Snälla hjälp mig, hunden är reaktiv

busanbusan

Trådstartare
Vet inte var jag ska börja, kör med anonymt nick, detta börjar bli ohållbart.

För att hålla oss anonyma vill jag inte gå ut med ras på hunden. Snälla respektera att jag vill hålla det anonymt och fråga inget personligt. Hunden är renrasig, 5 år gammal, har haft hen som valp. Hunden, som vi kan kalla A i inlägget, är av bra stam, röntgad, veterinärundersökt och har inga synliga eller märkbara problem på fysiska sidan. A går under raser som har både lite vakt och jakt i sig, men används ofta som sällskapshund.

A är väldigt reaktiv, har sen tidig unghund vart utfallshund mot andra hundar och även mot människor som A inte vart bekväm med. A funkar inte med barn, A funkar oftast inte med män. A är även en stressad individ som inte klarar när det blir för mycket i vardagen, då ökar problemen med reaktiv beteende.

Jag, som ensam ägare till hunden, har levt mitt liv för A. Jag har låtit A slippa barn, jag har låtit A haft sina egenheter, låtit A få allt en hund kan önska, hoppat över att ta semester då A inte funkar att lämnas bort, har anpassat hela mitt liv för att få A trygg, säker och lycklig.

I vanliga fall har jag tänkt att "skit samma", min hund är som hen är, detta kämpar vi för, detta fixar vi, jag har köpt A och det är bara att kämpa på och träna vidare, jag älskar ju A över allt annat.

Men nu blev jag så himla ledsen igår ( igen!).

Kommer och går en vanlig promenad, hunden kopplad, men går ca 1,5 m framför mig när jag rundar ett gatuhörn/lägenhetshus. Precis där, kommer en man i 60-70-årsåldern. A gör ett utfall och nafsar/biter honom i handen, jag hinner inte stoppa, då hunden är framför mig och jag ser honom senare än vad A gör. Jag höll på att skämmas ihjäl, men mannen går vidare utan att vända sig om/säga något, och jag var allt för chockad att stanna honom. Skäller på hunden och börjar gråta när jag kommer hem av att hen beter sig såhär, det är inte första gången. A har bitit/nafsat både barn, grannar och vänner, och jag vet inte varför.

Jag har gått kurser, har haft en problemhundsutredare att bolla med, men ändå kommer jag ingen vart med A. A fortsätter att göra utfall mot människor som kommer för nära, och det gäller även mina besökare i hemmet. Hundar ute, undviker vi och går undan ifrån, och det funkar oftast bra, men det känns inte kul att inte kunna ta hem folk längre för att A ska bita/nafsa, eller i mildaste fallet bara ragga och morra.. Barn går inte alls.

Jag har kommit fram till att A är osäker i de flesta situationer detta händer, och jag jobbar verkligen med att stärka A varje dag, men jag kommer ju ingen vart. A får verkligen det hen behöver, av både motion, mentalt och vila. A får diverse motion av lösspring, i stad och skog. A får träffa andra hundar hen fungerar med, för att leka och busa med. A får spår och sök, nosework och annat mentalt regelbundet,och är ändå ingen krävande ras i sig. Jag skulle gissa på att A får mer aktivitet än många andra i samma kategori, men A får även vilodagar pga stressat beteende. A är sällan ensam hemma, det blir ett fåtal timmar i veckan bara, som A klarar bra, eller till och med utmärkt. A sover och är superlugn, inga problem upp till 6 timmar.

Så snälla vad gör jag? Jag älskar mitt hund över allt annat, A är mitt allt. Men jag inser ju samtidigt att det inte är ok att A gör utfall mot okända människor och biter/nafsar, Jag känner mig ganska begränsad att aldrig kunna bjuda hem någon pga av att A kan bita/nafsa dem. Jag kan aldrig ställa upp som barnvakt till syskonbarn eller kompisar då hunden är opålitlig. Jag börjar efter 5 år känna mig så uppgiven att aldrig kunna lita på min hund i det sociala.

Det jag vill poängtera stort är att A är världens bästa hund när vi är själva.Världens lydigaste, kommer på inkallning i vilken situation som helst, går att ha lös, älskar att kela och mysa och inga problem för mig om jag skulle vilja ta ben, mat eller annat ifrån hen. ALDRIG problem när vi är själva med varandra. A är världens bästa hund, så länge vi är själva, annars en mardröm....

Det känns helt sjukt att skriva, men borde A få gå vidare eller borde jag jobba mer på något? Vad i helskotta ska jag göra med A när jag inte kan ta hem folk och A även gör utfall på okända människor ute? Hundar och utfall är en sak, men att jag själv får ta avstånd att umgås med folk för att det inte funkar hemma, det börjar tära på mg...

5 år, och jag kämpar på, men 5 år utan semester, 5 år att ta hänsyn till hunden, aldrig kunna lämna bort, aldrig åka iväg, aldrig slappna av, aldrig få ett endaste dygn ledigt. 5 år där varenda promenad är på helspänn att A inte gör utfall mot andra hundar och människor... Förlåt jag är bara trött och uppgiven just nu, så snälla var snälla i era kommentarer och hjälp mig med råd....
 
Det första jag tänker spontant är: Munkorg på hunden när ni är utanför hemmet, alltid, alla dagar, alla väder. Det är just den typen av situation som hände igår som inte får hända, att ni kommer runt ett hörn och hunden flyger på och biter en person innan du hinner stoppa. Nu lät det inte som att det var så allvarligt denna gången, men en gång är en gång för mycket och nästa gång kan det bli värre, det kan vara så illa att hunden biter ett barn så att barnet måste uppsöka läkare.

Tycker det låter som en oerhört jobbig situation ni är i. Det kan kännas i det närmaste hopplöst när man gått genom spaltmeter efter spaltmeter med tränare och kurser och inget hjälper.

Det kan låta hårt, men om jag varit i dina skor hade jag faktiskt övervägt att låta hunden somna in. Verken du eller hunden mår bra av detta. Hunden är konstant stressad och rädd verkar det som, utom när ni är själva hemma. Den reagerar med anfall mot i princip alla främmande människor den möter, inkl barn. Du kan inte lämna bort hunden för att kunna åka iväg på semester osv. Vad händer om ni måste till veterinären? Klarar hunden att bli undersökt av veterinär eller måste hunden drogas för att inte försöka hoppa på veterinären?

Om du sitter ned och läser ditt eget inlägg, som om det handlade om någon annan, vad hade du gett för råd till den personen?
 
Åh, jag har inga direkt handfasta råd då jag och Alice är i samma sits. Nästan. Alice gör inte utfall och kan inte vara ensam hemma men resterande stämmer. Det händer att Alice nafsar okända människor i vaderna inomhus, om hon känner sig trängd (även om det bara är i byxorna och alla jag träffar är medvetna om att det kan hända). Jag lever på ett sätt också för henne, precis som du beskriver. Känner så väl igen mig i allt det du skriver!! :heart Att ha världens mest fantastiska hund, men som försvårar livet för en. Jag brukar jämföra det (lite halvseriöst) med att ha ett funktionsnedsatt barn.

Vissa dagar är det väldigt tufft och då ifrågasätter jag om Alice ska få fortsätta leva. "Det är ju ändå bara en hund". Men samtidigt är hon mitt barn och bästa vän! Vi har visserligen gjort stora framsteg under de 2,5 år vi haft tillsammans och jag hoppas att vi kan fortsätta göra det.
Imorgon ska vi gå på en kurs för rädda och osäkra hundar som har olika problematik och jag hoppas kunna få med mig många verktyg därifrån! Kursen är 40 mil bort men instruktören är helt fantastisk och hon FÖRSTÅR Alice!
Så kanske att du inte har hittat rätt tränare? Det kan ju kanske vara en sak att titta på? Vi har gått kurser (och utredning) för tre olika instruktörer innan vi hittade rätt.En av dom var helt fel, två har varit bra men denna fjärde är något helt annat! Hade jag bott närmare hade jag endast tränat för henne.

Men sen låter det ju som att din A är en "värre" version av Alice och ni har kämpat längre. Logiskt sett så resonerar jag att "ingen lider av att vara död". Men jag vet hur svårt det är att resonera så när det gäller ens egen hund.
 
Det första jag tänker spontant är: Munkorg på hunden när ni är utanför hemmet, alltid, alla dagar, alla väder. Det är just den typen av situation som hände igår som inte får hända, att ni kommer runt ett hörn och hunden flyger på och biter en person innan du hinner stoppa. Nu lät det inte som att det var så allvarligt denna gången, men en gång är en gång för mycket och nästa gång kan det bli värre, det kan vara så illa att hunden biter ett barn så att barnet måste uppsöka läkare.

Tycker det låter som en oerhört jobbig situation ni är i. Det kan kännas i det närmaste hopplöst när man gått genom spaltmeter efter spaltmeter med tränare och kurser och inget hjälper.

Det kan låta hårt, men om jag varit i dina skor hade jag faktiskt övervägt att låta hunden somna in. Verken du eller hunden mår bra av detta. Hunden är konstant stressad och rädd verkar det som, utom när ni är själva hemma. Den reagerar med anfall mot i princip alla främmande människor den möter, inkl barn. Du kan inte lämna bort hunden för att kunna åka iväg på semester osv. Vad händer om ni måste till veterinären? Klarar hunden att bli undersökt av veterinär eller måste hunden drogas för att inte försöka hoppa på veterinären?

Om du sitter ned och läser ditt eget inlägg, som om det handlade om någon annan, vad hade du gett för råd till den personen?
 
Phu.... Fick en sådan gråtattack nu... Avliva min hund, det känns som ett helvete... Men vad ska man göra? Kämpa på med allt man kommer på för att få hunden lugn/harmonisk, avsäga alla besök leva isolerat för att det ska funka med hunden. Jag känner mig så kluven. Min hund är mitt allt, men även jag känner mig isolerad för att kunna vara en bra hundägare.
 
Du har kommit så långt det går att komma i träningen av den hunden tror jag. Sätt på munkorg när ni går ut och ha hunden i bur eller i ett annat rum när du får gäster. Sedan vet jag att det finns hundpensionat som tar emot den typen av hund om du talar om att det finns problem, (och lämnar med munkorgen).

Beslutet är bara ditt, jag tror visst att det går att leva med en sådan hund om man följer förhållningsreglerna och inte själv hela tiden blir besviken över att hunden inte blir "bättre". Vill man inte ha hunden bör den avlivas eftersom det inte är någon omplaceringskandidat.
 
Phu.... Fick en sådan gråtattack nu... Avliva min hund, det känns som ett helvete... Men vad ska man göra? Kämpa på med allt man kommer på för att få hunden lugn/harmonisk, avsäga alla besök leva isolerat för att det ska funka med hunden. Jag känner mig så kluven. Min hund är mitt allt, men även jag känner mig isolerad för att kunna vara en bra hundägare.
Man ska inte se avlivning som ett misslyckande. Det låter verkligen som att du gjort allt som står i din makt för att få rätsida på det, men ändå har det inte funkat.

De flesta av oss har nog varit med om att behöva ta ett sånt beslut någon gång, oavsett anledning och det är lika hårt varje gång. Dock ska man komma ihåg att som ägare är det ens skyldighet att se till att hunden inte lider, och när man inte kan få bort lidandet med antingen veterinärvård, träning, eller vad det nu är som behöver göras, så är det lika mycket ens skyldighet att ta det tuffa, men rätta, beslutet att låta hunden somna in. I döden lider hunden inte och du kan försäkra dig själv om att du gjorde allt du kunde, och att du var med enda till slutet och såg till att hunden hade det så bra den kunde hela vägen.

Det finns många människor som lämnar bort sina djur till nya ägare istället för att avliva dem eftersom de inte klarar av att ta det jobbiga beslutet att avliva. Det i mina ögon är att svika hunden, lika mycket som jag anser det vara att svika när man fortsätter att truga på, år ut och år in trots att man inte ser någon förbättring och hunden mår lika dåligt som den gjorde från början. Psykiskt lidande i form av rädslor och oro kan vara lika plågsamma som fysiskt lidande via sjukdom eller skada.
 
hunden kopplad, men går ca 1,5 m framför mig när jag rundar ett gatuhörn/lägenhetshus.
En reaktiv hund som gör utfall och biter går framför dig i full längds koppel vid gatuhörn - och får därmed ditt medgivande att hantera det den möter i världen på eget bevåg bäst den förstår..

Det låter som att ni har nått vägs ände. Kan du hitta ett gott omplaceringshem vore det ju det bästa, annars tycker jag att du ska avliva hunden.

Skaffar du en ny hund, så fundera noga när du väljer ras och försök hitta något som kanske passar dig lite bättre.
 
En reaktiv hund som gör utfall och biter går framför dig i full längds koppel vid gatuhörn - och får därmed ditt medgivande att hantera det den möter i världen på eget bevåg bäst den förstår..

Det låter som att ni har nått vägs ände. Kan du hitta ett gott omplaceringshem vore det ju det bästa, annars tycker jag att du ska avliva hunden.

Skaffar du en ny hund, så fundera noga när du väljer ras och försök hitta något som kanske passar dig lite bättre.
Du skriver som att jag inte vet något om hund? Vad tror du skulle bli bättre i ett omplaceringshem, då jag gärna jobbar fullt ut att min hund ska vara var hos mig.
 
@busanbusan Tolka det inte så, jag tror säkert du gjort allt för hunden. Se det som att ni bara inte passar ihop, istället.
Vi har levt tilsmmmans sen valptiden och både A och jag trivs jättebra med varandra och har ibga problem. Problemen är med barn och andra människor, så hur kommer jag in som en dålig hundägare i det och ska omplacera ?
 
Usch så hemskt. Spontant tänker jag att det inte ska vara så hemskt att ha hund. Precis som i ett dåligt förhållande borde man gå vidare och hitta en bättre individ att dela livet med. Ett lyckligt liv.

Samtidigt älskar man ju hunden.

Fy vilken sits. Jag röstar väl på att ta bort. Sorgen går ju över.
 
Vi har levt tilsmmmans sen valptiden och både A och jag trivs jättebra med varandra och har ibga problem. Problemen är med barn och andra människor, så hur kommer jag in som en dålig hundägare i det och ska omplacera ?

Jag tror inte @Sleepy menade något illa, kanske att ett "bättre" hem är på landet mitt ute i ingenstans där A inte behöver träffa varken andra hundar eller människor? Men å andra sidan borde inte A utsättas för en flytt och nya, okända ägare.

Som de andra säger så på med munkorg och ta dig en funderare om att du faktiskt gjort allt för A och det är inte fel av dig att överväga avlivning efter så många år av försökande.. Det ska vara kul att ha djur!!
 

Liknande trådar

Övr. Hund Hej! Postar här för första gången pga att jag har väldigt mycket ångest. Jag och min partner har pratat om hund i många år ingen av oss...
6 7 8
Svar
151
· Visningar
10 687
Hundträning Jag behöver alla råd hur jag ska hjälpa min hund som jag uppfostrat helt fel. Jag har gjort henne rädd och osäker. Vid hundmöten har jag...
Svar
7
· Visningar
812
Senast: Red_Chili
·
Övr. Hund Min killes familj har två hundar, en grey och en whippet. De är båda trevliga och har aldrig haft problem med att träffa nya personer...
Svar
13
· Visningar
1 316
Senast: hastflicka
·
Hundträning Jag har skrivit här förut att vi köpte en valp i november och vi har nu två spaniels. Gamla hunden är fem år. Vi har nu fått...
2 3
Svar
53
· Visningar
5 596
Senast: Milosari
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

Tillbaka
Upp