Snälla, ge mig styrka....

[Mirac_]

Hur orkar man med en vårdnadstvist och hur får man barnet till att klara sig igenom de?

Känner att jag är ganska anonym på Buke och jag måste få de ur mig innan jag går sönder inuti.

För att ta de lite från början så är det över 2½år sen jag separerade från min dotters pappa. Detta gjorde jag eftersom han inte kan kontrollera sitt humör och slog sönder en hel del i huset både väggar, dörrar och inventarier. Jag stod ut för som dom flesta andra småbarns föräldrar så gör man det för sina barn antar jag. Det gick till den dagen hans humör gick ut över dottern och han skrämde henne så pass att hon fortfarande 2½ år senare blir jätte upprörd och orolig när han höjer rösten eller blir arg. Hon säger nästan aldrig något om de men hon slutar äta så man vet direkt när det hänt något när hon är hos honom.
Han bor ca 6mil bort och har sen den dag vi separerat bråkat om allt han har kunnat komma på och då menar jag ALLT.
Vi har redan haft advokater inkopplade för att han inte va nöjd med umgänget, de löste vi och gjorde ett avtal. När vi va färdiga med de drog han igång ett bodelningsmål. Fick lösa ut honom ur MITT hus som jag alltid stått ensam för. Nu när han inte kan göra mer på de har han börjat bråka om dottern igen.

Han vill då ha henne varannan vecka så att hon har en dagmamma där och en hos mig. Så skulle de då vara tills hon börjar skolan. De tycker inte jag är lämpligt för en liten tjej på 4½år som blir rädd så fort pappa höjer rösten.
Vi har varit på ett par samarbetssamtal och inte ens då kunde han hålla humöret i schack utan skrek och gick på och kläckte ur sig "att han fick fara runt som en galning för att hämta en jäkla unge" menade då dottern.
Gick så långt att soc tanten frågade mig när jag skulle gå ut om de verkligen va säkert.

Känner mig ganska låg just nu. Fick en lite dotter till för ett halvår sen och skulle njuta av ledigheten med mina flickor men ist måste jag lägga min energi på advokat samtal och bli utsatt för en massa påhopp på FB. Visar aldrig att de gör ont eller kommenterar det men de känns. Antar att jag är den starka i mina vänners ögon och klarar inte förklara hur dåligt jag mår egentligen. Kan ju inte ens sova om nätterna för tankarna bara mal hela tiden.

Ber om ursäkt för mitt långa och känslomässiga utbrott.

 

[havreflinga]

Sv: Snälla, ge mig styrka....

Usch, stackare! Så hemskt att du ska behöva ha det så här. Tyvärr är du förbunden med den här människan för lååång tid framöver, i och med att ni har barn ihop.

Kan ju inte ens sova om nätterna för tankarna bara mal hela tiden.

Så kan du ju inte ha det! Du kommer nog fortsätta ha problem med den här mannen, men du kanske kan begränsa det lite. Vad han skriver/säger om DIG behöver du ju egentligen inte lägga energi på. De som känner honom (mer än bara väldigt ytligt) vet ju vad han går för. De dömer inte dig utifrån vad han säger. De vet att han hatar allt och alla.

Men hur du ska skydda/hjälpa er dotter måste du ju fundera på. Jag hade nog valt att vädja till pappans föräldrakärlek. Tilltalat honom som att jag VET att han älskar henne och vill hennes bästa, och samtidigt som att det vore en självklarhet att han har problem med sitt humör, utan att fördöma det. Öppnat upp för att han t ex skulle kunna lämna dottern hos dig med kort varsel, när han känner att han är för arg, och kunna få tillbaka henne när han är mer i balans.

Jag hade verkligen försökt undvika att han försöker dölja för dig vad som händer hemma hos honom när dottern är där, för att han är rädd att förlora vårdnaden. Jag hade velat att han skulle känna sig trygg, men ändå skulle jag inte tveka att försöka få igenom ensam vårdnad den dagen jag bedömmer att jag har lagens stöd för att kräva det. Det låter som att han är farligt nära den gränsen.

Skriv ner en handlingsplan för dig själv:
När han säger .... ska jag svara .....
När han beter sig så här .... ska jag förhålla mig så här ....
När jag misstänker att dottern är rädd, ska jag säga/göra/prata med....

Jag tror och hoppas att du kommer få tillbaka lite energi av att ha något konkret att hålla dig till. Varje gång du blir förtvivlad och förvirrad läser du i din handlingsplan. Lägg till nya insikter efterhand.

Stödkramar!

 

[Fashionistan]

Sv: Snälla, ge mig styrka....

Du behöver inte be om ursäkt!!!

Jag är själv inte förälder men jag kan säga så mycket som att denna man som beter sig så FRUKTANSVÄRT ILLA ÅT inte alls borde få ha er flicka, speciellt som han skrämt henne så illa! Är "de som bestämmer" något sådär funtade rätt så borde du absolut få ensam vårdnad om erat(era?) barn och pappan ska eventuellt få träffa henne under uppsikt (tex fika med dig osv) - Han är INTE lämpad att "hantera" sitt barn!

Hoppas verkligen inte att han slagit dig/dottern och jag skickar många styrkekramar!

 

[Mirac_]

Sv: Snälla, ge mig styrka....

Vad han o hans nya sambo skriver försöker jag verkligen blunda för men ibland är det svårt det ska jag erkänna. Rena lögner dom slänger ur sig. Tråkigt att dom känner att dom måste smutskasta mig för att komma någonstans.

Att tilltala honom så som du föreslår funkar bara när man pratar direkt med honom typ öga mot öga men tyvärr är det så att så fort han kommer hem så står både hans mamma, sambo och en del andra och hejar på honom om umgänget så då ändrar han uppfattning om allt igen. Han är väldigt duktig på att ljuga och manipulera folk oxå. Tanten på soc stod typ på "hans sida" under de första mötet. De skulle provas med umgänge varannan vecka vad jag än tyckte om det. Inte förrän mötet i förra veckan som hon förstod varför jag inte går med på mer umgänge. (efter hans utbrott)
Att han skulle lämna dottern till mig när han blir arg eller om de händer något kommer tyvärr aldrig att hända. När hans lillasyster var med om en bilolycka och låg på intensiven med slangar över allt i koma så tog han med dottern dit!! Sen säger han att hon inte blev rädd av att se hans syster utan av en som låg sidan om för den personen såg värre ut än systern!!! Jag fick inte reda på att hon varit med där förrän dottern kom hem och berättade de. Skoja om dottern drömde mardrömmar sen.

Ska verkligen försöka göra en handlingsplan för detta tär något fruktansvärt. Såg fram emot att gå hemma och mysa med mina flickor men tankarna går hela tiden till detta.

Tack så hemskt mycke för dina stödkramar - dom behövs just nu kan jag säga.

 

[Mirre]

Sv: Snälla, ge mig styrka....

Har tyvärr inga tips att ge men sitter i samma sits själv.
Separerat, exet tjatar om att ha varannan vecka trots att sonen tydligt visar att han inte mår bra av det. Har föreslagit varannan helg och två ev tre dgr i veckan men nej det går han inte med på. Vi har så nu men hans föräldrar tjatar om varannan vecka och då går han på det.

 

[Mirac_]

Sv: Snälla, ge mig styrka....

Tack!

Vi har ett gemensamt barn. Han har aldrig slagit oss bara hemmet och skrämt upp oss en hel del. Typ dykt upp mitt i natten för att "prata" och om jag inte släppte in honom skulle han "se till att ta sig in i vilket fall".
I dagens samhälle är det fruktansvärt svårt att få ensamvårdnad tyvärr men han ska definitivt inte ha henne mer. Han har henne varannan vecka tors-sön och de räcker alldeles utmärkt. Speciellt med tanke på hur ofta jag måste övertala dottern till att åka dit.

 

[Mirac_]

Sv: Snälla, ge mig styrka....

Förstår inte varför folk inte kan se förbi sin egen vilja och verkligen ta en titt på hur deras barn mår. Varför håller man på så? Jag förstår de verkligen inte.
Det är ju faktiskt barnen som får ta den värsta smällen även om exet tror att dom kommer åt/gör föräldern illa. Visst gör dom de men tyvärr är det ju barnet som mår alldra sämst!

Skickar stödkramar till dig för jag vet precis hur de känns!

 

[ameo]

Sv: Snälla, ge mig styrka....

Tack!

Vi har ett gemensamt barn. Han har aldrig slagit oss bara hemmet och skrämt upp oss en hel del. Typ dykt upp mitt i natten för att "prata" och om jag inte släppte in honom skulle han "se till att ta sig in i vilket fall".
I dagens samhälle är det fruktansvärt svårt att få ensamvårdnad tyvärr men han ska definitivt inte ha henne mer. Han har henne varannan vecka tors-sön och de räcker alldeles utmärkt. Speciellt med tanke på hur ofta jag måste övertala dottern till att åka dit.

Det har faktiskt blivit lättare att få enskild vårdnad, man ser numera mer till att föräldrarna måste kunna samarbeta för att det ska funka med gemensam vårdnad. (tackochlov för det!!) Och samarbeta är ju uppenbart att ni inte kan.
SÅ enskild vårdnad tycker jag absolut att du ska kunna ansöka om. Nu har ju tanten på soc också sett varför du vill ha det, så du har en helt utomstående person som kan vittna om vad som händer.
Däremot är ju enskild vårdnad mer en formalitet, för umgänget har ju inte riktigt med det att göra.

*skickar en stor hink med styrkedroppar*
Du kommer att fixa detta, för dotterns skull!

 

[Mirac_]

Sv: Snälla, ge mig styrka....

Är det så? Har fått höra från alla att jag i stort sett inte har någon chans att få de. Fördelen om jag har ensam vårdnad är ju att polisen kan hjälpa mig få hem henne alla dom ggr han "glömmer" lämna hem henne igen. Är totalt maktlös när vi har gemensam vårdnad. Har försökt få tag på soc tanten för jag vill ha hans beteende på papper och en egen kopia men de är tyvärr väldigt svårt att få tag på någon där.

Ja, det är för dottern jag kämpar. Vill inte att hon ska behöva må så dåligt och vara orolig. De är int rätt.

Tack!

 

[Görel]

Sv: Snälla, ge mig styrka....

Som ameo skriver är det inte i första hand vårdnaden det handlar om för din dotter utan umgänget.

Vid en umgängesutredning kollar man på föräldraförmågan, vem som kan ge barnet det det ska ha, vem som förmår se barnets behov. Går din dotter på dagis kan säkert personalen där intyga att han tappat humöret flera gånger och att er dotter pratat om det. Samarbetssamtal får man inte journalföra så det är inte säkert att den socialsekreteraren kan säga hur han betedde sig där.

Jobbar själv som familjerättssocionom.

 

[Görel]

Sv: Snälla, ge mig styrka....

1 juli 2006 ändrades föräldrabalken så att det blir lättare att få enskild vårdnad om föräldrar inte kan komma överens. Man lägger fokus på samarbete. Innan dess var utgångspunkten att alla föräldrar skulle ha gemensam vårdnad utom i extremfall.

Om han inte lämnar henne som han ska förstår jag dina tankar om enskild vårdnad. Polisen kan hämta men det är faktiskt oerhört få föräldrar som vill utsätta sitt barn för en sån traumatiskt upplevelse men hotet om det brukar få den kvarhållande föräldern att lämna tillbaka barnet.

 

[tgd]

Sv: Snälla, ge mig styrka....

Beklagar verkligen din och dotterns situation!

Men, vill verkligen pappan ha dottern och ansvaret det medför varannan vecka? Har dom andra barn där? Med barn i huset kommer ju onekligen en hel del merjobb vilket tyvärr tämligen ofta papporna är något för bekväma för. Vad tror du han EGENTLIGEN vill uppnå med detta, vad är primärsyftet? Vara med barnet? Reta dig? Inte behöva betala underhåll till dig? Hur går det med hans vilja att ha barnet om du gentemot honom visar en öppen "självklart skall du ha halva ansvaret" fasad? Hur länge vill han då vara med?

 

[Mirac_]

Sv: Snälla, ge mig styrka....

Ja, de är ju de. Fick brev från hans advokat igår och de bara bevisar än en gång att han gör allt för att ställa till problem. Kom med två olika förslag på hur umgänget med honom skulle se ut varav de ena gick ut på att han hade henne ännu en dag extra men den veckan som jag har henne nu. Detta är precis bara för att vi inte skulle ha min dotter och min sambos son samma vecka.
Vet ine riktigt vad jag ska säga. Känns bara så meningslöst.

Hade känts bra om jag hade haft på papper hur han betedde sig där för hon är ju liksom opartisk. Annars känns de mest som att mitt ord står mot hans.

 

[Mirac_]

Sv: Snälla, ge mig styrka....

Han har nog många anledningar. På samarbets samtalet så satt han och sa hela tiden att han ville bestämma. Inte liksom att han kände att de va rätt för dottern att vara mer hos honom utan att han ville bestämma för jag bestämmer allt. Känns lite som ett samtal med en treåring.
Han och nya sambon fick barn för två månader sen. Underhållet är en annan sak han retar sig på även att han får stå för umgänges resorna.
Hade jag gått honom till mötes och sagt att visst ha du henne varannan vecka hade de varit hans sambo som tagit hand om henne.
De tycker inte jag är rätt.

 

[doglover]

Sv: Snälla, ge mig styrka....

Det där med smutskastning känns igen.
Fick veta häromdagen att jag hade blivit anmäld till socialtjänsten anonymt utav någon.
I anmälan så skriver personen att jag ska: misshandla min 2 årige son, utnyttja honom sexuiellt, ha sex framför honom, knarka och supa varje helg så att han ser, inte ge honom mat, inte ge honom kärlek eller tillsyn och ha på honom smutsiga kläder. Sen var det säkert mer som jag inte kommer ihåg.

Så jävla fegt att inte våga stå för det man säger.

Skulle han vara misshandlad, undernärd och utnyttjad så skulle ju förskolan och BVC anmärka på det och anmäla det.

Jag tror att jag blir smutskastad för att det är några som vill jävlas. Jag har anmält pojkens pappa och farfar och dom (eller folk) vill då jävlas tillbaka.

Den anmälan kommer inte att gå igenom, det tror jag. Men hur ska man tycka, tänka och känna kring det? Att någon påstår att jag gör så mot mitt barn som betyder allt för mig?

Gubben på kommunen som pratade med mig tror inte på allt det där och kommer att rekommendera att ingen utredning görs. Själv skulle jag inte bry mig om det görs en utredning. Då får dom svart på vitt att ingenting utav det där stämmer.

Man blir så jävla trött på att folk orkar hålla på så. Jag tror att jagg vet vem det är.

 

[Mirac_]

Sv: Snälla, ge mig styrka....

Hur orkar folk hålla på? Fattar inte alltså. De duskriver är ju helt sjuk. Förstår att gubben på kommunen inte trodde på anmälan.

Stå på dig!
Kram

 

[Adorno]

Sv: Snälla, ge mig styrka....

Så tragiskt, man känner nästan inget hopp över mänskligheten när man läser sånt här. Vilken jävla karl. Jag tror, och detta är min högst egna tanke, att det enda som skulle kunna lösa problemet, långsiktigt, är att du försöker få egen vårdnad, som Görel var inne på. Ta i med hårdhandskarna helt enkelt. Kan inte ala lagar, säkert ngn annan som kan bättre, men kan du inte anmäla att ditt barn far illa? Förskolan måste ju också se hur ditt barn mår och de har ju faktiskt anmälningsplikt när ett barn far illa. Gå till bup och berätta att ditt barn mår illa av denna pappas agerande. Därifrån måste ju någonting hända?

Förstår att detta är ett helvete för dig,jag skickar massor av peppkramar i hopp om att du kan hitta någon sorts energi någonstans för att orka försöka få egen vårdnad.