Socialt experiment:kvinnomisshandel i hiss. 1 av 53 reagerar

Har gått i mellan 2 gånger var av ena inte gick så bra för min del så jag gör inte om det, ute ur hissen hade ett samtal till polisen blivit av.
 
Jag undrar vad som hänt om en av killarna klappat till grabben och råkat skada honom.
Agerandet hade naturligtvis varit försvarligt men risken att han blivit fälld överhängande.

Känns som rätt solklart fall av putativt (inbillat) nödvärn, och är rätt säker på att den som agerat på det blivit frikänd, om inte i tingsrätten så åtminstone i hovrätten.
 
Jag hade med största sannolikhet fått panik och rusat ut från hissen så fort jag kunde. Men jag hade definitivt ringt 112 direkt efter.
 
Ärligt talat vet jag inte om jag hade vågat gjort eller sagt något i hissen:o Pga av om han haft kniv eller något annat vapen. Han hade kanske blivit ännu mera aggresiv om någon la sig i?

Jag hade ringt/letat efter hjälp.
 
Fan, det där är så jävla vidrigt :cry:

Hade du vågat reagera?
Jag hoppas och jag tror att jag hade reagerat ganska omgående, om inte så iaf ringt polisen väl utanför. Jag har reagerat förr, men då mot en kvinna och inte instängd på begränsad yta så helt samma situation är det ju inte... Det som skulle kunna hindra är väl min skräck för förbannade män men jag hoppas att jag hade trotsat den skräcken.

Tar iaf hellre risken att åka på stryk än lever med att inte ha gjort nånting - förvisso jävligt lätt att säga när man sitter tryggt bakom en skärm men... Jag har varit det där offret som misshandlas framför vittnen som inte gör ett piss och jag har lovat mig själv att aldrig någonsin bli som de. Att inte reagera vore inte bara jävligt illa för offret utan samtidigt ett svek mot mig själv.
 
Jag har reagerat förr, fast då på djurmisshandel. Agerar innan jag tänker och blir rädd först i efterhand.
 
Jag har reagerat förr, fast då på djurmisshandel. Agerar innan jag tänker och blir rädd först i efterhand.

Så reagerar jag med. Jag tänker inte just då vad som kan hända utan det enda jag har i huvudet är att stoppa det som pågår. Att hjärtat sedan slår i 300 slag i minuter efteråt är en baggis för jag hade inte kunnat leva med mig själv om jag inte hade gjort något.

Knapplån

Jag har gått emellan barn och föräldrar också när barnet blivit illa behandlat och vid ett tillfälle rakt ut frågat föräldern om jag ska ta med mig barnet hem istället så att föräldern slipper barnet om det nu är så illa att hen kan bete sig så mot barnet. Då tog föräldern barnet i handen och sprang därifrån. Jag hoppas att hen tänker sig för lite nästa gång och inser att folk faktiskt ser och reagerar på vad hen gör mot barnet.

Vid ett tillfälle när jag gick emellan fick jag blod över hela mig då den ena sekunden innan fick in en fullträff på näsan på den andre. Detta var precis när HIV hade börjat bli känt och det tog 3 månader att få svar på proverna och jag fick gå och ta om proverna var tredje månad under ett års tid innan de kunde friskförklara mig. Jag var 15-16 år och det var fruktansvärt jobbigt rent psykiskt. Efter den händelsen går jag inte emellan slagsmål längre men jag försöker avbryta på andra sätt och i detta fallet hade jag inte tvekat en enda sekund. Det syns lång väg att killen är stor i orden men liten på jorden så hade detta varit på riktigt så hade han möjligtvis gapat lite men inte mer.
 
I en hiss, vet inte.

Ute på stan, hade nog inte sett det. Eller blivit rädd, jag är inte tillfreds med okända människor som beter sig underligt.

Känner jag att jag har lite koll på situationen däremot är jag nog rätt bra på att agera och gör det instinktivt och blir rädd efteråt.
 
Ja ett par låtsas bråka och mannen kränker kvinnan både fysiskt och psykiskt. Det händer i en hiss. 53 människor delar hiss med paret och blir vittne. 1!!!!! person reagerar.
Det är inte konstigt att världen ser ut som den gör.

Hade du vågat reagera?


Det jag eventuellt kan råka genomlida är ingenting jämfört med vad en partner till våldsutövaren behöver genomlida. Bara förödmjukelsen av att 53 personer ser och hör misshandeln men inget gör...

Jag hade gått emellan, jag hade eventuellt gått på honom fysiskt också. Jag hade absolut inte gått ur hissen utan henne.
 
Jag önskar att jag hade ingripit, men tror helt ärligt inte att jag hade det. Jag har alltid trott att jag självklart skulle kasta mig emellan i sådana situationer, och folk som inte gjort detsamma har gjort mig förbannad. Men för några år sedan så hamnade jag bredvid två unga tjejer som började bråka utanför spärrarna på centralen, den ena lyckades kasta ner den andre på marken och började sparka henne på ryggen. Vad gör jag? Jo, mina ben fortsätter in på ICA dit jag var på väg. Inombords reagerade jag ungefär såhär av min reaktion :eek: :eek: :eek: I några millisekunder hann jag tänka "Äh, kids these days.. Dom jävlas alltid så våldsamt med varandra" och så fortsatte benen bara liksom gå. Sen bara slog det mig stenhårt när jag kom in på ICA att det faktiskt ligger en tjej utanför på marken som blir sparkad på. Jag vände mig om men då var väktarna redan där. Ni kan ju tänka er hur stor, stark och stolt jag kände mig då :(

Så nej, jag vet faktiskt inte varför.. Men jag kan inte bli arg på dem som står som fån och inte gör något. Det är något märkligt som händer i huvudet som är svårt att förklara. Jag bara hoppas vi kan prata mer om det här i samhället och reda ut vad det beror på. Det är riktigt läskigt att veta att folk nog inte skulle ingripa om något hände mig eller någon jag håller kär.
 
Jag vill bara gråta när jag ser filmen. Hur fan kan de bara stå där och låtsas som inget?
Det visar ju hur inlärt det är i vår kultur att våld mot kvinnor i nära relationer inte är så farligt, att man inte bör lägga sig i :(

Jag har gått emellan förr (barn och djur) och vet att jag skulle göra det igen. Visst kan det vara läskigt men när jag ser sådant där får jag ett sånt adrenalinpåslag av ilska att jag inte tänker.
Tycker hon som säger ifrån agerar föredömligt, "om du rör henne igen ringer jag polisen"
 
Det visar ju hur inlärt det är i vår kultur att våld mot kvinnor i nära relationer inte är så farligt, att man inte bör lägga sig i :(

Jag skulle nog inte ingripit oavsett vem som blev misshandlad av vem. Handlar inget om våld i nära relationer eller inte, jag är alldeles för egoistisk för att vilja bli sönderslagen av någon.
 
Jag försöker att göra mig själv beredd på att ingripa på ett eller annat sätt i situationer, men i en hiss skulle jag känna mig väldigt trängd. Å andra sidan skulle jag känna mig oerhört korkad som inte ingrep särskilt när det är just så tätt inpå.
 
Det finns många farliga/sjuka/påverkade människor som saknar spärrar så jag inte så säker på att jag skulle gå emellan. Människor som saknar spärrar är väldigt läskiga oavsett hur stora eller små de är. Jag skulle resonera så att uppenbarligen saknar den här personen i hissen "normala spärrar" eftersom han går på sin partner i hissen inför vittnen och då skulle han säkert inte tveka att gå på vittnet också om det (jag) skulle reagera. Däremot skulle jag ringa polisen och hålla koll på honom och vart han eventuellt tar vägen för att kunna meddela polisen det.
 
Jag har reagerat förr, fast då på djurmisshandel. Agerar innan jag tänker och blir rädd först i efterhand.
Jag är likadan, skiter i vilket och reagerar, tänker i efterhand på vad som hade kunnat hända.

Min sambo har burit bort mig från ett krogslagsmål en gång, två killar slogs och jag gick emellan. Min sambo tyckte jag skulle vara försiktig och låta fyllona tas om hand av vakterna.
Men det har hänt massor av gånger, de tillfällena jag inte sagt till mår jag dåligt, så jag måste.
 
Tyvärr, tror jag inte att jag hade ingripit heller. Första reaktionen om ett par bråkar är väl att man inte vill lägga sig i... Folk bråkar juh hela tiden. Så man vill bara vända ryggen till... Sen är man nog för kort tid i hissen för att bilda sig en uppfattning av situationen.
Men framförallt killen i grön skjorta reagerar jag starkt på... när han tar stryptag och puttar henne. Skulle jag se det har jag svårt att se att jag bara skulle se på och sen gå utan att göra något. Blir jävligt förbannad när jag ser det...:devil: Han ser ju inte heller ut som en person som skulle kunna bära kniv eller så...
Men detta är bara spekulationer, man vet ju inte förrän man blir satt i en sådan situation.
 
Tyvärr, tror jag inte att jag hade ingripit heller. Första reaktionen om ett par bråkar är väl att man inte vill lägga sig i... Folk bråkar juh hela tiden. Så man vill bara vända ryggen till... Sen är man nog för kort tid i hissen för att bilda sig en uppfattning av situationen.
Men framförallt killen i grön skjorta reagerar jag starkt på... när han tar stryptag och puttar henne. Skulle jag se det har jag svårt att se att jag bara skulle se på och sen gå utan att göra något. Blir jävligt förbannad när jag ser det...:devil: Han ser ju inte heller ut som en person som skulle kunna bära kniv eller så...
Men detta är bara spekulationer, man vet ju inte förrän man blir satt i en sådan situation.
 
Jag skulle sagt ifrån. Men så är jag också van vid liknande situationer pga tidigare jobb (och har alltså gått emellan vid tidigare tillfällen).
Hade det inte känts okej för min egen säkerhet att gå emellan (tänker t.ex. om killen verkar påtänd) så hade jag istället försökt få med kvinnan ut samtidigt som mig och snabbt som attan ringt polis. Det hade definitivt inte känts bra att bara titta surt och sen gå därifrån, heller inte att bara säga ifrån och sen släppa det (jag hade alltså gjort en anmälan). Misshandel är aldrig okej, oavsett som det är man-kvinna (eller tvärt om), man-man eller kvinna-kvinna.

Reaktionerna i filmen gör att jag tappar lite hopp om mänskligheten. Speciellt hon som säger att hon vill gå ut först :crazy:
Man får ju verkligen hoppas att någon av dom tänkte att dom skulle ringa polis så snart dom lämnat hissen.
 
Det jag eventuellt kan råka genomlida är ingenting jämfört med vad en partner till våldsutövaren behöver genomlida. Bara förödmjukelsen av att 53 personer ser och hör misshandeln men inget gör...

Jag hade gått emellan, jag hade eventuellt gått på honom fysiskt också. Jag hade absolut inte gått ur hissen utan henne.

Har du varit i den situationen? Hur vet du att du skulle få ut henne ur hissen? Hon kanske inte alls vill följa med dig.

Jag har skrivit det förr i trådar om att ingripa eller inte. Jag trodde att det var lätt att ingripa, tills en vän berättade om den komplexa dynamiken i våldsamma relationer. Ofta är den slagna parten hjärntvättad - hen tror inte att hen klarar sig utan sin partner (ibland är det även situationer som liknar ett Stockholmssyndrom - på något plan tycker man om sin partner och hittar på allsköns ursäkter, hen kan inte rå för att hen slår, hen är sjuk). Ibland finns även mycket rationella skäl för den slagne parten att "stå ut" - barn, gemensam ekonomi, gemensamt socialt nät, husdjur etc som håller kvar personer som borde fly för sitt liv.

Den här komplexa situationen innebär att man inte alltid vet vad som händer om man ingriper. Upplevs den misshandlande mannen som kvinnans fasta punkt kanske hon inte vill bli räddad. Hennes situation kanske blir än mer ohållbar om man tvingar henne att ta ställning mot pojkvännen. Han kan också uppfatta att hon har skämt ut honom genom att folk uppmärksammat att han slagit på henne (många som slår sina partners upplever det som en rätt de har och därmed kommer inte incidenten i hissen i hans värld att handla om att han bar sig kriminellt illa åt, utan om att hon skämde ut honom inför alla dessa personer).

Det här innebär inte att man inte ska reagera - men det innebär att man ska se realistiskt på vad man kan göra. Man kan säga något. Har man möjlighet att ge långsiktigt stöd kan man ge henne sitt telefonnummer (om inte är det en avledande manöver att börja snacka om en fiktiv gemensam skoltid etc som kan leda fram till det). Man kan ringa 112. Man kan bli den gemensamma fienden så att han åtminstone inte slår ihjäl henne där och då. Man måste försöka hjälpa till - men man måste också ta ansvar för sina handlingar och inte lämna den man vill hjälpa på en ännu sämre plats. För sanningen är att misshandlade kvinnor är i en så svag situation att det är svårt att agera - samtidigt som situationen naturligtvis inte blir bättre innan omgivningen gör det.

Å andra sidan jag kan ha helt fel: ni som skulle ta med er kvinnan ur hissen - vad hade ni tänkt att göra med henne sedan? Hur skulle ni säkerställa att hon var fortsatt räddad?

PS en jag kände gick in i ett pars hem och fysiskt hämtade en misshandlad person. Det var inte vackert (inte ens i den friserade version jag har fått) och det funkade därför och därför att det fanns ett socialt skyddsnät kring människan.
 
Det visar ju hur inlärt det är i vår kultur att våld mot kvinnor i nära relationer inte är så farligt, att man inte bör lägga sig i :(

Fast alltså det handlar ju om att folk är dåliga på att ingripa och inte att offret är en kvinna. Kvinnor får mycket mer hjälp i dessa situationer.
 

Liknande trådar

Skola & Jobb Någon som är mer insatt än vad jag är nu för tiden? Om det är ok för PA att jobba dygn, och om det får fortsätta vara ok? Jag har i...
2
Svar
23
· Visningar
2 006
  • Artikel Artikel
Dagbok Under 2021 var jag vid två skilda tillfällen med om situationer där jag trodde att jag skulle bli dödad. Nu blev jag inte det, men det...
Svar
13
· Visningar
1 425
Senast: Nytant
·
Relationer Jag såg att min gamla tråd från i våras hade låsts, men jag fick så himla mycket fina och kloka ord av er den gången, så jag gör ett...
7 8 9
Svar
166
· Visningar
24 437
Övr. Hund Usch måste bara skriva av mig! Om tråden är på fel ställe så flytta den gärna. Var med om en så obehaglig händelse idag! Är för...
Svar
2
· Visningar
1 731
Senast: Fruentimber
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

  • Akvarietråden V
  • Promenadskor vinter
  • Uppdateringstråd 30

Hästrelaterat

  • Dressyrsnack 17
  • "Sitt som ett m**go" - Aftonbladet
  • Uppsittningspall?!

Omröstningar

  • Tvättstugedrama
Tillbaka
Upp