sade till honom att låta henne vara. Inte en tveksamhet från min sida den gången faktiskt, jag hade inte en tanke på att han skulle kunna ha slagit till mig också.
Jag hoppas att jag alltid kommer göra samma sak.

Kom på att jag också har ringt 112 när det lät som om kvinnan i lägenheten ovanför fick en rejäl omgång, var så jag undrade om han inte kastade möbler omkring sig också. Polisen var där på mindre än 5 min med typ 10 pers! :bow:
Fick dock aldrig veta vad det var som hade hänt.
 
Jag tycker det här är oerhört intressant. När sånt här diskuteras så är det alltid en majoritet som säger att de skulle ingripit. Ändå så är det ofta tvärtom i verkligheten.

Jag tror inte att folk ljuger men självinsikten kan vara lite dålig. Jag tror helt enkelt inte att vi vet hur vi hanterar situationer som vi inte är vana vid.
 
Om situationen hade varit som i filmen, så är jag ganska säker på att jag hade agerat. Jag hade gjort en bedömning och sett att killen inte är påverkad eller psykotisk. Då är det "fritt fram" att reagera och säga ifrån. Sedan hade jag ringt polisen och stannat kvar.

Om jag hade blivit rädd för killen för att han var drogad/psykotisk hade jag förmodligen inte gjort något i stunden men ringt polisen direkt när jag klivit ur. Hade nog inte agerat just där pga att det är en hiss/instängt utrymme. Stannat kvar utanför och väntat på polisen.

Även om det här är hypotetiskt, så vet jag i alla fall att jag tidigare agerat IRL. Flera gånger. Om barn har varit involverade har jag också anmält till socialtjänsten förutom polisanmälan.

Det är alltid svåra avvägningar hur man ska göra, tycker jag. I vissa lägen är det helt fel att bli arg och gå emellan, då det kan förvärra situationen för den utsatta. Då kan det vara bättre att försöka avleda på olika sätt.
 
Jag hoppas jag själv hade ingripit på något sätt, har aldrig varit med om liknande så tyvärr saknar jag egen erfarenhet. Det är fruktansvärt att se killen med mobilen som bara kikar upp och tjejen som säger "Jag är här också, var lite snäll och låt mig kliva av först". :(
 
Jag mår skitdåligt av att se filmen, helt sjukt.
Jag är ganska säker på att jag skulle agera, men såklart svårt att veta innan man står där.
 
Det finns många farliga/sjuka/påverkade människor som saknar spärrar så jag inte så säker på att jag skulle gå emellan. Människor som saknar spärrar är väldigt läskiga oavsett hur stora eller små de är. Jag skulle resonera så att uppenbarligen saknar den här personen i hissen "normala spärrar" eftersom han går på sin partner i hissen inför vittnen och då skulle han säkert inte tveka att gå på vittnet också om det (jag) skulle reagera. Däremot skulle jag ringa polisen och hålla koll på honom och vart han eventuellt tar vägen för att kunna meddela polisen det.

Bra beskrivning på hur jag känner.
 
Ja ett par låtsas bråka och mannen kränker kvinnan både fysiskt och psykiskt. Det händer i en hiss. 53 människor delar hiss med paret och blir vittne. 1!!!!! person reagerar.
Det är inte konstigt att världen ser ut som den gör.

Hade du vågat reagera?


Jag har gjort det många gånger och nöjet är alltid på min sida. Faktiskt.

Skulle jag nu råka få en smäll är det inte hela världen, jag kalkylerar snarare med hur stor risken är att jag drabbas värre än så och det är det som avgör huruvida jag lägger mig i eller inte.

Att några inte lägger sig i gällande detta filmklipp kanske beror på att de uppfattar att något är skumt? Jag tänker själv att äkta obehag märks och det är kanske frånvaron av det som gör att en del inte ingriper?
Sedan finns det såklart ett större klientel som inte skulle ingripa oavsett, det är sorgligt många som helt saknar civilk.
 
[
Jag har gjort det många gånger och nöjet är alltid på min sida. Faktiskt.

Skulle jag nu råka få en smäll är det inte hela världen, jag kalkylerar snarare med hur stor risken är att jag drabbas värre än så och det är det som avgör huruvida jag lägger mig i eller inte.

Att några inte lägger sig i gällande detta filmklipp kanske beror på att de uppfattar att något är skumt? Jag tänker själv att äkta obehag märks och det är kanske frånvaron av det som gör att en del inte ingriper?
Sedan finns det såklart ett större klientel som inte skulle ingripa oavsett, det är sorgligt många som helt saknar civilk.
Läs ThomasN:s inlägg! Det handlar sällan om bristande civilkurage utan om att människor har svårt att processa oväntad information (samma effekt innebar t.ex. att folk åkte NER till en smärtsam död i tunnelbanan när det brann på Kings Cross).

Jag agerar relativt ofta i håriga situationer - därför att jag befunnit mig i dem förr och därför att jag av den anledningen går omkring och funderar på hur de ska hanteras. Jag kommer in i dem med en verktygslåda -låt vara en ganska kass sådan men ändock. Men jag måste säga att jag agerar inte med glädje eftersom jag blir rädd och arg, det är svårt att veta vad man ska göra och eftersom det i regel är innihelvete tragiskt. Jag har i självförsvar slagit på folk - men jag tror inte att det skulle kunna göra mig glad om det så var Hitler jag gav mig på.

Jag blir också putt över att folk tar förgivet att de själva minsann skulle ingripa. Läxan av sådana här studier borde vara att man ska jobba på sin verktygslåda och skapa sig en beredskap (och skapa miljöer som underlättar för människor att göra korrekta bedömningar och vid behov agera). Majoriteten ingriper inte. Man kan inte utgå ifrån (och satsa andras och sin egen säkerhet på) att man är en bättre sort än 80-90% av mänskligheten.
 

Liknande trådar

Skola & Jobb Någon som är mer insatt än vad jag är nu för tiden? Om det är ok för PA att jobba dygn, och om det får fortsätta vara ok? Jag har i...
2
Svar
23
· Visningar
2 006
  • Artikel Artikel
Dagbok Under 2021 var jag vid två skilda tillfällen med om situationer där jag trodde att jag skulle bli dödad. Nu blev jag inte det, men det...
Svar
13
· Visningar
1 425
Senast: Nytant
·
Relationer Jag såg att min gamla tråd från i våras hade låsts, men jag fick så himla mycket fina och kloka ord av er den gången, så jag gör ett...
7 8 9
Svar
166
· Visningar
24 437
Övr. Hund Usch måste bara skriva av mig! Om tråden är på fel ställe så flytta den gärna. Var med om en så obehaglig händelse idag! Är för...
Svar
2
· Visningar
1 731
Senast: Fruentimber
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

  • Tvättstugedrama
Tillbaka
Upp